Lyfter blicken…

…och ser hur det gnistrar på marken, i gräset, på vägen, på trädens bark och på grenarna av solens strålar. Jag saktar ner stegen och stannar upp, samtalar med Elin som sitter i vagnen. Vi är påväg till förskolan. Det biter i kinderna och det kommer ånga ur munnen när vi pratar. Vi står där en stund och tittar och hejar på de som passerar. Vi låter solens strålar blända oss medan vi går vidare till förskolan.

Att känna mig närvarande och uppskatta denna stund får mig att slappna av trotts kylan. Jag fryser om benen och gosar in mig i min sköna jacka, en jacka som inte sitter åter runt halsen utan jag kan få ner hela hakan så att bara nästippen sticker ut. Att stå där på trottoaren och inse att det är nu jag lever, det är nu jag mår bra, även om tröttheten har slagit sina klor i mig. Att få vara närvarande i denna stund det gör mig lycklig, att komma till insikt eller påminna mig att jag bestämmer över mitt liv. Det är nu jag har tillfället att göra så som jag vill ha det. Så enkelt och så svårt. Hur vill jag ha det? 

Hur vill du ha det?

Lite klyschigt men just nu ser jag mig själv i en slowmotionfilm, i vintertid där varje steg jag tar ger mig mer frihet… Musiken som spelar i bakgrunden är :

winter-solstice-11 epidemic sound 
Annonser

AW med Stand-up

Avslutar arbetsveckan med ett par extra goda skratt. Det är så härligt att få skratta, att känna igen sig i de vardagliga händelserna som jag faktiskt är med om. Att få höra någon annan berätta på det där speciella sättet med inslag av mimik och tålamod. Det är underligt det där med stand-up. Material finns överallt, det handlar ”bara” om att få till en story, en början, en händelse och ett slut.

Har ni tänkt på hur vi alla är små ståuppkomiker ibland. Hur tillfällen ger oss möjligheter att skratta och att få dela upplevelsen med någon annan. I mitt huvud rör det sig en hel del galna scener ibland, det är som om små filmer spelas upp i min tanke. Idéer som skapas snabbt av ett ord eller en fras.

Vad sägs om en film som handlar om barnmorskan som förlöste tre kvinnor samma natt. Tre kvinnor helt ovetandes om varandra med nyförlösta bebisar och barnen hade samma pappa.

En stor eloge till alla komiker som delar med sig av sina idéer och får mig att skratta. Som reflekterar över livet och får mig att se lite annorlunda på tillvaron. Vad vore livet utan skratt!?

Skratt är avslappnande, bra för hälsan, för välmåendet och sänker tom blodtrycket.

Har du skrattat idag?

Kram

Att fokusera, hur svårt kan det vara?

Att fokusera, hur svårt kan det vara?

Idag är det studier som gäller, läser en engelsk text om en hemlös missbrukare som bor i de mörka hålorna under Grand Central. Texten ska ge en positiv känsla om hur du från botten kan nå toppen. För det gjorde denna man, han började skriva och skrivandet gav honom möjligheten att förändra sitt liv. Det är en sann historia.

För mig blev det en helt annan upplevelse, helt fantastiskt att han fann viljan och tog tag i sitt liv. Att han förstod att det bara var han som kunde sluta med droger och att han behövde hjälp, att han inte skulle klara det själv. Han tog in på en klinik.

Hos mig började tankarna fara omkring på hur människor kan bli när de tar droger, på hur deras hjärna påverkas av den kemiska reaktion av preparatet som gör att de kan bli, lugna, glad, hyperaktiva, inbilska, rädda, hallucinerande och skrämmande för att de tappar kontrollen. Deras spärr är som bortblåst. Redan här inse jag att min andning har tagit en annan vändning, den är inte längre lika lugn och jag känner en spänning i käken.

Denna engelska text satte igång en tankeverksamhet hos mig som jag inte ville släppa. Har inte tänkt på händelsen på länge och helt plötsligt forsade orden ur mig. Jag skrev så att pennan glödde och nu känner jag mig tömd.

