Jag tappade kontrollen över kroppen – är ångesten befogad?

Jag stapplade uppför trappen, knappade i kodlåset, öppnade dörren och gick in. Illamåendet och yrsel närvarande och i periferin spökar ångesten. Träningskläderna åker av, känner mig instängd. Öppnar mellersta lådan i köket det kan finnas något sött – snabba kolhydrater. Hittar en twix tar en tugga, går ut på verandan, lägger mig på madrassen i solen och andas. Mina bröstmuskler rycker när jag lyfter upp armarna, mina ben känns som kokt spagetti, jag är helt slut och har ingen kontroll över kroppen. Om något är obehagligt så är det detta, jag är så låg, jag försöker äta mat men jag kan inte svälja, sippar på vattnet, små klunkar. Efter 30 min på madrassen reser jag mig upp och går till kylskåpet, måste få i mig energi, kan inte tänka så det blir vätskeersättning och ett äpple.

Mina tankar far fram och tillbaka. Hur kunde det bli såhär? Vad ska jag göra för att det inte blir så igen? Ångesten och rädslan över kroppens reaktion tar min energi och istället för att ligga där på madrassen och bara vara i nuet så börjar jag söka svar och anledningar. Det måste fixas, vill inte känna såhär igen. Någon som kan får gärna förklara hur kroppen fungerar vid träning och varför det blev som det blev. För lite vätska i kroppen? Kan gårdagens yogamassage a 90 min spela in, att jag inte åt frukost igår eller att jag ändrade min frukost imorse?

Vad jag gjorde? Jag var på gymmet och hade planerat ett långpass med 8 övningar. Efter tre övningar gick jag mot utgång med en enda tanke, svimma inte.

Jag började med benböj sedan marklyft och bänkpress efter det. Jag gjorde 2 uppvärmningsset till alla övningar först ett set med stången och sedan ett set med lätta vikter och sedan gick körde jag 3 set med 10 repetitioner och avslutade med att köra ett fjärde set med 5 kg extra alla övningar. Nu ligger jag här i soffan efter en kort sväng i skogen och tror att jag kommer att ligga kvar här ett bra tag.

Idag visade sig mitt problem att tecken på ångest hos mig är detsamma som tecknen när jag tränar och pushar mig, snabb puls, häftig andning och yrsel och med detta kommer en känsla av att tappa kontrollen. Det är som om jag har en motorväg rakt in i epicentrum i hjärnan när det kommer till ångesten. Varje gång jag gör saker där ångesten har varit inblandad tidigare bygger jag ny kopplingar i hjärnan som säger att detta går bra men så kommer denna händelse och min små logiska kopplingar är som bortblåsta. Nu när jag har mer energi i kroppen känner jag mig mer frustrerad och rädslan är borta.

Det får bli en sväng till gymmet imorgon igen och göra klart de övningar som jag inte hann med idag. Det är detta som kallas för exponeringsövning. Hur gör du när din ångest kommer? Är ångesten generell eller kommer den i vissa situationer?

Tack för att du läste. Ha en bra tisdagskväll 💕

Publicerad av Linda

Hej! Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️ Alla har en story och det här är min. Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗 Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras. Ha en bra dag!🌸 Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom Hi! Everyone has a story and this is mine. I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗 I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again. More about me on Instagram: @lindafalkestrom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: