2019 Vi lever nu

2019 Vi lever nu

Vi ses inte ofta, jag håller lite koll, tack sociala medier för det och oavsett om du eller jag vill så tuffar livet på. Ibland i sakta mak och ibland med full kraft. Med snirkliga kurvor, branta backar och snabba utförslöpor, lugna raksträckor och sköna svängar möte vi livet.

Du på ditt sätt och jag på mitt.

Vi kämpar, skrattar, gråter, upplever ilska, förtvivlan och hopp. Vi tror, önskar och planerar för att det ska bli bra. När sveket upptäcks står jag stark en stund, stålsätter min fasad och hoppas att det går över innan jag faller. Jag inser att fallet är oundvikligt och jag släpper efter. Jag faller. Vågar inte släppa kontrollen helt, jag stannar upp.

Tittar åt höger, vänster, kisar mot solen blickar mot stjärnorna och stirrar i marken.

Vart ska jag?

Vi kan inte stanna upp och bara vänta, vi behöver agera för att påverka. Agera betyder inte att jag direkt springer med förtäckta ögon rakt ut i skogen eller barfota ut i snön. Agera betyder att jag tänker, funderar och reflekterar över livet, dagen, situationen och stunden. Utifrån perspektiv tar jag ett beslut och går efter det beslutet. Ibland har perspektivet blivit lite snett eller baserats på vinklad fakta och då kan det skita sig helt.

Jag kämpar, du kämpar för ett liv, ett bra liv som ger oss en massa nyanser och inte bara tydliga kontraster som svart eller vitt. Ibland behöver vi de tydliga kontrasterna för att orka men det är i nyanserna vi finner lyckan.

Jag är jag, du är du

Allt vi är med om formar oss och inget vi kan vara utan. Valen ligger alltid hos mig själv. Det är tungt att inse att hur mycket jag än vill så har du en åsikt och den åsikten är ditt ansvar och jag måste lära mig att förhålla mig till den. Jag kan säga vad jag tycker men det betyder inte att du ändrar dig. Det betyder att jag måste acceptera det du vill och förhålla mig till min känsla. Acceptans betyder inte att jag tycker som du, det betyder att jag har lyssnat och respekterar ditt synsätt och att jag lär mig att förhålla mig till mina känslor kring din åsikt.

Vi är olika men ändå lika och det tycker jag är bra.

Du ska veta att jag tänker på dig! ❤️

Kram

Annonser

Att leva med ångest

Att leva med ångest

Jag skäms inte över min kropp, jag skäms över att min karaktär, vilja och motivation har fått ge sig och att lättjan och latheten har fått styra och att dess härskare är ångesten! Jag vågar inte berätta om min vän ångesten för jag skäms över den. Jag vill dig inte störa men nu ska du få höra.

Vad jag åt det spelade ingen roll just då.

Jag är rädd att du ska kommentera och skapa en negativitet kring min kropp. Att du ska säga till mig vad som är bra eller inte. Det syns inte att jag mår dåligt, jag har inget brutet ben eller en skadad arm. Du behöver inte säga ryck upp dig eller gör så här, du behöver bara vara med mig.

Först gick jag ner i vikt sedan började gå upp i vikt för jag upptäckte att ångesten lättare kommer när blodsockret sjunker och om jag äter lite oftare kanske jag kan förhindra ångesten.

Jag ska äga min ångest.

Att ångesten beror på stress och att jag skapar stress i min kropp genom att äta sådant som får mitt blodsocker att åka berg och dalbana det förstod jag inte. (Det är en del av ångestproblematiken) Kanske har jag fel men detta vara vad jag reflekterade över och socker det är mig en riktig liten uppmärksamhetstjuv (om det ens är ett ord) 🤪

Jag ser så fantastisk många vackra människor och det handlar mer om utstrålning hos människan än tjockleken på deras ben. Det handlar om person. Vem är jag att döma? Vem är du att döma? Jag vet inte vad du har varit med om eller vad som fått dig att att ta ett beslutet. Jag kan bara säga att det kan bli bra eller bättre, det jobbiga är att du måste göra arbetet. Det är inte lätt 😅 ❤️

Att höra att det bara är att gå och träna eller att det bara är att sluta äta det där, det är ingen hjälp. Det är ett dömande och för någon som har det jobbigt är det inte rätt sätt. Visst ibland behöver vi alla en ”spark i baken” vi måste bara lära oss att veta när.

Jag vill vara stark, må bra och skapa en hälsosam livsstil som ger mig förutsättningar att möta livets framgångar och motgångar.

Jag tränar för att leva bra!

Varför tränar du?

Ha en bra dag ⭐️

⬇️

En bra balans mellan sömn, träning, kost och återhämtning skapar förutsättningar för att klarar vardagen bättre.

🤔

Hur får jag till det!?

Hur skapar jag en hållbar planering?

Jag vill må bra, jag vill vara stark och kunna säga nej det beror på dig och inte mig. Jag vill vara en del av en helhet men jag vill inte försöka lösa din del utan jag kan finnas som ett bollplank men SU får lösa situationen på ditt sätt. Jag vill utvecklas tillsammans med dig och jag vill ge en positiv känsla till dig, jag vill också påminna om att alla känslor är tillåtna. Se till att du accepterar de negativa och inte fastnar i den nedåtgående spiralen för länge. Det jag menar är ⬇️ 👍🏻

Jag blir lockad av bilder och citat som berör framgång om träning. Just nu vill jag ha en Quick fix för det känns så oerhört tungt att skapa en hållbar planering. Jag skjuter upp det viktigaste. Det är så j-la mycket hela tiden.

Nu tänker jag dra mitt strå till stacken, jag tänker fokusera på stabilitet, uthållighet och styrka. Kondition kommer att ske genom promenader och målet är att i mars springa 2-3 km i en bekvämlig takt eller som ett intervallpass. Hur sätter du upp dina träningsmål?

Det är ett stort kliv att inse att jag inte är som då, att min kondition och styrka har minskat betydligt på 1,5 år.

Ärligt talat så har jag inte vågat träna något riktigt fysiskt där jag svettats i mer än 10 min.

Någon som känner igen sig?

Vilken lösning har du för att få vardagspusslet med barn under fem år, barn över 10 år och egen träning att fungera?

Kom med förslag, ge tips jag orkar inte ”uppfinna hjulet igen” 🙏🏻😃

Ha det gott!

PS Imorgon tänker jag skriva mer om varför träning är svårt för mig.

Jag tänker såhär

Jag tänker såhär

Det skulle kunna vara så att vissa tror att jag mår dåligt ofta men så är inte fallet. Oftast skriver jag om stunder som håller i sig 1-4 timmar och det är sällan det håller i sig flera dagar i sträck. Även om 14 dagar innan jul var bland de värsta jag varit med om denna höst. Jobb, tentor och familj något nytt för mig sedan jag blev sjuk. Samt att jag faktiskt tog ett betydelsefullt beslut på en måndag som fortfarande spökar i min tanke.

Facit är olika för alla, jag tänker såhär

När jag skriver om mina lärdomarna och tankarna jag får finns det troligen någon som upplever/upplevt det jag upplever nu. Detta är mitt sätt att sträcka ut en hand för att skapa kontakt.

Jag är så vaken på mina signaler men jag vet inte hur jag ska bemöta dem jämt och det finns några fina människor som delar med sig om sina upplevelser och det får mig att växa att känna mig starkare än jag varit.

Jag blir starkare och vågar mer

De samtal och de vänner jag lärt känna på ett nytt sätt är bevis på att det jag skriver om faktiskt betyder och jag känner mig inte ensam även om jag sitter själv i soffan i min egen stund av oro/ångest/trötthet/uppgivenhet/glädje/lycka/ro.

Jag tror också att några av mina närmaste läser och får en inblick i mitt liv och att det blir lättare att föra vissa samtal. Vet ni hur svårt det är att föra ett samtal med en 3 åring surrandes som en fluga runt maten på sommaren!?

Kaoset får mig att söka ordning

Att skriva får mig att finna någon sorts ordning i mitt virrvarr av tankar. Något jag har tappat i december är skrivandet för mig själv så ikväll tar jag fram den svarta boken och börjar skriva om 3 saker som jag är tacksam för idag. Jag kommer att skriva i 5 dagar på rad och sedan trappa ner och skriva varannan dag för att påminna mig om livet, om nuet och allt det som jag faktiskt har.

Tack för att du läser min text och tack för att du sträcker ut en hand till mig och delar med dig av dina erfarenheter. Fortsätt att höra av dig och dela med dig 💫

Tillsammans är vi starka ❤️

Att tro på mig

Att tro på mig

Det finns inget fel i att vilja skapa förändring. Förändring är läskigt, skrämmande och bryter mot vanor. Vanor som byggts upp under lång tid.

Från dagen då vi föds, skapas våra vanor utifrån den vi är i, kombination med hur våra föräldrar tolkar oss.

Våra föräldrar gör det som fungerar för dem och det de tror är bra för oss. I många fall handlar det om trygghet, kärlek, vett, etikett och vanligt förnuft kan man tänka.

Hur jag har växt upp betyder mycket för mig. Jag har upplevt trygghet, fått uppleva saker och lärt mig att ta ansvar. Jag vill vara en duktig flicka och jag lyssnar på de som jag tror ger mig trygghet. Det är också detta som fäller mig då och då, att vara duktig istället för att tänka jag är bra.

En liten tillbaka blick över svunna tider behöver vi ibland. Det sägas att det ska blickas framåt och köras på. Våga ta steget och göra något annat, något nytt.

Det låter så lätt men det är en process.

Jag tror på att blicka framåt, göra annorlunda och följa utvecklingen. Jag tror också på att jag behöver blicka bakåt ibland för att minnas eller försöka se på en situation i ett nytt perspektiv.

Det är så lätt att döma sig själv och se allt det jobbiga, det som inte gick bra och därför kan det vara klokt att se i backspegeln ibland och förstå att jag faktiskt gjorde något bra även när jag tyckte att det inte gick bra.

Jag lyssnade och ändrade min position och löste problemet. Det förstod jag inte då för lösningen överskuggades av problemet som uppstod och mina krav på ett korrekt sätt slog krokben för mig.

Så tålamod, en blick i backspegeln och med en ödmjuk syn framåt så kommer det att ordna sig.

Det tar tid helt enkelt, Rom byggdes inte över en natt.

Idag hänger jag med pappa, kollar på en serie och samlar energi för att göra ett engelska prov. Min kropp är trött och jag måste lyssna, försöka göra lite i taget för att ladda energi och inte slösa. Det är okej att ligga ner i soffan på en måndag ❤️

Jag ska försöka lyssna på mig idag.

Vem lyssnar du på?

Ha en bra dag!

Lucia och en hel del tacksamhet

Lucia och en hel del tacksamhet

Lucia, engagemang och övning ligger bakom denna morgon.

Att vakna och inse att klänningen ska vara utanpå ytterkläderna var ingen hit. Tacksam för det lugna bemötande som jag fick och nöjd över mig själv som inte brusade upp 👌🏼 För ett år sedan kunde jag inte närvara vid Lucia, stark ångest och enorm trötthet. Om jag inte varit sjuk hade jag med största sannolikhet stressat på varit irriterad för att barnet inte ville som jag ville för att vi inte skulle komma i tid. Är inte tacksam för min sjukdom men på något sätt behövdes den för att jag skulle lära mig att förstå hur jag var då och hur jag faktiskt vill vara.

Vi tog det lugnt, jag försökte lirka lite sedan satt jag på kaffe och tänkte ingen stress idag. Finns ingen anledning att bli irriterad, vill hon inte så vill hon inte. Hon kommer att bli ledsen om vi missar det. Vi behöver åka senast 18 över om vi ska vara i tid. Bröderna kom ner och gjorde oss sällskap i köket. Lugn utanpå enorm tankeverksamhet inuti.

De tog fram sina tomtedräkter och då ville hon klä på sig och sedan gick det av bara farten. In i bilen, varm och skön. Vi kom precis till uppställningen utomhus. Tända marschaller, alla barn står på rad, luciakronor, lykta och några ljus. Stämningsfulla låtar med bra inslag av olika stämmor. På gården är det uppdukat med glögg, pepparkakor och lussebullar som barnen själva bakat. Lucia 🕯

Tacksamheten finns där varje dag.

Det är inte de materiella sakerna som betyder mest utan engagemanget och personerna som driver detta och som är en stor del av vårt liv.

Jag är tacksam för personalen på förskolan som engagerar och skapar en meningsfull vardag för mitt barn ⭐️

Jag är också tacksam gör min pappa som hade möjligheten att vara med idag. Världens bästa morfar. ❤️

Jag är tacksam för att mina stora barn förstod situationen imorse och bjöd in Elin i bus och uppmuntran ❤️

En tuff start blev till en bättre morgon och nu väntar vi på luciatåg nr 2.

Vad är du tacksam för idag?

Ha en bra dag!

Kram

Oj

Oj

Så sitter jag här i hörnet vid vardagsrummets varma element. Försöker få upp värmen i kroppen som bestämt sig för att frysa.

En nervös känsla i kroppen, skratta eller gråta är för mig en gåta. Helt stopp i min kropp som inte vet hur den ska reagera.

På en timme har jag gjort två helt olika saker som påverkar min framtid och trygghet.

Ångesten och känsloreaktionerna på min tankar får styra just nu.

Hur tänkte jag?

På mig själv!

Vi är två som vet snart tre.

Oj eller wow eller…