En blogg om livet
Jag är stolt över den jag är och det jag faktiskt kan göra.
Jag är glad över det jag åstadkommit idag, jag lyssnar på min kropp och pushar min kropp. Jag utmanar och lär om mig själv varje dag.
Jag är tacksam över min familj och mina vänner. Små stunder här och där när vi träffas och umgås.
Vilka är dina tre:
Jag är stolt över
Jag är glad över
Jag är tacksam för
Jag stapplade uppför trappen, knappade i kodlåset, öppnade dörren och gick in. Illamåendet och yrsel närvarande och i periferin spökar ångesten. Träningskläderna åker av, känner mig instängd. Öppnar mellersta lådan i köket det kan finnas något sött – snabba kolhydrater. Hittar en twix tar en tugga, går ut på verandan, lägger mig på madrassen i solen och andas. Mina bröstmuskler rycker när jag lyfter upp armarna, mina ben känns som kokt spagetti, jag är helt slut och har ingen kontroll över kroppen. Om något är obehagligt så är det detta, jag är så låg, jag försöker äta mat men jag kan inte svälja, sippar på vattnet, små klunkar. Efter 30 min på madrassen reser jag mig upp och går till kylskåpet, måste få i mig energi, kan inte tänka så det blir vätskeersättning och ett äpple.
Mina tankar far fram och tillbaka. Hur kunde det bli såhär? Vad ska jag göra för att det inte blir så igen? Ångesten och rädslan över kroppens reaktion tar min energi och istället för att ligga där på madrassen och bara vara i nuet så börjar jag söka svar och anledningar. Det måste fixas, vill inte känna såhär igen. Någon som kan får gärna förklara hur kroppen fungerar vid träning och varför det blev som det blev. För lite vätska i kroppen? Kan gårdagens yogamassage a 90 min spela in, att jag inte åt frukost igår eller att jag ändrade min frukost imorse?
Vad jag gjorde? Jag var på gymmet och hade planerat ett långpass med 8 övningar. Efter tre övningar gick jag mot utgång med en enda tanke, svimma inte.
Jag började med benböj sedan marklyft och bänkpress efter det. Jag gjorde 2 uppvärmningsset till alla övningar först ett set med stången och sedan ett set med lätta vikter och sedan gick körde jag 3 set med 10 repetitioner och avslutade med att köra ett fjärde set med 5 kg extra alla övningar. Nu ligger jag här i soffan efter en kort sväng i skogen och tror att jag kommer att ligga kvar här ett bra tag.
Idag visade sig mitt problem att tecken på ångest hos mig är detsamma som tecknen när jag tränar och pushar mig, snabb puls, häftig andning och yrsel och med detta kommer en känsla av att tappa kontrollen. Det är som om jag har en motorväg rakt in i epicentrum i hjärnan när det kommer till ångesten. Varje gång jag gör saker där ångesten har varit inblandad tidigare bygger jag ny kopplingar i hjärnan som säger att detta går bra men så kommer denna händelse och min små logiska kopplingar är som bortblåsta. Nu när jag har mer energi i kroppen känner jag mig mer frustrerad och rädslan är borta.
Det får bli en sväng till gymmet imorgon igen och göra klart de övningar som jag inte hann med idag. Det är detta som kallas för exponeringsövning. Hur gör du när din ångest kommer? Är ångesten generell eller kommer den i vissa situationer?
Tack för att du läste. Ha en bra tisdagskväll 💕
Fick en stund för mig själv, har druckit kaffe i solen på verandan. Rastlösheten slog till så jag plockade och dammsög entréplan. Nu sitter jag åter på verandan och funderar över nuet, dagen och livet.
Jag började denna blogg för att dela med mig av det jag upplevde, i en av mina svåraste stunder hittills. Jag vet inte varför jag ville dela med mig av mitt inre kaos, undermedvetet ville jag kanske berätta för dig hur jag mådde och vad jag gjorde för att du skulle veta. Jag ville synas och på något sätt berätta att livet gick vidare även om jag just då inte var en del av ditt liv. Jag var så oerhört ensam, ville inte belasta någon och samtidigt orkade jag inte ta kontakt, eftersom mitt fokus klarade korta stunder i sociala sammanhang.
