Jag vill må bra, jag vill njuta, uppskatta livet och se det som sker mitt framför mig. Jag vill också drömma, ha något att se fram emot då vardagen ibland blir för stressad.
Det är flykten bort från obehaget jag behöver lära mig att möta istället för att försöka springa.
Jag börjar med en grönsakboost denna kväll i form av avokadosallad med råhyvlad sparris och parmesan. Ett starkt inre skapar förutsättningar till ett starkt yttre. Trevlig fredagskväll 🌸
1 juni 2020 är den första sommarmånaden och i år på en måndag. Som upplagt för att påbörja något nytt. I min plan hade jag tänkt springa en tur runt Eskiln men planerna blev andra. Jag följde med sonen på rullskidsträning istället.
Det skadar inte att testa och när jag packade in grejerna i bilen var jag fortfarande inte riktigt säker om jag skulle göra det, åka rullskidor.
Väl där på samlingen satte jag på mig grejerna och tänkte att jag gör det jag kan. Jag håller mig i bakre delen av ledet så är jag inte ivägen för någon. Jag är så nöjd efter dagens pass, även under passet kände jag att detta var kul, jag vill vara med igen. Värmen var tuff och stundvis var munnen riktigt torr men jag drack bra under dagen och kanske var det en framgångsfaktor för att jag orkade hela passet.
Samtidigt tänker jag att jag har under en längre tid hittat ursäkter/förklaringar till varför jag inte genomfört träningspass som är tuffare och mer utmanade. Jag har sänkt min nivå och i tanken tryckt ner mig så jag har tappat tron på min förmåga. Jag kan, jag gör mitt bästa och känns det inte bra då gör jag något annat. Idag kändes det riktigt bra.
Min träningsplan för juni månad är att träna varje dag. Minst 1,6 km jogga eller 30 min annan fysisk träning. 1/30 träningspass gjorda denna månad.
Förskolan har planeringsdag och jag är hemma med Elin.
I min värld så vill jag ta en promenad på en timme, bli lite andfådd och svettig så att det känns att jag gör något. Sedan dricka något gott melonbitar i bubbelvatten som exempel, få njuta av tystnaden, sitta i solstolen och känna hur kroppen värms och fortsätta så resten av dagen samtidigt som jag lyssnar på en ljudbok. Har små avbrott då och då när jag går runt och tittar på odlingarna och allt som händer i trädgården. Jag tränar avslappning och närvaro.
– Mamma, kan du bära boken åt mig för jag ska cykla i skogen och då kan jag inte hålla boken i handen, säger Elin
– Nej du får ta ryggsäcken.
Hon packar ryggsäcken, letar reda på alla saker som hon behöver, jag sätter på mig skorna och går ut. Jag har inte hjälpt till med något. Hon cyklar och jag går. Från första stund får hon bestämma, var vi ska, full fart in i skogen och denna gång ska hon få bestämma vägen, jag ska träna tålamod. Känner direkt hur min tanke börjar leta efter negativa känslor, motar bort tanken och tänker det är bra att röra på sig.
Vi går höger och jag får bära cykeln många sträckor för stigarna är fulla med stora stenar och höga rötter. Det doftar gott, känner förnimmelsen av hägg, en doft av nyvaknad skog och en massa fågelkvitter. På andra sidan skogen kommer vi till en lekpark, vi stannar där och leker en stund. Sedan beger vi oss åter in i skogen och den är så grön, ljust grön, en nykläckt skog, jag handlas ut med en suck och känner det där lugnet som brukar komma till mig när jag är själv skogen.
På 30 min har vi tagit oss 1,3 km och jag känner en irritation komma. Vad det beror på? Jag har ett träningsmål på att gå 10 km idag. Vi hamnade i parkourparken och jag tränade på att vara i nuet. 1,5 timme senare är vi hemma igen.
Vi tar en sväng till ICA och hämtar upp maten jag beställt online, det är en av mina smarta lösningar för att minska stressen i mitt liv. Så skönt, nu har vi mat för 14 dagar. Efter lunch plockar jag fram solstolarna och jag får 30 min med en ljudbok i lurarna. Elin ligger bredvid mig stundvis när hon inte donar i lekstugan.
