Ångesten kommer på besök

Ångesten kommer på besök

Vaknar upp i en känsla av ångest. Känslan av panik är precis runt hörnet. Katastrof tankar på ingående. Andas, fokus, in genom näsan ut genom munnen, upprepa…

Tänker mig en kvadrat, nej det är för krångligt, räknar till tre på inandning håller en kort stund och räknar till 4 på utandning.

Det hjälper inte, reser mig och går till toaletten, det värker i kroppen, suddiga ögon och jag känner mig vinglig. Detta kan resultera i extrem panik så skärp dig Linda, nu kommer kraven insmygandes…

Tittar upp, tittar ut och ser en svag ljus strimma på himlen. Morgonen kommer, en bil backar ut ur sitt garage. Staden vaknar och så gör jag med ångest.

Täppt i näsan, skit, detta fungera inte, dricker vatten. Det är inte läge att snyta mig, får in luft genom ena näsborren okej detta ska gå.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

En vecka själv med barnen, jobb, plugg, familjeliv och två kvällar med möten för mig och en tredje kväll med aktiviteter för barnen.

För vissa är detta vardag för mig är det första gången som jag är själv en vecka utan att åka hem till mina föräldrar några nätter eller att någon familjemedlem har bott hos oss några dagar.

Detta är något jag har skämts över det senaste året. Att vara vuxen, ha familj och inte klara av att vara själv med barnen en vecka. Jag har under lång tid tacklats med detta och tryckt ned mig själv för att jag inte varit lika stark som tidigare. Jag har använt tanken på att det finns många ensamstående som är själva hela veckorna, hela året. Detta är inte en sund tanke för jag har nedvärderat mig själv. Jag ska utgå från min situation och den är att jag har en utmattningsdiagnos och att jag faktiskt behöver lära mig nya förhållningssätt till mitt liv och inte tänka på alla andra som har det värre. Jag ska leva mitt liv och lära mig handskas med min vardag.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Ångesten börjar avta, andetagen hjälper, en stund för mig själv, en stund i stillhet att se på livet för vad det är enligt mig.

Barnen vaknar, små gruff från början, det här med tvillingar är inte lätt. Det speciella bandet de har är något utöver det vanliga, jag är deras mamma men kan aldrig förstå hur det är att ha en kopia av sig själv. De vill vara med varandra, de har det fantastiskt tillsammans, deras skratt och galenskap är härlig men oj vad de har blivit starka och vältaliga. Motargument konstant, självständighet välkommen 😅

Himlen är blå och rosa, den ljusa strimma är kvar och mörkret har lyfts.

Ångesten har lagt sig och jag är en bra människa. Jag lär mig hela tiden och jag inser hur bra jag är på att pusha mig själv.

Jag är mer medveten och behöver träna mer på att slappna av, träna på att låta bli att göra allt, det är okej att disken står en extra dag, det är okej att tvätten ligger ovikt några dagar barnen har iaf rena kläder och de kan faktiskt plocka ur diskmaskinen och korv med bröd är en toppen lösning på middag i ett pressat schema.

Jag är trött och jag har varit själv med barnen en vecka. Jag har åkt till affären och handlat, 2 gånger, jag har planerat in barnvakt i tid för min skull, jag har vallat skidor, varit med på barnens träning, deltagit i två olika möten, jobbat, pluggat och lite fler saker. Jag har väntat på ångesten så egentligen är det inte konstigt att den kommer idag. Jag slappnar av för idag kommer han hem, ikväll får jag delat ansvar igen ❤️

Heja mig!

Det går framåt, jag utvecklas och jag mår bra.

Ångest och oro kommer jag att leva med resten av mitt liv. Stressen behöver jag lära mig att handskas mer med, detta är mitt liv.

Ha en bra fredag❣️

Kram

Annonser

Att äga mig själv, en tankestund mitt i lördagsnatten.

Att äga mig själv, en tankestund mitt i lördagsnatten.

Jag äger mig själv men jag känner inte att jag har kontroll. Ett liv med familj, arbete och annat lockande gör att jag vacklar. Kan jag verkligen ha balans? Det är svårt innan det blir bättre.

Ibland sitter jag förundrad och försöker förstå var de där kloka orden kom ifrån eller hur i hela friden kunde jag komma på det där, orden kom så naturligt, i tanken lät det inte alls konstigt men mottagaren ser en aningen underlig ut.

Vad sa jag egentligen? 🤔

Men så dyker den upp, den där personen som på något sätt förstod min tanke eller som helt enkelt spinner vidare på mitt uttryck och skrattet sprider sig runt bordet.

Jag älskar skratt, jag älskar när människor bjuder på sig själva!

Det ger så mycket att få skratta tillsammans och lära känna människor på ett nytt sätt. Att känna sig trygg i ett sällskap är viktigt. Det gör att jag kan slappna av och fylla på med energi för att orka med en hel helg. Att få lyssna på andra människors liv och förstå att perspektiven och erfarenheterna är olika det är fascinerande. Vi lär av varandra❣️

Mannen snarkar, jag ligger vaken i sängen och vem släcker lampan?

Jag börjar förstå det där med tid, att saker tar tid, att förändring sker långsamt och att vanor bryts över tid genom medvetna handlingar men också ibland omedvetet för att jag väljer att göra något nytt.

Det går framåt, inte spikrakt framåt utan mer lite hit och lite dit. Ibland tvåfiligt och ibland känns det som om jag befinner mig på en liten skogsväg med mötesplatser och på de där mötesplatserna stannar jag upp och släpper förbi den där som har ett högre tempo än mig just då. Ibland trycker jag lite extra på gasen och det är så härligt att kunna göra.

Livet, ger och livet tar. ❤️

Att äga mig själv är svårt för det betyder att jag ansvarar för mig och mitt mående.

Hur går jag vidare? Följa strömmen gör jag gärna när det är något bra och det gynnar mig. Jag vill gå min egen väg och det är både lätt och utmanande. Hur finner jag mitt sätt?

Livet går vidare.

Kram❤️

En stund i hallen

Om jag hade fått välja en plats där jag skulle sitta och ta det lugnt för återhämta mig och samlat kraft så hade jag valt fåtöljen eller yogamattan med en kopp te för att värma min frusna kropp.

Nu hamnade jag i hallen. Jag letade efter ett kort taget hösten 2002, ett kort när jag hade kort kort lugg. Hittade det till slut 🙈 17 år mellan bilderna.

I went down the memory lane.

Tänk vilka upplevelse jag har varit med om. Så mycket att vara tacksam för och även mycket jag har haft ångest över för att jag känt att jag ibland har tagit stor plats och kanske inte riktigt förstått situationen. Enormt mycket glädje och en liten knäpp på näsan då jag alltid retat J för en specifik händelse och nu har vi bildbevis på att jag gjort något liknande. Är det nu jag ska säga:

Det är dumt att kasta sten i glashus!?

25 min egen tid i hallen, lutandes mot källardörren, inte den första platsen jag hade valt. Men nu sitter jag här, i vårt hus, med våra saker och våra minnen. Det hade jag aldrig kunnat tro den där dagen när jag fick ditt mejl för 19 år sedan. ❤️

Jag är bara trött, funderade en stund på om jag skulle somna där. Undra om min man skulle sakna mig eller om han redan har somnat?

Äntligen har tystnaden lagt sig…

Vilken är din underligaste plats som du hamnat på när tröttheten slagit till?

Natti natti ⭐️

Att tänka om

Att tänka om

Det har hänt något.

Jag backar några steg.

Kände mig inte tillfreds.

Det dök upp en utmaning.

Jag sa JA.

Det var några månader sedan som jag sa JA till ett större engagemang.

Det dök upp en utmaning till.

Jag sa JA.

Har jag gjort fel?

Har jag tagit i för mycket?

Trött.

Oro.

Funderar.

Det är bra.

Det blir bra.

Utvärderar.

Är det möjligt?

Vad ger detta mig?

Yrsel.

Utveckling.

Egna beslut.

Ekonomi.

Delaktighet.

Sammanhang.

Aldrig ensam.

Förvirrad.

Stark.

Modig.

Trött.

Val.

Jag väljer.

Jag kan faktiskt säga stopp.

Jag kan säga tack för mig.

Jag kan!

Kom ihåg återhämtning.

Sömn.

Andas.

Jag kan!

Jag är bra!

Påväg.

Mitt liv.

Den 14 januari 2019

Idag hände det, idag upplevde jag känslan av ro ända tills jag blev ………

det gick lätt att ordna så nu har jag en känsla av välbehag i kroppen. Intar ett energirikt mellanmål och njuter av varje tugga. Spejar ut genom fönstret och ser människor gå och köra bil. Någon håller handen för munnen, är det så kallt? ❄️

Ingen press, ingen direkt stress, tankegången är lugn. Huset är städat, tvätten tvättad och maten inhandlad. Veckans måltider är planerade och jag har skickat in min sista engelska uppgift. 📚

En lätt stretch med kroppen, en varm dusch, träningskläder på som är följsamma och jag känner mig fri. Sträcker ut kroppen och fantiserar om värme, gröna gräsmattor och paddelboard.

Termometern visar -6 hos mig och uppe i norr är det -22 , där knarrar det så härligt under skorna när de går. Undra om det gör det här oxå?

Jag gick i ide i november, vaknade lite för tidigt.

Det finns ett visst motstånd i mig till att gå ut, jag vågar inte prova termobyxorna. Jag tror inte att jag kommer att kunna knäppa dem i midjan…som tur är har jag hängslen till dem så ingen oro över att jag kommer att tappa byxorna när jag går.

Jag kan inte låta bli att undra om detta är lugnet före stormen eftersom det var ett tag sedan jag kände denna känsla av frid. Det är klart att jag har viss problematik kring kontroll, jag arbetar på det, kanske eller jag ska eller borde eller något liknande.

