Det är slut!

Hej!

Här kommer mitt sista inlägg. Mitt liv tar en ny vändning och jag väljer att gå vidare från lindas oas.

2020 är året som jag fyllde 40 år. Det var året som jag besökte gymmet ca 50 gånger, nästan en gång i veckan. Till skillnad mot 2019 när jag besökte ett gym max 10 gånger och då tar jag nog i överkant.

2020 var året då jag gick från att jobba 60 % som vikarie till att skriva på en fast heltidsanställning inom läraryrket. Det yrke som också var en del av min utmattning.

2020 är året då jag lärde mig att någorlunda hantera ångest i det publika. Det är också året som jag verkligen fick använda mig av verktygen jag samlat på mig i min verktygslåda gällande psykisk ohälsa. Jag har upplevt enorm stress och klarat mig igenom det. Jag sitter och skriver nu. Det finns mycket kvar att lära så att jag kan bibehålla min energi och undvika att tömmas helt.

2020 var året då hela världen fick uppleva det jag upplevt under mitt första år i utmattning. Nämligen isolering, ensamhet men också att få utveckla förmågan att tänka nytt och se tacksamheten i det lilla. För mig har isoleringen i sig inte varit problemet utan det är mer rädslan för vad andra gör. Att förlita sig på att andra sköter sig. Är du förkyld förväntar jag mig att du stannar hemma precis som jag stannar hemma när jag är förkyld.

På ett övergripande plan är jag lite orolig över vår samhällsutveckling. Kommer det att införas angiveri för den som går för nära eller att vi är 12  istället för 8. Vad kommer att hända med vår personliga integritet? Den 4 januari ska riksdagen rösta för att besluta om en lag som gäller att kunna stänga ner privata aktörer, tex gym och privata bolag. 

På ett individuellt plan åker känslorna en lång berg och dalbanan. Ena stunden är det lugnt och så kommer oron och sjukdom. Rapporter om hur sjukvården går på knäna och vem som ska få vård eller inte. Utsätt dig inte för risk så minskar vi trycket på sjukvården. Hur många är det som söker vård försent utifrån denna uppmaning? Kommer på mig själv när jag snubblar på nedersta trappsteget med en kasse tvätt i vardera hand att detta nog är en risk. Ställer en kasse i hallen och går ner med en kasse i taget till tvättstugan. Puh nu var jag klok, fler steg fick jag också.

Jag avslutar 2020 med att bjuda in dig till min nya sida lindaskriver.com som kommer igång i början av januari 2021. Ännu är jag inte redo att lägga bloggandet på hyllan.

Jag är inte helt säker på upplägget på bloggen i skrivande stund. På ett eller annat sätt kommer jag att dela med mig av upplevelser och  skrivtips för dig som vill prova på att skriva. Jag kommer även att bjuda in dig till mitt skrivbord och vad som sker där. Fokus ligger på en hälsosam livsstil. Hur jag hittar en aktiv livsstil med familjen och för mig själv.

TACK för att ni läst, kommenterat och delat med er av egna tankar utifrån mina texter. Det är skrivkonst och detta har gjort att jag vågar drömma större. Det sägs att vi alla har minst en bok inom oss att skriva och min dröm är att skriva en roman. Vad drömmer du om?

Tack för 2020 vilket år, vi kommer inte att glömma. 

För att kunna ta en ny riktning framåt,

behöver vi blicka bakåt och se

vad vi faktiskt gjort för att hamna där vi är nu.

Jag önskar dig ett Gott Nytt 2021!

På återseende

Kram Linda

En stund av medvetenhet

Dimma låg tät över Fagersta imorse, det var trolskt på något sätt. När jag hade lämnat av dottern på förskolan valde jag vägen förbi sjukhuset och ut på riksvägen för att värma motorn lite mer. Vid sjukhuset ser jag blåljuset för ambulansen och jag upplevde ljuset så blått och klart trots dimman. Jag svänger höger ut på riksvägen och när jag närmar mig trafikljusen vid brandstationen upplever jag även det gröna och det röda ljuset väldigt klart och dimma ligger runtomkring. De starka färger förstärks av dimman och jag undrar om det är så att dimma ger en sorts reflektion. På vissa ställen ser jag dimman lätta och jag skönjar en klar himmel längre bort. Fick aldrig någon bild på denna upplevelse eftersom jag körde bil. En förmiddagsbild när dimman lättat fick jag samt en stund ute i den klara luften och solens strålar.

Nu är huvudet trött av dagens alla intryck och jag känner tacksamhet för att jag kommit så långt i lärandet om mig själv. Att finna de där små stunderna av medveten närvaro, att se omgivningen och inte bara vara påväg hela tiden. Tacksam för mina familj som jag umgås extra mycket med nu och alla har vi våra utmaningar i det. Vad är medveten närvaro för dig?

Ha det gott!

/ Hälsningar Linda

Den sista kvällen

Det är så många känslor och tankar som far omkring hos mig. För tre år sedan var första gången jag tänkte att jag kanske inte lever när jag fyller 40. För mig var det en mörk tid, en läskig tid, en tid fylld av ångest och tårar. Jag kämpade verkligen med att finna de små ljusglimtarna under dagen. Att få lägga min minsta, att söva henne i famnen på kvällen gjorde mig lugn och tacksam. Att få höra de stora barnen läsa för oss föräldrar, godnattsaga fast tvärtom. Barnen läste för de vuxna. Att få känna en varm kram från maken, pappa eller mamma. Att sitta med min bror och dela på tystnaden utan konstigheter. När jag fyllde 38 bestämde jag och min man att vi skulle ut och resa när vi fyller 40. Han fyller år två månader efter mig. Vi skulle åka till värmen över jul och sedan planerade vi en roadtrip i USA.

Kan säga att planerna har ändrat sig, Corona är boven i dramat. Jag har accepterat att ställa in äventyr och att tänka om. Att hänga hemma med familjen och njuta av det vi faktiskt kämpat för i flera år faller mig helt i smaken. Tända ljus, en lugn stund, en långpromenad ute och en god kopp latte är något som jag verkligen tycker om.

Vi är många som kämpar i November mörkret och nu läggs ytterligare krav på oss. Det sociala nätverket krymper och distansen ökar för de flesta. Jag fyller år imorgon och inget blir som jag tänkt och det är okej. Corona drabbar inte bara någon, det drabbar oss alla på olika sätt. Vi fixar detta tillsammans. Om det känns mörkt, tänd ett ljus, finn den lilla ljusglimten som får vardagen att bli lite extra. Gör det som får dig att må bra. Är lite gott på en tisdag, ring någon du blir glad av att prata med.

Jag gillar verkligen att fylla år, så nu har jag en afton dagen före min födelsedag, ett glas mjölk och en bit mjuk pepparkaka i min ensamhet, underbart gott. Målat naglarna har jag också gjort. Den sista dagen som 39 år.

En liten stund på jorden och många är orden. Kärlek, familj, vänskap, ödmjukhet och tacksamhet fyller mina medvetna tankar ikväll. Tack till alla er som är en del av mitt liv. Våra vägar möttes av en anledning och tänk så spännande det kan vara. ❤️

Tack för att du läste om min stund!

Kram Linda

Fredagen den 13 2020

Det händer något inom mig, jag har ett lugn och samtidigt en rastlöshet i kroppen. 5 dagar med vab, två barn hemma och information om att en lärare har testat positivt för covid-19 gör att tankarna går kors och tvärs. Bokar självtest åt sonen på 1177. Plockar disk, blir nog en tre maskiner om dagen just nu. Tvättar kläder, centrifugeringen låter underligt, bokar tid för reparation. Första lediga tid 3/12. Tvättar lite till.

Det är den 13/11, fredag den 13. Har växt upp med att det skulle vara en olycksdrabbad dag. Vad kommer det ifrån egentligen?

Googlade lite snabbt och hittade en artikel på expressen länkar till den nedan:

https://www.expressen.se/nyheter/fredagen-den-13e-darfor-ar-det-en-otursdag/

Artikeln börjar med att ta fram till statistik och sådant gillar jag. Såhär skriver Lennart Nilsson: ”Det bästa först. Det är inte sant att fredagen den 13 skulle vara en otursdag. En undersökning från försäkringsbolaget Trygg-Hansa visar att det sker 7 procent färre olyckor fredagen den 13, jämfört med andra dagar. 3 procent färre än en normal fredag. Även Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har tagit frågan om otursdagen på största allvar och kommit fram till exakt samma sak: ”Fredag den 13:e är inte farligare än andra dagar””

Kommer ihåg en vän som berättat att han har krockat med bilen två gånger vid två olika tillfällen då det varit fredagen den 13. Jag minns fredagen den 13/8 1999, ett telefonsamtal och hela min värld stannade. Pappa är på sjukhuset. Det var overkligt och inte förränta flera år senare skulle jag förstå att det var första gången jag upplevde ångest och då visste jag inte ens om att ordet existerade.

Visst är det underligt hur, ord, datum, dofter kan få en att minnas händelser som om att det skedde igår fast det var flera år sedan. Tänkt så fantastiskt vårt minne och kropp kan reparera och återhämta sig. Jag är tacksam för att jag kan ringa mina föräldrar och prata varje dag om jag vill. Tacksam för att jag kan fråga mamma om hon kan baka den där tårtan som jag hade fram tills jag fyllde 10 år, en schwartzwaldtårta (blev osäker på hur det stavas) som får mig att minnas glädjen och förväntningen på besök och presenter. Att få öppna paketet och veta att någon har ansträngt sig för mig, det känner jag sådan tacksamhet för idag. Tänker på mormor och morfar som alltid hade med sig två paket. Ett paket innehöll en del till en bestickserie som jag samlade på och idag försöker göra komplett då serien utgått ur sortimentet.

Ja se där, denna text tänkte jag dedikera de nya restriktionerna kring Corona och så blev det en sväng down memory lane och tacksamhet.

Vad tänker du på när du tänker fredagen den 13? Är det en otursdag eller en vanlig dag för dig?

Önskar dig en bra fredag!

Hälsningar Linda

Vab är trist och jag online shoppar

11:57 lunchen är precis klar. Potatis i ugn med kyckling och tzatziki. Känner mig en aningen speedad vilket kan bero på att jag druckit två stora koppar kaffe innan kl 10. Har varit med sonen till drive thru gällande Covid test, det gick ju smidigt, vill gärna hjälpa till vilket jag inte fick. Funderade på att utbilda mig till sjuksköterska så att jag kunde få topsa men insåg att sjukvården är inte mitt bästa ställe. Fortsätter på mitt spår som lärare, kan det rätt bra, tycker om att lära ut, att få leda och se leverans utveckling. Check på det.

Föreslog att maken skulle vabba nästa gång. Ja just det, jag är hemma och vabbar, dag 4. Barnet är snorigt och hostar, pigg och energisk för övrigt. Har städat, tvätta kläder och kör minst två diskmaskiner per dag. Drömmer om att få inspiration till att skriva på min roman, inspirationen har inte infunnit sig men jag har ändå skrivit 15 min om dagen. Är det något att ha? Ja det får vi väl se längre fram.

Tog ner 9 lådor lego från vinden och tänkte att familjen skulle bygga lego tillsammans. Bra ide, ingen som nappade så nu är legot undanplockat igen. Kanske ska sälja det på lösvikt och skänka pengarna till välgörenhet. Har pysslat en hel del med dottern, älskar när pysslet är klart och jag får städa undan. Rent och lugnt en stund iaf.

Har precis insett att denna husarrest som vi befinner oss i nu pga Covid-19 gör mig en aningen frustrerad. Har börjat fascinerat mig för juldekoration eller som det så vackert heter på Youtube Christmas decoration. Min födelsedag har inte ens passerat (om några dagar) och jag har redan börjat planerat för julen. Har bakat lussebullar och saffrans biscotti, vilket jag inte gjorde förra året för jag orkade inte. Jag har köpt hem julmust! För tre veckor sedan tänkte jag ilskna tankar om jag mannen bakom mig på ICA när han la upp två stora flaskor julmust. Japp nu för jag där och när jag ändå var i farten köpte jag 2 hg julskinka, smakade gott till frukosten vill jag lova. Har även onlineshoppat en del, hittad en röd klänning på rea som kanske passar till julen. Ja den passar till jul, kanske att den inte passar på min kropp till jul. Min mamma är bra på att sy så jag får tar hjälp av henne om det skulle bli för tokigt. Jaha, nu återstår lunchen och resten av eftermiddagen. Vem vet vad som kan dyka upp?

