Olika men ändå lika

Olika men ändå lika

-12 grader, solen är påväg upp.

Vi äter frukost tillsammans, han fyller år 🎈Glädje, förvänta, kramar, nervositet, styrka, svett, fokus, vilja, tårar, beslutsamhet, utmattning och KÄRLEK.

Ni befinner er i ett rum fullt av obekanta saker. Vakar, undrar, söker efter tecken, ett leende, ett ord, rädsla, tårar, skrik, vilja, styrka, förtroende, mod, kramar, smek och KÄRLEK.

Våra dagar är olika och samtidigt kämpar vi för trygghet, närhet, omtanke, glädje och kärlek fast med olika utgångspunkter.

I jobbiga stunder vill vi bara att det ska bli bra. Vi lär i varje situation även om det är svårt att förstå just då.

Du är stark, modig, kärleksfull, trygg och älskvärd. Tillsammans är vi starka❣️

You are a fighter, keep fighting ⭐️

Ett leende kan förändra någons dag!

Annonser

Jag har åkte en känslokarusell

Snöflingor faller sakta ner mot marken och lägger sig som ett lätt täcke över den snötäckta marken. Snön är så lätt och virvlar runt däcken på bilarna när de far fram på vägen. Vid bordet sitter jag tillsammans med mina fina vänner och tillsammans ser vi stor snöflingor falla. En lunch, ett möte, en träff, ett förtroligt samtal som bara är för oss. För stunden är det bara vi tre och en hund.

Denna vecka har visat mig ännu en gång hur viktig vetenskapen är samt hur viktigt det är med kunniga och specialutbildade personer som också kan samarbete och lugna de som oroliga är. När det verkligen gäller finns det fantastiska människor. Jag har också träffat människor som ger mig hopp om min framtid som delar med sig av sina visioner och framtidstro. Som har varit där jag är nu eller som är påväg dit jag är nu. Vi lär så länge vi lever, det viktigaste är att vara öppen och se vad som faktiskt erbjuds.

En vecka som började med stark oro och ångest, ja nästan i panik och slutar med ett lugn i kroppen och en tacksamhet över mitt liv. Jag visste inte hur jag skulle handskas med mina känslor. Har jag verkligen rätt att gråta?

Precis som våren närmar sig och ljuset är påväg åter, precis så ser vi på framtiden. Vi hoppas och tror, för ingen kan egentligen veta. Ung som gammal, det kan händ vem som helst. Jag säger att jag befinna mig mitt i livet, ja om jag lever tills jag fyller 80 men det vet jag inte. Att maxa varje dag som om det vore min sista är inte min grej. Har testat det några år och det var kämpigt. Jag såg positivt på livet, jag var lätt naiv och tänkte nog att gräset blir grönare bara jag gör si eller så. Jag ser fortfarande positivt på livet, det naiva finns där fortfarande men jag bär också me mig den negativa bilden, bitterheten som vissa val ger. Jag börjar se mig själv och hur jag är som människa, jag börjar förändra mitt tankesätt och se vad som faktiskt skiljer oss åt istället för att hamna i en bitterhet och avundsjuka. För mig blev det såhär och jag kan inte göra så mycket åt det. Det jag kan påverka är hur jag går vidare, hur jag väljer att lev idag.

Jag kommer inte alltid att kunna välja lycka, glädje och skratt för livet har gett mig alla dessa känslor och dom finns av en anledning. Jag behöver sorg för att uppskatta lycka, jag behöver skratt för att uppskatta gråt, jag behöver lugnet för att komma tillbaka från ilskan, jag behöver rädsla för att förstå när jag är trygg. Vår känslor är signaler som hjälper oss att förstå hur vi mår och vad vi behöver justera för att må bättre. Ryck upp dig, skärpa till dig är inte alltid så bra pepp talk, även om det är av all välmening.

Dröm om igår, tro på imorgon och lev idag!

Livet och tiden

”Låt därför livet bära med sig vad det vill,

och låt mig vara stark nog att ta emot vad det bjuder.”
Astrid Lindgren

Vi pratar om att finna tid; Om vi ändå hade tid, svarar du när någon föreslår en fika eller Det är så mycket nu, aktiviteter hit och aktiviteter dit. Möten, handling, familj, träning, läxor, tvätt, skotta, serva bilen, ordna paket, ta hand om sjuka barn, återhämtning. Jag försöker finna tid, tid till att träffas, umgås, vila, träna och allt för att må bra. Jag kommer på mig själv att jaga efter något som jag egentligen inte förstår. Efter något som egentligen handlar om att leva istället för att få tid.

