Årets premiärtur, ett ofrivilligt dopp och ro

Vaknar till ett tyst hus och klarblå himmel. Kliver upp, klär på mig lätta kläder som passar för sjön. Klockan är runt 7:20, jag har vaknat av mig själv och går ner till köket. Lagar gröt med bär och protein. Funderar på vänskap, varför den håller och varför viss vänskap fasas ut omedvetet. Finns det bara en sorts vänskap?

Sätter mig vid bordet i matrummet och tittar ut genom fönstret medan jag äter. Det är tyst både ute och inne. Hör någon tassa på övervåningen och min stund med mina tankar är förbi, som jag njöt.

Packar i bilen, tar med vatten, extra kläder om jag ramlar i vattnet och frukt för energipåfyllning. Det är inte lilla ryggsäcken som ska med. Jag sätter mig i bilen, väljer en energirik låt ”Stars Alien” med Laleh. Åker till Sjöhagen och parkerar hos personen som jag ska paddla tillsammans med idag.

Den perfekta uppvärmningen vid paddel är ändå att fylla brädan med luft. Pulsen far snabbt upp och mjölksyra i armarna kommer fort, för fort. Väl klar, går vi ner till sjön och klockan är 8:30. Det är en klarblå himmel med en värme i luften som lovar en varm dag. Brädan i vattnet, tofflorna på bryggan och så paddlar vi iväg mot streken.

Efter 2,5 km kommer vi till kanalen, vi ser gäss med sina unga komma ut ur vassen. Några sitter på sin brygga vid vattnet och äter frukost, det är lugnt och fridfullt. Det är underbart! En bit in i kanalen möter vi en båt och vi är nära, vågorna kommer och min bräda vrider sig så att långsidan kommer mot vågorna. När jag försöker vrida upp brädan mot vågorna igen, tappar jag balansen och faller i vattnet. jag känner mig lite som en stackare, kommer under vattenyta och hela jag blir blöt. Tänker på filmen Göta Kanal och kanotisten. Lägger ifrån mig solglasögonen på brädan och kravlar upp. Väl uppe ur vattnet har glasögonen trillat av. Tur att vi hade solen i ryggen på vägen hem.

Kl 11:15 låser jag upp bilen. Förvånad över att vi varit ute och paddlat så länge. Nog värkte det i fötterna och på slutet domnade tårna bort och det var helt klart värt det. Idag har jag upplevt en riktigt här och nu känsla. Ingen oro, ingen planering, ingen stress utan bara vara här och nu i det jag tycker med fantastiskt sällskap som jag har förmånen att få uppleva.

Namaste 🙏🏻

Vad det gäller vänskap så är det nog så att viss vänskap består medan andra vänskaper förändras över tid för att man utvecklas åt olika håll. Det viktigaste är att man trivs och kan vara sig själv med de man väljer att vara med.

Har du njutit i solen idag? När upplever du här och nu känslor? Kanske att det är detta som är att finna sitt flow?

Tack för mig.

/Linda 🌸

Publicerad av Linda

Hej! Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️ Alla har en story och det här är min. Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗 Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras. Ha en bra dag!🌸 Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom Hi! Everyone has a story and this is mine. I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗 I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again. More about me on Instagram: @lindafalkestrom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: