Oj

Oj

Så sitter jag här i hörnet vid vardagsrummets varma element. Försöker få upp värmen i kroppen som bestämt sig för att frysa.

En nervös känsla i kroppen, skratta eller gråta är för mig en gåta. Helt stopp i min kropp som inte vet hur den ska reagera.

På en timme har jag gjort två helt olika saker som påverkar min framtid och trygghet.

Ångesten och känsloreaktionerna på min tankar får styra just nu.

Hur tänkte jag?

På mig själv!

Vi är två som vet snart tre.

Oj eller wow eller…

Annonser

Det är slut

Det är slut

Jag har haft så nära kontakt med mina känslor att jag blivit rädd. Att lyssna på mig själv igen är skrämmande för det utmanar mig att se, hur jag faktiskt vill vara. Att våga säga nej för min skull och inte för att såra.

Ska jag vara bra för dig behöver jag först vara bra för mig.

Insikten över att jag faktiskt kan välja vem jag vill vara, är läskig eftersom jag gör slut med något som inte fungerar för mig och ”dumpar” det som en gång varit vad jag trott, bra för mig. Kanske passade vi då men nu har vi vuxit ifrån varandra och sakta börjar jag förstå att ska jag må bra igen behöver jag göra det som fungerar för mig.

Ingen annan tar hänsyn till mig. Det är tom så att andra människor lättare kan kritisera det jag gör för de har inte den känslomässiga kopplingen till mitt situation. De kommer som gubben i lådan. Rör om och sedan går de igen.

Det har varit svårt att förstå hur mycket den duktiga flickan har styrt mitt liv, hur jag på något sätt att strävat över att bevisa för andra att det jag gör är bra. Istället för att bara se till mig själv och säga bra jobbat Linda eller att det där blev helt fel nu backar jag och ser över andra alternativ.

Att stänga en dörr ger möjlighet till att öppna nya!

Vad drömmer du om? Vad vill du ändra på för att må bra? Skriv ner dina tankar, läs din text och fundera på vad du kan ändra idag för att må bra imorgon.

I verkligheten tar det längre tid att finna ro men känslan av att göra något för din skull ger energi och styrka som får dig att orka mer än du tror.

Jag gör det för mig!

Du gör det för dig!

Tillsammans blir vi bättre!

Ha en bra dag!

Kram ⭐️

Den offentliga parningsdansen

Julfest på K9 avtackningar, engelska, skaldjur och god dryck för oss vidare till Cirkus, trångt, mycket folk, goda drinkar och bra musik dvs min musik. Låtar som kopplar på rytmen automatiskt, minnen som plockas fram och låttexter som vi sjunger med i. Känns som igår, är minst 10 år sedan (20) 🙈

Fascineras av variationen av människor, ålder och utseende. Såhär många människor ser inte jag på en dag i vanliga fall. Har jag blivit så inskränkt, att jag fascineras av nattlivet?

Nej jag har bara den förmågan att jag ser människor, jag är uppmärksam och håller koll. Skyddar min grupp, moma bear är påkopplad.

Oh yes med familjeliv och vakna nätter så är detta min motsatts. Är det verkligen såhär många människor ute på natten när jag tröstar vårt barn som drömt något eller har ont? Ja!

Blickar möts, danssteg kopplas på och människor söker kontakt.

Åldern är bara en siffra.

Kvällen fortsätter till sängen, tänker jag, icke vi passerade Royale och där går vi in. Känner mig lätt obekväm, tycker verkligen om att dansa, dörren öppnas och det dånar i mina öron.

Hur blir det här, hur fixar jag detta, jag som fick lämnade J vid bordet på lunchen för att gå ut och andas.

Fokus.

Ljud, ljus, alkohol, energi, dansgolv, musik…

….där på dansgolvet stannar jag upp, lyssnar, blundar, tar in och får känslan av att jag befinner mig på en fotbollsmatch som byts mot afrikanska stäppen och sedan till ett raveparty. En DJ som försöker mixa ihop låtar på ett sätt som inte passar mig. Människor fortsätter röra sina kroppshyddor till musikens rytmer.

Människor står där alkohol fyllda och gör dess mest intressanta rörelserna och det känns som om jag befinner mig i någons sovrum och det är påväg att ske och jag ska få vara med…vänta behåll kläderna på.

Jag befinner mig i den offentliga parningsdansen med musik som jag hellre tränar till på gymmet och jag gymmar inte.

Är nästa grej en egen nattklubb eller vad har jag precis insett?

Med ett liv som är hektiskt i perioder så vill jag spendera min tid med människor som jag kan samtala, skratta och bara vara med. Jag behöver inte dånande musik i öronen och lampor som blinkar som får mig att undra om jag behöver nya glasögon. Tror ett beach party kan vara min grej ✌🏼

En härlig, rolig och god kväll har det varit!

Nu tillbaka till vardagen!

Först en god frukost 😋

Att leva

Det kommer till mig, när jag tar mig tid, för att vara själv, bara vara med mig, helt ensam då kommer lugnet, en närvaro som jag längtat efter.

Ibland kommer förnimmelser av känslor som påminner om panik när jag är själv. Mycket handlar om känslor för helt plötsligt är jag själv med mina tankar och med dem kommer känslor. När känslor och tankar inte är bearbetade utan läggs på hög så skapas något som jag inte kan förklara. Ju längre tid det ligger på högen desto tuffare blir det när det kommer loss och far omkring igen. När tanken sedan är bearbetad kommer jag ner i ro igen.

Vid dessa tillfällen försöker jag tänka på vad som skedde innan känslan kom och kan ofta se vad som triggade igång den kroppsliga förnimmelsen som satte mig i en fly situation (panik)

Andra stunder sprider sig ett lugn i kroppen, ett lugn som gör mig glad och ibland så fylld av energi att den där lugna stunden, avslappningen och meditationen skjuts åt sidan. Fast det är ofta då som jag gör mig en god kaffe, tar en promenad, läser en bok, lyssnar på musik eller en podd. Det i sig är egen tid och jag är med mig själv och ger mig möjligheten att njuta för en stund och åter tänka på att det alltid är ett val.

Detta gör att det tar ett tag för mig att komma ner i varv under perioder med högre aktivitet.

Sömn har stor betydelse!

Ett val att må bra, ett val att förändra, jag vill inbilla mig själv att jag har blivit bättre. Jag är så mycket bättre nu än för ett år sedan.

Jonas frågar mig ibland:

Visst mår du bra? Eller i alla fall bättre?

Du känns mycket gladare, tryggare och energisk.

Klart jag mår bättre, vissa dagar undrar jag va fan var det för fel på mig och andra dagar förstår jag att det var galet det jag gjorde.

Det är bara så underligt att ingen i min närhet förstod eller sa något. Kanske går vi med skygglappar på och är upptagna med våra egna demoner att vi bara viftar förbi varningssignalerna hos oss själva och hos människor runt omkring oss. Vi vill vara en god medmänniska och inte lägga oss i. Men tänk om någon ställer den där frågan:

Hur du mår egentligen?

Den frågan som får oss att bli irriterade, för vad har hen med det att göra, sköt du ditt. Svaret blir: bara bra tack. Sedan finns frågan där som ett skav och det är då hen förstår att det är nog inte så bra som jag vill att det ska vara. Troligtvis kör på ett bra tag till innan det tar stopp eller skiter sig.

I ett annat perspektiv på samma fråga blir hen lite förvånade över frågan och svara ärligt, inte så bra just nu. Då har hen någonstans börjat reflektera över sin situation men vet inte hur, när och vad hen ska göra.

I båda situationerna råder jag personen att be om hjälp. Det finns mycket bra hjälp att få och vårdcentralerna är långa och läkarna stressade och det finns en prio kö.

Därför vill jag tipsa om hälsocenter. På hälsocenter finns det information, råd av kunniga människor som kan ge dig verktyg att använda i ditt liv, för ett bättre välbefinnande.

https://www.1177.se/Hitta-vard/Vastmanland/Kontakt/Halsocenter-Fagersta/

Jag har haft stor glädje av Hälsocenter i Fagersta. Nästa vecka är mitt sista möte med dem för denna gång. I 6 månader har de funnits i mitt liv och det känns lite vemodigt att säga hej då. Troligtvis var det så att jag var redo för deras verktyg och därför har förändringen också visat sig så pass snabbt. Vi fungerar olika och ofta behöver vi gå igenom många olika situationer för att finna det som är rätt för oss.

Nu ska jag ta fram de där verktygen och sänka tempot som blivit lite för tufft med sjukt barn, tentor, jobb och en prestationsinställning lite för hög för mitt eget bästa just nu.

Ha en bra dag ⭐️

Kram

Att fokusera, hur svårt kan det vara?

Att fokusera, hur svårt kan det vara?

Idag är det studier som gäller, läser en engelsk text om en hemlös missbrukare som bor i de mörka hålorna under Grand Central. Texten ska ge en positiv känsla om hur du från botten kan nå toppen. För det gjorde denna man, han började skriva och skrivandet gav honom möjligheten att förändra sitt liv. Det är en sann historia.

För mig blev det en helt annan upplevelse, helt fantastiskt att han fann viljan och tog tag i sitt liv. Att han förstod att det bara var han som kunde sluta med droger och att han behövde hjälp, att han inte skulle klara det själv. Han tog in på en klinik.

Hos mig började tankarna fara omkring på hur människor kan bli när de tar droger, på hur deras hjärna påverkas av den kemiska reaktion av preparatet som gör att de kan bli, lugna, glad, hyperaktiva, inbilska, rädda, hallucinerande och skrämmande för att de tappar kontrollen. Deras spärr är som bortblåst. Redan här inse jag att min andning har tagit en annan vändning, den är inte längre lika lugn och jag känner en spänning i käken.

Denna engelska text satte igång en tankeverksamhet hos mig som jag inte ville släppa. Har inte tänkt på händelsen på länge och helt plötsligt forsade orden ur mig. Jag skrev så att pennan glödde och nu känner jag mig tömd.

Texten jag läste fick mig att reflektera och bearbeta något som jag förträngt men ändå varit orolig för. Det ligger latent där i bakhuvudet eller egentligen i amygdala där sinnesintryck kopplas till en känsla, i det limbiska systemet som förmedlar upplevelser.

När jag nu möter dessa tankar och får den där känsla i kroppen som jag fick vid händelsen, inser jag att min reaktion är betydligt lugnare och att jag kan kontrollera ångesten som växer fram. Jag behöver resa mig upp och gå runt en stund, dricka lite vatten och sedan tar jag fram pennan och börjar skriva. Skriver ner alla dessa tankar så att jag kan fokusera på den faktiska uppgiften, mina studier.

Dock är denna händelse så konkret och verklig för mig att jag inser att det inte bara är jag som har det såhär. Vi har alla känslor och sinnesintryck som kopplas på i olika situationer, det handlar om vår egen ryggsäck. Det handlar om hur jag gör i olika situationer och jag inser att egentid handlar om att reflektera över sig själv och inse vilka styrkor jag besitter och vad jag faktiskt kan. Att egentid handlar om att få rå om mig själv och att egentid är precis vad jag har nu, när jag sitter och arbetar med mina uppgifter, jag är närvarande. Att egentid sedan kan ske i samband med en shoppingrunda, go kaffe, en spa dag eller en lunch med vänner är en helt annan sak (ja, det är vad jag fantiserar om)

Hur vi är som människor och vilka verktyg vi har med oss genom livet för att möta dessa olika situationer, positiva som negativa spelar stor roll. Det viktiga är att prata och att inte trycka undan, det är vad jag har lärt mig under de senaste året. Att dela med mig av mina tankar för att få stöttning eller att bara bli lyssnad på. Ensam är inte stark.

Visste du att de tar ca 20 min att hitta fokus igen när du blir avbruten i en uppgift, idag tar det minst en timme för mig, tjoho!

