Yoga every damn day

1 Februari och jag tänker utmana mig själv med #yogaeverydamnday.

Jag tänker ofta att jag ska yoga mera men hittar ofta en ursäkt eller så börjar jag med något och så känner jag nej detta ville jag inte göra och då ger jag upp. Tanken med yoga i februari är att jag ska lyssna till mig själv och min kropp, vad behöver den just idag?

Yoga är en fantastisk träningsform där du själv väljer dina flöden, ska det vara en kort stund, ett längre pass, stillhet med inslag av meditation eller ska det vara ett pass med styrka och flås.

Ikväll testade jag några yoga övningar för att stärka armar och mage. Det hela tog 14 min och längre behöver det inte vara. Jag tänker inrikta mig på att stärka mage, rygg och höften. Allt hänger ihop och just nu känner jag mig svag i mage och rygg. Kan bero på att min aktivitet sedan 6 månader tillbaka har bestått av promenader, något enstaka styrkepass men kroppen som vikt samt några korta spinningpass.

Namaste yogisar

Att komma tillbaka till arbetsplatsen

Jag tycker om att arbeta, jag tycker om att prestera, jag tycker om att skapa, jag tycker om att lära och läras. Någonstans på vägen glömde jag bort mig själv, mitt driv fanns där eller snarare min vilja till att vara duktig, för jag är duktig men sällan helt nöjd, det kan alltid bli bättre, för när är det bra?

Detta är något som jag brottas med och vissa dagar då tänker jag inte på det alls men idag har det snurrat runt i mitt huvud. För första gången sedan jag blev sjuk har jag startat upp datorn, läst läroplanen och skapat en planering, en gemensam planering för mitt arbetslag. Tvivlen fanns där, är det bra nog, har jag fått med mig allt, vad kommer de andra att tänka? Känslan av att sitta där i arbetsrummet och åter få använda min kunskap som jag faktiskt har, var en fantastisk känsla. Idéerna kommer och jag måste finna en struktur i upplägget. Det där med rörigt är inte min grej. Det var lugnt och skönt, jag satt i min arbetsbubbla och helst plötsligt hade det gått 2 timmar. Vilken härlig känsla jag hade med mig till kafferasten. Jag känner mig glad över mitt arbete, tycker strukturen känns tydlig och kopplar till målen. Sedan måste jag komma ihåg att har jag glömt något eller ändras något så beror det inte på mig som person och att det handlar om elevernas bästa. Att resten av tiden bestod av tekniska avbrott skapade en aningen ångest men jag tog mig genom det.

Påväg

Jag är på väg, du är på väg, vart är vi på väg?

Tidigare tänkte jag mig livet som en rak väg med någon svag kurva. Denna väg blev en motorväg med mycket gas och lite broms. Så en dag tog det stopp. Vägen fortsatte och jag blev kvar på samma plats. Jag visste inte vilket håll jag skulle ta, det blev kortslutning och hela kroppen skakade. Idag 6 månader senare försöker jag tänka mig livet som en krokig väg, på väg framåt i ett lugnare tempo för i hög fart klarar jag inte kurvorna. Ibland blir vägen rak och då är det lätt att gasa på. Efter vissa fortkörningar behöver jag tanka länge, i flera dagar. Det är inte lätt att veta hur jag ska förhålla mig till min kropp och hjärna. En klok människa sa att ”när du känner dig bättre, sätt dig och ta en kopp te” (ur: Väggen: en utbränd psykiaters noteringar av Pia Dellson) Hur finner du din energi?

I helgen har jag verkligen tränat på att ta det lugnt en stund, att vara i nuet. Stannat upp och lyssnat, tittat och känt efter, vad är det jag ser, hör och känner. Med tre barn i familjen som är fulla av energi är det svårt att finna lugna stunder när det passar mig. Ibland smyger jag ner i källaren för att få tystnad och finna ro. Av någon outgrundlig anledning dyker barnen upp, ibland ett och ibland tre. Hur är det möjligt, det måste finnas en speciell kontakt mellan dem och mig. I min värld tänker jag att de ska vända sig till sin pappa men de går bara förbi honom eller så letar de inte efter honom alls. Måste hittat en ny plats att få tanka energi på och förhoppningsvis tar det några dagar innan barnen hittar mitt gömställe. När det är sommar är det lättare finna ro då kan jag sätta mig i trädgården och njuta men nu när det är vinter vill jag inte sitta stilla utomhus. Längtar efter de varma solstrålarna men först vinter så jag kan planera mina odlingar för sommaren 2018. Vad har du för odlingstips inför 2018?

Andra blogginlägget

Vaknar upp och funderar över vad jag har gjort. Tanken på att blogga känns rolig men vad ska jag skriva och hur ska jag skriva? Saker och ting är en process så jag ska försöka att inte ha så höga krav då kommer osäkerheten och det blir mer krångel än vad det behöver vara.

Under natten har det fallit ca 5 cm snö som visar sig vara riktigt tung att skotta. Bra träning för kroppen. Passar på att ta lite bilder på trädgården i vinterskrud så jag har något att jämföra med när våren kommer. Bilderna nedan visar några av de växter och planteringar som finns i vår trädgård.

Hur får jag bilderna att ligga på en rad bredvid varandra istället för nedanför varandra? Tar gärna emot tips.

1. Pallkragar med fjolårets rester.

2. Rosor.

3. Äppelträd och fåglarnas matstation.

4. Fläder.

Första blogginlägget

Det här är mitt allra första inlägg. Jag känner mig pirrig, vad innebär detta?

Detta är en livsstilsblogg. Genom bloggen får du följa mig och min utveckling/ förändring som jag genomgår.

Lindas Oas kommer från min uppväxt. Det var en tillflyktsort där jag kunde känna lugn och tanka energi. En oas är individuell och handlar om att finna sin tillfredsställelse, just där man själv är. En ö i ett stormigt hav eller ett vattenhål i en ökentorka.

Min oas är naturen, en soffa, en yogamatta, en god kopp kaffe och tom i staden kan jag hitta min oas där jag får vara själv med mig och mina tankar. Redan i tonåren sökte jag stunder där jag fick vara ifred. Jag gick på promenad i skogen, tog en löprunda längs med stigarna som omringade mitt bostadsområde. Det fanns många härliga och fina platser att finna ro på. Att klättra upp på en av de stora stenarna och speja ut över bygden är något som jag minns som igår. Jag älskar att gå omkring och lyssna, titta, känna och lukta på det som vår natur har att erbjuda.

Att vara i min oas betyder att få fokusera helt på mig själv och mitt välbefinnande, vilket är välbehövligt då jag i början av juli 2017 tappade fotfästet och hamnade ur kurs. Lindas oas handlar om att finna sig själv och få balans mellan de olika pelarna vi bygger livet på.