Tiden är som den är, vi kan inte göra något med tiden.
Tiden går tick tack tick tack…

Ibland är tiden väldigt långsam tex när du känner oro, nervositet, ensamhet, längtan, väntar på besked, ska träffa någon, när du är sjuk eller när någon nära dig är sjuk.

Ibland går tiden fort, när du sover, när du har roligt, när du är i nuet, när du befinner dig i ett flow, när du träffar någon som ger dig energi som du tycker om eller att barnen blir stora. Det är som om tiden springer iväg.

Det handlar om vår uppfattning av tid och de känslor vi upplever och kopplar till tiden. Tiden stressar oss för att vi försöker få in så mycket saker på en begränsad ytan. Det är så jag uppfattar det. Ett dygn har 24 timmar, en vecka är 168 timmar, en månad är ca 720 timmar och ett år är 8640 timmar.

Tid finns men vi kan inte göra något åt den, tiden går, tick, tack, tick, tack…

Vad gör jag med mina timmar? Vad gör du med dina timmar? Vad händer om jag byter ut tid mot livet? Hur vill jag ha mitt liv? Kan det vara så enkelt (svårt)?

Det är livet som ger dig möjligheter, hur väl du använder din tid resulterar i hur väl du lever ditt liv. Lever du livet eller för du en kamp mot klockan för att överleva?

Tre saker jag är tacksam för idag:

⭐️ Att jag är frisk.
⭐️ Att jag får krama min barn på eftermiddagen.
⭐️ Att jag medvetet tog en stund för att vara här och nu.

Kram❤️❤️

Att sova med oro i kroppen

Att sova med oro i kroppen

Att sova kan te sig enkelt men ack så svårt ibland. När oron finns närvarande krävs mer fokus och avslappning. Det är inte enkelt och kvällens sena störningar blir som ett välkommet avbrott i tankeverksamheten.

Sov.

Tankarna snurrar, barnen kan inte sova, väcks av drömmar, snarkningar hörs i huset, någon ropar mamma och där ligger jag i sängen och vrider mig fram och tillbaka. Pratar med barnen, den lilla har äntligen somnat.

Sov.

Vi ska till läkaren, avvikande resultat, onormalt aktiva celler, inte cancer än, vi vill bara undersöka och se över om det kanske finns en infektion.

Sov.

Tankarna irrar runt, vi hade lagt det åt sidan över julen och inte ägnat en tanke åt det men nu är dagen här. Hur många tankar har inte vårt barn om jag har dessa tankar. Frågorna var många de första dagarna och sedan har vi inte pratat om det mer.

Sov.

Inatt har vi svårt att sova.

En underliga känsla i halsen, tar sig i uttryck för ångesten och denna gång är det inte jag och är det något jag kan så är det ångest.

Älskade barn, jag ska lära dig allt och lite till. ❤️

Hur skapar jag en hållbar planering?

Jag vill må bra, jag vill vara stark och kunna säga nej det beror på dig och inte mig. Jag vill vara en del av en helhet men jag vill inte försöka lösa din del utan jag kan finnas som ett bollplank men SU får lösa situationen på ditt sätt. Jag vill utvecklas tillsammans med dig och jag vill ge en positiv känsla till dig, jag vill också påminna om att alla känslor är tillåtna. Se till att du accepterar de negativa och inte fastnar i den nedåtgående spiralen för länge. Det jag menar är ⬇️ 👍🏻

Jag blir lockad av bilder och citat som berör framgång om träning. Just nu vill jag ha en Quick fix för det känns så oerhört tungt att skapa en hållbar planering. Jag skjuter upp det viktigaste. Det är så j-la mycket hela tiden.

Nu tänker jag dra mitt strå till stacken, jag tänker fokusera på stabilitet, uthållighet och styrka. Kondition kommer att ske genom promenader och målet är att i mars springa 2-3 km i en bekvämlig takt eller som ett intervallpass. Hur sätter du upp dina träningsmål?

Det är ett stort kliv att inse att jag inte är som då, att min kondition och styrka har minskat betydligt på 1,5 år.

Ärligt talat så har jag inte vågat träna något riktigt fysiskt där jag svettats i mer än 10 min.

Någon som känner igen sig?

Vilken lösning har du för att få vardagspusslet med barn under fem år, barn över 10 år och egen träning att fungera?

Kom med förslag, ge tips jag orkar inte ”uppfinna hjulet igen” 🙏🏻😃

Ha det gott!

PS Imorgon tänker jag skriva mer om varför träning är svårt för mig.

Att finna julkänslan

och den kom smygandes under förmiddagen på julafton. Trots mina förberedelser har magin för julen försvunnit desto närmare julen har kommit.

