Förändring sker successivt

Förändring sker successivt

Det finns stunder då livet förändras. I många fall har förändringen pågått under en längre tid, något som inte har märkts på en gång. För förändringarna är små och de sker successivt.

Det börjar med att du går direkt ur sängen istället för att ligga kvar och sträcka på dig och känna in hur kroppen mår.

Sedan fortsätter det med att frukosten intas i en allt hastigare fart. Kanske är det så att kaffet dricks stående eller att det inte intas någon kaffe alls. Det känns onödigt att sitta ner och dricka kaffe för jobbet väntar, barnen behöver komma i ordning.

Klockan var 7:40 när jag gick hemifrån det tar 10 min att gå till jobbet och klockan är nu 8:05. Försenad till jobbet, underligt.

Vad har hänt med anteckningarna, de är borta, fast jag skrev ju ner ordningen och det som skulle göras igår. Eller var det i förrgår?

En dag börjar saker försvinna eller hamna på underliga platser. Underligt, någon måste ha flyttat på det, fast det är mina saker. Jag hade det nyss i handen eller var det igår.

På vägen till köket hör jag barnen prata om något. Måste kolla så allt är okej. Kommer ut i hallen igen, vad var det jag skulle göra?

Kan inte sitta still i soffan, köksbänken behöver ordnas, disken plockas, tvätten vikas och mat planeras. Står i köket och tittar, känner ett motstånd. Känns jobbigt att plocka i och ur diskmaskinen. Gör det ändå och tänker imorgon samma sak.

Ljudet från tv:n stör, det händer så mycket och ljuset från bilden är stark. Här kan jag inte vara smyger upp till sovrummet och lägger mig på sängen. Är så trött vill somna men barnen behöver nattas först.

Va fan kan de inte sätta tandborsten på laddning? Och det där med toalettlocket hur svårt ska det vara att stänga det när de spolar.

Går och lägger mig, det kryper i kroppen, tankarna ploppar upp en efter en. Ska fixa det där imorgon, det där var en bra idé den spinner jag vidare på. Kommer det att bli någon semester, vem ska boka den. Ja vi tänker lite olika, har olika intressen får ordna imorgon.

Det var ett tag sedan jag var på yogan. Ja ungefär 2 månader sedan. Fast jag sprang 2,5 km igår, duktig flicka.

Somnar och drömmer vaknar vid 2 tiden på natten, vrider och vänder på mig. Känns lite oroligt i kroppen. Går på toaletten, dricker vatten och lägger mig igen. Är det fullmåne? Det sägs att man sover sämre vid fullmåne.

Somnar tillslut, sista gången jag tittar på klockan är det 3:34, larmet ringer 6:00.

Vaknar av väckarklockan, tar upp telefonen, tittar på sömnanalysen. Det är tre veckor sedan jag sov en hel natt. Det blir bättre, ska bara fixa lite saker och till helgen då kommer jag att sova bra. Vänta när sov jag 7-8 timmar i sträck i mer än en natt? Vet inte, kanske efter den där middagen när var den nu igen?

Jag orkar inte, jag vill inte men vad ska jag göra?

Det trycker över bröstet, hjärtat slår extra slag ringer familjeläkare/vårdcentralen. Det är stress, försök att lugna ner dig och se över din vardag. Återkom om det inte blir bättre.

Borde äta lite nyttigare mat, få till mer träning så blir det bättre. Anmäler mig till Vårruset.

Detta är några utdrag från mina anteckningar som jag skrev ner den sommaren då jag blev sjuk. Jag sökte efter symptomen för att försöka finna en förklaring till varför jag mådde som jag mådde. En sorts självreflektion som jag inte visste att jag gjorde utan det lärde jag mig ett år senar på mitt sista besök hos terapeuten. Tänk vad kroppen gör både positivt och negativt. Kroppen ger oss signaler och det är vårt ansvar att lyssna. Ingen annan hör signalerna, bara du och du är viktig och du betyder så se om dig själv.

Symptomen finns där och vi kan ta dem för tillfälligheter men när intensiteten ökar på symptomen och känslan att du behöver öka tempot för att hinna med mär du redan har ett högt tempo är en tydlig varningssignal för att nu ska du göra tvärtom. Skala ner på arbetsuppgifter, ta tillbaka stunden vid köksbordet eller i soffan på morgonen. Låt disken stå, fokusera på återhämtning och om du bor i en familj se till att alla hjälps åt med hushållssysslorna. Prioritera sömnen!

