En stund i hallen

Om jag hade fått välja en plats där jag skulle sitta och ta det lugnt för återhämta mig och samlat kraft så hade jag valt fåtöljen eller yogamattan med en kopp te för att värma min frusna kropp.

Nu hamnade jag i hallen. Jag letade efter ett kort taget hösten 2002, ett kort när jag hade kort kort lugg. Hittade det till slut 🙈 17 år mellan bilderna.

I went down the memory lane.

Tänk vilka upplevelse jag har varit med om. Så mycket att vara tacksam för och även mycket jag har haft ångest över för att jag känt att jag ibland har tagit stor plats och kanske inte riktigt förstått situationen. Enormt mycket glädje och en liten knäpp på näsan då jag alltid retat J för en specifik händelse och nu har vi bildbevis på att jag gjort något liknande. Är det nu jag ska säga:

Det är dumt att kasta sten i glashus!?

25 min egen tid i hallen, lutandes mot källardörren, inte den första platsen jag hade valt. Men nu sitter jag här, i vårt hus, med våra saker och våra minnen. Det hade jag aldrig kunnat tro den där dagen när jag fick ditt mejl för 19 år sedan. ❤️

Jag är bara trött, funderade en stund på om jag skulle somna där. Undra om min man skulle sakna mig eller om han redan har somnat?

Äntligen har tystnaden lagt sig…

Vilken är din underligaste plats som du hamnat på när tröttheten slagit till?

Natti natti ⭐️

Annonser

Olika men ändå lika

Olika men ändå lika

-12 grader, solen är påväg upp.

Vi äter frukost tillsammans, han fyller år 🎈Glädje, förvänta, kramar, nervositet, styrka, svett, fokus, vilja, tårar, beslutsamhet, utmattning och KÄRLEK.

Ni befinner er i ett rum fullt av obekanta saker. Vakar, undrar, söker efter tecken, ett leende, ett ord, rädsla, tårar, skrik, vilja, styrka, förtroende, mod, kramar, smek och KÄRLEK.

Våra dagar är olika och samtidigt kämpar vi för trygghet, närhet, omtanke, glädje och kärlek fast med olika utgångspunkter.

I jobbiga stunder vill vi bara att det ska bli bra. Vi lär i varje situation även om det är svårt att förstå just då.

Du är stark, modig, kärleksfull, trygg och älskvärd. Tillsammans är vi starka❣️

You are a fighter, keep fighting ⭐️

Ett leende kan förändra någons dag!

Tårar

Den finns en känsla inom mig, en spänning som stiger, en klump i halsen, svårt att svälja, ögonen vattnas och plötsligt känner jag den rinna ner för kinden. Den fuktar min hud, närmar sig min käke och jag känner hur den får sällskap av en till tår och en till å en till…

Det är vackert på något sätt även om tanken är sorgsen eller är den det, tanken? Kanske handlar det om saknad, en längtan, en kärlek, om hopp, ja kanske handlar det om allt.

Strax därefter kommer den inte så vackra delen av gråten, den där när näsan börjar rinna, verkligheten. Det hänger ihop tårarna och snoret det är ett paket vi har för att rensa kanalerna och släppa på trycket.

Spänningen i kroppen släpper, jag känner frid som följs av en tomhet. Jag gråter sällan nu och ibland kan jag sakna det, gråten var min ventil, oj så många tårar jag fällde hösten 2017. Efter ett tag förstod jag inte varför jag grät, ibland behövde någon bara titta på mig, tårar började rulla för att inte tala om när någon frågade: hur mår du?

Jag var en tickande bomb, fylld med tårar.

Så jag höll emot, jag ville inte visa mig sårbar. Kanske var det därför som jag grät under lång tid eller så hade jag byggt en rejäl damm. Jag minns att jag undrade om jag kunde få vätskebrist av att gråta så mycket. Jag drack ett extra glas i alla fall.

Efter ett tag blev det: jaha nu gråter jag igen.

I min ensamhet provade jag på olika sorters gråt, riktigt hulkande, dramatiskt, snyftande och en gång tittade jag mig i spegeln när jag grät, inte var jag så där vacker som på film. Rödsprängda svullna ögon, snorig näsa och ett underligt ansiktsuttryck, självklart hade jag otvättat hår, lite mascara och en smutsig tröja mer härjad en vacker. Stämmer iofs mer överens med verkligheten.

Tårar är inte av ondo men ack så många känslor som är kopplade till den salta vätskan som fyller våra ögon i livets olika stunder.

Jag tittar mig inte i spegeln när jag gråter utan jag låter tårarna rinna, fukta mina kinder och snörvlar tills det tar slut. Sedan snyter jag mig och sedan tittar mig i spegel, rödmosig, avslappnad, fortfarande otvättat hår och törstig.

