Den offentliga parningsdansen

Julfest på K9 avtackningar, engelska, skaldjur och god dryck för oss vidare till Cirkus, trångt, mycket folk, goda drinkar och bra musik dvs min musik. Låtar som kopplar på rytmen automatiskt, minnen som plockas fram och låttexter som vi sjunger med i. Känns som igår, är minst 10 år sedan (20) 🙈

Fascineras av variationen av människor, ålder och utseende. Såhär många människor ser inte jag på en dag i vanliga fall. Har jag blivit så inskränkt, att jag fascineras av nattlivet?

Nej jag har bara den förmågan att jag ser människor, jag är uppmärksam och håller koll. Skyddar min grupp, moma bear är påkopplad.

Oh yes med familjeliv och vakna nätter så är detta min motsatts. Är det verkligen såhär många människor ute på natten när jag tröstar vårt barn som drömt något eller har ont? Ja!

Blickar möts, danssteg kopplas på och människor söker kontakt.

Åldern är bara en siffra.

Kvällen fortsätter till sängen, tänker jag, icke vi passerade Royale och där går vi in. Känner mig lätt obekväm, tycker verkligen om att dansa, dörren öppnas och det dånar i mina öron.

Hur blir det här, hur fixar jag detta, jag som fick lämnade J vid bordet på lunchen för att gå ut och andas.

Fokus.

Ljud, ljus, alkohol, energi, dansgolv, musik…

….där på dansgolvet stannar jag upp, lyssnar, blundar, tar in och får känslan av att jag befinner mig på en fotbollsmatch som byts mot afrikanska stäppen och sedan till ett raveparty. En DJ som försöker mixa ihop låtar på ett sätt som inte passar mig. Människor fortsätter röra sina kroppshyddor till musikens rytmer.

Människor står där alkohol fyllda och gör dess mest intressanta rörelserna och det känns som om jag befinner mig i någons sovrum och det är påväg att ske och jag ska få vara med…vänta behåll kläderna på.

Jag befinner mig i den offentliga parningsdansen med musik som jag hellre tränar till på gymmet och jag gymmar inte.

Är nästa grej en egen nattklubb eller vad har jag precis insett?

Med ett liv som är hektiskt i perioder så vill jag spendera min tid med människor som jag kan samtala, skratta och bara vara med. Jag behöver inte dånande musik i öronen och lampor som blinkar som får mig att undra om jag behöver nya glasögon. Tror ett beach party kan vara min grej ✌🏼

En härlig, rolig och god kväll har det varit!

Nu tillbaka till vardagen!

Först en god frukost 😋

Annonser

Att leva

Det kommer till mig, när jag tar mig tid, för att vara själv, bara vara med mig, helt ensam då kommer lugnet, en närvaro som jag längtat efter.

Ibland kommer förnimmelser av känslor som påminner om panik när jag är själv. Mycket handlar om känslor för helt plötsligt är jag själv med mina tankar och med dem kommer känslor. När känslor och tankar inte är bearbetade utan läggs på hög så skapas något som jag inte kan förklara. Ju längre tid det ligger på högen desto tuffare blir det när det kommer loss och far omkring igen. När tanken sedan är bearbetad kommer jag ner i ro igen.

Vid dessa tillfällen försöker jag tänka på vad som skedde innan känslan kom och kan ofta se vad som triggade igång den kroppsliga förnimmelsen som satte mig i en fly situation (panik)

Andra stunder sprider sig ett lugn i kroppen, ett lugn som gör mig glad och ibland så fylld av energi att den där lugna stunden, avslappningen och meditationen skjuts åt sidan. Fast det är ofta då som jag gör mig en god kaffe, tar en promenad, läser en bok, lyssnar på musik eller en podd. Det i sig är egen tid och jag är med mig själv och ger mig möjligheten att njuta för en stund och åter tänka på att det alltid är ett val.

Detta gör att det tar ett tag för mig att komma ner i varv under perioder med högre aktivitet.

Sömn har stor betydelse!

Ett val att må bra, ett val att förändra, jag vill inbilla mig själv att jag har blivit bättre. Jag är så mycket bättre nu än för ett år sedan.

Jonas frågar mig ibland:

Visst mår du bra? Eller i alla fall bättre?

Du känns mycket gladare, tryggare och energisk.

Klart jag mår bättre, vissa dagar undrar jag va fan var det för fel på mig och andra dagar förstår jag att det var galet det jag gjorde.

Det är bara så underligt att ingen i min närhet förstod eller sa något. Kanske går vi med skygglappar på och är upptagna med våra egna demoner att vi bara viftar förbi varningssignalerna hos oss själva och hos människor runt omkring oss. Vi vill vara en god medmänniska och inte lägga oss i. Men tänk om någon ställer den där frågan:

Hur du mår egentligen?

Den frågan som får oss att bli irriterade, för vad har hen med det att göra, sköt du ditt. Svaret blir: bara bra tack. Sedan finns frågan där som ett skav och det är då hen förstår att det är nog inte så bra som jag vill att det ska vara. Troligtvis kör på ett bra tag till innan det tar stopp eller skiter sig.

I ett annat perspektiv på samma fråga blir hen lite förvånade över frågan och svara ärligt, inte så bra just nu. Då har hen någonstans börjat reflektera över sin situation men vet inte hur, när och vad hen ska göra.

I båda situationerna råder jag personen att be om hjälp. Det finns mycket bra hjälp att få och vårdcentralerna är långa och läkarna stressade och det finns en prio kö.

Därför vill jag tipsa om hälsocenter. På hälsocenter finns det information, råd av kunniga människor som kan ge dig verktyg att använda i ditt liv, för ett bättre välbefinnande.

https://www.1177.se/Hitta-vard/Vastmanland/Kontakt/Halsocenter-Fagersta/

Jag har haft stor glädje av Hälsocenter i Fagersta. Nästa vecka är mitt sista möte med dem för denna gång. I 6 månader har de funnits i mitt liv och det känns lite vemodigt att säga hej då. Troligtvis var det så att jag var redo för deras verktyg och därför har förändringen också visat sig så pass snabbt. Vi fungerar olika och ofta behöver vi gå igenom många olika situationer för att finna det som är rätt för oss.

Nu ska jag ta fram de där verktygen och sänka tempot som blivit lite för tufft med sjukt barn, tentor, jobb och en prestationsinställning lite för hög för mitt eget bästa just nu.

Ha en bra dag ⭐️

Kram

Att göra björnbärsmarmelad

Att göra björnbärsmarmelad

Jag ville bara göra lite marmelad med björnbär och lime såhär till 1:a advent. Lite gott till fika, kanske tom ha lite marmelad på pepparkakan. Prova något nytt, två goda saker bord bli gott tillsammans.

Att koka frysta bär i en kastrull, riva lite limeskal och pressa en halv lime, blanda i lite socker och låta det puttra. Hur svårt kan det vara. Själva utförandet är inte svårt och i tanken gör jag detta snabbt och lugnt. Jag har inga utbrott på bråkande barn där ord som k*k potatis förekommer, en brottningsmatch, en förföljning och allt för att rummet skulle städas. Gamla saker slängas och saker som inte använts läggas i skänka bort högen, hur svårt kan det vara att koka lite marmelad.

1 december, 23 dagar kvar, sedan hoppas jag att det lugnar ner sig och ro infinner sig i vårt hem. Tänker att december månad är en månad med spänning, förväntan, önskelistor, mys och godsaker som tillförs till vår vardag, en vardag som redan är fullspäckad med saker både privat och arbetsrelaterat.

En sak i taget och att försöka tänak på avd som verkligen behöve rgöras och vad som kan sparars tikll senare eller tom strykas från listan. Det är en härlig tid vi har, om några väckor vänder det och dagar blir ljusare tills dess, ta hand om dig och ge gärna tips på hur du skapar lite ro i julstressen som kom redan i oktober när affärerna började skylta och spela julmusik.

Ha en bra dag!

Kram

Björnbärsmarmelad

Tid: ca 15 min

Varning: (har du barn, kan det ta väldigt lång tid och du kan få förhöjd puls)

250 g frysta björnbär

1/2 lime rivet skal och juice

1,5 msk syltsocker

Koka upp, mosa bären när de blivit mjuka, låt det puttra 10 min.

(Tillsätt lite vatten om det är för torrt.)

Förändring sker successivt

Förändring sker successivt

Det finns stunder då livet förändras. I många fall har förändringen pågått under en längre tid, något som inte har märkts på en gång. För förändringarna är små och de sker successivt.

Det börjar med att du går direkt ur sängen istället för att ligga kvar och sträcka på dig och känna in hur kroppen mår.

Sedan fortsätter det med att frukosten intas i en allt hastigare fart. Kanske är det så att kaffet dricks stående eller att det inte intas någon kaffe alls. Det känns onödigt att sitta ner och dricka kaffe för jobbet väntar, barnen behöver komma i ordning.

Klockan var 7:40 när jag gick hemifrån det tar 10 min att gå till jobbet och klockan är nu 8:05. Försenad till jobbet, underligt.

Vad har hänt med anteckningarna, de är borta, fast jag skrev ju ner ordningen och det som skulle göras igår. Eller var det i förrgår?

En dag börjar saker försvinna eller hamna på underliga platser. Underligt, någon måste ha flyttat på det, fast det är mina saker. Jag hade det nyss i handen eller var det igår.

På vägen till köket hör jag barnen prata om något. Måste kolla så allt är okej. Kommer ut i hallen igen, vad var det jag skulle göra?

Kan inte sitta still i soffan, köksbänken behöver ordnas, disken plockas, tvätten vikas och mat planeras. Står i köket och tittar, känner ett motstånd. Känns jobbigt att plocka i och ur diskmaskinen. Gör det ändå och tänker imorgon samma sak.

Ljudet från tv:n stör, det händer så mycket och ljuset från bilden är stark. Här kan jag inte vara smyger upp till sovrummet och lägger mig på sängen. Är så trött vill somna men barnen behöver nattas först.

Va fan kan de inte sätta tandborsten på laddning? Och det där med toalettlocket hur svårt ska det vara att stänga det när de spolar.

Går och lägger mig, det kryper i kroppen, tankarna ploppar upp en efter en. Ska fixa det där imorgon, det där var en bra idé den spinner jag vidare på. Kommer det att bli någon semester, vem ska boka den. Ja vi tänker lite olika, har olika intressen får ordna imorgon.

Det var ett tag sedan jag var på yogan. Ja ungefär 2 månader sedan. Fast jag sprang 2,5 km igår, duktig flicka.

Somnar och drömmer vaknar vid 2 tiden på natten, vrider och vänder på mig. Känns lite oroligt i kroppen. Går på toaletten, dricker vatten och lägger mig igen. Är det fullmåne? Det sägs att man sover sämre vid fullmåne.

Somnar tillslut, sista gången jag tittar på klockan är det 3:34, larmet ringer 6:00.

Vaknar av väckarklockan, tar upp telefonen, tittar på sömnanalysen. Det är tre veckor sedan jag sov en hel natt. Det blir bättre, ska bara fixa lite saker och till helgen då kommer jag att sova bra. Vänta när sov jag 7-8 timmar i sträck i mer än en natt? Vet inte, kanske efter den där middagen när var den nu igen?

Jag orkar inte, jag vill inte men vad ska jag göra?

Det trycker över bröstet, hjärtat slår extra slag ringer familjeläkare/vårdcentralen. Det är stress, försök att lugna ner dig och se över din vardag. Återkom om det inte blir bättre.

Borde äta lite nyttigare mat, få till mer träning så blir det bättre. Anmäler mig till Vårruset.

Detta är några utdrag från mina anteckningar som jag skrev ner den sommaren då jag blev sjuk. Jag sökte efter symptomen för att försöka finna en förklaring till varför jag mådde som jag mådde. En sorts självreflektion som jag inte visste att jag gjorde utan det lärde jag mig ett år senar på mitt sista besök hos terapeuten. Tänk vad kroppen gör både positivt och negativt. Kroppen ger oss signaler och det är vårt ansvar att lyssna. Ingen annan hör signalerna, bara du och du är viktig och du betyder så se om dig själv.

