(utan rubrik)

Jag är rädd

Hej!

Idag har jag varit med om något underligt, något provocerande och vet du jag gick inte i försvarsställning. Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig till det som hände. Jag fick kalla fötter, pirr i benen, min andning blev ytlig och jag kunde inte riktigt sitta still, var det ångest? Nej en sorts oro, en rastlöshet för jag kunde inte fly från mina tankar. Jag visste inte var jag skulle placera armarna så det blev en sluten position genom att ha armarna i kors. Hjärnan gick på högvarv och känslorna kom en efter en.

När jag sedan skulle berätta det positiva jag upplevt av själva provokationen som skedde inom mig så började jag nästan gråta, jag vågade inte riktigt släppa efter för jag förstod inte varför jag skulle gråta just då.

Att slappna av

Har du träffat en person som fått dig att släppa garden på mindre än några timmar?

Jag har träffat en sådan person idag. En person som gjort sin inre resa och som vågar ställa de där frågorna som får mig att se i nya perspektiv. Frågor som utmanar min bubbla att vidga perspektivet och faktiskt förstå att jag äger min känsla.

Positiva och negativa relationer

Jag skulle lista människor som finns i min närhet och sedan sätta + & – för de relationer som ger energi och de som tar energi. Vet du, jag kunde inte skriva listan, för jag vet inte vad jag ska göra med resultatet, jag är rädd för att bli fri, att släppa tanken, acceptera och gå vidare. Vad säger det om mig?

Har du funderat på vilka människor du har i din omgivning och vad de faktiskt betyder för dig?

Jag kan göra något.

Vet du det är super läskigt att inse att jag faktiskt kan göra något åt det. Det så enkelt, det är bara att fråga och antingen får du ett ja eller ett nej och utan att lägga någon mer värdering på det fortsätter dagen.

Visst är det konstigt vad rädsla kan göra med oss. Att rädsla kan få mig att dra mig undan och söka felen istället för att se förståelsen och möta min egen känsla.

Jag är rädd för att bli utanför, att inte bli inkluderad.

Jag är rädd för att min kompetens inte duger.

Jag är rädd för att inte bli omtyckt.

Vad är du rädd för?

Kram Linda

Att ha en superkraft

Jag har en superkraft. En superkraft som gör att jag är jag. Jag kan inte allt, jag vill inte veta allt, jag är nyfiken, jag vill veta mycket och jag kan mycket. Det jag kan allra bäst, det är att vara mig. Vem f*n är jag?

Ibland är jag helt on track, livet känns bra, barnens skratt ger mig energi, jag har tålamod att möta syskonbråken med ett lugn. Om tillfället ges har jag sex mitt på blanka dagen. (som om det skulle hända med tre barn i huset, en man som jobbar och jag med för den delen)

Ibland vill jag bara inte vara med. Jag vill inte höra bråken, jag vill inte leka, jag vill inte laga mat, jag vill sätta på mig skorna, gå ut genom dörren och känna mig fri att föra det jag vill men jag gör det inte. För jag är en del av familjen och mina barn behöver mat och jag mår dåligt av att ha det stökigt. Vissa dagar står jag bara ut helt enkelt.

Ibland orkar jag inte, då låter jag disken vara, beställer pizza och låter barnen hämta. Spela tv-spel ni, jag sitter/ligger här och främst stör mig inte. Du vill ha en kaka, ja ta tre!

Jag håller ihop för det mesta, ibland är jag klok och lyfter på ventilen, andra gånger glömmer jag det, pushar lite till och sedan finns ingen stubin kvar, irritationen är ett faktum och smällen kommer. Det logiska resonemanget har åkt på semester för jag har inte tagit hand om mig själv.

Min superkraft tar över och ger mig lite mer energi så att jag förstår att det där är signalen nu är det dags att varva ner, ta en stund för mig själv och se hur jag kan planera om, strukturera upp min dag och faktiskt se att det jag gör räcker för idag.

Jag duger, jag är bra, jag har en superkraft, den superkraften är jag.

❤️

Sömn

Sömn är viktigt för att jag ska återhämta mig. Sömnen hjälper mina celler att reparera sig och skapar bättre förutsättningar för min kropp att klar stress och andra påfrestningar. Sömn betyder mycket mer än vi tror. Se bara till ett småbarn som i början av sitt liv sover ca 20 timmar per dygn, det säger något. Små barn sover generellt mycket för deras kropp växer och utvecklas. De behöver tid för återhämtning. Sömn är viktigt för mig och för dig.

Efter att flera nätter i sträck har väckts av barnen och att de senaste två nätterna haft 3-4 timmars sömn känner jag hur kroppen börjar bete sig annorlunda. Jag har svårt att fokusera, är lätt distraherad, irriterad och jag tappar sugen för det mesta. Jag känner en hunger fast det egentligen är trötthet, jag kan inte sova en stund på eftermiddagen för vem vet vad 3-åringen hittar på. Det är ett konstant utforskande och jag är glas för hennes kreativitet. Jag behöver sköta arbetsuppgifter och skolarbete att planera in en promenad och en stunds närvaro borde inte vara något problem.

Jag känner en hopplöshet komma, vad är meningen egentligen, det finns inget värde i det jag gör, det känns bara eländigt och jag biter ihop käkarna. Spänningarna i kroppen finns där.

Detta är första gången som jag verkligen kan reflektera över mitt mående och förstå att det hänger ihop med sömnen. Jag kan se till det jag gör och jag kan ta beslut efter det. Skönt att äntligen börja förstå mina signaler.

Frågan är vad gör jag åt det?

Jag får ta bort den egna tiden på kvällen som jag vill ha när barnen har somnat. Jag får försöka hitta en rutin som gör att jag är mer avslappnad när jag lägger mig. Antingen använder jag mig av några avslappningsövningar eller yoga i lugna flöden. Alternativt får jag somna med 3 åringen när hon somnar. Svårt eftersom jag har två äldre barn som också behöver min närvaro. Den där stunden tillsammans på kvällen är bra. Jag lägger undan telefonen och låter den ligga i fönstret istället för vid sängen (använder den som väckarklocka)

Jag får låta disken stå på bänken tills imorgon. Tvätthögen får växa. Jag dricker en kopp te med mynta och honung för att varva ner. Jag skriver några rader om dagen och avslutar med tre saker jag känner tacksamhet för.

Att känna tacksamhet

Jag är tacksam för att jag kan ligger under filten och känna värmen spridas i min kropp.

Jag är tacksam över det trevliga samtalet vi hade vi middagen ikväll.

Jag är tacksam över att jag kan sitta i min sköna säng och drömma mig bort medan jag dricker en varm kopp te.

Hur ser din sömnrutin ut? Dela gärna med dig av tips om hur du får en bättre sömn?

Att våga se sin styrka i ett ”misslyckande”

Ligger här på träningsmattan och orkar inte resa mig. Tänker på livet, känner lättnad över skoluppgiften som är klar. Tacksamhet över egentid i hemmet och att jag kan lyssna på den musik jag vill träna till. Insikten över acceptansen att jag faktiskt går vidare kommer när jag ligger där och andas i takt med pulsen som sakta lugnar ner sig. Det tar sådan tid, tålamodet tryter titt som tätt.

Att inse sina styrkor tar tid. Vi vet ofta vad vi är bra på men det är svårt att uttrycka dem utan att låta förmer. Jag tycker det är dags att vi på ett ödmjukt sätt visar vad vi faktiskt kan och inser att tillsammans har vi fantastiskt mycket kompetens. Vi lär av och med varandra ❤️

Att tappa fotfästet och ifrågasätta sin existens händer många någon gång i livet. Det är svårt att greppa och det tar ett bra tag att bli stadig igen. Kanske vacklar jag lite mer än förut, vilja och förnuft drar inte jämt alla dagar.

Jag har försökt gömma mitt yrkesval för att jag inte har accepterat att jag inte fixar det. På sistone har jag börjat funderat på varför jag försökt sopa min yrkesidentitet under mattan. Hur gömmer/glömmer jag 16 års arbete som lärare? 🤔 Att jag börjat fundera på detta är att ärliga människor i min omgivning har pratat med mig om mitt arbete som jag gjort. Ja, jag har gjort många bra saker, precis som du! Vet du hur fantastisk du är!?

Du är en bra lärare! säger hen

Jag är en bra lärare! svarar jag

************************************

Jag tänkte ofta att jag inte var en bra lärare för att jag inte lyckades med det jag bestämt mig för.

Vad hade jag bestämt mig för och tyckte jag verkligen att jag inte hade lyckats?

Själva grejen är att jag är bra, jag klarade inte av de rådande omständigheterna. Jag försökte verkligen och jag saknar faktiskt den där underbara känslan vid en genomgång där eleverna var helt med på noterna eller när någon elev räckte upp handen och berättade om vem som ska hälsa på till helgen. Det visar på det vida perspektivet som krävs i läraryrket. Sedan finns det också saker jag inte saknar.

Läraryrket är komplext.

Jag undrar vad det är som gör att många lärare blir sjuka eller lämnar yrket!?

*********************************************

Att misslyckats är något jag arbetar med.

Det är så läskigt att göra fel men oj vad jag lär mig när jag väl accepterat det som hände.

Jag är inte längre läraren Linda.

Jag har en lärarexamen och en gedigen kompetens inom pedagogiken i min ryggsäck. Något som jag alltid kommer att ha nytta av, jag tycker fortfarande barn och unga är fascinerande och det finns många andra projekt som berör våra barns framtid. Förstår de vilken potential de besitter? De har verkligen världens möjligheter att göra sin grej.

Med större ödmjukhet än tidigare går jag nya utmaningar till mötes. Jag utbildar mig till videokreatör och jag ska berätta en story, en story med tydligt budskap och meningsfullhet.

Oroar jag mig?

Självklart!

Jag är en person med humor, är vänlig men bestämd, har ett fokus som tar mig dit jag vill (inbillar mig det iaf), jag utmanar mina rädslor och sakta lär jag mig leva mitt liv igen. Jag tycker om att skratta, älskar kramar och ett rejält hångel. Tidvis kommer ångesten och oron men jag har lärt mig att se signalerna tidigare. Nu planerar jag in återhämtning och reflektion medvetet.

Jag tänker att det kommer att gå bra, vägen fram är inte rak.

Kram ❤️

Att börja med gruppträning

Idag har jag varit på något nytt, något roligt och utmanande.

I en timme utmanande jag mitt psyke, min kropp och deltog i min första gruppaktivitet på två år. Vilken grej, helt trött i kroppen men så glad för att jag provade och tacksam för min familj och deras stöd.

Att prova nya saker tar extra mycket energi, dels för att det är en ny miljö, dels att jag ska förstå instruktionerna och dels att jag ska klara de fysiska övningarna. Tankar på ångestkänslor finns där och energi går åt till att förklara för mig själv att det är såhär kroppen reagerar på aktivitet. Pulsen ökar, andningen blir snabbare för att klara syresättningen, kroppen blir varm det är precis så det ska vara.

Från en början med osäkra blickar till ett avslut med stolthet och stadig blicka.WOW 🙌🏻

Jag gör mitt bästa, fnissar när jag känner mig klumpig eller nervös. Det finns inget dömande runtomkring mig. Vi är alla nya och vi fnissar tillsammans. Vi lära, vågar och klarar det! ⭐️

********************************************

Att träna har varit en utmaning för mig i flera år. Att motivera mig själv efter sömnlösa nätter med vakna barn eller grubblande tankar om arbete, relationer och familj så är det lätt att låta träningen få stå åt sidan. Vilket jag oxå gjorde. Även om det dåliga samvete på utebliven träning har gnagt och att det kan bli kämpigt att komma i badkläderna till sommaren så valde jag att skuldbelägga mig ännu mer istället för att prioritera. Arbetet, tvätthögen, disken, maten och ett rent hem kändes viktigare. Vad är rent?

Jag blev förkyld sedan tog det 2-3 år innan jag kom till gymmet igen.

Insåg ändå att jag behövde träna för jag ville bli smalare, gå ner i vikt, det var viktigt det där med hållbar livsstill med god hälsa och mindre stressig vardag kan ju inte vara så svårt. Lika bra att öka pressen på schemat. Att pusha mig det är jag bra på. Får som en kick av det, av att jag faktiskt kan lite mer fast kroppen säger något annat. Jag gillar drivet.

_______________________________________

Började springa, en gång i veckan var tanken. Fick till tre träningspass a 2,5 km under två månader. Sprang sedan Vårruset på 5 km och jag tvingade mig runt, 38 min. Jag är bra på att pusha mig.

På vägen hem kom en konstig känsla krypandes, munnen blev torr och jag drack tätt små klunkar vatten under hela resan för att få bort torrheten. Jag körde. 🚘

Vid läggdags kom skakningarna i kroppen, andningen var ytlig och rastlösheten i kroppen stor. Jag vankade av och an, sökte kontakt med maken som sa till mig att gå och sova. Kunde inte, sov 3 timmar och 36 minuter den natten.

Jag sprang inte igen förrän i april 2018, 2 km på 22 min. Idag går jag fortare.

*********************************************

Att börja träna efter en utmattning är som att leta efter muskot i ett främmande skafferi. Va f*n är kryddhyllan!?

Har en rastlöshet i kroppen nu på kvällen, är övertrött och ljudkänslig. Jag visste att det kunde bli såhär. Jag var beredd på det och har två lediga dagar framför mig. Tilläggas kan också att maken har en rejäl lårkaka efter skidåkningen så han grymtar i sömnen vid varje rörelse, det underlättar inte mina försök till sömn.

Mama bear is on the watch!

Det handlar inte bara om mig, det handlar om mig och min familj. 5 olika individer med olika förmågor och olika förhållningssätt. Utmattning handlar om hela familjen även om bara en har diagnosen utmattning. Alla påverkas och vi måste hela tiden lära oss hur vi ska förhålla oss till varandra.

Jag har varit på gruppträning! Coolt 💪🏼⭐️

Natti natti ✨

Det här med horoskop

Några gånger om året läser jag mitt horoskop. Sällan medvetet, jag läser det när det finns med i en tidning eller när kommer över det på någon internetsida. Brukar inte lägga sås tor vikt på det men dagens horoskop ger mig en bekräftelse. För ca 12 timmar sedan beslutade jag mig för att tacka nej till ett projekt.

Att jag sedan kommer över detta horoskop får mig att reagera. Ibland behövs det skrivna ordet mer än tanken för att kunna ta ett beslut och stå fast vid ett beslut.

Det finns många saker att besluta om och just nu har jag många delar på min tallrik. Jag kommer att välja de projekt som ger mig energi, glädje och som utvecklar mig i den riktning jag vill gå.

*******************************************

Horoskop från ELLE

Onsdag 27/2 2019

Skorpionen 23/10-21-11

Du är en person som sällan drar dig undan en utmaning men idag undviker du att säga ja när en chef ger dig ett förslag på ett väldigt omfattande men intressant projekt. Du känner att det inte finns tid för den typen av engagemang i ditt liv just nu.

🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂

*******************************************

Har du läst ditt horoskop för idag?

Känner du igen dig?

⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Lite roligt är det och nog finns det anledningar till varför saker dyker upp just då, det där med ödet det är underligt.

På astrologi.nu finns det mycket intressant att läsa om stjärntecken, det är lite underhållande att läsa om mig som är skorpion. Tex

Skorpionen är de häftiga känslornas stjärntecken. Skorpionen kan på ytan vara märkvärdigt oberörd, men innanför vävs farliga drömmar och fantasier. Skorpioner dras till det absurda och giftiga, älskar med glöd och hatar med samma glöd. Skorpionen trivs bäst i extremlägen.

Ooops inte så bra för någon som ska ta det lugnt och göra en sak i taget. Bra material att reflektera på.

Tänk om stjärntecken spelar mer roll än vad jag tror!?

Ha en bra dag!

Kram ⭐️

Är horoskop på riktigt??

En sömnlös natt resulterade i att jag läste mitt horoskop och fick jag flashbacks till tonåren.

Brukar inte lägga så stor vikt på det men dagens horoskop ger mig en bekräftelse. För ca 12 timmar sedan beslutade jag mig för att tacka nej till ett projekt. Det är inte enkla saker att säga nej när jag kanske skulle kunna ta mig an projektet. Fast då blir det på bekostnad av sådant jag faktiskt vill göra. Det finns många saker att besluta om och just nu har jag många ingredienser på min tallrik.

Humor är viktigt för mig och när det blir för mycket försvinner humor och skrattet fort, stress och irritation tar plats istället. Det är inte sådant liv jag vill ha utan jag vill delta i projekt som ger mig energi, glädje och som utvecklar mig i den riktning jag vill gå. Detta kommer att blir bra och ingen säger att det är lätt⭐️

Att jag sedan kommer över detta horoskop får mig att reagera. Ibland behövs det skrivna ordet mer än tanken för att kunna ta ett beslut eller som i detta fall stå fast vid ett beslut.

*******************************************

Horoskop från ELLE

Onsdag 27/2 2019

Skorpionen 23/10-21-11

🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂🦂

*******************************************

Lite roligt är det och nog finns det anledningar till varför saker dyker upp just då.

Har du läst ditt horoskop för idag?

På astrologi.nu finns det mycket intressant att läsa om stjärntecken. Tänk om stjärntecken spelar mer roll än vad jag tror!?

Ha en bra dag!

Kram ⭐️

Ångesten kommer på besök

Vaknar upp i en känsla av ångest. Känslan av panik är precis runt hörnet. Katastrof tankar på ingående. Andas, fokus, in genom näsan ut genom munnen, upprepa…

Tänker mig en kvadrat, nej det är för krångligt, räknar till tre på inandning håller en kort stund och räknar till 4 på utandning.

Det hjälper inte, reser mig och går till toaletten, det värker i kroppen, suddiga ögon och jag känner mig vinglig. Detta kan resultera i extrem panik så skärp dig Linda, nu kommer kraven insmygandes…

Tittar upp, tittar ut och ser en svag ljus strimma på himlen. Morgonen kommer, en bil backar ut ur sitt garage. Staden vaknar och så gör jag med ångest.

Täppt i näsan, skit, detta fungera inte, dricker vatten. Det är inte läge att snyta mig, får in luft genom ena näsborren okej detta ska gå.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

En vecka själv med barnen, jobb, plugg, familjeliv och två kvällar med möten för mig och en tredje kväll med aktiviteter för barnen.

För vissa är detta vardag för mig är det första gången som jag är själv en vecka utan att åka hem till mina föräldrar några nätter eller att någon familjemedlem har bott hos oss några dagar.

Detta är något jag har skämts över det senaste året. Att vara vuxen, ha familj och inte klara av att vara själv med barnen en vecka. Jag har under lång tid tacklats med detta och tryckt ned mig själv för att jag inte varit lika stark som tidigare. Jag har använt tanken på att det finns många ensamstående som är själva hela veckorna, hela året. Detta är inte en sund tanke för jag har nedvärderat mig själv. Jag ska utgå från min situation och den är att jag har en utmattningsdiagnos och att jag faktiskt behöver lära mig nya förhållningssätt till mitt liv och inte tänka på alla andra som har det värre. Jag ska leva mitt liv och lära mig handskas med min vardag.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Ångesten börjar avta, andetagen hjälper, en stund för mig själv, en stund i stillhet att se på livet för vad det är enligt mig.

Barnen vaknar, små gruff från början, det här med tvillingar är inte lätt. Det speciella bandet de har är något utöver det vanliga, jag är deras mamma men kan aldrig förstå hur det är att ha en kopia av sig själv. De vill vara med varandra, de har det fantastiskt tillsammans, deras skratt och galenskap är härlig men oj vad de har blivit starka och vältaliga. Motargument konstant, självständighet välkommen 😅

Himlen är blå och rosa, den ljusa strimma är kvar och mörkret har lyfts.

Ångesten har lagt sig och jag är en bra människa. Jag lär mig hela tiden och jag inser hur bra jag är på att pusha mig själv.

Jag är mer medveten och behöver träna mer på att slappna av, träna på att låta bli att göra allt, det är okej att disken står en extra dag, det är okej att tvätten ligger ovikt några dagar barnen har iaf rena kläder och de kan faktiskt plocka ur diskmaskinen och korv med bröd är en toppen lösning på middag i ett pressat schema.

Jag är trött och jag har varit själv med barnen en vecka. Jag har åkt till affären och handlat, 2 gånger, jag har planerat in barnvakt i tid för min skull, jag har vallat skidor, varit med på barnens träning, deltagit i två olika möten, jobbat, pluggat och lite fler saker. Jag har väntat på ångesten så egentligen är det inte konstigt att den kommer idag. Jag slappnar av för idag kommer han hem, ikväll får jag delat ansvar igen ❤️

Heja mig!

Det går framåt, jag utvecklas och jag mår bra.

Ångest och oro kommer jag att leva med resten av mitt liv. Stressen behöver jag lära mig att handskas mer med, detta är mitt liv.

Ha en bra fredag❣️

Kram

Vad är jag ute efter?

Jag blev sjuk, jag mår bättre. Linjen mellan det djupa och höga känns inte lika påtaglig. Visst orkeslösheten kommer ibland och andfåddheten när jag stiger för fort.

Jag tänkte att nu har jag möjligheten att göra något nytt att följa min dröm.

Piip

Vad är min dröm? Var finns min passion för livet? Vad är meningen med allt detta?

Jag har funnit att meningen med livet är en klurig frågeställning och att lycka skapas i stunder med mig själv men oftast tillsammans med andra. Jag ställde en fråga på Instagram @lindafalkestrom om hur följarna finner sin energi och det var så många bra svar. Kreativa lösningar, lugna stunder och umgänge.

