Det går snabbt nu

Vet inte vad som hände, jag gav mig själv chansen att lyckas. Planerade mat, träning (max 3) pass i veckan. Padel, gym, någon sorts lufsande som systrarna Kallur pratar om. jag gick till jobbet för att få in vardagsmotionen och spara pengar på drivmedel. I fem veckor höll jag ihop, sedan omedvetet började jag taFortsätt läsa ”Det går snabbt nu”

Kan känslor omvandlas till energi?

I tystnad med musik i öronen bytte jag om till träningskläder för att gå ut på promenad med bara mig själv och musiken. Ute fläktar det skönt, trotts en natt med dålig sömn är stegen pigga. Jag går uppför backen korsar huvudleden och tar vänster och sedan höger för att ta höger igen. In påFortsätt läsa ”Kan känslor omvandlas till energi?”

Skapa sina egna förutsättningar

En vecka fick räcka, där jag kämpade med min rastlöshet och tränade på att slappna av. Visade sig att et var inte min grej. Denna vecka började jag med morgonpromenader efter frukost. Promenaderna har varit från 5-20 min beroende på vad som hänt efter vägen. För det vi är så att jag går inte självFortsätt läsa ”Skapa sina egna förutsättningar”

En förmiddag i skidspåren

Vi bestämde redan igår att vi skulle ut och åka längdskidor idag så vi visste vad som gällde och ändå blir det kaos innan vi kommit utanför dörren. När vi väl packat bilen kommer 6 åringen springandes helt snöig då storebror tyckte det var bra att ha snöbollskrig med henne i trädgården. Stressnivån var påFortsätt läsa ”En förmiddag i skidspåren”

Hej dag 12 i covidträsket

Vaknar till en strålande sol som stiger upp på himlen med frostiga gräsmattor och frusen trottoar. En morgonpromenad för mig själv när familjen ligger och sover är en riktig lyx. Bjuds på en kaffe av vänliga människor och min energinivå stiger ytterligare. Köper med ask med Alvedon samt pepparkaksdeg till vår kreativa 6 åring. DecemberFortsätt läsa ”Hej dag 12 i covidträsket”

Känslan av tillhörighet är viktigt

Du vet den där känslan när du försöker skapa kontakt, bli en i gruppen. Någon att räkna med. Den känslan, tillhörigheten, den försvann när jag blev sjukskriven. Under själva sjukskrivning hade jag fullt upp med mig själv och tänkte mest på att bli frisk. Ja det tog nog 6 månader innan jag på riktigt accepteradeFortsätt läsa ”Känslan av tillhörighet är viktigt”

Det är slut!

Hej! Här kommer mitt sista inlägg. Mitt liv tar en ny vändning och jag väljer att gå vidare från lindas oas. 2020 är året som jag fyllde 40 år. Det var året som jag besökte gymmet ca 50 gånger, nästan en gång i veckan. Till skillnad mot 2019 när jag besökte ett gym max 10Fortsätt läsa ”Det är slut!”

En stund av medvetenhet

Dimma låg tät över Fagersta imorse, det var trolskt på något sätt. När jag hade lämnat av dottern på förskolan valde jag vägen förbi sjukhuset och ut på riksvägen för att värma motorn lite mer. Vid sjukhuset ser jag blåljuset för ambulansen och jag upplevde ljuset så blått och klart trots dimman. Jag svänger högerFortsätt läsa ”En stund av medvetenhet”

Fredagen den 13 2020

Det händer något inom mig, jag har ett lugn och samtidigt en rastlöshet i kroppen. 5 dagar med vab, två barn hemma och information om att en lärare har testat positivt för covid-19 gör att tankarna går kors och tvärs. Bokar självtest åt sonen på 1177. Plockar disk, blir nog en tre maskiner om dagenFortsätt läsa ”Fredagen den 13 2020”

En stund i fjällen

En bit upp fjällen har vi parkerat bilen, 15 trappsteg upp gick vi in genom dörren till ett stort och rymligt hus som nog är det bästa vi hyrt hittills, vi har bubbelpool. Vaknar upp utvilad och går upp till våning 3, öppnar balkongdörren och blickar ut över vidderna. Natten har varit kall, balkongens golvFortsätt läsa ”En stund i fjällen”