Hur gör du för att släppa på trycket eller få tillbaka fokus?
Dela gärna med dig av dina små tips som gör stora saker för dig!

Ha en bra dag!

Kram

Nära midnatt kommer närvaron

Nära midnatt kommer närvaron

Den kom som en lätt puss, snabb och nästan omärkbar trängde den sig in och tog över. Just nu pågår ett krig inom mig, mitt immunförsvar kämpar och bacillerna kommer att ge vika. Det är bara tröttsamt, hosta när jag ligger ner, kli i halsen när jag pratar, är helst tyst, fungerar bra och familjen är rätt nöjd 😉 Idag är bättre än igår.

Ett barn pratar i sömnen, ett annat blir ledsen och helt plötsligt låter de alla tre som om de har någon sorts sovande kommunikation. Elin älskar verkligen sina bröder, ett uttryck som får själen att le och kärleken att svämma över är när hon säger:

Var är mina pojkar? Jag vill vara med mina brorsor!

Det är inte lika lätt från andra hållet, de tycker att Elin är för nyfiken, hon vill bara väl och vissa dagar är bättre än andra och då får hon leka på deras rum. Lyckan är total!

Sitter i gröna soffan i hallen och filosoferar såhär nära midnatt. Jag är som navet och hör de 4 individerna i min familj sussa gott. Någon snörvlar och någon snarkar. Att sitta här och vila mot kuddarna som ligger mot ryggstödet och få låta tankarna vandra samtidigt som jag smuttar på mitt citron- och ingefärans med en skvätt honung gör mig avslappnad och närvarande. Tänk att detta har jag varit en stor del av, tänk vilken lycka att just jag träffade Jonas och att vi fick just dessa barn, magiskt. Känner mig tacksam över livet och att få vara en del av denna familj.

Vad är du tacksam för? När satt du och var närvarande i tanken? Att du var här och nu, inte då och inte i framtiden utan i nutiden.

Sov gott ⭐️

Kram ❤️

Recept på perfekt fail

Vaknar upp till mitt 39e år och känner mig nöjd och trött! Tacksam över de som kom och firade min dag, tacksam över alla de cyber firanden som skrivits. Blir fortfarande så där barnsligt lycklig över paket och känner stor kärlek när jag ser våra barn leka och komma så bra överens med mina vänners barn. ❤️ Det bästa av det bästa helt enkelt!

I tanken hade jag en vision över min dag och i verkligheten med en 3 barns familj blir det annorlunda. Fortfarande behöver jag träna på att ta det piano och speciellt i perioder när det har varit ett högre tempo. Det är så lätt att dras med i spänningen och drivet som livet ger.

Att fortsätta i samma tempo och tillföra saker och inte ta bort något är ett bra recept till fail.

Det är så underligt hur snabbt det går att komma in i gamla vanor, egentligen är det kanske inte så underligt, jag har tränat på dessa vanor i många år. Att glömma bort det där med att stanna upp, ta micropauser eller tom lägga saken åt sidan för kvällen. Hur svårt kan det vara, att låta det vara tills imorgon? Riktigt svårt ibland har det visat sig.

Så vill jag misslyckas då fortsätter jag med högt tempo, minskar sömnen, blir irriterad på barnen och struntar i de där små stunderna med närvaro. Vill jag leva så? Vill jag missa de små stunderna, de tillfällena då jag och mina barn har intressanta, roliga och kloka samtal om livet. Stunder med familj, vänner och närvaro. Svaret är NEJ!

Jag vill fortsätta på den väg jag påbörjat, jag tänker inte låta trafiken styra mitt tempo, periodvis tänker jag ligga i högerfilen och ibland svänga av för att upptäcka något nytt eller bara vara i stunden! Självklart tänker jag ligga i vänsterfilen då och då för känsla och pirret när gasen trycks i botten är härlig och ger en adrenalinkick som får mig att bli mer fokuserad och mer kreativ.

JA till livet, NEJ till långvarig stress!

Ha en bra dag!

Kram ❤️