Texten jag läste fick mig att reflektera och bearbeta något som jag förträngt men ändå varit orolig för. Det ligger latent där i bakhuvudet eller egentligen i amygdala där sinnesintryck kopplas till en känsla, i det limbiska systemet som förmedlar upplevelser.

När jag nu möter dessa tankar och får den där känsla i kroppen som jag fick vid händelsen, inser jag att min reaktion är betydligt lugnare och att jag kan kontrollera ångesten som växer fram. Jag behöver resa mig upp och gå runt en stund, dricka lite vatten och sedan tar jag fram pennan och börjar skriva. Skriver ner alla dessa tankar så att jag kan fokusera på den faktiska uppgiften, mina studier.

Dock är denna händelse så konkret och verklig för mig att jag inser att det inte bara är jag som har det såhär. Vi har alla känslor och sinnesintryck som kopplas på i olika situationer, det handlar om vår egen ryggsäck. Det handlar om hur jag gör i olika situationer och jag inser att egentid handlar om att reflektera över sig själv och inse vilka styrkor jag besitter och vad jag faktiskt kan. Att egentid handlar om att få rå om mig själv och att egentid är precis vad jag har nu, när jag sitter och arbetar med mina uppgifter, jag är närvarande. Att egentid sedan kan ske i samband med en shoppingrunda, go kaffe, en spa dag eller en lunch med vänner är en helt annan sak (ja, det är vad jag fantiserar om)

Hur vi är som människor och vilka verktyg vi har med oss genom livet för att möta dessa olika situationer, positiva som negativa spelar stor roll. Det viktiga är att prata och att inte trycka undan, det är vad jag har lärt mig under de senaste året. Att dela med mig av mina tankar för att få stöttning eller att bara bli lyssnad på. Ensam är inte stark.

Visste du att de tar ca 20 min att hitta fokus igen när du blir avbruten i en uppgift, idag tar det minst en timme för mig, tjoho!

Hur gör du för att släppa på trycket eller få tillbaka fokus?
Dela gärna med dig av dina små tips som gör stora saker för dig!

Ha en bra dag!

Kram

Förändring sker successivt

Förändring sker successivt

Det finns stunder då livet förändras. I många fall har förändringen pågått under en längre tid, något som inte har märkts på en gång. För förändringarna är små och de sker successivt.

Det börjar med att du går direkt ur sängen istället för att ligga kvar och sträcka på dig och känna in hur kroppen mår.

Sedan fortsätter det med att frukosten intas i en allt hastigare fart. Kanske är det så att kaffet dricks stående eller att det inte intas någon kaffe alls. Det känns onödigt att sitta ner och dricka kaffe för jobbet väntar, barnen behöver komma i ordning.

Klockan var 7:40 när jag gick hemifrån det tar 10 min att gå till jobbet och klockan är nu 8:05. Försenad till jobbet, underligt.

Vad har hänt med anteckningarna, de är borta, fast jag skrev ju ner ordningen och det som skulle göras igår. Eller var det i förrgår?

En dag börjar saker försvinna eller hamna på underliga platser. Underligt, någon måste ha flyttat på det, fast det är mina saker. Jag hade det nyss i handen eller var det igår.

På vägen till köket hör jag barnen prata om något. Måste kolla så allt är okej. Kommer ut i hallen igen, vad var det jag skulle göra?

Kan inte sitta still i soffan, köksbänken behöver ordnas, disken plockas, tvätten vikas och mat planeras. Står i köket och tittar, känner ett motstånd. Känns jobbigt att plocka i och ur diskmaskinen. Gör det ändå och tänker imorgon samma sak.

Ljudet från tv:n stör, det händer så mycket och ljuset från bilden är stark. Här kan jag inte vara smyger upp till sovrummet och lägger mig på sängen. Är så trött vill somna men barnen behöver nattas först.

Va fan kan de inte sätta tandborsten på laddning? Och det där med toalettlocket hur svårt ska det vara att stänga det när de spolar.

