Idag hände det, idag upplevde jag känslan av ro ända tills jag blev ………
det gick lätt att ordna så nu har jag en känsla av välbehag i kroppen. Intar ett energirikt mellanmål och njuter av varje tugga. Spejar ut genom fönstret och ser människor gå och köra bil. Någon håller handen för munnen, är det så kallt? ❄️
Ingen press, ingen direkt stress, tankegången är lugn. Huset är städat, tvätten tvättad och maten inhandlad. Veckans måltider är planerade och jag har skickat in min sista engelska uppgift. 📚
En lätt stretch med kroppen, en varm dusch, träningskläder på som är följsamma och jag känner mig fri. Sträcker ut kroppen och fantiserar om värme, gröna gräsmattor och paddelboard.
Termometern visar -6 hos mig och uppe i norr är det -22 , där knarrar det så härligt under skorna när de går. Undra om det gör det här oxå?
Jag gick i ide i november, vaknade lite för tidigt.
Det finns ett visst motstånd i mig till att gå ut, jag vågar inte prova termobyxorna. Jag tror inte att jag kommer att kunna knäppa dem i midjan…som tur är har jag hängslen till dem så ingen oro över att jag kommer att tappa byxorna när jag går.
Jag kan inte låta bli att undra om detta är lugnet före stormen eftersom det var ett tag sedan jag kände denna känsla av frid. Det är klart att jag har viss problematik kring kontroll, jag arbetar på det, kanske eller jag ska eller borde eller något liknande.
Oj nu kickar koffeinet in dax att leta reda på de där byxorna och gå ut innan molnen täcker hela solen. Längtar till lunch! Älskar mat❣️
Ha en bra dag! ⭐️
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
Publicerad av Linda
Hej!
Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️
Alla har en story och det här är min.
Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗
Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras.
Ha en bra dag!🌸
Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom
Hi!
Everyone has a story and this is mine.
I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗
I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again.
More about me on Instagram: @lindafalkestrom
Visa fler inlägg
lindasoas.com 