Ångesten kommer på besök

Ångesten kommer på besök

Vaknar upp i en känsla av ångest. Känslan av panik är precis runt hörnet. Katastrof tankar på ingående. Andas, fokus, in genom näsan ut genom munnen, upprepa…

Tänker mig en kvadrat, nej det är för krångligt, räknar till tre på inandning håller en kort stund och räknar till 4 på utandning.

Det hjälper inte, reser mig och går till toaletten, det värker i kroppen, suddiga ögon och jag känner mig vinglig. Detta kan resultera i extrem panik så skärp dig Linda, nu kommer kraven insmygandes…

Tittar upp, tittar ut och ser en svag ljus strimma på himlen. Morgonen kommer, en bil backar ut ur sitt garage. Staden vaknar och så gör jag med ångest.

Täppt i näsan, skit, detta fungera inte, dricker vatten. Det är inte läge att snyta mig, får in luft genom ena näsborren okej detta ska gå.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

En vecka själv med barnen, jobb, plugg, familjeliv och två kvällar med möten för mig och en tredje kväll med aktiviteter för barnen.

För vissa är detta vardag för mig är det första gången som jag är själv en vecka utan att åka hem till mina föräldrar några nätter eller att någon familjemedlem har bott hos oss några dagar.

Detta är något jag har skämts över det senaste året. Att vara vuxen, ha familj och inte klara av att vara själv med barnen en vecka. Jag har under lång tid tacklats med detta och tryckt ned mig själv för att jag inte varit lika stark som tidigare. Jag har använt tanken på att det finns många ensamstående som är själva hela veckorna, hela året. Detta är inte en sund tanke för jag har nedvärderat mig själv. Jag ska utgå från min situation och den är att jag har en utmattningsdiagnos och att jag faktiskt behöver lära mig nya förhållningssätt till mitt liv och inte tänka på alla andra som har det värre. Jag ska leva mitt liv och lära mig handskas med min vardag.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Ångesten börjar avta, andetagen hjälper, en stund för mig själv, en stund i stillhet att se på livet för vad det är enligt mig.

Barnen vaknar, små gruff från början, det här med tvillingar är inte lätt. Det speciella bandet de har är något utöver det vanliga, jag är deras mamma men kan aldrig förstå hur det är att ha en kopia av sig själv. De vill vara med varandra, de har det fantastiskt tillsammans, deras skratt och galenskap är härlig men oj vad de har blivit starka och vältaliga. Motargument konstant, självständighet välkommen 😅

Himlen är blå och rosa, den ljusa strimma är kvar och mörkret har lyfts.

Ångesten har lagt sig och jag är en bra människa. Jag lär mig hela tiden och jag inser hur bra jag är på att pusha mig själv.

Jag är mer medveten och behöver träna mer på att slappna av, träna på att låta bli att göra allt, det är okej att disken står en extra dag, det är okej att tvätten ligger ovikt några dagar barnen har iaf rena kläder och de kan faktiskt plocka ur diskmaskinen och korv med bröd är en toppen lösning på middag i ett pressat schema.

Jag är trött och jag har varit själv med barnen en vecka. Jag har åkt till affären och handlat, 2 gånger, jag har planerat in barnvakt i tid för min skull, jag har vallat skidor, varit med på barnens träning, deltagit i två olika möten, jobbat, pluggat och lite fler saker. Jag har väntat på ångesten så egentligen är det inte konstigt att den kommer idag. Jag slappnar av för idag kommer han hem, ikväll får jag delat ansvar igen ❤️

Heja mig!

Det går framåt, jag utvecklas och jag mår bra.

Ångest och oro kommer jag att leva med resten av mitt liv. Stressen behöver jag lära mig att handskas mer med, detta är mitt liv.

Ha en bra fredag❣️

Kram

Annonser

Vad är jag ute efter?

Jag blev sjuk, jag mår bättre. Linjen mellan det djupa och höga känns inte lika påtaglig. Visst orkeslösheten kommer ibland och andfåddheten när jag stiger för fort.

Jag tänkte att nu har jag möjligheten att göra något nytt att följa min dröm.

Piip

Vad är min dröm? Var finns min passion för livet? Vad är meningen med allt detta?