Är det för tidigt att börja dekorera inför julen? Gillar du jul? Hur tänker du kring jul? Vad gör du när du vabbar?

Tack för mig.

Ha en bra dag!

Hälsningar Linda

En stund i fjällen

En bit upp fjällen har vi parkerat bilen, 15 trappsteg upp gick vi in genom dörren till ett stort och rymligt hus som nog är det bästa vi hyrt hittills, vi har bubbelpool.

Vaknar upp utvilad och går upp till våning 3, öppnar balkongdörren och blickar ut över vidderna. Natten har varit kall, balkongens golv är frostnätter. Vid horisonten ser vi de stora fjällen på Norska sidan, det känns som att fjällen når ända upp till himlen, så mäktiga. Det är en tydlig molnbank som sakta närmar sig oss och vi ser hur solen breder ut sig mer och mer. Vi är redo för ännu en dag i spåren.

Känner tacksamhet för att vi har möjlighet att göra detta, byta miljö och uppleva fjällvärlden denna höst också. Tacksam för vänner som delar mina intressen. Tillsammans är vi starkare.

Hur är din dag? Vad känner du tacksamhet för idag?

Tack för mig.

// Linda

Från Pippi till julinspiration

Idag kom Pippi på besök och tog med klassen på en skattjakt. Att klä ut sig till Pippi och underhålla några barn är inga problem tänker du. Kanske tänker du också att nej det där är inte min grej så jag klär inte ut mig till Pippi ändå. Det finns andra saker som du kanske gör istället, eller gjorde innan du blev sjuk. Att gå och storhandla på affären, ta med barnen till badhuset, ordna ett kalas eller en fest. Någon aktivitet som ger energi samtidigt som det tar mycket energi är det jag är ute efter.

För mig är Pippi lek, inspiration och styrka att stå upp för andra, vara en bra kompis och att känna sina gränser för vad man vill och inte vill. Idag är jag nog mer på Prussiluskans sida även om jag inte tycker att barnhem är rätta grejen. Jag förstår fröken Prysselius helt enkelt.

Dagens aktiviteter med tipspromenad, skattjakt och att vara Pippi ett omedvetet mål i mitt lärarliv. Förra året var ett diadem med paket på till jul vad jag kände att jag mäktade med. Inget mer stiger för mig. Idag är jag Pippi, världens starkaste tjej.

Att göra detta idag hade aldrig fungerat om jag inte hade haft de bästa kollegorna. Att få vara del av ett team, få känna tillhörighet och trygghet i min profession, det är en wow känsla.

Kan säga att jag är rätt speedad just nu och då är det dax för mig att slappna av, inte köra på utan fokusera på återhämtning. Det blir en kopp kaffe och läsa en bok med tema jul, nästan så jag skulle haft en god mjuk pepparkaka till men det får vänta till slutet av november. Helt enkelt spara energi och ta hand om både kroppen och knoppen.

Hur gör du när du känner att det blir för mycket? Kan du stänga av och bara släppa alla måsten? Det kan inte jag, det krävs stor ansträngning för att bara chilla när tankarna går på högvarv.

Önskar dig en härlig fredag!

//Linda

Vad är perfekt?

Jag vet inte och jag känner att just nu har jag en perfekt stund. Jag bestämde mig helt enkelt för att denna stund är perfekt. Det är ordning i rummet jag sitter, mörkret har lagt sig, ljusen är tända, lugnet har kommit och barnen gör sina saker.

En tavla är sned, dottern går på bio med kaninis som fyller år och gurkplantan har vissnat.

Vad är perfekt? När är det perfekt?

Istället för att fundera och vänta, bestäm dig för en dag eller en stund att nu är det perfekt.

Trevlig lördagkväll. 💖

Gör om gör rätt

Jag kan inte sätta fingret på det, jag vet inte hur jag ska lösa det. Om jag sitter ner och varar tittar så går tiden, om jag vankar av och an och ändå inte kommer fram till något så går tiden.

Lyssna till kroppen, till behovet, försök att tänka bort alla inputs om att du behöver inte äta en kanelbulle, träna detta superset, endast 15 min eller dessa träningskläder har jag idag när jag tränar. Intensivt, hårt och snabbt det är bra, det är vad som gäller, eller?

”Ibland går jag till gymmet, lägger mig på en matta och lyssnar på musik som jag gillar. Kanske strechar jag några muskler det beror på hur det känns. Efter 40 min till en timme går jag hem, min kropp har vilat, samlat energi och jag är redo för familjelivet och jobbet.”

Låter det konstigt? När jag hörde detta tänkte jag, oj det var klokt, att lyssna till vad hen behöver och följa det. För egen del har jag kört rakt in i kaklet gällande gymmet och jag har en överansträngd armbåge med stelhet i axeln som hänger ihop. Gymmet har inte fått besök av mig på 2,5 vecka. Jag har kört 1-2 pass hemma med kroppen som vikt. Motivationen till träningen har dalat, ångesten har ökat och en känsla av stress ligger och pyr.

Har tagit hjälp med KBT terapi och försöker nu finna mina stressorer ge om att iakttaga min vardag. Gör jag saker snabbt och gärna flera saker samtidigt? Kan jag stå avslappnad i en kö på affären? Hur är jag när jag byter aktivitet, lämnar hemmet, kommer till jobbet, hämtar på förskolan, när jag går och lägger mig?

I en vecka har jag tittat på mina stressorer och den senaste 1,5 veckan har jag varje dag hittat en stund för mig och min återhämtning. Det kan vara yoga, konditionsträning, en promenad, läsa en stund, lägga mig tidigare och slappna av. Detta har gett mig möjligheten att reflektera över min träning och hur jag tänker om den.

För mig är träning prestation. Svett, styrka och andfåddhet då är det bra, för det är precis det som beskrivs och visas i tidningar och sociala medier. Är det vad jag behöver eller kan det vara så att jag behöver något annat? Den frågan har jag helt glömt bort. Jag glömde bort mig och hamnade i prestationstanken igen.

Nu har en plan börjat ta form och nästa vecka börjar jag min 4 veckors period på gymmet igen. Det kommer att vara en mix till en början för att hitta den vikt som jag behöver för att kunna hitta fokus till just de muskelgrupper jag ska träna. Denna gång ska jag göra det långsamt, hålla länge och inte överanstränga mig.

Har du en plan kring träning?

Tack för att du läste ⭐️

Önskar dig en skön onsdagkväll. /Linda

Ignorerar när jag behöver acceptera – ångesten

På något underligt sätt tänker jag att den är borta, den kommer inte tillbaka, den finns inte mer.

Jag sätter på musiken, väljer listan med feelgood musik och går ut på en promenad. Det är kyligare ikväll, känner mig lite frusen, börjar gäspa men det blir aldrig en riktig gäspning. Har högt tempo från början, musiken gör mig speedad. Jag promenerar uppför backen, får inte till det där djupa andetaget som brukar komma efter stund, det där andetaget som får mig att slappna av, komma ner i varv. En olustig känsla kommer i kroppen, kanske är det kylan som gör kroppen spänd, får jag verkligen luft, hinner jag tänka och ångesten slår till. Stänger av musiken, sätter på en podd som ska få mig att fokusera på annat;

”Jag köpte vindrutetorkare och direkt ville jag gå till frun och säga att jag har bytt men nu vill jag att det ska regna nästa gång vi åker bil så att hon får se vad bra jag har varit”

Jag svänger höger och höger igen, går stigen genom skogen och raka vägen hem. Denna vända tog 6 minuter och redan när jag gick hemifrån visste jag att jag skulle vända hem för att jag kände ett motstånd i kroppen när jag klädde på mig.

10 min senare är jag åter ute och går, nu utan musiken, i ett lugnare tempo påväg till affären. Luften är skön och frisk, jag tar några djupa andetag och känner hur kroppen slappnar av.

Det är hemskt, det går över och det ska inte få äga mitt liv. Jag behöver acceptera ångesten, lära mig leva med den och inte bli skrämd av dem. Jag har verktygen nu måste jag använda dem, även på de bra dagarna så de finns där som stöd när ångesten kommer nästa gång.

Tack för att du läste 💖