Det är slut

Det är slut

Jag har haft så nära kontakt med mina känslor att jag blivit rädd. Att lyssna på mig själv igen är skrämmande för det utmanar mig att se, hur jag faktiskt vill vara. Att våga säga nej för min skull och inte för att såra.

Ska jag vara bra för dig behöver jag först vara bra för mig.

Insikten över att jag faktiskt kan välja vem jag vill vara, är läskig eftersom jag gör slut med något som inte fungerar för mig och ”dumpar” det som en gång varit vad jag trott, bra för mig. Kanske passade vi då men nu har vi vuxit ifrån varandra och sakta börjar jag förstå att ska jag må bra igen behöver jag göra det som fungerar för mig.

Ingen annan tar hänsyn till mig. Det är tom så att andra människor lättare kan kritisera det jag gör för de har inte den känslomässiga kopplingen till mitt situation. De kommer som gubben i lådan. Rör om och sedan går de igen.

Det har varit svårt att förstå hur mycket den duktiga flickan har styrt mitt liv, hur jag på något sätt att strävat över att bevisa för andra att det jag gör är bra. Istället för att bara se till mig själv och säga bra jobbat Linda eller att det där blev helt fel nu backar jag och ser över andra alternativ.

Att stänga en dörr ger möjlighet till att öppna nya!

Vad drömmer du om? Vad vill du ändra på för att må bra? Skriv ner dina tankar, läs din text och fundera på vad du kan ändra idag för att må bra imorgon.

I verkligheten tar det längre tid att finna ro men känslan av att göra något för din skull ger energi och styrka som får dig att orka mer än du tror.

Jag gör det för mig!

Du gör det för dig!

Tillsammans blir vi bättre!

Ha en bra dag!

Kram ⭐️

Annonser

Den offentliga parningsdansen

Julfest på K9 avtackningar, engelska, skaldjur och god dryck för oss vidare till Cirkus, trångt, mycket folk, goda drinkar och bra musik dvs min musik. Låtar som kopplar på rytmen automatiskt, minnen som plockas fram och låttexter som vi sjunger med i. Känns som igår, är minst 10 år sedan (20) 🙈

Fascineras av variationen av människor, ålder och utseende. Såhär många människor ser inte jag på en dag i vanliga fall. Har jag blivit så inskränkt, att jag fascineras av nattlivet?

Nej jag har bara den förmågan att jag ser människor, jag är uppmärksam och håller koll. Skyddar min grupp, moma bear är påkopplad.

Oh yes med familjeliv och vakna nätter så är detta min motsatts. Är det verkligen såhär många människor ute på natten när jag tröstar vårt barn som drömt något eller har ont? Ja!

Blickar möts, danssteg kopplas på och människor söker kontakt.

Åldern är bara en siffra.

Kvällen fortsätter till sängen, tänker jag, icke vi passerade Royale och där går vi in. Känner mig lätt obekväm, tycker verkligen om att dansa, dörren öppnas och det dånar i mina öron.

Hur blir det här, hur fixar jag detta, jag som fick lämnade J vid bordet på lunchen för att gå ut och andas.

Fokus.

Ljud, ljus, alkohol, energi, dansgolv, musik…

….där på dansgolvet stannar jag upp, lyssnar, blundar, tar in och får känslan av att jag befinner mig på en fotbollsmatch som byts mot afrikanska stäppen och sedan till ett raveparty. En DJ som försöker mixa ihop låtar på ett sätt som inte passar mig. Människor fortsätter röra sina kroppshyddor till musikens rytmer.

Människor står där alkohol fyllda och gör dess mest intressanta rörelserna och det känns som om jag befinner mig i någons sovrum och det är påväg att ske och jag ska få vara med…vänta behåll kläderna på.

Jag befinner mig i den offentliga parningsdansen med musik som jag hellre tränar till på gymmet och jag gymmar inte.

Är nästa grej en egen nattklubb eller vad har jag precis insett?

Med ett liv som är hektiskt i perioder så vill jag spendera min tid med människor som jag kan samtala, skratta och bara vara med. Jag behöver inte dånande musik i öronen och lampor som blinkar som får mig att undra om jag behöver nya glasögon. Tror ett beach party kan vara min grej ✌🏼

En härlig, rolig och god kväll har det varit!

Nu tillbaka till vardagen!

Först en god frukost 😋

Att leva

Det kommer till mig, när jag tar mig tid, för att vara själv, bara vara med mig, helt ensam då kommer lugnet, en närvaro som jag längtat efter.

Ibland kommer förnimmelser av känslor som påminner om panik när jag är själv. Mycket handlar om känslor för helt plötsligt är jag själv med mina tankar och med dem kommer känslor. När känslor och tankar inte är bearbetade utan läggs på hög så skapas något som jag inte kan förklara. Ju längre tid det ligger på högen desto tuffare blir det när det kommer loss och far omkring igen. När tanken sedan är bearbetad kommer jag ner i ro igen.

Vid dessa tillfällen försöker jag tänka på vad som skedde innan känslan kom och kan ofta se vad som triggade igång den kroppsliga förnimmelsen som satte mig i en fly situation (panik)

Andra stunder sprider sig ett lugn i kroppen, ett lugn som gör mig glad och ibland så fylld av energi att den där lugna stunden, avslappningen och meditationen skjuts åt sidan. Fast det är ofta då som jag gör mig en god kaffe, tar en promenad, läser en bok, lyssnar på musik eller en podd. Det i sig är egen tid och jag är med mig själv och ger mig möjligheten att njuta för en stund och åter tänka på att det alltid är ett val.

Detta gör att det tar ett tag för mig att komma ner i varv under perioder med högre aktivitet.

Sömn har stor betydelse!

Ett val att må bra, ett val att förändra, jag vill inbilla mig själv att jag har blivit bättre. Jag är så mycket bättre nu än för ett år sedan.

Jonas frågar mig ibland:

Visst mår du bra? Eller i alla fall bättre?

Du känns mycket gladare, tryggare och energisk.

Klart jag mår bättre, vissa dagar undrar jag va fan var det för fel på mig och andra dagar förstår jag att det var galet det jag gjorde.

Det är bara så underligt att ingen i min närhet förstod eller sa något. Kanske går vi med skygglappar på och är upptagna med våra egna demoner att vi bara viftar förbi varningssignalerna hos oss själva och hos människor runt omkring oss. Vi vill vara en god medmänniska och inte lägga oss i. Men tänk om någon ställer den där frågan:

Hur du mår egentligen?

Den frågan som får oss att bli irriterade, för vad har hen med det att göra, sköt du ditt. Svaret blir: bara bra tack. Sedan finns frågan där som ett skav och det är då hen förstår att det är nog inte så bra som jag vill att det ska vara. Troligtvis kör på ett bra tag till innan det tar stopp eller skiter sig.

I ett annat perspektiv på samma fråga blir hen lite förvånade över frågan och svara ärligt, inte så bra just nu. Då har hen någonstans börjat reflektera över sin situation men vet inte hur, när och vad hen ska göra.

I båda situationerna råder jag personen att be om hjälp. Det finns mycket bra hjälp att få och vårdcentralerna är långa och läkarna stressade och det finns en prio kö.

Därför vill jag tipsa om hälsocenter. På hälsocenter finns det information, råd av kunniga människor som kan ge dig verktyg att använda i ditt liv, för ett bättre välbefinnande.

https://www.1177.se/Hitta-vard/Vastmanland/Kontakt/Halsocenter-Fagersta/

Jag har haft stor glädje av Hälsocenter i Fagersta. Nästa vecka är mitt sista möte med dem för denna gång. I 6 månader har de funnits i mitt liv och det känns lite vemodigt att säga hej då. Troligtvis var det så att jag var redo för deras verktyg och därför har förändringen också visat sig så pass snabbt. Vi fungerar olika och ofta behöver vi gå igenom många olika situationer för att finna det som är rätt för oss.

Nu ska jag ta fram de där verktygen och sänka tempot som blivit lite för tufft med sjukt barn, tentor, jobb och en prestationsinställning lite för hög för mitt eget bästa just nu.

Ha en bra dag ⭐️

Kram

Lyfter blicken…

…och ser hur det gnistrar på marken, i gräset, på vägen, på trädens bark och på grenarna av solens strålar. Jag saktar ner stegen och stannar upp, samtalar med Elin som sitter i vagnen. Vi är påväg till förskolan. Det biter i kinderna och det kommer ånga ur munnen när vi pratar. Vi står där en stund och tittar och hejar på de som passerar. Vi låter solens strålar blända oss medan vi går vidare till förskolan.

Att känna mig närvarande och uppskatta denna stund får mig att slappna av trotts kylan. Jag fryser om benen och gosar in mig i min sköna jacka, en jacka som inte sitter åter runt halsen utan jag kan få ner hela hakan så att bara nästippen sticker ut. Att stå där på trottoaren och inse att det är nu jag lever, det är nu jag mår bra, även om tröttheten har slagit sina klor i mig. Att få vara närvarande i denna stund det gör mig lycklig, att komma till insikt eller påminna mig att jag bestämmer över mitt liv. Det är nu jag har tillfället att göra så som jag vill ha det. Så enkelt och så svårt. Hur vill jag ha det? 

Hur vill du ha det?

Lite klyschigt men just nu ser jag mig själv i en slowmotionfilm, i vintertid där varje steg jag tar ger mig mer frihet… Musiken som spelar i bakgrunden är :

winter-solstice-11 epidemic sound