Det är svårt, det kommet att vara jobbigt och du kommer troligen att må dåligt ett bra tag. Ett högt tempo klarar vi av, stunder av stress också men det är den långvariga stressen, pressen och det höga tempot som är skadligt.

Även den positiva förändringen sker successivt och därför behöver vi tålamod och acceptans för att komma framåt och få ett hälsosammare liv.

Hur vi kommer åt problemen?

En början är att vara omtänksam om mig själv, med min familj, mina vänner, mina kollegor och människor jag möter.

Vi kanske inte alltid förstår

men med vänlighet vi bättre mår.

Kram ❤️

Annonser

Me and I

Me and I

Jag försöker, jag vill att det ska fungera, jag vill älska, jag vill uppleva livet. Att uppskatta vardagen med dig, att få känna ett lugn när jag är med dig tog jag för givet. Jag behöver din klokhet, din vänlighet, din omtanke, din glädje, din humor och din positiva syn på livet.

Stanna kvar, andas, lyssna på mig.

Jag behöver min ledsamhet, min sorg, min bitterhet och mina nyanser av pessimism för att förstå skillnaderna och känna tacksamhet.

Du behöver mig och jag behöver dig.

Lär mig att andas igen, träna mitt tålamod och låt mig få vara med. Låt mig få vara en del av dig, stäng mig inte ute. Det är läskigt att falla, det är jobbigt att klättra, det är utmanande att lyssna, det finns dagar med tvivel och ilska och dagar med glädje och värme. Två steg fram ett steg bak.

Jag vill lyssna för att förstå det jag inte visste då.

Att kärleken till mig är det enda som duger för om jag inte älskar mig själv, vem kan älska mig då? Så stanna kvar och ge mig chansen att få visa, möjligheten att få träna på att bli en människa som kan njuta, som förstår det egna värdet och tror på sig själv.

Jag vill var mig och jag behöver dig.

Jag behöver dig, mitt gamla jag för att lära, reflektera och förstå vad jag kan göra annorlunda. För att kunna tänka nytt och faktiskt se att det jag inte gjorde var dåligt det blev bara fel. För jag stannade inte, jag glömde bort att njuta, att värna om mitt inre jag.

Så idag ska jag träna på tålamod, på att lyssna, på att njuta för att ge mig chansen, att lära vad jag behöver för att må bra.

Idag ska jag ge dig en halv minut, så att jag kan få en timme.

En halv minut…

Tre liters fräsch luft in

Andas in och andas långsamt ut.

Tre liter gammal luft ut.

Det blir sällan som jag tänkt mig och ibland blir det ännu bättre.

Jag försöker sia om framtiden, att ta kontroll över något jag inte kan kontrollera. Vad det egentligen handlar om är trygghet, trygghet hos mig själv. Det dolda skapar oro och nervositet vid stress medans det dolda kan vara något spännande, nya möjligheter om jag tillåter mig att vara här och nu.

Det är bara jag som bestämmer över mig, ingen annan även om det ibland kan kännas så.

En halv minut…

Tre liters fräsch luft in

Andas in och andas långsamt ut.

Tre liter gammal luft ut.

Jag tänker på mig (och på den och på den osv) Jag först sedan du, för mår jag bra, då kan jag vara mer närvarande för dig ❤️

Vem tänker du på?

Ha en bra dag!

Kram

Livet

Just nu

Reflektion och framtidstro

Utveckling och utmaning

Ångest och oro

Bitterhet och tacksamhet

Familj och kärlek

Vänner och energi

Jag älskar, du älskar, vi älskar!

Livet!

❤️🧡💛💚💙💜🖤💔💞💘💖💝

Förändringens tid

Förändringens tid

Jag går på gatan i riktning mot hamnen. Jag passerar de små butikerna, butikerna som erbjuder specifika saker. En med olika kaffepressar, en butik med elprodukter, en med smycken, en med glasögon och många fler butiker. Charmen med att varje butik är liten med personlig service tilltala mig, okej mannen i glasögon affären var inte ett dugg intresserad att sälja några solglasögon så det blev hans förlust.

Solen är påväg ner, jag ökar stegen och passerar en liten park med palmer både höga och låga. Jag korsar gatan när en lucka i trafiken infinner sig. Jag går över det lilla torget där vi åt lunch tidigare idag, svänger vänster och går i riktning mot piren. På min vänstra sida ligger restaurangerna på rad, pasta, pizza, havets läckerheter, kaffe och glass. Ja det mesta finns att få förutom chokladfondant, den har jag inte funnit ännu. På min högra sida är hamnen och där ligger stora båtar från olika länder, makalöst stora med tre våningar, den ena mer fascinerande än den andre.

I slutet på hamnen ligger fiskebåtarna, jag svänger höger och går mot piren. Jag känner havsdoften och den lätta brisen. Om 27 min går solen ned. Jag kommer till början av piren och tittar ut över det stora havet, känner doften av hav, hör vågorna slå mot stenarna när de rullar in mot piren, vattnet slungas upp i olika former mot stenarna för att sedan falla ner i havet igen.

Jag tar upp min kamera tittar mot solnedgången och känner, här, här vill jag vara…
Tacksamheten över att få vara mig själv och för mig själv en stund vid havet går inte att beskriva, den känslan måste upplevas.

Var vill du vara? Vad är du tacksam för idag?

Ha en bra dag!

Kram 🧡

Bäst och perfekt är en början

Bäst och perfekt är en början

Hej!

Alla dessa tankar, var kommer de ifrån, varför ett sådant virrvarr av frågor och hur får jag svar på dem? En resa bland mina demoner pågår, förändring kräver tid och kraft. Att förändra innebär att utmana och ifrågasätta, att finna sin väg. Delar med mig om dagens inre dialog som uppstod under en fotokurs där jag lär mig om bildens uppbyggnad. Resonemang och slutsats

—————————————————————-

Jag kommer aldrig att bli perfekt!

Vad är perfektion?
Är det något att sträva efter?
Om jag får det perfekt, kommer alla andra att tycka att det är perfekt? Om inte är det i isåfall perfekt?

Perfekt för mig är tex att det är rent, städat, allt ligger på sin plats, sängen är bäddad, jag som ett museum. Tänk dig att du öppnar dörren till ditt hem och allt ligger där du lade det, ingen har flyttat på sakerna, ingen har slängt en jacka på golvet, hällt ur alla pärlorna på mattan osv. Jag vill inte ens gå in på hur ett perfektionistiskt synsätt på mig själv skulle vara, det skulle bli helt galet och helt är ärligt vet jag inte hur en perfekt person är. Det är troligen en blandning av många av de människor som postar bilder på Instagram. Perfektion har varit ett förtret, det har skapat en känsla av att inte duga, för att jag själv ofta tänkt, du kan mer Linda, du kan bättre. Jag har aldrig tidigare ifrågasatt perfektion och nu har jag säkert tänkt på ordet 100 gånger idag. Hur kan jag ah drivits av något som jag egentligen inte förstått.

Synonymer till perfektion är fulländad, fullkomlighet och felfrihet.

Redan där inser jag att perfektion är något jag måste släppa. Jag kommer inte att vara felfri, för jag gör utifrån mitt perspektiv, min miljö, mitt arv och min kultur. Perfektion är ett ord jag måste släppa, ett ord som inte ska få definiera vem jag är eller vem jag inte är. Det kommer att finnas stunder då allt känns perfekt, där jag är här och nu och uppskattar livet och det som finns runt omkring mig. Ungefär som lycka, jag komme inte att vara lycklig i alla mina dagar som sagorna slutar. Jag kommer att ha stunder av lycka och förhoppningsvis många stunder av lycka som övergår till många minnen av lycka.

Perfektion är alltså inte något jag vill definiera mig med eftersom det blir ett för stort krav, en stress som kommer att äta mig inifrån för jag kan inte förstå hur perfektion uppstår och består. Skönt att jag beslutat det. Min definition på perfektion är att perfektion uppstår i stunden, tillsammans med miljö och känsla precis som lycka.
Perfektion är inget som består, för alla vi olika vägar går.

Jag vill ha ett hem, inte ett museum.

img_0399

Tänk dig att du står vid en soluppgång. Du njuter av brisen från havet, ser fiskebåtarna guppa fram och solens oranga sken börjar stiga upp. Molnen skingrar sig och måsarna skriar, människor går förbi, inge vill störa eller störas, en outtalad regel som alla förstår. Du har 27 minuter i soluppgången och känner att just nu kan jag inte vara på en bättre plats, just nu känns det perfekt. 27 minuter senare när soluppgången är över och din daga fortsätter har du en positiv känsla med dig. En känsla som styr resten av din dag. Så en perfekt stund på morgonen har betydelse för din dag tom flera dagar i ditt liv eftersom du kan minnas tillbaka till den stunden och förnimma de känslor du hade just då.

Då kommer nästa fråga, nöjer jag mig med bra, för att jag inte vågar?
Är bra, bra  eller måste det vara bäst?

Är bäst samma sak som perfektion?

– Det luktar bränt, pyr det någonstans eller brinner det?

– Nej det är bara min hjärna som gjort en burnout…

Is this it?

Fortsättning följer….

Ha en bra höstdag!

Kram

Höst – oktober 2018

Höst – oktober 2018

Nu kommer mörkret, vi kryp in i våra hålor.

Vi vaknar när det är mörkt, vi åker till jobbet när det ljusnar, vi är inne en stor del av dagen. Vi åker hem när skymningen börjat. Vi lägger oss i mörker.

Jag förstå att hösten är en tung period för många. Kyla, regn, en fuktighet som tar sig innanför skinnet (om det är möjligt) och ljustimmarna som blir färre dag för dag.

Vi lever i ett mörker med längtan efter ljuset. Vi tänder ljus som skapar stämning och får oss att vilja vara inne ännu mer. Jag längtar efter värmen, solen, fågelkvittret och takdropp

Hösten är en vacker period med alla dessa färgskiftningar i träden. Nyanserna blir fler och skarpare i höstens ljus. Solens sken känns extra stark, de röda/oranga/gula/gröna färgerna blir intensivare och förstärks av himlens blåa färg. Skogens förändring och anpassningarna efter årstiden är fascinerande, lika så djurs förändring för att passa in.

Det är vi människor som förstärkts med tankens kraft som har en arbetsam tid framför oss. Vi måste ställa om vår tankegång, vi måste skapa nya vanor för att fortsätta må bra. Värme är avslappnande och lugnande. En klok vän sa till mig idag att när ångesten eller obehaget kommer ta en varm dusch. Stå i duschstrålarna och låt värmen landa på din hud och efter en stund känner du hur kroppen börjar slappna av.

Därför tror jag att årets sommar som nu bytts till höst skapar en krock hos mig. För när jag börjar frysa spänner jag mig och spänningen i sin tur skapar reaktioner i kroppen som i sin tur skapar rastlöshet och oro hos mig. Känslan i kroppen blir densamma som vid ångest. Jag blir mer på tårna och det kräver mer ansträngning för att bli avslappnad.

Eller så är det helt enkelt så att jobbdjävulen har slagit klorna i en och smekmånaden är över, semestern är verkligen slut.

Vilka tips har du för att hösten ska bli så bra som möjligt?

Ha en bra dag!

Kram🍁

Känna med sinnen

På kvällen i den svala höstluften står jag på balkongen med en tröja och i underkläder och tittar, lyssnar, känner, tänker och andas.

Jag hör bilarna åka på riksvägen, en bil som tutar, bilar som accelererar och en bil som passerar på gatan.

På himlen ser jag svaga ljussken och ett blinkande ljus från ett flygplan påväg någonstans.

Jag hör röster som kommer närmre och som sakta försvinner bort.

Det är tyst, lugnt och svalt med ett konstan brummande ljud från vägen.

Känner kylan mot min varma hud, det svalkar, det är skönt. Lägger handen på räcket och känner den kalla plåten, en plåt som är nästan 80 år gammal.

Det luktar trä och blött gräs.

Jag tycker om hösten, färgerna, dofterna, svalkan och värmen som växlar under dygnet. Det är mysigt att sätta på sig en tröja och en jacka. Jag tycker om värme, det är lättare att slappna av. Jag tycker om våren, sommaren och lite vinter som när första snön faller och förberedelserna inför julen. I februari vår gärna våren komma. 2-3 månader med snö räcker.

Jag fantiserar om varmare ställen, platser där jag kan handla frukt på torget, promenera och sitta på ett litet charmigt fik eller äta en god lunch med havets läckerheter. Ställen där jag inte behöver tänka på höstskor och vinterkläder. Undra hur det känns att stå på en balkong på ett sådant ställe. Där höstens kyla är den kallaste temperaturen på hela året.

Vilken är din bästa årstid?

Natti natti 🍁🌻✨