Jag faller, jag måste släppa taget, andas, blunda…slappna av och låt den komma.
– Mamma, var är du?
Längre kommer jag inte i tanken. Den avbryts av dottern som vill kolla läget. Kanske känner hon av det, att jag inte är som vanligt eller så är det jag som tolkar in mer, för att jag kan. Men vem kan motstå en 4 årings livsglädje?
Vi har varit hemma i en vecka med förkylning, jag blev bättre några dagar och sedan kom förkylningen igen, mer kraftig med täppt näsa, halsont som nu övergått till rinnande näsa och hosta. Ångesten ligger och pyr, jag känner för att gråta men kan inte, spärren ligger där, trycket ökar i min kropp, jag vet vad jag behöver men tankarna spelar mig ett spratt.
Jag vankar fram och tillbaka, försöker fly från det jag känner för jag vet inte hur jag ska hantera det, min oro, min rädsla, min ångest, mitt liv.
Jag lägger mig på yogamattan och bara ligger där, andas, tittar upp i taket, där i vårt nya rum, relaxen. Ljuset är dämpat och jag låter tankarna flyga runt, sträcker och spänner kroppen för att hitta avslappning i kroppen.
Sonen ropar, pajen är klar. 99% god, skulle ha varit lite mer socker är betyget.
Maken ordnar en brasa i bastun och jag hör eldens sprakande. En brasa är så rogivande och bastun värmer min spända kropp som sakta slappnar av och finner ett lugn.
Hur släpper jag på trycket? Hur låter jag tårarna rinna nedför mina kinder? Känslor finns för att hjälpa oss i livet, känslor är viktiga och på riktigt. Ingen kan ta ifrån mig den känsla jag har men hur låter jag den känslan komma fram istället för att tryckas undan och läggas i en hög som så småningom skapar kaos.
Hej!
Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️
Alla har en story och det här är min.
Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗
Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras.
Ha en bra dag!🌸
Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom
Hi!
Everyone has a story and this is mine.
I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗
I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again.
More about me on Instagram: @lindafalkestrom
Visa fler inlägg
lindasoas.com 