En helg i stan med vänner

Jag har varit på vinlunch, middag, sovit på hotell, gått på en tidig morgonpromenad, ätit hotellfrukost, julshopping och ätit en lunch till.

En helg som jag längtat efter, en helg där jag får vara vuxen, en egen person och göra det jag vill utan att något barn behöver kissa, äta eller tycker det är allmänt jobbigt.

Jag fick klä mig i fina kläder, fixa håret och sminka mig. Gå i högklackat och använda min pälsjacka som dottern tycker att jag ser ut som en hund i. Jag lovade mitt sällskap att om det regnade på kvällen skulle jag ställa mig på alla fyra och ruska på kroppen precis som en blöt hund. Vilken tur för mig att det inte regnade på kvällen när jacka var på.

Jag drack alkohol, skålade och åt god mat. Skrattade och promenerade tills mina trampdynor och smalben värkte, jag släpade mina skor fram på asfalten för att komma till hotellrummet. Glömde bort att nya skor kanske inte ska användas i flera timmar från första stund, men ack så snygga mina nya skor är. Jag har länge fantiserat om ett par högklackade skor och plötsligt stod de där på hyllan på Åhléns.

Resultatet av denna helg, orolig spänd kropp, sov korta stunder under natten, vaknade var 5 min av något slags ryck, fick halsbränna, tjut i öronen och extremt känsligt humör. När klockan var 6 på söndagmorgon sa maken att vi går ut på en promenad istället för att ligga här och bara vrida och vända på oss. Vi klädde på oss, gick ut, promenerade till Kungsholmen och följde gångbanan längs vattnet fram till stadshuset och tog vänster vidare in mot stan. Några bilar körde förbi och vi mötte några få människor med jämna mellanrum. Vi promenerade genom ett lugnt Stockholm. När vi kom tillbaka till hotellet gick vi direkt till frukosten och åt. 7:30 låg jag i sängen igen. Slumrade och gjorde avslappningsövningar, vilket hjälpte mer än stjälpte.

Känslomässigt var jag labil, började nästan gråta när damerna i längdskidor växlade på stafetten. Tjejerna var så bra för att vara första gången som de åkte stafett. Vid lunchtid befann vi oss på NK och när jag kände doften av mat sa jag om vi inte äter nu, tänker jag gå till bilen och ni får ta er hem bäst själva. Japp där var signalen, min energi var låg och beteendet precis som mina barn runt lunch 🤦‍♀️ blodsockret var skapligt svajigt pga tröttheten.

Sov i bilen på vägen hem. Hämtade barnen och mötet med dem var samma känsla som lunchen på NK. Barnens otrevligheter och mitt dåliga tålamod resulterade mobilförbud på kvällarna. Suck nu måste jag tjafsa varje kväll omodet.det.mobilerna 😤

Tog en tablett på kvällen och somnade före 20:00 och vaknade kl 7 helt groggy. Det värsta med tabletterna är att jag blir så dåsig dagen efter men samtidigt vet jag att de hjälper mig att somna när kroppen har gått på högvarv för länge och jag själv klarar inte av att komma ner i varv. Framsteg, ansvar för mitt eget mående för att kunna ta hand om familjen på ett bra sätt.

Hela veckan kommer jag att lida av trötthet, huvudvärk och var känslomässigt instabil. Två steg fram ett steg bak, utveckling sker inte i raka led, det tar en hit och dit för det är så många parametrar som påverkar dagen och måendet.

Tack för att du läste!

Kram ✨

Tänk ändå så långt jag har kommit. För personerna bredvid mig ser det ut som vilken vanlig kväll som helst. För mig är det succé med ett väntande bakslag genom att energin dräneras extremt framförallt i högljudda nivåer.

Publicerad av Linda

Hej! Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️ Alla har en story och det här är min. Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗 Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras. Ha en bra dag!🌸 Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom Hi! Everyone has a story and this is mine. I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗 I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again. More about me on Instagram: @lindafalkestrom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: