Att sova med oro i kroppen

Att sova med oro i kroppen

Att sova kan te sig enkelt men ack så svårt ibland. När oron finns närvarande krävs mer fokus och avslappning. Det är inte enkelt och kvällens sena störningar blir som ett välkommet avbrott i tankeverksamheten.

Sov.

Tankarna snurrar, barnen kan inte sova, väcks av drömmar, snarkningar hörs i huset, någon ropar mamma och där ligger jag i sängen och vrider mig fram och tillbaka. Pratar med barnen, den lilla har äntligen somnat.

Sov.

Vi ska till läkaren, avvikande resultat, onormalt aktiva celler, inte cancer än, vi vill bara undersöka och se över om det kanske finns en infektion.

Sov.

Tankarna irrar runt, vi hade lagt det åt sidan över julen och inte ägnat en tanke åt det men nu är dagen här. Hur många tankar har inte vårt barn om jag har dessa tankar. Frågorna var många de första dagarna och sedan har vi inte pratat om det mer.

Sov.

Inatt har vi svårt att sova.

En underliga känsla i halsen, tar sig i uttryck för ångesten och denna gång är det inte jag och är det något jag kan så är det ångest.

Älskade barn, jag ska lära dig allt och lite till. ❤️

Annonser

Att leva med ångest

Att leva med ångest

Jag skäms inte över min kropp, jag skäms över att min karaktär, vilja och motivation har fått ge sig och att lättjan och latheten har fått styra och att dess härskare är ångesten! Jag vågar inte berätta om min vän ångesten för jag skäms över den. Jag vill dig inte störa men nu ska du få höra.

Vad jag åt det spelade ingen roll just då.

Jag är rädd att du ska kommentera och skapa en negativitet kring min kropp. Att du ska säga till mig vad som är bra eller inte. Det syns inte att jag mår dåligt, jag har inget brutet ben eller en skadad arm. Du behöver inte säga ryck upp dig eller gör så här, du behöver bara vara med mig.

Först gick jag ner i vikt sedan började gå upp i vikt för jag upptäckte att ångesten lättare kommer när blodsockret sjunker och om jag äter lite oftare kanske jag kan förhindra ångesten.

Jag ska äga min ångest.

Att ångesten beror på stress och att jag skapar stress i min kropp genom att äta sådant som får mitt blodsocker att åka berg och dalbana det förstod jag inte. (Det är en del av ångestproblematiken) Kanske har jag fel men detta vara vad jag reflekterade över och socker det är mig en riktig liten uppmärksamhetstjuv (om det ens är ett ord) 🤪

Jag ser så fantastisk många vackra människor och det handlar mer om utstrålning hos människan än tjockleken på deras ben. Det handlar om person. Vem är jag att döma? Vem är du att döma? Jag vet inte vad du har varit med om eller vad som fått dig att att ta ett beslutet. Jag kan bara säga att det kan bli bra eller bättre, det jobbiga är att du måste göra arbetet. Det är inte lätt 😅 ❤️

Att höra att det bara är att gå och träna eller att det bara är att sluta äta det där, det är ingen hjälp. Det är ett dömande och för någon som har det jobbigt är det inte rätt sätt. Visst ibland behöver vi alla en ”spark i baken” vi måste bara lära oss att veta när.

Jag vill vara stark, må bra och skapa en hälsosam livsstil som ger mig förutsättningar att möta livets framgångar och motgångar.

Jag tränar för att leva bra!

Varför tränar du?

Ha en bra dag ⭐️

⬇️

En bra balans mellan sömn, träning, kost och återhämtning skapar förutsättningar för att klarar vardagen bättre.

🤔

Hur får jag till det!?

Träning och panikångest

Träning och panikångest

För mig är ansträngande träning kopplad till panikångest.

Inte så att jag får panikångest av att träna utan att symptomen av träning är detsamma som symptomen vid panikångest.

Ett hjärta som slår fort, en andning som blir häftig och en förvirring när mjölksyran i musklerna kommer. Den känslan av tyngdlöshet som blir efter att ha lyft en skivstång på 15 kg 10*3. Ungefär som när du ställer dig i en dörrpost och trycker armarna mot dörrkarmen hårt och räknar till 20 sedan släpper du och slappnar av. Kroppen gör något som du inte är beredd på, det är underligt.

Den häftiga andningen beror på att jag behöver syresätta blodet som pumpar runt i kroppen eftersom jag utsätter mina muskler för belastning (för en god sak)

Vid panikångest blir andning häftig för att jag omedvetet har börjat andats högre upp i bröstet och när det är riktigt illa övergår det till att hyperventilera. En känsla av overklighet och yrsel uppstår, paniken eskalerar så därför undviker jag gymmet. Jag har skapat en sorts förebyggande ångest och för att slippa den går jag inte till gymmet. Bra beslut, nej.

För hög intensitet skapar ångest hos mig.

En annan orsak är också att jag inte förstått varför jag blivit så trött efter ett träningspass. Jag blir slut och orkar nästan ingenting. Jag vill sova, det finns en familj, läxor, vakna nätter, arbete och skola. Det går inte ihop. Åter igen lägger jag mitt mående åt sidan för att ordna vardagspusslet. Så har det varit de senaste 7 veckorna. Istället för att stanna upp och inse att jag tränar fel, för intensiv och för korta pauser mellan repetitionerna. Jag vill göra det fort för kanske jag inner hem innan ångestkänslorna kommer. Jag har begravt mig i andra sysslor för att slippa möta den riktiga orsaken till min ångest.

Yoga och lugna förflyttningar är min grej.

Jag älskar yoga och just nu handlar min yoga om att hitta andningen och välja några yoga positioner som jag stannar i 2-3 min. Min förhoppning är att jag ska bli lugnare i kroppen och få mer återhämtning, spara energi och öka min uthållighet. Det går sådär. Min mentala bild är yoga utomhus vilket jag gjorde mycket i somras och dit vill jag igen.

Hur gör du för att återta kontrollen när träningen blir lagd åt sidan? Eller du kanske är en periodare som jag 🙈 Fullt ös några veckor sedan är det inte lika roligt men du har ändå inte fått en vana för att orka hålla i?

Hej å hå, kämpa på!

Att tro på mig

Att tro på mig

Det finns inget fel i att vilja skapa förändring. Förändring är läskigt, skrämmande och bryter mot vanor. Vanor som byggts upp under lång tid.

Från dagen då vi föds, skapas våra vanor utifrån den vi är i, kombination med hur våra föräldrar tolkar oss.

Våra föräldrar gör det som fungerar för dem och det de tror är bra för oss. I många fall handlar det om trygghet, kärlek, vett, etikett och vanligt förnuft kan man tänka.

Hur jag har växt upp betyder mycket för mig. Jag har upplevt trygghet, fått uppleva saker och lärt mig att ta ansvar. Jag vill vara en duktig flicka och jag lyssnar på de som jag tror ger mig trygghet. Det är också detta som fäller mig då och då, att vara duktig istället för att tänka jag är bra.

En liten tillbaka blick över svunna tider behöver vi ibland. Det sägas att det ska blickas framåt och köras på. Våga ta steget och göra något annat, något nytt.

Det låter så lätt men det är en process.

Jag tror på att blicka framåt, göra annorlunda och följa utvecklingen. Jag tror också på att jag behöver blicka bakåt ibland för att minnas eller försöka se på en situation i ett nytt perspektiv.

Det är så lätt att döma sig själv och se allt det jobbiga, det som inte gick bra och därför kan det vara klokt att se i backspegeln ibland och förstå att jag faktiskt gjorde något bra även när jag tyckte att det inte gick bra.

Jag lyssnade och ändrade min position och löste problemet. Det förstod jag inte då för lösningen överskuggades av problemet som uppstod och mina krav på ett korrekt sätt slog krokben för mig.

Så tålamod, en blick i backspegeln och med en ödmjuk syn framåt så kommer det att ordna sig.

Det tar tid helt enkelt, Rom byggdes inte över en natt.

Idag hänger jag med pappa, kollar på en serie och samlar energi för att göra ett engelska prov. Min kropp är trött och jag måste lyssna, försöka göra lite i taget för att ladda energi och inte slösa. Det är okej att ligga ner i soffan på en måndag ❤️

Jag ska försöka lyssna på mig idag.

Vem lyssnar du på?

Ha en bra dag!

Det är slut

Det är slut

Jag har haft så nära kontakt med mina känslor att jag blivit rädd. Att lyssna på mig själv igen är skrämmande för det utmanar mig att se, hur jag faktiskt vill vara. Att våga säga nej för min skull och inte för att såra.

Ska jag vara bra för dig behöver jag först vara bra för mig.

Insikten över att jag faktiskt kan välja vem jag vill vara, är läskig eftersom jag gör slut med något som inte fungerar för mig och ”dumpar” det som en gång varit vad jag trott, bra för mig. Kanske passade vi då men nu har vi vuxit ifrån varandra och sakta börjar jag förstå att ska jag må bra igen behöver jag göra det som fungerar för mig.