Oj nu kickar koffeinet in dax att leta reda på de där byxorna och gå ut innan molnen täcker hela solen. Längtar till lunch! Älskar mat❣️

Ha en bra dag! ⭐️

Att finna julkänslan

och den kom smygandes under förmiddagen på julafton. Trots mina förberedelser har magin för julen försvunnit desto närmare julen har kommit.

Nu ligger jag här i sängen med mina sköna boze lurar och njuter av ett fantastiskt ljud. Jag stänger omgivningen ute och är i min egen bubbla.

Tänker på alla inre bilder jag fått under dagen. Bilder som handlar om barnens glädje och lek. Att få sitta vid bordet och prata med människorna utan att behöva passa på ett barn som stoppar allt möjligt i munnen eller ska hoppa i trappen för det är skoj. Jag kan sitta och jag behöver inte kasta i mig maten.

Deltar i samtal från början till slut, äter gott, dricker gott och drar något halvbra skämt. Jag följer med i samtalen och känner mig inte förvirrad. Visst är de höga ljuden jobbiga och jag har inte samma förmåga att stänga ljuden ute som förr, det blir bättre.

Våra barn är stora, de vet hur det fungerar, de vet vad de ska göra, de har roligt och leker med kusiner och andra barn. De skojar, skrattar och hittar på tok. Vi har gjort det riktigt bra. ❤️

Jag börjar slappna av, känner att i år är jag med, jag är närvarande och oron har lättat på sitt grepp, jag tar några lugna djupa andetag och inser att det blev lite för mycket av allt möjligt men framförallt den goda maten. Känner mig glad över att jag faktiskt orkade och tog det lugnt även om det var nära att jag bara sa tack och hej till julen. Känner mig tacksam för alla som anstränger sig och bjuder in till samkväm. Enormt tacksam för de goda skratten som min familj bjöd på.

Har julkänsla kommit eller är det bara en enorm tacksamhet över den glädje som min familj bjuder på? Tacksamhet över att jag faktiskt kan vara närvarande på stora middagar. Åh vad är egentligen julkänsla?

Inför julen har nivån av stress pushats framåt. En kväll när jag satt där och kände att nu pallar jag inte mer men kunde inte bryta så upplyste maken mig.

– Linda du är bra på att pusha dig själv, lägg grejerna åt sidan, se vad du har lyckats med, slappna av och låt det vara ett tag.

Vad är det som får mig att driva på?

Det är prestationen, tillfredsställelsen av att jag har lyckats med en uppgift, att jag faktiskt kan.

Tidigare har jag inte reflekterat utan bara gjort för det är vad som har förväntat sig av mig.

Idag vet jag att jag strävar efter något som jag inte kan sätta fingret på men visst har det med någon sorts bekräftelse att göra. Samt familj och allt som hör där till, hur svårt ska det vara att ställa skorna på skohyllan eller att torka upp den spillda mjölken… Jag vill ha ordning och rent och det betyder inte attest ska vara ett museum hemma utan att man ska kunna gå i köket utan att bli blöt om fötterna eller få en extra skrubb på fotsulorna som följer med till nästa rum…

Kan det vara så att jag inte litar på mitt omdöme eftersom jag drev mig far of the road?

Så nu ligger jag här och funderar, borde sova men känner mig nöjd över att filosofer i det tysta huset med mina fantastiska hörlurar med brusreducering, självklart med hög nivå på brusreducering och inte en snarkning hörs.

Någon som varit till Kap Verde? Eller är Bali ett bättre ställe?

Imorgon är en ny dag eller idag är en ny dag!

God Jul!

Att be om hjälp

Att be om hjälp

Igår kväll satt jag utanför sovrummen och lyssnade på en variation av låtar.

Ingen dator eller tv-spel på hela dagen. Liten användning av telefonerna som lades på bänken utan protest. Tränade på ord inför stavningsförhöret senare i veckan. Spelade kort med Jakob och Elin hängde med Filip i soffan och tittade på Pettson och Findus. Hur jag kunde få en sådan bra eftermiddag/kväll?

Jonas är bortrest och jag bestämde mig för att byta miljö och tillföra två vuxna till klanen så att jag kan ge mig själv förutsättningar att behålla lugnet och inte brusa upp. Det är nära bristningsgränsen just nu och jag behöver ta hjälp. Något jag lärt mig av det senaste årets utmaningar. Bättre att fråga än att tiga. Ensam är inte starkast. (Inte när det gäller barnuppfostran, då behövs ett kavalleri) 😅

Elin somnade bredvid mormor. Pojkarna sjöng fantastiskt tillsammans. Julsång efter julsång avverkar de. I det läget måste det vara fantastiskt att ha en tvillingbror som delar ens intressen.

Erkänner att jag fick pausa skrivandet direkt efter ovanstående stycke skrevs. För att bryta en brottning som uppstod mitt i sjungandet. Snabba vändningar här. 🤪

När frågade du om hjälp senast?

Jag är så tacksam för min familj och att jag lyssnade på mig idag ❤️

Ha en bra dag!