Går och lägger mig, det kryper i kroppen, tankarna ploppar upp en efter en. Ska fixa det där imorgon, det där var en bra idé den spinner jag vidare på. Kommer det att bli någon semester, vem ska boka den. Ja vi tänker lite olika, har olika intressen får ordna imorgon.

Det var ett tag sedan jag var på yogan. Ja ungefär 2 månader sedan. Fast jag sprang 2,5 km igår, duktig flicka.

Somnar och drömmer vaknar vid 2 tiden på natten, vrider och vänder på mig. Känns lite oroligt i kroppen. Går på toaletten, dricker vatten och lägger mig igen. Är det fullmåne? Det sägs att man sover sämre vid fullmåne.

Somnar tillslut, sista gången jag tittar på klockan är det 3:34, larmet ringer 6:00.

Vaknar av väckarklockan, tar upp telefonen, tittar på sömnanalysen. Det är tre veckor sedan jag sov en hel natt. Det blir bättre, ska bara fixa lite saker och till helgen då kommer jag att sova bra. Vänta när sov jag 7-8 timmar i sträck i mer än en natt? Vet inte, kanske efter den där middagen när var den nu igen?

Jag orkar inte, jag vill inte men vad ska jag göra?

Det trycker över bröstet, hjärtat slår extra slag ringer familjeläkare/vårdcentralen. Det är stress, försök att lugna ner dig och se över din vardag. Återkom om det inte blir bättre.

Borde äta lite nyttigare mat, få till mer träning så blir det bättre. Anmäler mig till Vårruset.

Detta är några utdrag från mina anteckningar som jag skrev ner den sommaren då jag blev sjuk. Jag sökte efter symptomen för att försöka finna en förklaring till varför jag mådde som jag mådde. En sorts självreflektion som jag inte visste att jag gjorde utan det lärde jag mig ett år senar på mitt sista besök hos terapeuten. Tänk vad kroppen gör både positivt och negativt. Kroppen ger oss signaler och det är vårt ansvar att lyssna. Ingen annan hör signalerna, bara du och du är viktig och du betyder så se om dig själv.

Symptomen finns där och vi kan ta dem för tillfälligheter men när intensiteten ökar på symptomen och känslan att du behöver öka tempot för att hinna med mär du redan har ett högt tempo är en tydlig varningssignal för att nu ska du göra tvärtom. Skala ner på arbetsuppgifter, ta tillbaka stunden vid köksbordet eller i soffan på morgonen. Låt disken stå, fokusera på återhämtning och om du bor i en familj se till att alla hjälps åt med hushållssysslorna. Prioritera sömnen!

Det är svårt, det kommet att vara jobbigt och du kommer troligen att må dåligt ett bra tag. Ett högt tempo klarar vi av, stunder av stress också men det är den långvariga stressen, pressen och det höga tempot som är skadligt.

Även den positiva förändringen sker successivt och därför behöver vi tålamod och acceptans för att komma framåt och få ett hälsosammare liv.

Hur vi kommer åt problemen?

En början är att vara omtänksam om mig själv, med min familj, mina vänner, mina kollegor och människor jag möter.

Vi kanske inte alltid förstår

men med vänlighet vi bättre mår.

Kram ❤️

Me and I

Me and I

Jag försöker, jag vill att det ska fungera, jag vill älska, jag vill uppleva livet. Att uppskatta vardagen med dig, att få känna ett lugn när jag är med dig tog jag för givet. Jag behöver din klokhet, din vänlighet, din omtanke, din glädje, din humor och din positiva syn på livet.

Stanna kvar, andas, lyssna på mig.

Jag behöver min ledsamhet, min sorg, min bitterhet och mina nyanser av pessimism för att förstå skillnaderna och känna tacksamhet.

Du behöver mig och jag behöver dig.

Lär mig att andas igen, träna mitt tålamod och låt mig få vara med. Låt mig få vara en del av dig, stäng mig inte ute. Det är läskigt att falla, det är jobbigt att klättra, det är utmanande att lyssna, det finns dagar med tvivel och ilska och dagar med glädje och värme. Två steg fram ett steg bak.

Jag vill lyssna för att förstå det jag inte visste då.

Att kärleken till mig är det enda som duger för om jag inte älskar mig själv, vem kan älska mig då? Så stanna kvar och ge mig chansen att få visa, möjligheten att få träna på att bli en människa som kan njuta, som förstår det egna värdet och tror på sig själv.

Jag vill var mig och jag behöver dig.

Jag behöver dig, mitt gamla jag för att lära, reflektera och förstå vad jag kan göra annorlunda. För att kunna tänka nytt och faktiskt se att det jag inte gjorde var dåligt det blev bara fel. För jag stannade inte, jag glömde bort att njuta, att värna om mitt inre jag.

Så idag ska jag träna på tålamod, på att lyssna, på att njuta för att ge mig chansen, att lära vad jag behöver för att må bra.

Idag ska jag ge dig en halv minut, så att jag kan få en timme.

En halv minut…

Tre liters fräsch luft in

Andas in och andas långsamt ut.

Tre liter gammal luft ut.

Det blir sällan som jag tänkt mig och ibland blir det ännu bättre.

Jag försöker sia om framtiden, att ta kontroll över något jag inte kan kontrollera. Vad det egentligen handlar om är trygghet, trygghet hos mig själv. Det dolda skapar oro och nervositet vid stress medans det dolda kan vara något spännande, nya möjligheter om jag tillåter mig att vara här och nu.

Det är bara jag som bestämmer över mig, ingen annan även om det ibland kan kännas så.

En halv minut…

Tre liters fräsch luft in

Andas in och andas långsamt ut.

Tre liter gammal luft ut.

Jag tänker på mig (och på den och på den osv) Jag först sedan du, för mår jag bra, då kan jag vara mer närvarande för dig ❤️

Vem tänker du på?

Ha en bra dag!

Kram

Livet

Just nu

Reflektion och framtidstro

Utveckling och utmaning

Ångest och oro

Bitterhet och tacksamhet

Familj och kärlek

Vänner och energi

Jag älskar, du älskar, vi älskar!

Livet!

❤️🧡💛💚💙💜🖤💔💞💘💖💝

Förändringens tid

Förändringens tid

Jag går på gatan i riktning mot hamnen. Jag passerar de små butikerna, butikerna som erbjuder specifika saker. En med olika kaffepressar, en butik med elprodukter, en med smycken, en med glasögon och många fler butiker. Charmen med att varje butik är liten med personlig service tilltala mig, okej mannen i glasögon affären var inte ett dugg intresserad att sälja några solglasögon så det blev hans förlust.

Solen är påväg ner, jag ökar stegen och passerar en liten park med palmer både höga och låga. Jag korsar gatan när en lucka i trafiken infinner sig. Jag går över det lilla torget där vi åt lunch tidigare idag, svänger vänster och går i riktning mot piren. På min vänstra sida ligger restaurangerna på rad, pasta, pizza, havets läckerheter, kaffe och glass. Ja det mesta finns att få förutom chokladfondant, den har jag inte funnit ännu. På min högra sida är hamnen och där ligger stora båtar från olika länder, makalöst stora med tre våningar, den ena mer fascinerande än den andre.

I slutet på hamnen ligger fiskebåtarna, jag svänger höger och går mot piren. Jag känner havsdoften och den lätta brisen. Om 27 min går solen ned. Jag kommer till början av piren och tittar ut över det stora havet, känner doften av hav, hör vågorna slå mot stenarna när de rullar in mot piren, vattnet slungas upp i olika former mot stenarna för att sedan falla ner i havet igen.

Jag tar upp min kamera tittar mot solnedgången och känner, här, här vill jag vara…
Tacksamheten över att få vara mig själv och för mig själv en stund vid havet går inte att beskriva, den känslan måste upplevas.

Var vill du vara? Vad är du tacksam för idag?

Ha en bra dag!

Kram 🧡