Nu ligger jag här i sängen med mina sköna boze lurar och njuter av ett fantastiskt ljud. Jag stänger omgivningen ute och är i min egen bubbla.

Tänker på alla inre bilder jag fått under dagen. Bilder som handlar om barnens glädje och lek. Att få sitta vid bordet och prata med människorna utan att behöva passa på ett barn som stoppar allt möjligt i munnen eller ska hoppa i trappen för det är skoj. Jag kan sitta och jag behöver inte kasta i mig maten.

Deltar i samtal från början till slut, äter gott, dricker gott och drar något halvbra skämt. Jag följer med i samtalen och känner mig inte förvirrad. Visst är de höga ljuden jobbiga och jag har inte samma förmåga att stänga ljuden ute som förr, det blir bättre.

Våra barn är stora, de vet hur det fungerar, de vet vad de ska göra, de har roligt och leker med kusiner och andra barn. De skojar, skrattar och hittar på tok. Vi har gjort det riktigt bra. ❤️

Jag börjar slappna av, känner att i år är jag med, jag är närvarande och oron har lättat på sitt grepp, jag tar några lugna djupa andetag och inser att det blev lite för mycket av allt möjligt men framförallt den goda maten. Känner mig glad över att jag faktiskt orkade och tog det lugnt även om det var nära att jag bara sa tack och hej till julen. Känner mig tacksam för alla som anstränger sig och bjuder in till samkväm. Enormt tacksam för de goda skratten som min familj bjöd på.

Har julkänsla kommit eller är det bara en enorm tacksamhet över den glädje som min familj bjuder på? Tacksamhet över att jag faktiskt kan vara närvarande på stora middagar. Åh vad är egentligen julkänsla?

Inför julen har nivån av stress pushats framåt. En kväll när jag satt där och kände att nu pallar jag inte mer men kunde inte bryta så upplyste maken mig.

– Linda du är bra på att pusha dig själv, lägg grejerna åt sidan, se vad du har lyckats med, slappna av och låt det vara ett tag.

Vad är det som får mig att driva på?

Det är prestationen, tillfredsställelsen av att jag har lyckats med en uppgift, att jag faktiskt kan.

Tidigare har jag inte reflekterat utan bara gjort för det är vad som har förväntat sig av mig.

Idag vet jag att jag strävar efter något som jag inte kan sätta fingret på men visst har det med någon sorts bekräftelse att göra. Samt familj och allt som hör där till, hur svårt ska det vara att ställa skorna på skohyllan eller att torka upp den spillda mjölken… Jag vill ha ordning och rent och det betyder inte attest ska vara ett museum hemma utan att man ska kunna gå i köket utan att bli blöt om fötterna eller få en extra skrubb på fotsulorna som följer med till nästa rum…

Kan det vara så att jag inte litar på mitt omdöme eftersom jag drev mig far of the road?

Så nu ligger jag här och funderar, borde sova men känner mig nöjd över att filosofer i det tysta huset med mina fantastiska hörlurar med brusreducering, självklart med hög nivå på brusreducering och inte en snarkning hörs.

Någon som varit till Kap Verde? Eller är Bali ett bättre ställe?

Imorgon är en ny dag eller idag är en ny dag!

God Jul!

Att be om hjälp

Att be om hjälp

Igår kväll satt jag utanför sovrummen och lyssnade på en variation av låtar.

Ingen dator eller tv-spel på hela dagen. Liten användning av telefonerna som lades på bänken utan protest. Tränade på ord inför stavningsförhöret senare i veckan. Spelade kort med Jakob och Elin hängde med Filip i soffan och tittade på Pettson och Findus. Hur jag kunde få en sådan bra eftermiddag/kväll?

Jonas är bortrest och jag bestämde mig för att byta miljö och tillföra två vuxna till klanen så att jag kan ge mig själv förutsättningar att behålla lugnet och inte brusa upp. Det är nära bristningsgränsen just nu och jag behöver ta hjälp. Något jag lärt mig av det senaste årets utmaningar. Bättre att fråga än att tiga. Ensam är inte starkast. (Inte när det gäller barnuppfostran, då behövs ett kavalleri) 😅

Elin somnade bredvid mormor. Pojkarna sjöng fantastiskt tillsammans. Julsång efter julsång avverkar de. I det läget måste det vara fantastiskt att ha en tvillingbror som delar ens intressen.

Erkänner att jag fick pausa skrivandet direkt efter ovanstående stycke skrevs. För att bryta en brottning som uppstod mitt i sjungandet. Snabba vändningar här. 🤪

När frågade du om hjälp senast?

Jag är så tacksam för min familj och att jag lyssnade på mig idag ❤️

Ha en bra dag!