Idag 3 år efter min första diagnos, akut stressyndrom, sitter jag här och har genomfört ett långt helkroppsmassage pass på gymmet, över 80 min. Kroppen värker lite här och där och musklerna är trötta. Idag vet jag att denna muskeltrötthet beror på mitt aktiva val att gå till gymmet, träna så jag får yrsel och musklerna darrar. Den höga pulsen är inte ett ångestpåslag utan min fysiska ansträngning. Det tog 3 år för mig att att komma hit där jag är. Tålamod och acceptans är mina ledord, det blir som ett mantra för tålamod och acceptans är inte lätt alla dagar.
Funderar över vart jag är påväg och kommer fram till att jag behöver min dåtid för att se vad jag lyckats med, att se de val jag gjort för mig och min hälsa. Tidigare var det 1 steg fram 2-5 steg bak, nu känns det mer som 1, 2, 3 steg fram paus kanske något steg tillbaka.
Min kropp värker men jag är stolt över det jag gör och det jag gjort. Jag vill vara stark, uthållig och leva ett aktivt liv och skapar goda förutsättningar för mig, mitt mående min kropp och i förlängningen min familj. Vi påverkar och påverkas mer än vi tror av varandra. Gör din grej, på ditt sätt så blir det bäst!
Vart är du på väg? Vad gör du för att må bra?
Ha det gott! 🌸
/Linda
Vilken lördag, vaknar upp utvilad och regnet öser ner. Vi har bestämt städdag för hela huset. Min mentala bit är inte alls med på att städa, allt känns motigt och jag vet att det blir bra när det väl är klart. känner inget sug på frukost och gröten blir inte alls god för mina frysta bär är helt slut. Det blir äggröra på knäcke.
2 timmar tog det att städa dotterns rum, det var kaos och nu ordning. Det är nästan så att hon börjar leka medan vi städar för alla grejer blir lagda på sin plats och golvet fritt från leksaker. Sår fett lunch drar hon upp på sitt rum och leker helt själv, yes!
Vi har fortfarande ett renoveringskostnader och efter 4,5 timme inne går hela familjen ut till solen och fixar i trädgården. Det är så befriande att få komma ut, mitt minuset blir klarare och piggare. Kör en runda med trimmen och sedan går jag in och förbereder maten. Vi tänkte gå till gymmet så lika bra att äta innan eller ha maten klar när vi kommer hem från gymmet. Vi äter tacos 🌮 och jag är så hungrig och det slutar med att vi äter innan träningen. Mina ben värker från gårdagens styrkepass så jag åker med sonen ut på rullskidorna.
Min tanke var att vi skulle åka milen runt ett område som gör att vi kommer ner till sjön men jag känner att det värker i fötterna och benen är stumma. Vi svänger av tidigare och det blir en kortare runda men helt okej för det är vad jag behöver/orkar idag. 7,5 km på rullskidor är helt okej för mig som åkt milen en gång.
Dagens tre saker att vara tacksam för är:
1. Att jag gav mig möjligheten att träna.
2. Att skratta med familjen.
3. Att få sitta i solen på min veranda helt slut efter ett träningspass. I love it!
Vad är du tacksam för?
Hoppas du har en skön helg, så som du vill ha det.
Ha det gott!
/Linda
Vaknar till en nya dag, regent och åska har rensat luften och värmen sänkts några grader. Idag tar jag jeansjackan på som passar snyggt till den svarta långklänningen. Vi är trötta så jag bestämmer mig för att ta med frukosten till badet, ingen idé att kasta i sig maten fort och jäkta till simskolan. Himlen är full med moln och solen tittar fram då och då och värmer vår jord.
Idag är en ny dag med nya möjligheter.
Vad har du för planer för dagen? Jobb, semester, resa, läsa en bok?
Ha en skön måndag!
Kram Linda
En stund för eftertanke kom idag…jag startade denna blogg för att få kontakt och dela med mig av det som hände mig. Jag var vilse, hade förlorat mig själv och hade extrem ångest, framförallt dödsångest. Jag var ensam, ingen person att umgås med för jag kunde inte hålla ut, jag hade inget fokus, jag var sjukt stressad.
Jag förstod inte, livet var läskigt, skulle jag vakna imorgon var en tanke som fanns varje kväll när jag gick och lade mig. En 200 meters promenad tog all min energi i början. Sedan kunde jag gå 2 km en dag och så var jag trött i flera dagar, jag förstod inte vad som hände och varför. Det var sommaren 2017 två veckor in på sommarlovet och nu är jag snart där igen, 2 veckor in på sommarlovet. Jag känner ångest, en del stress, jag är själv med barnen i två veckor till, jag har ofrivilligt tilldelats huvudansvaret för denna semester.
Jag behöver lära mig att sätta gränser, inte planera för mycket, planera för återhämtning och tid där bara jag och mina barn är. Planering är viktigt och jag har tappat fokus på strukturen, jag har tänkt att någon annan kan ta ansvaret, inte jag och så står jag där vid frukost och yoghurten, brödet och kaviaren är slut.
– Vad ska vi nu äta?
– Stekt ägg, omelett, gröt, mjölk och flingor, svarar jag. En stund senare står jag och gräddar pannkakor, lilltjejen är överlycklig.
Söndag, har planerat för de flesta måltider denna vecka. Korv med bröd, köttbullar och makaroner, nudlar, kycklingburgare, lax och potatis, kyckling och potatisgratäng, tonfisk, ägg, kräftstjärtar, sallad, pasta med vegsås, pizza, broccolisoppa, musslor och toast.
En riktig a la carte meny serveras allt för mätta och nöjda barn och föräldrar. 7 veckor tillsammans blir 147 måltider och om det ska till mellanmål varje dag så är det 294 tillfällen till som ska ätas på. Inte så underligt att jag blir mentalt trött, förstå hur många diskmaskiner som ska plockas i och ur!?
När jag känner yrsel, en trötthet som inte ger sig eller att jag blir irriterad när jag tycker att barnen stör då vet jag att nu är det för mycket nu måste jag stanna en stund. Jag sätter mig ner och andas tre djupa andetag, jag följer andetaget in och ut. Sedan ställer jag mig frågorna; vad gör jag? Vad känner jag? vad doftar det?
Om jag inte kommer ner i varv då testar jag att ställa mig bredbent sträcker ut armarna och stretchar kroppen sedan släpper jag ner armarna och försöker nynna låten ”Drop it like it’s hot” med Snoop Dogg och så gungar jag kroppen. Jag försöker distrahera mitt kaos och bara släppa taget. Super svårt och kräver en del övning.
Snart två veckor in på sommarlovet och jag har gjort så många härliga saker med barnen själv. Vi har badat, paddlat bräda, fikat, spelat golf, spelat tv-spel och tittat på film. Jag är så tacksam för att jag kan vara med min familj och njuta av stunderna vi har tillsammans. Jag funderar fortfarande på vem jag är och kanske kommer jag på det eller så gör jag det inte. Vad jag vet är att jag är ett pågående arbete och jag blir aldrig klar.
Ha en bra dag!
Hälsningar Linda
Känner du semesterkänslan?
Jag önskar att jag kände semesterkänslan men den finns inte riktigt. Det är juni, sommar, över 30 grader de senaste dagarna. Jag har varit vid vattnet, jag har badat, fixat mat så vi kan äta när vi är vid badet. Jag har försökt löst lämning och hämtning ung av barn som är på läger och barn som ska på simskola. Jag träffar vänner för att jag vill det. Försöker få ordning i trädgården, ogräset växer högre än blommorna. Lilla polen ska tömmas, tvättas och fyllas på med nytt vatten. Läser en artikel om att alla borde förbjudas att fylla på sina pooler med dricksvatten. Inne växer smutshögen, jag testade med att ”någon” skulle plocka undan i köket, insåg att någon är jag och någon har varit borta hela dagarna så då händer det inget. Jag har försökt hitta ett tillfälle för att dricka en kopp kaffe utan att behöva fixa något.
Om kaos är detsamma som semesterkänsla, om tre glassar på en dag är semester, om köket är fyllt med smutsig disk, vardagsrummet rörigt, toaletterna ostädade, nytvättade kläder ligger i hög på bänken och kropparna brunbrända då har jag semester och semesterkänsla.