Avslutar kvällen med en 5 km promenad runt Eskiln för att komma i mål med dagens träning, sammanlagt 11 km promenad.
Imorgon är min träning 100 utfall. Nedan kan du se min dagliga utmaningar som jag ska klara av.
Det går om jag vill och delar av min dröm blev verklighet. Tacksam för min trädgård som vi arbetat mycket med. Tacksam för att jag kan vara ute i naturen, höra fågelkvitter och känna doften av skog. Tacksam för att jag orkar röra på mig med barnen.
Hur har din dag varit? Vad känner du tacksamhet över?
Nu måste jag göra något åt dessa känslor som styr mitt tankemönster eller är det mitt tankemönster som tar fram dessa känslor…oavsett så måste jag göra något åt det.
Alla säger träna och jag håller med. Grejen är den att när jag har uppehåll från träningen så blir känslan när jag börjar obehaglig, hög puls ger samma känsla som vid panikångest. Det är inte bara fysiskt jobbigt, för det ska jag inte sticka under stolen med, min kondition är en bra bit ner på en 1-10 skala. Det värsta för mig är den mentala biten, att vinna över mina katastroftankarna att något hemskt ska hända mig. Tänk att den där katastroftanken kan styra mitt liv och mitt sätt att vara på. Jag blir galen eller så är jag galen 🤪 Kaos är det iaf.
Var börjar jag?
Acceptera situationen jag befinner mig i.
Vad har jag gjort fram till nu?
Jag har promenerat, tränat med kroppen och cyklat någon enstaka gång. Har arbetat mycket i trädgården, renoverat källaren och kört iväg grejer till återbruket. Provade att springa en 3 km runda och då vaknade jag upp med halsont och förkyld. Den förkylningen gick över och nu har jag avklarat ännu en förkylning.
Jag är inte på botten jag behöver bara se till verkligheten och vardagen. Vad har jag prioriterat? Jag har prioriterat renovering, jobb och familj.
Har tappat gnistan lite men så tänker jag att nu är det dags att fokusera på min hälsa igen, precis som jag gjorde i vintras, då mådde jag bra och orkade mycket mer och min ångest var på semester.
Mitt fokus from nu: Hälsa – träning – kost – återhämtning och skratt. Jag villhöver skratta mer.
Vi kör på det! Ska bara korka upp en flaska bubbel och äta några goda ostar och njuta av solen, det måste räknas som återhämtning 😉
Tack, nu har jag delat med mig av mitt inre kaos. Hur har du det idag? Skiner solen hos dig?
Vad gjorde jag idag som mitt framtida jag känner stolthet för?
Vilken tuff och utmanande fråga, var det den där extra skeden mandelsmör som strävt satt sig i halsen och jag fick harkla en stund eller var det den där stunden då jag hade fokus på barnen, då vi först cyklade i skogen och sedan promenerade tillsammans i skogen med matsäck ordnat av 4 åringen.
Eller var det att jag klarade av tre ångestattacker under dagen?
Frågan är så viktig för ibland kan det hända att jag inte tycker att jag åstadkommit något under dagen men här handlar det mer om vilket förhållningssätt jag har att se på min dag.
Jag kämpar just nu med att hitta lugnet och styrkan i mig. Jag har lätt för att komma i negativa tankar om mig själv, mitt sätt att vara och göra. Till stor del beror det på att jag är förkyld och har varit förkyld i snart 14 dagar. Hostan kommer framförallt på morgonen men dyker upp lite då och då. Snuvan är betydligt bättre men så blir jag täppt i näsan och så känner jag att andningen blir jobbigare. Logisk som jag är så samlar min tankeverksamhet ihop allt jag läst om Covid-19 och så är jag helt körd. Tanken snurrar på och ångesten är ett faktum. Att andas igenom en ångestattack är inte lätt när jag är täppt i näsan så jag ringde psykologen och fick nya verktyg att prova. Det är inte lätt men jag försöker och tror mig hitta rätt, att låta ångesten komma och försöka vara i den tills den går över. Det jobbiga är att ibland sitter den i över tid, inte bara 15 min utan närmare 40 min – 1 timme.
Kanske är det detta jag ska ta med mig in i framtiden och känna stolthet över. Att jag tar ansvar för min ångest och försöker finna en lösning på den.
Den som ställde frågan kanske tänkte något helt annat, att de baserade frågan på prestation och karriär men jag tror att det behöver börja på en basal nivå för att lyckas i det långa loppet.
Vad gjorde du idag som ditt framtida jag känner stolthet för?
Jag faller, jag måste släppa taget, andas, blunda…slappna av och låt den komma.
– Mamma, var är du?
Längre kommer jag inte i tanken. Den avbryts av dottern som vill kolla läget. Kanske känner hon av det, att jag inte är som vanligt eller så är det jag som tolkar in mer, för att jag kan. Men vem kan motstå en 4 årings livsglädje?
Vi har varit hemma i en vecka med förkylning, jag blev bättre några dagar och sedan kom förkylningen igen, mer kraftig med täppt näsa, halsont som nu övergått till rinnande näsa och hosta. Ångesten ligger och pyr, jag känner för att gråta men kan inte, spärren ligger där, trycket ökar i min kropp, jag vet vad jag behöver men tankarna spelar mig ett spratt.
Jag vankar fram och tillbaka, försöker fly från det jag känner för jag vet inte hur jag ska hantera det, min oro, min rädsla, min ångest, mitt liv.
Jag lägger mig på yogamattan och bara ligger där, andas, tittar upp i taket, där i vårt nya rum, relaxen. Ljuset är dämpat och jag låter tankarna flyga runt, sträcker och spänner kroppen för att hitta avslappning i kroppen.
Sonen ropar, pajen är klar. 99% god, skulle ha varit lite mer socker är betyget.
Maken ordnar en brasa i bastun och jag hör eldens sprakande. En brasa är så rogivande och bastun värmer min spända kropp som sakta slappnar av och finner ett lugn.
Hur släpper jag på trycket? Hur låter jag tårarna rinna nedför mina kinder? Känslor finns för att hjälpa oss i livet, känslor är viktiga och på riktigt. Ingen kan ta ifrån mig den känsla jag har men hur låter jag den känslan komma fram istället för att tryckas undan och läggas i en hög som så småningom skapar kaos.
Hon somnar på min axel, han sitter på sängkanten och pratar om dagen. Vi lyssnar och samtalar, de små stunderna är guld värda i en vardag med utmaningar. Jag är trött, arbetet kräver och jag måste träna på good enough, det är inte nu jag ska skapa mitt egna undervisningsmaterial. Nu ska jag planera undervisning för de som är klassrummet samt ordna för undervisning hemma där eleven ska klara sig själv, att räkna med föräldrars hjälp är inte alltid lösningen. Jag möter oro hos vuxna, hos barn och hos mig själv. Det är som om varje dag innehåller en mängd olika känslor, lugn, oro, skratt, otålighet, glädje och stress. Stressnivån är högre så klart, skrollar på Instagram hittar en uppmaning i 3 delar:
1 Spänner du käkarna
2 Är du avslappnad i axlarna?
3 Hur andas du? Ytligt i bröstet eller ner i magen?
Bara att jag läser texten känner jag spänningen i käkarna så jag öppnar munnen lite, släpper ner hakan. Jag gör hen cirkel med axlarna och sträcker armarna och så släpper jag ner axlarna och slappnar av i händerna. Jag fokuserar på andningen och tar ett djupt andetag där jag följer luften in i minen ner i halsen ut i lungorna och ända ner i magen. Håller andan en liten stund, andas ut och upprepar tre gånger.
Vilken skillnad! Prova du också. Känner du någon skillnad?
