Den offentliga parningsdansen

Julfest på K9 avtackningar, engelska, skaldjur och god dryck för oss vidare till Cirkus, trångt, mycket folk, goda drinkar och bra musik dvs min musik. Låtar som kopplar på rytmen automatiskt, minnen som plockas fram och låttexter som vi sjunger med i. Känns som igår, är minst 10 år sedan (20) 🙈

Fascineras av variationen av människor, ålder och utseende. Såhär många människor ser inte jag på en dag i vanliga fall. Har jag blivit så inskränkt, att jag fascineras av nattlivet?

Nej jag har bara den förmågan att jag ser människor, jag är uppmärksam och håller koll. Skyddar min grupp, moma bear är påkopplad.

Oh yes med familjeliv och vakna nätter så är detta min motsatts. Är det verkligen såhär många människor ute på natten när jag tröstar vårt barn som drömt något eller har ont? Ja!

Blickar möts, danssteg kopplas på och människor söker kontakt.

Åldern är bara en siffra.

Kvällen fortsätter till sängen, tänker jag, icke vi passerade Royale och där går vi in. Känner mig lätt obekväm, tycker verkligen om att dansa, dörren öppnas och det dånar i mina öron.

Hur blir det här, hur fixar jag detta, jag som fick lämnade J vid bordet på lunchen för att gå ut och andas.

Fokus.

Ljud, ljus, alkohol, energi, dansgolv, musik…

….där på dansgolvet stannar jag upp, lyssnar, blundar, tar in och får känslan av att jag befinner mig på en fotbollsmatch som byts mot afrikanska stäppen och sedan till ett raveparty. En DJ som försöker mixa ihop låtar på ett sätt som inte passar mig. Människor fortsätter röra sina kroppshyddor till musikens rytmer.

Människor står där alkohol fyllda och gör dess mest intressanta rörelserna och det känns som om jag befinner mig i någons sovrum och det är påväg att ske och jag ska få vara med…vänta behåll kläderna på.

Jag befinner mig i den offentliga parningsdansen med musik som jag hellre tränar till på gymmet och jag gymmar inte.

Är nästa grej en egen nattklubb eller vad har jag precis insett?

Med ett liv som är hektiskt i perioder så vill jag spendera min tid med människor som jag kan samtala, skratta och bara vara med. Jag behöver inte dånande musik i öronen och lampor som blinkar som får mig att undra om jag behöver nya glasögon. Tror ett beach party kan vara min grej ✌🏼

En härlig, rolig och god kväll har det varit!

Nu tillbaka till vardagen!

Först en god frukost 😋

Annonser

Att leva

Det kommer till mig, när jag tar mig tid, för att vara själv, bara vara med mig, helt ensam då kommer lugnet, en närvaro som jag längtat efter.

Ibland kommer förnimmelser av känslor som påminner om panik när jag är själv. Mycket handlar om känslor för helt plötsligt är jag själv med mina tankar och med dem kommer känslor. När känslor och tankar inte är bearbetade utan läggs på hög så skapas något som jag inte kan förklara. Ju längre tid det ligger på högen desto tuffare blir det när det kommer loss och far omkring igen. När tanken sedan är bearbetad kommer jag ner i ro igen.

Vid dessa tillfällen försöker jag tänka på vad som skedde innan känslan kom och kan ofta se vad som triggade igång den kroppsliga förnimmelsen som satte mig i en fly situation (panik)

Andra stunder sprider sig ett lugn i kroppen, ett lugn som gör mig glad och ibland så fylld av energi att den där lugna stunden, avslappningen och meditationen skjuts åt sidan. Fast det är ofta då som jag gör mig en god kaffe, tar en promenad, läser en bok, lyssnar på musik eller en podd. Det i sig är egen tid och jag är med mig själv och ger mig möjligheten att njuta för en stund och åter tänka på att det alltid är ett val.

Detta gör att det tar ett tag för mig att komma ner i varv under perioder med högre aktivitet.

Sömn har stor betydelse!

Ett val att må bra, ett val att förändra, jag vill inbilla mig själv att jag har blivit bättre. Jag är så mycket bättre nu än för ett år sedan.

Jonas frågar mig ibland:

Visst mår du bra? Eller i alla fall bättre?

Du känns mycket gladare, tryggare och energisk.

Klart jag mår bättre, vissa dagar undrar jag va fan var det för fel på mig och andra dagar förstår jag att det var galet det jag gjorde.

Det är bara så underligt att ingen i min närhet förstod eller sa något. Kanske går vi med skygglappar på och är upptagna med våra egna demoner att vi bara viftar förbi varningssignalerna hos oss själva och hos människor runt omkring oss. Vi vill vara en god medmänniska och inte lägga oss i. Men tänk om någon ställer den där frågan:

Hur du mår egentligen?

Den frågan som får oss att bli irriterade, för vad har hen med det att göra, sköt du ditt. Svaret blir: bara bra tack. Sedan finns frågan där som ett skav och det är då hen förstår att det är nog inte så bra som jag vill att det ska vara. Troligtvis kör på ett bra tag till innan det tar stopp eller skiter sig.

I ett annat perspektiv på samma fråga blir hen lite förvånade över frågan och svara ärligt, inte så bra just nu. Då har hen någonstans börjat reflektera över sin situation men vet inte hur, när och vad hen ska göra.

I båda situationerna råder jag personen att be om hjälp. Det finns mycket bra hjälp att få och vårdcentralerna är långa och läkarna stressade och det finns en prio kö.

Därför vill jag tipsa om hälsocenter. På hälsocenter finns det information, råd av kunniga människor som kan ge dig verktyg att använda i ditt liv, för ett bättre välbefinnande.

https://www.1177.se/Hitta-vard/Vastmanland/Kontakt/Halsocenter-Fagersta/

Jag har haft stor glädje av Hälsocenter i Fagersta. Nästa vecka är mitt sista möte med dem för denna gång. I 6 månader har de funnits i mitt liv och det känns lite vemodigt att säga hej då. Troligtvis var det så att jag var redo för deras verktyg och därför har förändringen också visat sig så pass snabbt. Vi fungerar olika och ofta behöver vi gå igenom många olika situationer för att finna det som är rätt för oss.

Nu ska jag ta fram de där verktygen och sänka tempot som blivit lite för tufft med sjukt barn, tentor, jobb och en prestationsinställning lite för hög för mitt eget bästa just nu.

Ha en bra dag ⭐️

Kram

Att göra björnbärsmarmelad

Att göra björnbärsmarmelad

Jag ville bara göra lite marmelad med björnbär och lime såhär till 1:a advent. Lite gott till fika, kanske tom ha lite marmelad på pepparkakan. Prova något nytt, två goda saker bord bli gott tillsammans.

Att koka frysta bär i en kastrull, riva lite limeskal och pressa en halv lime, blanda i lite socker och låta det puttra. Hur svårt kan det vara. Själva utförandet är inte svårt och i tanken gör jag detta snabbt och lugnt. Jag har inga utbrott på bråkande barn där ord som k*k potatis förekommer, en brottningsmatch, en förföljning och allt för att rummet skulle städas. Gamla saker slängas och saker som inte använts läggas i skänka bort högen, hur svårt kan det vara att koka lite marmelad.

1 december, 23 dagar kvar, sedan hoppas jag att det lugnar ner sig och ro infinner sig i vårt hem. Tänker att december månad är en månad med spänning, förväntan, önskelistor, mys och godsaker som tillförs till vår vardag, en vardag som redan är fullspäckad med saker både privat och arbetsrelaterat.

En sak i taget och att försöka tänak på avd som verkligen behöve rgöras och vad som kan sparars tikll senare eller tom strykas från listan. Det är en härlig tid vi har, om några väckor vänder det och dagar blir ljusare tills dess, ta hand om dig och ge gärna tips på hur du skapar lite ro i julstressen som kom redan i oktober när affärerna började skylta och spela julmusik.

Ha en bra dag!

Kram

Björnbärsmarmelad

Tid: ca 15 min

Varning: (har du barn, kan det ta väldigt lång tid och du kan få förhöjd puls)

250 g frysta björnbär

1/2 lime rivet skal och juice

1,5 msk syltsocker

Koka upp, mosa bären när de blivit mjuka, låt det puttra 10 min.

(Tillsätt lite vatten om det är för torrt.)

Att fokusera, hur svårt kan det vara?

Att fokusera, hur svårt kan det vara?

Idag är det studier som gäller, läser en engelsk text om en hemlös missbrukare som bor i de mörka hålorna under Grand Central. Texten ska ge en positiv känsla om hur du från botten kan nå toppen. För det gjorde denna man, han började skriva och skrivandet gav honom möjligheten att förändra sitt liv. Det är en sann historia.

För mig blev det en helt annan upplevelse, helt fantastiskt att han fann viljan och tog tag i sitt liv. Att han förstod att det bara var han som kunde sluta med droger och att han behövde hjälp, att han inte skulle klara det själv. Han tog in på en klinik.

Hos mig började tankarna fara omkring på hur människor kan bli när de tar droger, på hur deras hjärna påverkas av den kemiska reaktion av preparatet som gör att de kan bli, lugna, glad, hyperaktiva, inbilska, rädda, hallucinerande och skrämmande för att de tappar kontrollen. Deras spärr är som bortblåst. Redan här inse jag att min andning har tagit en annan vändning, den är inte längre lika lugn och jag känner en spänning i käken.

Denna engelska text satte igång en tankeverksamhet hos mig som jag inte ville släppa. Har inte tänkt på händelsen på länge och helt plötsligt forsade orden ur mig. Jag skrev så att pennan glödde och nu känner jag mig tömd.

Texten jag läste fick mig att reflektera och bearbeta något som jag förträngt men ändå varit orolig för. Det ligger latent där i bakhuvudet eller egentligen i amygdala där sinnesintryck kopplas till en känsla, i det limbiska systemet som förmedlar upplevelser.

När jag nu möter dessa tankar och får den där känsla i kroppen som jag fick vid händelsen, inser jag att min reaktion är betydligt lugnare och att jag kan kontrollera ångesten som växer fram. Jag behöver resa mig upp och gå runt en stund, dricka lite vatten och sedan tar jag fram pennan och börjar skriva. Skriver ner alla dessa tankar så att jag kan fokusera på den faktiska uppgiften, mina studier.

Dock är denna händelse så konkret och verklig för mig att jag inser att det inte bara är jag som har det såhär. Vi har alla känslor och sinnesintryck som kopplas på i olika situationer, det handlar om vår egen ryggsäck. Det handlar om hur jag gör i olika situationer och jag inser att egentid handlar om att reflektera över sig själv och inse vilka styrkor jag besitter och vad jag faktiskt kan. Att egentid handlar om att få rå om mig själv och att egentid är precis vad jag har nu, när jag sitter och arbetar med mina uppgifter, jag är närvarande. Att egentid sedan kan ske i samband med en shoppingrunda, go kaffe, en spa dag eller en lunch med vänner är en helt annan sak (ja, det är vad jag fantiserar om)

Hur vi är som människor och vilka verktyg vi har med oss genom livet för att möta dessa olika situationer, positiva som negativa spelar stor roll. Det viktiga är att prata och att inte trycka undan, det är vad jag har lärt mig under de senaste året. Att dela med mig av mina tankar för att få stöttning eller att bara bli lyssnad på. Ensam är inte stark.

Visste du att de tar ca 20 min att hitta fokus igen när du blir avbruten i en uppgift, idag tar det minst en timme för mig, tjoho!

Hur gör du för att släppa på trycket eller få tillbaka fokus?
Dela gärna med dig av dina små tips som gör stora saker för dig!

Ha en bra dag!

Kram

Förändring sker successivt

Förändring sker successivt

Det finns stunder då livet förändras. I många fall har förändringen pågått under en längre tid, något som inte har märkts på en gång. För förändringarna är små och de sker successivt.

Det börjar med att du går direkt ur sängen istället för att ligga kvar och sträcka på dig och känna in hur kroppen mår.

Sedan fortsätter det med att frukosten intas i en allt hastigare fart. Kanske är det så att kaffet dricks stående eller att det inte intas någon kaffe alls. Det känns onödigt att sitta ner och dricka kaffe för jobbet väntar, barnen behöver komma i ordning.

Klockan var 7:40 när jag gick hemifrån det tar 10 min att gå till jobbet och klockan är nu 8:05. Försenad till jobbet, underligt.

Vad har hänt med anteckningarna, de är borta, fast jag skrev ju ner ordningen och det som skulle göras igår. Eller var det i förrgår?

En dag börjar saker försvinna eller hamna på underliga platser. Underligt, någon måste ha flyttat på det, fast det är mina saker. Jag hade det nyss i handen eller var det igår.

På vägen till köket hör jag barnen prata om något. Måste kolla så allt är okej. Kommer ut i hallen igen, vad var det jag skulle göra?

Kan inte sitta still i soffan, köksbänken behöver ordnas, disken plockas, tvätten vikas och mat planeras. Står i köket och tittar, känner ett motstånd. Känns jobbigt att plocka i och ur diskmaskinen. Gör det ändå och tänker imorgon samma sak.

Ljudet från tv:n stör, det händer så mycket och ljuset från bilden är stark. Här kan jag inte vara smyger upp till sovrummet och lägger mig på sängen. Är så trött vill somna men barnen behöver nattas först.

Va fan kan de inte sätta tandborsten på laddning? Och det där med toalettlocket hur svårt ska det vara att stänga det när de spolar.

Går och lägger mig, det kryper i kroppen, tankarna ploppar upp en efter en. Ska fixa det där imorgon, det där var en bra idé den spinner jag vidare på. Kommer det att bli någon semester, vem ska boka den. Ja vi tänker lite olika, har olika intressen får ordna imorgon.

Det var ett tag sedan jag var på yogan. Ja ungefär 2 månader sedan. Fast jag sprang 2,5 km igår, duktig flicka.

Somnar och drömmer vaknar vid 2 tiden på natten, vrider och vänder på mig. Känns lite oroligt i kroppen. Går på toaletten, dricker vatten och lägger mig igen. Är det fullmåne? Det sägs att man sover sämre vid fullmåne.

Somnar tillslut, sista gången jag tittar på klockan är det 3:34, larmet ringer 6:00.

Vaknar av väckarklockan, tar upp telefonen, tittar på sömnanalysen. Det är tre veckor sedan jag sov en hel natt. Det blir bättre, ska bara fixa lite saker och till helgen då kommer jag att sova bra. Vänta när sov jag 7-8 timmar i sträck i mer än en natt? Vet inte, kanske efter den där middagen när var den nu igen?

Jag orkar inte, jag vill inte men vad ska jag göra?

Det trycker över bröstet, hjärtat slår extra slag ringer familjeläkare/vårdcentralen. Det är stress, försök att lugna ner dig och se över din vardag. Återkom om det inte blir bättre.

Borde äta lite nyttigare mat, få till mer träning så blir det bättre. Anmäler mig till Vårruset.

Detta är några utdrag från mina anteckningar som jag skrev ner den sommaren då jag blev sjuk. Jag sökte efter symptomen för att försöka finna en förklaring till varför jag mådde som jag mådde. En sorts självreflektion som jag inte visste att jag gjorde utan det lärde jag mig ett år senar på mitt sista besök hos terapeuten. Tänk vad kroppen gör både positivt och negativt. Kroppen ger oss signaler och det är vårt ansvar att lyssna. Ingen annan hör signalerna, bara du och du är viktig och du betyder så se om dig själv.

Symptomen finns där och vi kan ta dem för tillfälligheter men när intensiteten ökar på symptomen och känslan att du behöver öka tempot för att hinna med mär du redan har ett högt tempo är en tydlig varningssignal för att nu ska du göra tvärtom. Skala ner på arbetsuppgifter, ta tillbaka stunden vid köksbordet eller i soffan på morgonen. Låt disken stå, fokusera på återhämtning och om du bor i en familj se till att alla hjälps åt med hushållssysslorna. Prioritera sömnen!

Det är svårt, det kommet att vara jobbigt och du kommer troligen att må dåligt ett bra tag. Ett högt tempo klarar vi av, stunder av stress också men det är den långvariga stressen, pressen och det höga tempot som är skadligt.

Även den positiva förändringen sker successivt och därför behöver vi tålamod och acceptans för att komma framåt och få ett hälsosammare liv.

Hur vi kommer åt problemen?

En början är att vara omtänksam om mig själv, med min familj, mina vänner, mina kollegor och människor jag möter.

Vi kanske inte alltid förstår

men med vänlighet vi bättre mår.

Kram ❤️

Te time tisdag – ångestens efterdyningar

Idag finns en nervös känsla i kroppen. Jag har försökt att ta det lugnt men rastlösheten är där. Det var länge sedan nu och någonstans så har jag undermedvetet väntat på att det ska hända. Det var inte lika kraftigt denna gång och det gick över på 16 min. Jag vaknade upp i panik, hjärtat hamrade fort och mina tankar spann vidare på de kroppsliga reaktionerna. Det är som om jag kämpar med antingen fast jag kan andas. Vad beror detta på?

Upptäcker hur min fot vickar intensivt fram och tillbaka när jag sitter hopkurad i soffans ena ände och försöker läsa. Tungan trycker upp i gommen och det är som om jag håller andan. Tänkte planera mitt julfilms schema idag men har inte kommit dit ännu, först skola och jobb. Tankarna far omkring och jag har ingen röd tråd att följa just nu.

Fick ett oväntat samtal på morgonen som gjorde mig riktigt glad. Det satt igång en massa tankar hos mig och om det jag skriver om här på bloggen. Ibland får jag stunder av skamkänslor som tar över min tankeverksamhet och då vill jag bara krypa ihop i ett hörn. Att skriva hjälper mig och att få dela med mig skapar någon sorts meningsfullhet och jag upplever att livet är mer intressant genom de nya kontakter och insikter jag får. Förändring är inte lätt och är det lätt kanske det inte förändrar mig tillräckligt utan jag går i gamla fotspår. Kan jag förändras?

IMG_3666

Skymningen läger sig och jag gör en lite reflektion över dagen. Även om den röda tråden inte fanns där så fick jag saker gjorda. Jag tog tom tag i tillståndsansökan hos datainspektionen, vilken djungel. Att hålla mig sysselsatt får mig att stänga ute oroskänslorna. Hur klokt det är att göra så vet jag inte? Jag är stark, modig och klok fast idag känner jag mig ynklig, liten och klen.

Hur har din dag varit?

Kram