Tårarna faller för mig och mitt liv.

❤️

Jag tänker såhär

Jag tänker såhär

Det skulle kunna vara så att vissa tror att jag mår dåligt ofta men så är inte fallet. Oftast skriver jag om stunder som håller i sig 1-4 timmar och det är sällan det håller i sig flera dagar i sträck. Även om 14 dagar innan jul var bland de värsta jag varit med om denna höst. Jobb, tentor och familj något nytt för mig sedan jag blev sjuk. Samt att jag faktiskt tog ett betydelsefullt beslut på en måndag som fortfarande spökar i min tanke.

Facit är olika för alla, jag tänker såhär

När jag skriver om mina lärdomarna och tankarna jag får finns det troligen någon som upplever/upplevt det jag upplever nu. Detta är mitt sätt att sträcka ut en hand för att skapa kontakt.

Jag är så vaken på mina signaler men jag vet inte hur jag ska bemöta dem jämt och det finns några fina människor som delar med sig om sina upplevelser och det får mig att växa att känna mig starkare än jag varit.

Jag blir starkare och vågar mer

De samtal och de vänner jag lärt känna på ett nytt sätt är bevis på att det jag skriver om faktiskt betyder och jag känner mig inte ensam även om jag sitter själv i soffan i min egen stund av oro/ångest/trötthet/uppgivenhet/glädje/lycka/ro.

Jag tror också att några av mina närmaste läser och får en inblick i mitt liv och att det blir lättare att föra vissa samtal. Vet ni hur svårt det är att föra ett samtal med en 3 åring surrandes som en fluga runt maten på sommaren!?

Kaoset får mig att söka ordning

Att skriva får mig att finna någon sorts ordning i mitt virrvarr av tankar. Något jag har tappat i december är skrivandet för mig själv så ikväll tar jag fram den svarta boken och börjar skriva om 3 saker som jag är tacksam för idag. Jag kommer att skriva i 5 dagar på rad och sedan trappa ner och skriva varannan dag för att påminna mig om livet, om nuet och allt det som jag faktiskt har.

Tack för att du läser min text och tack för att du sträcker ut en hand till mig och delar med dig av dina erfarenheter. Fortsätt att höra av dig och dela med dig 💫

Tillsammans är vi starka ❤️

Att finna julkänslan

och den kom smygandes under förmiddagen på julafton. Trots mina förberedelser har magin för julen försvunnit desto närmare julen har kommit.

Nu ligger jag här i sängen med mina sköna boze lurar och njuter av ett fantastiskt ljud. Jag stänger omgivningen ute och är i min egen bubbla.

Tänker på alla inre bilder jag fått under dagen. Bilder som handlar om barnens glädje och lek. Att få sitta vid bordet och prata med människorna utan att behöva passa på ett barn som stoppar allt möjligt i munnen eller ska hoppa i trappen för det är skoj. Jag kan sitta och jag behöver inte kasta i mig maten.

Deltar i samtal från början till slut, äter gott, dricker gott och drar något halvbra skämt. Jag följer med i samtalen och känner mig inte förvirrad. Visst är de höga ljuden jobbiga och jag har inte samma förmåga att stänga ljuden ute som förr, det blir bättre.

Våra barn är stora, de vet hur det fungerar, de vet vad de ska göra, de har roligt och leker med kusiner och andra barn. De skojar, skrattar och hittar på tok. Vi har gjort det riktigt bra. ❤️

Jag börjar slappna av, känner att i år är jag med, jag är närvarande och oron har lättat på sitt grepp, jag tar några lugna djupa andetag och inser att det blev lite för mycket av allt möjligt men framförallt den goda maten. Känner mig glad över att jag faktiskt orkade och tog det lugnt även om det var nära att jag bara sa tack och hej till julen. Känner mig tacksam för alla som anstränger sig och bjuder in till samkväm. Enormt tacksam för de goda skratten som min familj bjöd på.

Har julkänsla kommit eller är det bara en enorm tacksamhet över den glädje som min familj bjuder på? Tacksamhet över att jag faktiskt kan vara närvarande på stora middagar. Åh vad är egentligen julkänsla?

Inför julen har nivån av stress pushats framåt. En kväll när jag satt där och kände att nu pallar jag inte mer men kunde inte bryta så upplyste maken mig.

– Linda du är bra på att pusha dig själv, lägg grejerna åt sidan, se vad du har lyckats med, slappna av och låt det vara ett tag.

Vad är det som får mig att driva på?

Det är prestationen, tillfredsställelsen av att jag har lyckats med en uppgift, att jag faktiskt kan.

Tidigare har jag inte reflekterat utan bara gjort för det är vad som har förväntat sig av mig.

Idag vet jag att jag strävar efter något som jag inte kan sätta fingret på men visst har det med någon sorts bekräftelse att göra. Samt familj och allt som hör där till, hur svårt ska det vara att ställa skorna på skohyllan eller att torka upp den spillda mjölken… Jag vill ha ordning och rent och det betyder inte attest ska vara ett museum hemma utan att man ska kunna gå i köket utan att bli blöt om fötterna eller få en extra skrubb på fotsulorna som följer med till nästa rum…

Kan det vara så att jag inte litar på mitt omdöme eftersom jag drev mig far of the road?

Så nu ligger jag här och funderar, borde sova men känner mig nöjd över att filosofer i det tysta huset med mina fantastiska hörlurar med brusreducering, självklart med hög nivå på brusreducering och inte en snarkning hörs.

Någon som varit till Kap Verde? Eller är Bali ett bättre ställe?

Imorgon är en ny dag eller idag är en ny dag!

God Jul!

Att be om hjälp

Att be om hjälp

Igår kväll satt jag utanför sovrummen och lyssnade på en variation av låtar.

Ingen dator eller tv-spel på hela dagen. Liten användning av telefonerna som lades på bänken utan protest. Tränade på ord inför stavningsförhöret senare i veckan. Spelade kort med Jakob och Elin hängde med Filip i soffan och tittade på Pettson och Findus. Hur jag kunde få en sådan bra eftermiddag/kväll?

Jonas är bortrest och jag bestämde mig för att byta miljö och tillföra två vuxna till klanen så att jag kan ge mig själv förutsättningar att behålla lugnet och inte brusa upp. Det är nära bristningsgränsen just nu och jag behöver ta hjälp. Något jag lärt mig av det senaste årets utmaningar. Bättre att fråga än att tiga. Ensam är inte starkast. (Inte när det gäller barnuppfostran, då behövs ett kavalleri) 😅

Elin somnade bredvid mormor. Pojkarna sjöng fantastiskt tillsammans. Julsång efter julsång avverkar de. I det läget måste det vara fantastiskt att ha en tvillingbror som delar ens intressen.

Erkänner att jag fick pausa skrivandet direkt efter ovanstående stycke skrevs. För att bryta en brottning som uppstod mitt i sjungandet. Snabba vändningar här. 🤪

När frågade du om hjälp senast?

Jag är så tacksam för min familj och att jag lyssnade på mig idag ❤️

Ha en bra dag!

Lucia och en hel del tacksamhet

Lucia och en hel del tacksamhet

Lucia, engagemang och övning ligger bakom denna morgon.

Att vakna och inse att klänningen ska vara utanpå ytterkläderna var ingen hit. Tacksam för det lugna bemötande som jag fick och nöjd över mig själv som inte brusade upp 👌🏼 För ett år sedan kunde jag inte närvara vid Lucia, stark ångest och enorm trötthet. Om jag inte varit sjuk hade jag med största sannolikhet stressat på varit irriterad för att barnet inte ville som jag ville för att vi inte skulle komma i tid. Är inte tacksam för min sjukdom men på något sätt behövdes den för att jag skulle lära mig att förstå hur jag var då och hur jag faktiskt vill vara.

Vi tog det lugnt, jag försökte lirka lite sedan satt jag på kaffe och tänkte ingen stress idag. Finns ingen anledning att bli irriterad, vill hon inte så vill hon inte. Hon kommer att bli ledsen om vi missar det. Vi behöver åka senast 18 över om vi ska vara i tid. Bröderna kom ner och gjorde oss sällskap i köket. Lugn utanpå enorm tankeverksamhet inuti.

De tog fram sina tomtedräkter och då ville hon klä på sig och sedan gick det av bara farten. In i bilen, varm och skön. Vi kom precis till uppställningen utomhus. Tända marschaller, alla barn står på rad, luciakronor, lykta och några ljus. Stämningsfulla låtar med bra inslag av olika stämmor. På gården är det uppdukat med glögg, pepparkakor och lussebullar som barnen själva bakat. Lucia 🕯

Tacksamheten finns där varje dag.

Det är inte de materiella sakerna som betyder mest utan engagemanget och personerna som driver detta och som är en stor del av vårt liv.

Jag är tacksam för personalen på förskolan som engagerar och skapar en meningsfull vardag för mitt barn ⭐️

Jag är också tacksam gör min pappa som hade möjligheten att vara med idag. Världens bästa morfar. ❤️

Jag är tacksam för att mina stora barn förstod situationen imorse och bjöd in Elin i bus och uppmuntran ❤️

En tuff start blev till en bättre morgon och nu väntar vi på luciatåg nr 2.

Vad är du tacksam för idag?

Ha en bra dag!

Kram