Det är de små stunderna som att barnen sitter med oss och pratar, det går inte att planera dessa samtal, de dyker upp lite här och där och de är guld värda och jag känner tacksamhet för dem ❤️
Idag vaknade jag med en lätthet i kroppen. Ingen trötthet och plötsligt var träningskläderna på. Frukosten intagen, ena sonen följde med och så drog vi ut på min första lunk. Sonen är vältränad så för han blev det en lätt uppvärmning på 3 km. Precis som sin pappa sprang han och pratade bredvid mig med lätthet.
Med lätta steg lunkade och promenerade jag 3 km. Tanken var att springa 2 min och gå 2 min tre gånger. Delar med mig av mitt första lunk:
5 min promenad (uppvärmning)
2 min jogg
2 min snabb gång
2 min jogg
2 min snabb gång
2 min jogg
4 min snabb gång
1 min jogg i lätt uppför
3 min jogg och jag var hemma
Jag hade en genomsnittstid på 7:30 så tempot var bra. Det är alltid svårare att fuska när man har någon med sig. Väl hemma körde jag 15 min styrka efter en stunds vila. Sonen drog iväg på ett pass med rullskidor. Lördagar får bli min lunkar dag from nu.
Lördagsfys före lördagsmys 😉
Tänk att har så stora barn att jag kan träna med dem och att jag blir ifrånsprungen. Igår gick jag en kvällspromenad med andra sonen. Tacksam för min familj, för möjligheten att kunna träna och för att sitta på trappen en stund och bara njuta. Vilka är dina tre bra saker för dagen?
Jag ska köra en stunds vila och sedan blir det många timmar i källaren. Idag ska jag spackla och förhoppningsvis måla till kvällen.
Tidig morgon, vaknar av mig själv, täppt i näsan, sätter mig upp, tar telefonen 05:40 googlar runt på symtom. En timme senare börjar jag snörvla och hosta. Stannar hemma. Ringer jobbet skickar mejl till 6 stycken för i dagens läge vet man inte vem som är på jobbet och inte.
Skickar med en planering, någon sorts struktur för dagen. Det löser sig men åndå kommer det dåliga samvetet. Ingen arbetsplats är som vanligt. Många kan jobba hemifrån och har digitala möten. Det fungerar inte för mig och min arbetsplats just nu. Gör mig två goda lyxmackor och en stor kopp te. På förmiddagen sitter jag en stund ute på verandan och njuter av solens strålar. Parkeringen nedanför huset sopas och bassängerna på utomhusbadet är fyllda och övertäckta, redo att öppnas redan i mitten av maj.
Jag upplever ångest och fram till lunch håller den i sig, en stund efter att jag börjat äta kommer energin tillbaka, jag kan fokusera på en sak i taget, blicken kan vila på en punkt och inte flacka fram och tillbaka. Jag har funderat ett tag på ångest och lågt blodsocker, kan det finnas ett samband? Någon som vet?
Jag är trött, energin tog slut, tittar ut genom fönstret och ser den blåa himlen. Det är vindstilla och solen värmer genom fönsterrutan. Jag tittar ifatt avsnitten på serien Outlander. Har svårt att komma in i serien, är rastlös. Testar några yoga övningar och är glad att jag är själv, kroppen stretar emot, känner mig inte ett dugg graciös.
På kvällen när jag gör min rutinmässiga online sökning om Covid-19 läser jag att Adam Alsing har avlidit i sviterna av coronaviruset. Det stockar sig i halsen, får ingen luft och för en kort stund blir jag som förlamad. Det kan inte vara sant. I flera år har Adam funnits i mina öron varje vecka genom podden Adam&Co men idag kom inget avsnitt. Om jag känner såhär hur känner inte Adams familj och nära vänner. Du kommer att vara saknad Adam, ditt skratt, din klokhet och kunskap har förgyllt min podstund varje vecka. Tack ❤️
Denna händelse är mer påtaglig än andra och mina tankar går direkt till min familj. Ringer mamma och pratar lite, vi har inte umgåtts sedan februari. Jag älskar min familj! ❤️❤️❤️
lindasoas.com 