Tänk att gå till jobbet varje dag och inte känna att det skulle vara skönt med semester. Som lärare kan jag medge att i maj började jag längta efter lite ledighet men det berodde mer på att jag tyckte om sköna varma mornar när jag kan äta frukost ute och njuta av sommarbrisen och insekternas surr. Jag tyckte om att arbeta som lärare ända tills det tog stopp. Jag valde inte medvetet att sluta som lärare. Något hände och helt plötsligt hade jag ångest över att gå till jobbet. Jag orkade inget och ingen förstod, inte ens jag. Jag blev så ensam.

Hmm

Vad är jag passionerad över?

Att odla grönsaker i trädgården, se de växa och gro tills de landar på vårt bord. En skön process där hela familjen blir inblandad.

Att stå på en paddelboard på sjön, speja in mot land och höra vattnet klucka.

Sex är härligt, passion mellan två personer är magiskt men det håller inte hela dagarna när jag har familj.

Valla skidor ja det ger ju lite glädje och egentid. Lyckan när barnen har bra glid i spåren känns i hela kroppen. Blir jag glad för att det är en prestation inblandad?

Storhandla på ICA online är en skön känsla. Dricka kaffe och klicka lite där och lite där passar mig perfekt och min make. Han får egentid under tiden han åker och hämtar maten.

Lunchdejt med mina tjejer det är det bästa som hänt mig. Att träffas en timme mitt på dagen en gång i veckan utan familj och bara vara vi, det är terapi❣️

För mig har det varit viktigt att prestera.

Fotboll, innebandy, orientering och slalom en underbar känsla att susa nedför backarna, frihet och fart.

Att starta ett företag att lära något nytt, huvudet spinner, tankarna far omkring och idéerna är många. Utmaningarna oändliga och utvecklingen fantastisk. Det handlar bara om mig. Plötsligt har jag en massa att lära och makens entusiasm smittar än mer. Sedan kommer tvekan, kan jag, fungerar detta? Är det rätt för mig och vad ska jag föra med detta? (Är det en prestation)

Är det dåligt att vara prestationsinriktad?

Det som ger mig energi är att få vara kreativ att skapa utifrån idéer och förmedla budskap med värde och att möta alla dessa människor som hittat sin energi.

Jag ska helt enkelt göra det som ger mig energi.

Dricka kaffe, äta godis och hångla!

Vad ger dig energi?

Ha en bra dag!

Att äga mig själv, en tankestund mitt i lördagsnatten.

Jag äger mig själv men jag känner inte att jag har kontroll. Ett liv med familj, arbete och annat lockande gör att jag vacklar. Kan jag verkligen ha balans? Det är svårt innan det blir bättre.

Ibland sitter jag förundrad och försöker förstå var de där kloka orden kom ifrån eller hur i hela friden kunde jag komma på det där, orden kom så naturligt, i tanken lät det inte alls konstigt men mottagaren ser en aningen underlig ut.

Vad sa jag egentligen? 🤔

Men så dyker den upp, den där personen som på något sätt förstod min tanke eller som helt enkelt spinner vidare på mitt uttryck och skrattet sprider sig runt bordet.

Jag älskar skratt, jag älskar när människor bjuder på sig själva!

Det ger så mycket att få skratta tillsammans och lära känna människor på ett nytt sätt. Att känna sig trygg i ett sällskap är viktigt. Det gör att jag kan slappna av och fylla på med energi för att orka med en hel helg. Att få lyssna på andra människors liv och förstå att perspektiven och erfarenheterna är olika det är fascinerande. Vi lär av varandra❣️

Mannen snarkar, jag ligger vaken i sängen och vem släcker lampan?

Jag börjar förstå det där med tid, att saker tar tid, att förändring sker långsamt och att vanor bryts över tid genom medvetna handlingar men också ibland omedvetet för att jag väljer att göra något nytt.

Det går framåt, inte spikrakt framåt utan mer lite hit och lite dit. Ibland tvåfiligt och ibland känns det som om jag befinner mig på en liten skogsväg med mötesplatser och på de där mötesplatserna stannar jag upp och släpper förbi den där som har ett högre tempo än mig just då. Ibland trycker jag lite extra på gasen och det är så härligt att kunna göra.

Livet, ger och livet tar. ❤️

Att äga mig själv är svårt för det betyder att jag ansvarar för mig och mitt mående.

Hur går jag vidare? Följa strömmen gör jag gärna när det är något bra och det gynnar mig. Jag vill gå min egen väg och det är både lätt och utmanande. Hur finner jag mitt sätt?

Livet går vidare.

Kram❤️