Att börja med gruppträning

Idag har jag varit på något nytt, något roligt och utmanande.

I en timme utmanande jag mitt psyke, min kropp och deltog i min första gruppaktivitet på två år. Vilken grej, helt trött i kroppen men så glad för att jag provade och tacksam för min familj och deras stöd.

Att prova nya saker tar extra mycket energi, dels för att det är en ny miljö, dels att jag ska förstå instruktionerna och dels att jag ska klara de fysiska övningarna. Tankar på ångestkänslor finns där och energi går åt till att förklara för mig själv att det är såhär kroppen reagerar på aktivitet. Pulsen ökar, andningen blir snabbare för att klara syresättningen, kroppen blir varm det är precis så det ska vara.

Från en början med osäkra blickar till ett avslut med stolthet och stadig blicka.WOW 🙌🏻

Jag gör mitt bästa, fnissar när jag känner mig klumpig eller nervös. Det finns inget dömande runtomkring mig. Vi är alla nya och vi fnissar tillsammans. Vi lära, vågar och klarar det! ⭐️

********************************************

Att träna har varit en utmaning för mig i flera år. Att motivera mig själv efter sömnlösa nätter med vakna barn eller grubblande tankar om arbete, relationer och familj så är det lätt att låta träningen få stå åt sidan. Vilket jag oxå gjorde. Även om det dåliga samvete på utebliven träning har gnagt och att det kan bli kämpigt att komma i badkläderna till sommaren så valde jag att skuldbelägga mig ännu mer istället för att prioritera. Arbetet, tvätthögen, disken, maten och ett rent hem kändes viktigare. Vad är rent?

Jag blev förkyld sedan tog det 2-3 år innan jag kom till gymmet igen.

Insåg ändå att jag behövde träna för jag ville bli smalare, gå ner i vikt, det var viktigt det där med hållbar livsstill med god hälsa och mindre stressig vardag kan ju inte vara så svårt. Lika bra att öka pressen på schemat. Att pusha mig det är jag bra på. Får som en kick av det, av att jag faktiskt kan lite mer fast kroppen säger något annat. Jag gillar drivet.

_______________________________________

Började springa, en gång i veckan var tanken. Fick till tre träningspass a 2,5 km under två månader. Sprang sedan Vårruset på 5 km och jag tvingade mig runt, 38 min. Jag är bra på att pusha mig.

På vägen hem kom en konstig känsla krypandes, munnen blev torr och jag drack tätt små klunkar vatten under hela resan för att få bort torrheten. Jag körde. 🚘

Vid läggdags kom skakningarna i kroppen, andningen var ytlig och rastlösheten i kroppen stor. Jag vankade av och an, sökte kontakt med maken som sa till mig att gå och sova. Kunde inte, sov 3 timmar och 36 minuter den natten.

Jag sprang inte igen förrän i april 2018, 2 km på 22 min. Idag går jag fortare.

*********************************************

Att börja träna efter en utmattning är som att leta efter muskot i ett främmande skafferi. Va f*n är kryddhyllan!?

Har en rastlöshet i kroppen nu på kvällen, är övertrött och ljudkänslig. Jag visste att det kunde bli såhär. Jag var beredd på det och har två lediga dagar framför mig. Tilläggas kan också att maken har en rejäl lårkaka efter skidåkningen så han grymtar i sömnen vid varje rörelse, det underlättar inte mina försök till sömn.

Mama bear is on the watch!

Det handlar inte bara om mig, det handlar om mig och min familj. 5 olika individer med olika förmågor och olika förhållningssätt. Utmattning handlar om hela familjen även om bara en har diagnosen utmattning. Alla påverkas och vi måste hela tiden lära oss hur vi ska förhålla oss till varandra.

Jag har varit på gruppträning! Coolt 💪🏼⭐️

Natti natti ✨

Annonser

Publicerad av Linda

Hej! Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️ Alla har en story och det här är min. Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗 Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras. Ha en bra dag!🌸 Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom Hi! Everyone has a story and this is mine. I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗 I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again. More about me on Instagram: @lindafalkestrom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: