Ångesten kommer på besök

Ångesten kommer på besök

Vaknar upp i en känsla av ångest. Känslan av panik är precis runt hörnet. Katastrof tankar på ingående. Andas, fokus, in genom näsan ut genom munnen, upprepa…

Tänker mig en kvadrat, nej det är för krångligt, räknar till tre på inandning håller en kort stund och räknar till 4 på utandning.

Det hjälper inte, reser mig och går till toaletten, det värker i kroppen, suddiga ögon och jag känner mig vinglig. Detta kan resultera i extrem panik så skärp dig Linda, nu kommer kraven insmygandes…

Tittar upp, tittar ut och ser en svag ljus strimma på himlen. Morgonen kommer, en bil backar ut ur sitt garage. Staden vaknar och så gör jag med ångest.

Täppt i näsan, skit, detta fungera inte, dricker vatten. Det är inte läge att snyta mig, får in luft genom ena näsborren okej detta ska gå.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

En vecka själv med barnen, jobb, plugg, familjeliv och två kvällar med möten för mig och en tredje kväll med aktiviteter för barnen.

För vissa är detta vardag för mig är det första gången som jag är själv en vecka utan att åka hem till mina föräldrar några nätter eller att någon familjemedlem har bott hos oss några dagar.

Detta är något jag har skämts över det senaste året. Att vara vuxen, ha familj och inte klara av att vara själv med barnen en vecka. Jag har under lång tid tacklats med detta och tryckt ned mig själv för att jag inte varit lika stark som tidigare. Jag har använt tanken på att det finns många ensamstående som är själva hela veckorna, hela året. Detta är inte en sund tanke för jag har nedvärderat mig själv. Jag ska utgå från min situation och den är att jag har en utmattningsdiagnos och att jag faktiskt behöver lära mig nya förhållningssätt till mitt liv och inte tänka på alla andra som har det värre. Jag ska leva mitt liv och lära mig handskas med min vardag.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Ångesten börjar avta, andetagen hjälper, en stund för mig själv, en stund i stillhet att se på livet för vad det är enligt mig.

Barnen vaknar, små gruff från början, det här med tvillingar är inte lätt. Det speciella bandet de har är något utöver det vanliga, jag är deras mamma men kan aldrig förstå hur det är att ha en kopia av sig själv. De vill vara med varandra, de har det fantastiskt tillsammans, deras skratt och galenskap är härlig men oj vad de har blivit starka och vältaliga. Motargument konstant, självständighet välkommen 😅

Himlen är blå och rosa, den ljusa strimma är kvar och mörkret har lyfts.

Ångesten har lagt sig och jag är en bra människa. Jag lär mig hela tiden och jag inser hur bra jag är på att pusha mig själv.

Jag är mer medveten och behöver träna mer på att slappna av, träna på att låta bli att göra allt, det är okej att disken står en extra dag, det är okej att tvätten ligger ovikt några dagar barnen har iaf rena kläder och de kan faktiskt plocka ur diskmaskinen och korv med bröd är en toppen lösning på middag i ett pressat schema.

Jag är trött och jag har varit själv med barnen en vecka. Jag har åkt till affären och handlat, 2 gånger, jag har planerat in barnvakt i tid för min skull, jag har vallat skidor, varit med på barnens träning, deltagit i två olika möten, jobbat, pluggat och lite fler saker. Jag har väntat på ångesten så egentligen är det inte konstigt att den kommer idag. Jag slappnar av för idag kommer han hem, ikväll får jag delat ansvar igen ❤️

Heja mig!

Det går framåt, jag utvecklas och jag mår bra.

Ångest och oro kommer jag att leva med resten av mitt liv. Stressen behöver jag lära mig att handskas mer med, detta är mitt liv.

Ha en bra fredag❣️

Kram

Annonser

Att tänka om

Att tänka om

Det har hänt något.

Jag backar några steg.

Kände mig inte tillfreds.

Det dök upp en utmaning.

Jag sa JA.

Det var några månader sedan som jag sa JA till ett större engagemang.

Det dök upp en utmaning till.

Jag sa JA.

Har jag gjort fel?

Har jag tagit i för mycket?

Trött.

Oro.

Funderar.

Det är bra.

Det blir bra.

Utvärderar.

Är det möjligt?

Vad ger detta mig?

Yrsel.

Utveckling.

Egna beslut.

Ekonomi.

Delaktighet.

Sammanhang.

Aldrig ensam.

Förvirrad.

Stark.

Modig.

Trött.

Val.

Jag väljer.

Jag kan faktiskt säga stopp.

Jag kan säga tack för mig.

Jag kan!

Kom ihåg återhämtning.

Sömn.

Andas.

Jag kan!

Jag är bra!

Påväg.

Mitt liv.

Olika men ändå lika

Olika men ändå lika

-12 grader, solen är påväg upp.

Vi äter frukost tillsammans, han fyller år 🎈Glädje, förvänta, kramar, nervositet, styrka, svett, fokus, vilja, tårar, beslutsamhet, utmattning och KÄRLEK.

Ni befinner er i ett rum fullt av obekanta saker. Vakar, undrar, söker efter tecken, ett leende, ett ord, rädsla, tårar, skrik, vilja, styrka, förtroende, mod, kramar, smek och KÄRLEK.

Våra dagar är olika och samtidigt kämpar vi för trygghet, närhet, omtanke, glädje och kärlek fast med olika utgångspunkter.

I jobbiga stunder vill vi bara att det ska bli bra. Vi lär i varje situation även om det är svårt att förstå just då.

Du är stark, modig, kärleksfull, trygg och älskvärd. Tillsammans är vi starka❣️

You are a fighter, keep fighting ⭐️

Ett leende kan förändra någons dag!

Jag har åkte en känslokarusell

Snöflingor faller sakta ner mot marken och lägger sig som ett lätt täcke över den snötäckta marken. Snön är så lätt och virvlar runt däcken på bilarna när de far fram på vägen. Vid bordet sitter jag tillsammans med mina fina vänner och tillsammans ser vi stor snöflingor falla. En lunch, ett möte, en träff, ett förtroligt samtal som bara är för oss. För stunden är det bara vi tre och en hund.

Denna vecka har visat mig ännu en gång hur viktig vetenskapen är samt hur viktigt det är med kunniga och specialutbildade personer som också kan samarbete och lugna de som oroliga är. När det verkligen gäller finns det fantastiska människor. Jag har också träffat människor som ger mig hopp om min framtid som delar med sig av sina visioner och framtidstro. Som har varit där jag är nu eller som är påväg dit jag är nu. Vi lär så länge vi lever, det viktigaste är att vara öppen och se vad som faktiskt erbjuds.

En vecka som började med stark oro och ångest, ja nästan i panik och slutar med ett lugn i kroppen och en tacksamhet över mitt liv. Jag visste inte hur jag skulle handskas med mina känslor. Har jag verkligen rätt att gråta?

Precis som våren närmar sig och ljuset är påväg åter, precis så ser vi på framtiden. Vi hoppas och tror, för ingen kan egentligen veta. Ung som gammal, det kan händ vem som helst. Jag säger att jag befinna mig mitt i livet, ja om jag lever tills jag fyller 80 men det vet jag inte. Att maxa varje dag som om det vore min sista är inte min grej. Har testat det några år och det var kämpigt. Jag såg positivt på livet, jag var lätt naiv och tänkte nog att gräset blir grönare bara jag gör si eller så. Jag ser fortfarande positivt på livet, det naiva finns där fortfarande men jag bär också me mig den negativa bilden, bitterheten som vissa val ger. Jag börjar se mig själv och hur jag är som människa, jag börjar förändra mitt tankesätt och se vad som faktiskt skiljer oss åt istället för att hamna i en bitterhet och avundsjuka. För mig blev det såhär och jag kan inte göra så mycket åt det. Det jag kan påverka är hur jag går vidare, hur jag väljer att lev idag.

Jag kommer inte alltid att kunna välja lycka, glädje och skratt för livet har gett mig alla dessa känslor och dom finns av en anledning. Jag behöver sorg för att uppskatta lycka, jag behöver skratt för att uppskatta gråt, jag behöver lugnet för att komma tillbaka från ilskan, jag behöver rädsla för att förstå när jag är trygg. Vår känslor är signaler som hjälper oss att förstå hur vi mår och vad vi behöver justera för att må bättre. Ryck upp dig, skärpa till dig är inte alltid så bra pepp talk, även om det är av all välmening.

Dröm om igår, tro på imorgon och lev idag!

Att sova med oro i kroppen

Att sova med oro i kroppen

Att sova kan te sig enkelt men ack så svårt ibland. När oron finns närvarande krävs mer fokus och avslappning. Det är inte enkelt och kvällens sena störningar blir som ett välkommet avbrott i tankeverksamheten.

Sov.

Tankarna snurrar, barnen kan inte sova, väcks av drömmar, snarkningar hörs i huset, någon ropar mamma och där ligger jag i sängen och vrider mig fram och tillbaka. Pratar med barnen, den lilla har äntligen somnat.

Sov.

Vi ska till läkaren, avvikande resultat, onormalt aktiva celler, inte cancer än, vi vill bara undersöka och se över om det kanske finns en infektion.

Sov.

Tankarna irrar runt, vi hade lagt det åt sidan över julen och inte ägnat en tanke åt det men nu är dagen här. Hur många tankar har inte vårt barn om jag har dessa tankar. Frågorna var många de första dagarna och sedan har vi inte pratat om det mer.

Sov.

Inatt har vi svårt att sova.

En underliga känsla i halsen, tar sig i uttryck för ångesten och denna gång är det inte jag och är det något jag kan så är det ångest.

Älskade barn, jag ska lära dig allt och lite till. ❤️

2019 Vi lever nu

2019 Vi lever nu

Vi ses inte ofta, jag håller lite koll, tack sociala medier för det och oavsett om du eller jag vill så tuffar livet på. Ibland i sakta mak och ibland med full kraft. Med snirkliga kurvor, branta backar och snabba utförslöpor, lugna raksträckor och sköna svängar möte vi livet.

Du på ditt sätt och jag på mitt.

Vi kämpar, skrattar, gråter, upplever ilska, förtvivlan och hopp. Vi tror, önskar och planerar för att det ska bli bra. När sveket upptäcks står jag stark en stund, stålsätter min fasad och hoppas att det går över innan jag faller. Jag inser att fallet är oundvikligt och jag släpper efter. Jag faller. Vågar inte släppa kontrollen helt, jag stannar upp.

Tittar åt höger, vänster, kisar mot solen blickar mot stjärnorna och stirrar i marken.

Vart ska jag?

Vi kan inte stanna upp och bara vänta, vi behöver agera för att påverka. Agera betyder inte att jag direkt springer med förtäckta ögon rakt ut i skogen eller barfota ut i snön. Agera betyder att jag tänker, funderar och reflekterar över livet, dagen, situationen och stunden. Utifrån perspektiv tar jag ett beslut och går efter det beslutet. Ibland har perspektivet blivit lite snett eller baserats på vinklad fakta och då kan det skita sig helt.

Jag kämpar, du kämpar för ett liv, ett bra liv som ger oss en massa nyanser och inte bara tydliga kontraster som svart eller vitt. Ibland behöver vi de tydliga kontrasterna för att orka men det är i nyanserna vi finner lyckan.

Jag är jag, du är du

Allt vi är med om formar oss och inget vi kan vara utan. Valen ligger alltid hos mig själv. Det är tungt att inse att hur mycket jag än vill så har du en åsikt och den åsikten är ditt ansvar och jag måste lära mig att förhålla mig till den. Jag kan säga vad jag tycker men det betyder inte att du ändrar dig. Det betyder att jag måste acceptera det du vill och förhålla mig till min känsla. Acceptans betyder inte att jag tycker som du, det betyder att jag har lyssnat och respekterar ditt synsätt och att jag lär mig att förhålla mig till mina känslor kring din åsikt.

Vi är olika men ändå lika och det tycker jag är bra.

Du ska veta att jag tänker på dig! ❤️

Kram

Att leva med ångest

Att leva med ångest

Jag skäms inte över min kropp, jag skäms över att min karaktär, vilja och motivation har fått ge sig och att lättjan och latheten har fått styra och att dess härskare är ångesten! Jag vågar inte berätta om min vän ångesten för jag skäms över den. Jag vill dig inte störa men nu ska du få höra.

Vad jag åt det spelade ingen roll just då.

Jag är rädd att du ska kommentera och skapa en negativitet kring min kropp. Att du ska säga till mig vad som är bra eller inte. Det syns inte att jag mår dåligt, jag har inget brutet ben eller en skadad arm. Du behöver inte säga ryck upp dig eller gör så här, du behöver bara vara med mig.

Först gick jag ner i vikt sedan började gå upp i vikt för jag upptäckte att ångesten lättare kommer när blodsockret sjunker och om jag äter lite oftare kanske jag kan förhindra ångesten.

Jag ska äga min ångest.

Att ångesten beror på stress och att jag skapar stress i min kropp genom att äta sådant som får mitt blodsocker att åka berg och dalbana det förstod jag inte. (Det är en del av ångestproblematiken) Kanske har jag fel men detta vara vad jag reflekterade över och socker det är mig en riktig liten uppmärksamhetstjuv (om det ens är ett ord) 🤪

Jag ser så fantastisk många vackra människor och det handlar mer om utstrålning hos människan än tjockleken på deras ben. Det handlar om person. Vem är jag att döma? Vem är du att döma? Jag vet inte vad du har varit med om eller vad som fått dig att att ta ett beslutet. Jag kan bara säga att det kan bli bra eller bättre, det jobbiga är att du måste göra arbetet. Det är inte lätt 😅 ❤️

Att höra att det bara är att gå och träna eller att det bara är att sluta äta det där, det är ingen hjälp. Det är ett dömande och för någon som har det jobbigt är det inte rätt sätt. Visst ibland behöver vi alla en ”spark i baken” vi måste bara lära oss att veta när.

Jag vill vara stark, må bra och skapa en hälsosam livsstil som ger mig förutsättningar att möta livets framgångar och motgångar.

Jag tränar för att leva bra!

Varför tränar du?

Ha en bra dag ⭐️

⬇️

En bra balans mellan sömn, träning, kost och återhämtning skapar förutsättningar för att klarar vardagen bättre.

🤔

Hur får jag till det!?