Jag stapplade uppför trappen, knappade i kodlåset, öppnade dörren och gick in. Illamåendet och yrsel närvarande och i periferin spökar ångesten. Träningskläderna åker av, känner mig instängd. Öppnar mellersta lådan i köket det kan finnas något sött – snabba kolhydrater. Hittar en twix tar en tugga, går ut på verandan, lägger mig på madrassen i solen och andas. Mina bröstmuskler rycker när jag lyfter upp armarna, mina ben känns som kokt spagetti, jag är helt slut och har ingen kontroll över kroppen. Om något är obehagligt så är det detta, jag är så låg, jag försöker äta mat men jag kan inte svälja, sippar på vattnet, små klunkar. Efter 30 min på madrassen reser jag mig upp och går till kylskåpet, måste få i mig energi, kan inte tänka så det blir vätskeersättning och ett äpple.
Mina tankar far fram och tillbaka. Hur kunde det bli såhär? Vad ska jag göra för att det inte blir så igen? Ångesten och rädslan över kroppens reaktion tar min energi och istället för att ligga där på madrassen och bara vara i nuet så börjar jag söka svar och anledningar. Det måste fixas, vill inte känna såhär igen. Någon som kan får gärna förklara hur kroppen fungerar vid träning och varför det blev som det blev. För lite vätska i kroppen? Kan gårdagens yogamassage a 90 min spela in, att jag inte åt frukost igår eller att jag ändrade min frukost imorse?
Vad jag gjorde? Jag var på gymmet och hade planerat ett långpass med 8 övningar. Efter tre övningar gick jag mot utgång med en enda tanke, svimma inte.
Jag började med benböj sedan marklyft och bänkpress efter det. Jag gjorde 2 uppvärmningsset till alla övningar först ett set med stången och sedan ett set med lätta vikter och sedan gick körde jag 3 set med 10 repetitioner och avslutade med att köra ett fjärde set med 5 kg extra alla övningar. Nu ligger jag här i soffan efter en kort sväng i skogen och tror att jag kommer att ligga kvar här ett bra tag.
Idag visade sig mitt problem att tecken på ångest hos mig är detsamma som tecknen när jag tränar och pushar mig, snabb puls, häftig andning och yrsel och med detta kommer en känsla av att tappa kontrollen. Det är som om jag har en motorväg rakt in i epicentrum i hjärnan när det kommer till ångesten. Varje gång jag gör saker där ångesten har varit inblandad tidigare bygger jag ny kopplingar i hjärnan som säger att detta går bra men så kommer denna händelse och min små logiska kopplingar är som bortblåsta. Nu när jag har mer energi i kroppen känner jag mig mer frustrerad och rädslan är borta.
Det får bli en sväng till gymmet imorgon igen och göra klart de övningar som jag inte hann med idag. Det är detta som kallas för exponeringsövning. Hur gör du när din ångest kommer? Är ångesten generell eller kommer den i vissa situationer?
Tack för att du läste. Ha en bra tisdagskväll 💕
lindasoas.com 