Jag längtar nästan lite till jobbet, för då finns det en starttid, en sluttid och det finns en rast.
Jag jag är trött och det är första veckan på semestern, det kommer att bli bättre men just idag, denna kväll finns en hopplöshetskänsla att jag alltid kommer att ligga steget efter. Diskmaskinen kommer inte att vara t.o.m. till nästa måltid, handdukarna ligger i torktumlaren, underkläder otvättade i hög på golvet, vardagsrumsmattan smulig av någons smörgås, köttfärsen fryst istället för tinad…så efter…ogillar stök, det stör mitt sinne och min inre frid. Nu går jag och skriker ut lite energi i en kudde och så tar jag nya tag imorgon.
Hej svejs – hushållsgrejs
Måndag morgon, ligger i sängen och lyssnar på ljudbok, masar mig upp kl 9:10 fixar en smörgås och går med Elin till simskolan. Vecka 2 av 3 på simskolan, 9 dagar till. Simtagen finns, att kombinera armar och ben i en bestämd rörelse i vatten är inte lätt så vi övar på. På torsdag har vi bokat in en badträff med kompisar, det ska bli kul och skönt att svalka sig, SMHI visar 30 grader ☀️
Simskola ✅ Nu fortsätter jag med listan. Vaddå för lista, undrar du? Jo, jag försöker forma om mitt tankemönster för att hitta en sundare och mer hållbar livsstil. Jag har under en tid känt mig nedtyngd av måsten och allt känns så motigt. Något som jag har märkt är att när jag planera dagen innan vad som ska under morgondagen eller kommande vecka får jag en överskådlig bild och kan lättare omfördela uppdragen. Så på kvällen igår skrev jag ner en lista för vecka 26. Vad som ska göras, såhär såg den ut när jag gick och lade mig.
Simskola ✅
Tvätta, ✅
vika tvätt,
medlemskap på gym hela familjen,
flytta ut leksaker till lekstugan, ✅
fixa underskrift till papper,
kontakta banken, ✅
kontakta försäkringsbolag angående 3 ärenden, ✅
Beställa det sista från Ikea ✅
rensa ogräs 1 timme,
yoga, träna,
läsa 10 sidor,
njuta.
När jag vaknade imorse behövde jag inte tänka igenom dagen/veckan för jag hade en lista och det kändes så skönt. Det är en tillfredställelse när jag kan bocka av sakerna på listan ✅
Så kommer jag på att vi ska säga hej då till förskolepersonalen och önska glad sommar. Då hamnar två saker till på listan. Vilket i sig gör att jag hittar två blommor som jag impulsköpet för att jag gillar formen på dem. De skulle passa utmärkt i de stora krukorna på verandan, så jag köper dem i samma veva som vi köper blommor till personalen.
När jag sedan sitter i telefonkö kommer maken med ett till försäkringsärende som jag löste. Jag planterar om ett träd för att få iordning de stora krukorna. Dottern fick ett träd på verandan till lekstugan. Tankarna börjar spinna vidare på parasoll eller en solduk till hennes veranda och listan har utökats. Min lista är glömd.
Nu ligger jag i soffan och skriver samtidigt som jag njuter av värmen i skuggan. Måste påminna mig om att det är semester och allt behöver inte göras idag. Många av mina spontanköp blir ofta bra så jag behöver bara tänka på vad som gör att jag ibland kan lämna mig överväldigad av saker samt att det är okej att skala ner och skjuta upp saker.
Snart ska jag hämta killarna från golflägrets första dag och sedan åker vi till Ikea och gör vår första Click & collect. Det ska bli skönt att få göra färdigt källaren så att vi får mer ordning på entréplan.
Hur gör du för att strukturera upp din vardag? Vad fungerar för dig?
Ha en bra dag! 🌸
/Linda
Jag har känt mig off hela dagen, det är nu den kommer när semestern är här. Rädslan över att hamna där igen, i utmattningen, finns i bakhuvudet så fort kroppen visar trötthet och mina tankar bli långsamma eller helt försvinner bort. Tydliga tecken på att nu är det vila, återhämtning och att bygga upp styrkan som gäller.
Det jag har lärt mig är att jag tillåter mig att vara trött, sitter ner en extra gång, extra länge. Försöker ta bort det som kan tas bort. Försöker ta hjälp, vilket inte är så lätt i detta läge med att hålla distans och skydda de äldre. #fuckcorona
Jag har fortfarande barn som behöver mig. Ibland känner jag mig mer som en pass-up och vakt än en person, en individ.
När frukosten är fixat, har de knappt lämnat bordet och undrar vad det blir till lunch. när lunchen är klar vill de fika, sedan ska det fixas inför middagen. Däremellan ska det plockas undan i köket. Kläder ska tvättas, saker ska plockas, växter vattnas, barn underhållas och schema planeras med maken så att vi vet vad som sker när och vem som gör vad.
Åhh denna omställning är tuff, att gå från jobb till semester. Att trappa ner, att finna ro, hitta en balans som fungerar för oss som familj och för mig som person. Sedan kommer nästa krock när maken ska ner i varv och allt röras om igen.
Semester är en dröm som krockar med verkligheten när det finns småbarn med i ekvationen. Det skålar vi på!
Hur tänker du kring semester?
Vaknar till ett tyst hus och klarblå himmel. Kliver upp, klär på mig lätta kläder som passar för sjön. Klockan är runt 7:20, jag har vaknat av mig själv och går ner till köket. Lagar gröt med bär och protein. Funderar på vänskap, varför den håller och varför viss vänskap fasas ut omedvetet. Finns det bara en sorts vänskap?
Sätter mig vid bordet i matrummet och tittar ut genom fönstret medan jag äter. Det är tyst både ute och inne. Hör någon tassa på övervåningen och min stund med mina tankar är förbi, som jag njöt.
Packar i bilen, tar med vatten, extra kläder om jag ramlar i vattnet och frukt för energipåfyllning. Det är inte lilla ryggsäcken som ska med. Jag sätter mig i bilen, väljer en energirik låt ”Stars Alien” med Laleh. Åker till Sjöhagen och parkerar hos personen som jag ska paddla tillsammans med idag.
Den perfekta uppvärmningen vid paddel är ändå att fylla brädan med luft. Pulsen far snabbt upp och mjölksyra i armarna kommer fort, för fort. Väl klar, går vi ner till sjön och klockan är 8:30. Det är en klarblå himmel med en värme i luften som lovar en varm dag. Brädan i vattnet, tofflorna på bryggan och så paddlar vi iväg mot streken.
Efter 2,5 km kommer vi till kanalen, vi ser gäss med sina unga komma ut ur vassen. Några sitter på sin brygga vid vattnet och äter frukost, det är lugnt och fridfullt. Det är underbart! En bit in i kanalen möter vi en båt och vi är nära, vågorna kommer och min bräda vrider sig så att långsidan kommer mot vågorna. När jag försöker vrida upp brädan mot vågorna igen, tappar jag balansen och faller i vattnet. jag känner mig lite som en stackare, kommer under vattenyta och hela jag blir blöt. Tänker på filmen Göta Kanal och kanotisten. Lägger ifrån mig solglasögonen på brädan och kravlar upp. Väl uppe ur vattnet har glasögonen trillat av. Tur att vi hade solen i ryggen på vägen hem.
Kl 11:15 låser jag upp bilen. Förvånad över att vi varit ute och paddlat så länge. Nog värkte det i fötterna och på slutet domnade tårna bort och det var helt klart värt det. Idag har jag upplevt en riktigt här och nu känsla. Ingen oro, ingen planering, ingen stress utan bara vara här och nu i det jag tycker med fantastiskt sällskap som jag har förmånen att få uppleva.
Namaste 🙏🏻
Vad det gäller vänskap så är det nog så att viss vänskap består medan andra vänskaper förändras över tid för att man utvecklas åt olika håll. Det viktigaste är att man trivs och kan vara sig själv med de man väljer att vara med.
Har du njutit i solen idag? När upplever du här och nu känslor? Kanske att det är detta som är att finna sitt flow?
Tack för mig.
/Linda 🌸
lindasoas.com 