Jag har funnit att meningen med livet är en klurig frågeställning och att lycka skapas i stunder med mig själv men oftast tillsammans med andra. Jag ställde en fråga på Instagram @lindafalkestrom om hur följarna finner sin energi och det var så många bra svar. Kreativa lösningar, lugna stunder och umgänge.

Tänk att gå till jobbet varje dag och inte känna att det skulle vara skönt med semester. Som lärare kan jag medge att i maj började jag längta efter lite ledighet men det berodde mer på att jag tyckte om sköna varma mornar när jag kan äta frukost ute och njuta av sommarbrisen och insekternas surr. Jag tyckte om att arbeta som lärare ända tills det tog stopp. Jag valde inte medvetet att sluta som lärare. Något hände och helt plötsligt hade jag ångest över att gå till jobbet. Jag orkade inget och ingen förstod, inte ens jag. Jag blev så ensam.

Hmm

Vad är jag passionerad över?

Att odla grönsaker i trädgården, se de växa och gro tills de landar på vårt bord. En skön process där hela familjen blir inblandad.

Att stå på en paddelboard på sjön, speja in mot land och höra vattnet klucka.

Sex är härligt, passion mellan två personer är magiskt men det håller inte hela dagarna när jag har familj.

Valla skidor ja det ger ju lite glädje och egentid. Lyckan när barnen har bra glid i spåren känns i hela kroppen. Blir jag glad för att det är en prestation inblandad?

Storhandla på ICA online är en skön känsla. Dricka kaffe och klicka lite där och lite där passar mig perfekt och min make. Han får egentid under tiden han åker och hämtar maten.

Lunchdejt med mina tjejer det är det bästa som hänt mig. Att träffas en timme mitt på dagen en gång i veckan utan familj och bara vara vi, det är terapi❣️

För mig har det varit viktigt att prestera.

Fotboll, innebandy, orientering och slalom en underbar känsla att susa nedför backarna, frihet och fart.

Att starta ett företag att lära något nytt, huvudet spinner, tankarna far omkring och idéerna är många. Utmaningarna oändliga och utvecklingen fantastisk. Det handlar bara om mig. Plötsligt har jag en massa att lära och makens entusiasm smittar än mer. Sedan kommer tvekan, kan jag, fungerar detta? Är det rätt för mig och vad ska jag föra med detta? (Är det en prestation)

Är det dåligt att vara prestationsinriktad?

Det som ger mig energi är att få vara kreativ att skapa utifrån idéer och förmedla budskap med värde och att möta alla dessa människor som hittat sin energi.

Jag ska helt enkelt göra det som ger mig energi.

Dricka kaffe, äta godis och hångla!

Vad ger dig energi?

Ha en bra dag!

En stund i hallen

Om jag hade fått välja en plats där jag skulle sitta och ta det lugnt för återhämta mig och samlat kraft så hade jag valt fåtöljen eller yogamattan med en kopp te för att värma min frusna kropp.

Nu hamnade jag i hallen. Jag letade efter ett kort taget hösten 2002, ett kort när jag hade kort kort lugg. Hittade det till slut 🙈 17 år mellan bilderna.

I went down the memory lane.

Tänk vilka upplevelse jag har varit med om. Så mycket att vara tacksam för och även mycket jag har haft ångest över för att jag känt att jag ibland har tagit stor plats och kanske inte riktigt förstått situationen. Enormt mycket glädje och en liten knäpp på näsan då jag alltid retat J för en specifik händelse och nu har vi bildbevis på att jag gjort något liknande. Är det nu jag ska säga:

Det är dumt att kasta sten i glashus!?

25 min egen tid i hallen, lutandes mot källardörren, inte den första platsen jag hade valt. Men nu sitter jag här, i vårt hus, med våra saker och våra minnen. Det hade jag aldrig kunnat tro den där dagen när jag fick ditt mejl för 19 år sedan. ❤️

Jag är bara trött, funderade en stund på om jag skulle somna där. Undra om min man skulle sakna mig eller om han redan har somnat?

Äntligen har tystnaden lagt sig…

Vilken är din underligaste plats som du hamnat på när tröttheten slagit till?

Natti natti ⭐️

Att tänka om

Att tänka om

Det har hänt något.

Jag backar några steg.

Kände mig inte tillfreds.

Det dök upp en utmaning.

Jag sa JA.

Det var några månader sedan som jag sa JA till ett större engagemang.

Det dök upp en utmaning till.

Jag sa JA.

Har jag gjort fel?

Har jag tagit i för mycket?

Trött.

Oro.

Funderar.

Det är bra.

Det blir bra.

Utvärderar.

Är det möjligt?

Vad ger detta mig?

Yrsel.

Utveckling.

Egna beslut.

Ekonomi.

Delaktighet.

Sammanhang.

Aldrig ensam.

Förvirrad.

Stark.

Modig.

Trött.

Val.

Jag väljer.

Jag kan faktiskt säga stopp.

Jag kan säga tack för mig.

Jag kan!

Kom ihåg återhämtning.

Sömn.

Andas.

Jag kan!

Jag är bra!

Påväg.

Mitt liv.

Jag har åkte en känslokarusell

Snöflingor faller sakta ner mot marken och lägger sig som ett lätt täcke över den snötäckta marken. Snön är så lätt och virvlar runt däcken på bilarna när de far fram på vägen. Vid bordet sitter jag tillsammans med mina fina vänner och tillsammans ser vi stor snöflingor falla. En lunch, ett möte, en träff, ett förtroligt samtal som bara är för oss. För stunden är det bara vi tre och en hund.

Denna vecka har visat mig ännu en gång hur viktig vetenskapen är samt hur viktigt det är med kunniga och specialutbildade personer som också kan samarbete och lugna de som oroliga är. När det verkligen gäller finns det fantastiska människor. Jag har också träffat människor som ger mig hopp om min framtid som delar med sig av sina visioner och framtidstro. Som har varit där jag är nu eller som är påväg dit jag är nu. Vi lär så länge vi lever, det viktigaste är att vara öppen och se vad som faktiskt erbjuds.

En vecka som började med stark oro och ångest, ja nästan i panik och slutar med ett lugn i kroppen och en tacksamhet över mitt liv. Jag visste inte hur jag skulle handskas med mina känslor. Har jag verkligen rätt att gråta?

Precis som våren närmar sig och ljuset är påväg åter, precis så ser vi på framtiden. Vi hoppas och tror, för ingen kan egentligen veta. Ung som gammal, det kan händ vem som helst. Jag säger att jag befinna mig mitt i livet, ja om jag lever tills jag fyller 80 men det vet jag inte. Att maxa varje dag som om det vore min sista är inte min grej. Har testat det några år och det var kämpigt. Jag såg positivt på livet, jag var lätt naiv och tänkte nog att gräset blir grönare bara jag gör si eller så. Jag ser fortfarande positivt på livet, det naiva finns där fortfarande men jag bär också me mig den negativa bilden, bitterheten som vissa val ger. Jag börjar se mig själv och hur jag är som människa, jag börjar förändra mitt tankesätt och se vad som faktiskt skiljer oss åt istället för att hamna i en bitterhet och avundsjuka. För mig blev det såhär och jag kan inte göra så mycket åt det. Det jag kan påverka är hur jag går vidare, hur jag väljer att lev idag.

Jag kommer inte alltid att kunna välja lycka, glädje och skratt för livet har gett mig alla dessa känslor och dom finns av en anledning. Jag behöver sorg för att uppskatta lycka, jag behöver skratt för att uppskatta gråt, jag behöver lugnet för att komma tillbaka från ilskan, jag behöver rädsla för att förstå när jag är trygg. Vår känslor är signaler som hjälper oss att förstå hur vi mår och vad vi behöver justera för att må bättre. Ryck upp dig, skärpa till dig är inte alltid så bra pepp talk, även om det är av all välmening.

Dröm om igår, tro på imorgon och lev idag!

Livet och tiden

”Låt därför livet bära med sig vad det vill,

och låt mig vara stark nog att ta emot vad det bjuder.”
Astrid Lindgren

Vi pratar om att finna tid; Om vi ändå hade tid, svarar du när någon föreslår en fika eller Det är så mycket nu, aktiviteter hit och aktiviteter dit. Möten, handling, familj, träning, läxor, tvätt, skotta, serva bilen, ordna paket, ta hand om sjuka barn, återhämtning. Jag försöker finna tid, tid till att träffas, umgås, vila, träna och allt för att må bra. Jag kommer på mig själv att jaga efter något som jag egentligen inte förstår. Efter något som egentligen handlar om att leva istället för att få tid.

Tiden är som den är, vi kan inte göra något med tiden.
Tiden går tick tack tick tack…

Ibland är tiden väldigt långsam tex när du känner oro, nervositet, ensamhet, längtan, väntar på besked, ska träffa någon, när du är sjuk eller när någon nära dig är sjuk.

Ibland går tiden fort, när du sover, när du har roligt, när du är i nuet, när du befinner dig i ett flow, när du träffar någon som ger dig energi som du tycker om eller att barnen blir stora. Det är som om tiden springer iväg.

Det handlar om vår uppfattning av tid och de känslor vi upplever och kopplar till tiden. Tiden stressar oss för att vi försöker få in så mycket saker på en begränsad ytan. Det är så jag uppfattar det. Ett dygn har 24 timmar, en vecka är 168 timmar, en månad är ca 720 timmar och ett år är 8640 timmar.

Tid finns men vi kan inte göra något åt den, tiden går, tick, tack, tick, tack…

Vad gör jag med mina timmar? Vad gör du med dina timmar? Vad händer om jag byter ut tid mot livet? Hur vill jag ha mitt liv? Kan det vara så enkelt (svårt)?

Det är livet som ger dig möjligheter, hur väl du använder din tid resulterar i hur väl du lever ditt liv. Lever du livet eller för du en kamp mot klockan för att överleva?

Tre saker jag är tacksam för idag:

⭐️ Att jag är frisk.
⭐️ Att jag får krama min barn på eftermiddagen.
⭐️ Att jag medvetet tog en stund för att vara här och nu.

Kram❤️❤️

2019 Vi lever nu

2019 Vi lever nu

Vi ses inte ofta, jag håller lite koll, tack sociala medier för det och oavsett om du eller jag vill så tuffar livet på. Ibland i sakta mak och ibland med full kraft. Med snirkliga kurvor, branta backar och snabba utförslöpor, lugna raksträckor och sköna svängar möte vi livet.

Du på ditt sätt och jag på mitt.

Vi kämpar, skrattar, gråter, upplever ilska, förtvivlan och hopp. Vi tror, önskar och planerar för att det ska bli bra. När sveket upptäcks står jag stark en stund, stålsätter min fasad och hoppas att det går över innan jag faller. Jag inser att fallet är oundvikligt och jag släpper efter. Jag faller. Vågar inte släppa kontrollen helt, jag stannar upp.

Tittar åt höger, vänster, kisar mot solen blickar mot stjärnorna och stirrar i marken.

Vart ska jag?

Vi kan inte stanna upp och bara vänta, vi behöver agera för att påverka. Agera betyder inte att jag direkt springer med förtäckta ögon rakt ut i skogen eller barfota ut i snön. Agera betyder att jag tänker, funderar och reflekterar över livet, dagen, situationen och stunden. Utifrån perspektiv tar jag ett beslut och går efter det beslutet. Ibland har perspektivet blivit lite snett eller baserats på vinklad fakta och då kan det skita sig helt.

Jag kämpar, du kämpar för ett liv, ett bra liv som ger oss en massa nyanser och inte bara tydliga kontraster som svart eller vitt. Ibland behöver vi de tydliga kontrasterna för att orka men det är i nyanserna vi finner lyckan.

Jag är jag, du är du

Allt vi är med om formar oss och inget vi kan vara utan. Valen ligger alltid hos mig själv. Det är tungt att inse att hur mycket jag än vill så har du en åsikt och den åsikten är ditt ansvar och jag måste lära mig att förhålla mig till den. Jag kan säga vad jag tycker men det betyder inte att du ändrar dig. Det betyder att jag måste acceptera det du vill och förhålla mig till min känsla. Acceptans betyder inte att jag tycker som du, det betyder att jag har lyssnat och respekterar ditt synsätt och att jag lär mig att förhålla mig till mina känslor kring din åsikt.

Vi är olika men ändå lika och det tycker jag är bra.

Du ska veta att jag tänker på dig! ❤️

Kram