Ingen annan tar hänsyn till mig. Det är tom så att andra människor lättare kan kritisera det jag gör för de har inte den känslomässiga kopplingen till mitt situation. De kommer som gubben i lådan. Rör om och sedan går de igen.

Det har varit svårt att förstå hur mycket den duktiga flickan har styrt mitt liv, hur jag på något sätt att strävat över att bevisa för andra att det jag gör är bra. Istället för att bara se till mig själv och säga bra jobbat Linda eller att det där blev helt fel nu backar jag och ser över andra alternativ.

Att stänga en dörr ger möjlighet till att öppna nya!

Vad drömmer du om? Vad vill du ändra på för att må bra? Skriv ner dina tankar, läs din text och fundera på vad du kan ändra idag för att må bra imorgon.

I verkligheten tar det längre tid att finna ro men känslan av att göra något för din skull ger energi och styrka som får dig att orka mer än du tror.

Jag gör det för mig!

Du gör det för dig!

Tillsammans blir vi bättre!

Ha en bra dag!

Kram ⭐️

Att fokusera, hur svårt kan det vara?

Att fokusera, hur svårt kan det vara?

Idag är det studier som gäller, läser en engelsk text om en hemlös missbrukare som bor i de mörka hålorna under Grand Central. Texten ska ge en positiv känsla om hur du från botten kan nå toppen. För det gjorde denna man, han började skriva och skrivandet gav honom möjligheten att förändra sitt liv. Det är en sann historia.

För mig blev det en helt annan upplevelse, helt fantastiskt att han fann viljan och tog tag i sitt liv. Att han förstod att det bara var han som kunde sluta med droger och att han behövde hjälp, att han inte skulle klara det själv. Han tog in på en klinik.

Hos mig började tankarna fara omkring på hur människor kan bli när de tar droger, på hur deras hjärna påverkas av den kemiska reaktion av preparatet som gör att de kan bli, lugna, glad, hyperaktiva, inbilska, rädda, hallucinerande och skrämmande för att de tappar kontrollen. Deras spärr är som bortblåst. Redan här inse jag att min andning har tagit en annan vändning, den är inte längre lika lugn och jag känner en spänning i käken.

Denna engelska text satte igång en tankeverksamhet hos mig som jag inte ville släppa. Har inte tänkt på händelsen på länge och helt plötsligt forsade orden ur mig. Jag skrev så att pennan glödde och nu känner jag mig tömd.

Texten jag läste fick mig att reflektera och bearbeta något som jag förträngt men ändå varit orolig för. Det ligger latent där i bakhuvudet eller egentligen i amygdala där sinnesintryck kopplas till en känsla, i det limbiska systemet som förmedlar upplevelser.

När jag nu möter dessa tankar och får den där känsla i kroppen som jag fick vid händelsen, inser jag att min reaktion är betydligt lugnare och att jag kan kontrollera ångesten som växer fram. Jag behöver resa mig upp och gå runt en stund, dricka lite vatten och sedan tar jag fram pennan och börjar skriva. Skriver ner alla dessa tankar så att jag kan fokusera på den faktiska uppgiften, mina studier.

Dock är denna händelse så konkret och verklig för mig att jag inser att det inte bara är jag som har det såhär. Vi har alla känslor och sinnesintryck som kopplas på i olika situationer, det handlar om vår egen ryggsäck. Det handlar om hur jag gör i olika situationer och jag inser att egentid handlar om att reflektera över sig själv och inse vilka styrkor jag besitter och vad jag faktiskt kan. Att egentid handlar om att få rå om mig själv och att egentid är precis vad jag har nu, när jag sitter och arbetar med mina uppgifter, jag är närvarande. Att egentid sedan kan ske i samband med en shoppingrunda, go kaffe, en spa dag eller en lunch med vänner är en helt annan sak (ja, det är vad jag fantiserar om)

Hur vi är som människor och vilka verktyg vi har med oss genom livet för att möta dessa olika situationer, positiva som negativa spelar stor roll. Det viktiga är att prata och att inte trycka undan, det är vad jag har lärt mig under de senaste året. Att dela med mig av mina tankar för att få stöttning eller att bara bli lyssnad på. Ensam är inte stark.

Visste du att de tar ca 20 min att hitta fokus igen när du blir avbruten i en uppgift, idag tar det minst en timme för mig, tjoho!

Hur gör du för att släppa på trycket eller få tillbaka fokus?
Dela gärna med dig av dina små tips som gör stora saker för dig!

Ha en bra dag!

Kram