Symptomen finns där och vi kan ta dem för tillfälligheter men när intensiteten ökar på symptomen och känslan att du behöver öka tempot för att hinna med mär du redan har ett högt tempo är en tydlig varningssignal för att nu ska du göra tvärtom. Skala ner på arbetsuppgifter, ta tillbaka stunden vid köksbordet eller i soffan på morgonen. Låt disken stå, fokusera på återhämtning och om du bor i en familj se till att alla hjälps åt med hushållssysslorna. Prioritera sömnen!

Det är svårt, det kommet att vara jobbigt och du kommer troligen att må dåligt ett bra tag. Ett högt tempo klarar vi av, stunder av stress också men det är den långvariga stressen, pressen och det höga tempot som är skadligt.

Även den positiva förändringen sker successivt och därför behöver vi tålamod och acceptans för att komma framåt och få ett hälsosammare liv.

Hur vi kommer åt problemen?

En början är att vara omtänksam om mig själv, med min familj, mina vänner, mina kollegor och människor jag möter.

Vi kanske inte alltid förstår

men med vänlighet vi bättre mår.

Kram ❤️

Te time tisdag – ångestens efterdyningar

Idag finns en nervös känsla i kroppen. Jag har försökt att ta det lugnt men rastlösheten är där. Det var länge sedan nu och någonstans så har jag undermedvetet väntat på att det ska hända. Det var inte lika kraftigt denna gång och det gick över på 16 min. Jag vaknade upp i panik, hjärtat hamrade fort och mina tankar spann vidare på de kroppsliga reaktionerna. Det är som om jag kämpar med antingen fast jag kan andas. Vad beror detta på?

Upptäcker hur min fot vickar intensivt fram och tillbaka när jag sitter hopkurad i soffans ena ände och försöker läsa. Tungan trycker upp i gommen och det är som om jag håller andan. Tänkte planera mitt julfilms schema idag men har inte kommit dit ännu, först skola och jobb. Tankarna far omkring och jag har ingen röd tråd att följa just nu.

Fick ett oväntat samtal på morgonen som gjorde mig riktigt glad. Det satt igång en massa tankar hos mig och om det jag skriver om här på bloggen. Ibland får jag stunder av skamkänslor som tar över min tankeverksamhet och då vill jag bara krypa ihop i ett hörn. Att skriva hjälper mig och att få dela med mig skapar någon sorts meningsfullhet och jag upplever att livet är mer intressant genom de nya kontakter och insikter jag får. Förändring är inte lätt och är det lätt kanske det inte förändrar mig tillräckligt utan jag går i gamla fotspår. Kan jag förändras?

IMG_3666

Skymningen läger sig och jag gör en lite reflektion över dagen. Även om den röda tråden inte fanns där så fick jag saker gjorda. Jag tog tom tag i tillståndsansökan hos datainspektionen, vilken djungel. Att hålla mig sysselsatt får mig att stänga ute oroskänslorna. Hur klokt det är att göra så vet jag inte? Jag är stark, modig och klok fast idag känner jag mig ynklig, liten och klen.

Hur har din dag varit?

Kram

November är min månad

November är min månad

November är månaden då jag bestämde mig för att komma till världen, en härlig skorpion är jag. En skorpion med passion, mod och styrka. Jag är lugn på ytan men vad som finns under skalet är det ingen som vet. Jag är känslig precis som alla andra. Jag gillar att studera min omgivning och få använda mina kunskaper. Gör du min familj illa så sticka jag dig!

Jag tycker alltid att födelsedagar har varit speciella. Det hände dock något när jag flyttade hemifrån. Det blev inte lika speciellt längre. Vad beror det på, mån tro? Jo det handlar om att jag helt plötsligt fick bestämma själv och att ingen annan gjord något åt mig. Jag tyckte inte att jag var så speciellt märkvärdig så födelsedagarna blev inte lika speciella. När jag fyllde 25 år var det lite extra och när jag fyllde 30 år insåg jag att jag faktiskt kan skapa mitt eget kalas för det är min födelsedag! Å tänk så kul jag hade. Har fortfarande en present kvar sedan den festen. Bör lagras i fem år stod det, nu har det gått 8.

Förra året fyllde jag 37 år. En födelsedag som jag kommer att minnas väl. För det är den första födelsedagen som jag på riktigt mått så dåligt att jag inte hade någon koll på framtiden. Nedan kommer jag att berätta om något som kan te sig ologiskt men som var min verklighet just då. Det kognitiva tänkandet är på släptåg vid utmattning och i vissa situationer blir det bara kaos. Det som händer i en utmattad hjärna är inte alltid realistiskt men jag har varit på min vakt så länge att mina system slår på snabbt.

————————————————————————————-

På min födelsedag  hämtade vi ut vår nya bil, en bil som egentligen inte har någon betydelse jämfört med hälsan men oj så härlig den är att köra.

Jag klädde mig fint med kjol och stövlar. Fixade håret och sminkade mig. Jag behövde inte se eländig ut jämt och jag ansåg att jag behövde anstränga mig lite denna speciella dag. Jonas hämtade upp mig och vi åkte till bilaffären. Jag försökte verkligen fokusera men jag hade en sådan ångest att det enda jag tänkte på vara att stå upp och andas. Jag tog en bild och la upp den på Instagram, jag ville visa, jag ville inte bli bortglömd. Likes var för bilen inte för att jag levde. Ironiskt och knäppt men jag hade inte berättat för många om min situation, för jag skämdes. Jag ville inte vara sjuk, jag ville inte vara kass och umbärlig.

Vi tog bilen på en bilpromenad och sedan hämtade vi Elin och på vägen hem stannade vi och köpte ett gott vin som jag önskat. (Vin dämpar ångest ibland, inget jag rekommenderar att använda som ångestdämpande)

När vi hade köpt vinet, gick vi mot parkeringen och på vägen passerade vi Ica. Snabb som en kula försvann Elin in genom dörrarna till Ica, Jonas stod och pratad med en vän vid gatan. Jag följde efter in på Ica men kunde inte se Elin. Min panik stegrades och jag började känna att synen blev grumlig i ytterkanterna. Fick kontakt med Jonas som gick in i affären, för tänk om hon skulle springa ut när jag gick in i eller tänk om någon tog med sig henne ut så därför stod jag kvar vid dörrarna.

Ja, där kom panikångesten, tänk om jag hade missat Elin, hade hon redan blivit tagen? Tankarna kommer så fort men så får jag ögonkontakt med en person i kön som känner mig och jag frågar:

– Har du sett Elin inne i affären?

– Ja, jag mötte henne med kexchoklad i handen, hon såg så glad ut.

– Hon sprang fort in, svarade jag.

Pulsen skyhög men andningen blir bättre.
Fokus, Jonas är i affären och hon har inte passerat mig.

Efter en stund hör jag hennes tjut och Jonas kommer gåendes med henne. Med stora tårar rullande ner för kinderna får hon lämna tillbaka kexchokladen och vi går till bilen. Vi sätter oss i bilen och pustar ut. Han är en klippa min man även om han också var orolig så behöll han lugnet och jag är rätt bra själv även om pulsen fortfarande galopperade som en vildhäst. Jag fixade en panikångestattack på Ica. (det tänkte jag inte på då)

————————————————————————————-

Tack för att du läste ända hit!
Vet du, i år ska jag fira mina 38 år på denna jord med något annorlunda och som bara handlar om mig själv och en av de godare sakerna jag vet, nämligen tårta.

Vill du vet vad?
Då får du hålla koll, för det är nog inget du skulle kunna tänka dig.
Nu ska jag utfodra barnen, de vill ha pannkaka.

Ha en bra dag!

Kram

Livet

Just nu

Reflektion och framtidstro

Utveckling och utmaning

Ångest och oro

Bitterhet och tacksamhet

Familj och kärlek

Vänner och energi

Jag älskar, du älskar, vi älskar!

Livet!

❤️🧡💛💚💙💜🖤💔💞💘💖💝