Med ett ryck vaknade jag

och känner att det är något speciellt som händer idag. Jag fumlar med händer runt omkring och hittar klockan 05:12, shit!!!

05:30 ska jag hämta nr 1 av 3 tjejer. Nedför trappen in på toaletten det är så skönt att kissa. Ögonen är suddiga och kontoret segt. Vad hade hänt? Jag ställde klockan på 05:00. Allt var packat, dagens kläder framplockade och jag skulle äta något lätt. Varför ringde inte klockan? Det snurrar i huvudet…yrar runt i huset, upp och ned för trappan, pulsen ökar och dimman lättar…nu förstår jag…det är söndag och larmet jag ställde var inställt på vardagar. 💡

Coolt att jag vaknade!

Från noll till 100 på några sekunder känner mig lite som en racerbil. Kläderna åker på sminket ner i väskan, mascara hinner jag med och 1,5 liter vatten borde räcka för en tvåtimmars resa till Arlanda.

Lets roll!

Full fart mot flyget, alla taggade, pengar och pass det viktigaste är med. Hinner inte känna oro och ångest, plötsligt är vi på Arlanda. Incheckade och 1,5 timme till godo. Tar en sväng genom taxfree och inser att jag skulle ha haft en tom väska med mig. Skapligt bra med grejer. Får skicka en lista med önskemål till J nästa gång han ska flyga.

Frukosten intar vi på RC Choklad fantastisk god räkmacka för 98kr är det ens möjligt att få en sådan god räkmacka för det priset. Den godaste räksmörgås jag ätit, rekommenderas!! Tyvärr hamnade den inte på bild och vi tog de fyra som fanns kvar. 😋

And off we go 🛫

Hello Nice!

Fortsättning följer….

Det går så fort, jag hänger inte med

Vid vissa särskilda händelser eller dagar önskar jag att du var en fluga på min vägg så att du fick se det jag upplever med en kavat 3 åring i huset. Just nu är vi inne i en period där barnet inte sitter still. Hon är så uppmärksam och hjälpsam att det inte går att förekomma henne.

Dagens plan var att träna hemma medans ugnen och grillen blev redo. Ett pass på 20 min. Jag fick till träningen och kände mig svettig, nöjd och en aningen stressad då 3 åringen var högt och lågt precis där jag befann mig vilket var bra för då hade jag koll men jag hade hantlar och de är hårda. Ingen skada skedd denna gång.

Räcker med dagens tidigare fall när hon snubblade och slog huvudet i gruset 🙈 Bara lite blod men tillräckligt för att jag skulle bli hispig. 😏

En snabb dusch och sedan på med sakerna på grillen. 3 åringen har fixat korvspett och lagt dem på grillen. Stresspåslag direkt och jag går raka vägen till grillen, korvarna är väl brända nu.

Puh

Det visar sig att hon lagt korven på gårdsgrillen och jag hade tänt klotgrillen. När jag står vid grillen och fixar med kolen säger hon lugnt:

– Jag har plattat till spetten lite för jag tyckte det behövdes!

Det var kycklingspett och händerna var en aningen kladdiga. 😅🙈

Nu har vi avnjutit en god middag ute i solen och 3 åringen var klar på 5 min. Hon har fokus hon.

Nu blir det soffläge och återhämtning innan läggning.

Hur har din dag varit?

Kram ⭐️

Att fylla på med energi

Att vakna upp efter en hel natts sömn, utan avbrott och känna mig redo för dagen är en skön känsla. Somnade tidigt igår, efter en god middag utomhus med barnen kände jag tröttheten komma som en våg i kroppen.

Jag lyssnade och följde med tröttheten. Ofta brukar jag ignorera tröttheten och fixa allt det där som jag tycker ska fixas. Disk, undanplock, tvätt, barnen och förbereda i för morgon dagen. Jag struntade i de flesta saker. Jag fokuserade på barnen och framförallt den lilla. Somnade med henne i min säng och där sov vi hela natten. Maken fick ta de stora barnen när han kom hem.

Det tar på krafterna att vara stark framförallt under de stunder då jag måste brottas med mina demoner, framförallt ångesten som har tagit större utrymme i mitt liv igen.

Jag minskar ner på uppdragen och fokuserar på ett par saker som jag gör bra. Ger mig tid till vila och återhämtning. Det är en utmaning att bara vara. Har läst artiklar och inlägg på sociala medier om hur människor har lärt sig att göra ingenting en hel dag. Jag blir triggad av dessa uttryck och troligen är det för att jag själv inte har lärt mig att göra ingenting. För mig är att göra ingenting stressande för det ligger där och väntar. Det jag försöker göra är att hålla fokus på en sak i taget, lägga in raster under dagen med aktivt vila och promenad och att jag medvetet slappnar av 15 min och försöker vara i nuet och släppa arbetet och familjesysslor. Tänk en dag kanske jag är den där som inte gör något på en hel dag. 😉🤔🤗

Aprilväder i maj och att finna lugn🌦

Solen lyser, jag lockas av de värmande strålarna genom fönstret. Jag vill sitta ute och låta kroppen bli varm efter en förmiddag i regn.

Jag är som barnen så fort solen lyser vill jag klä av mig och uppleva sommar. Barfota i gräset, varma kroppsdelar som jag vill svalka i poolen eller ha ett vattenkrig.

Om det inte vore för vinden och det fladdrade parasollet hade jag klart avbrutit mitt arbete och gått ut. Nu är 6 grader, växlande molnighet med regnskurar som får mig att huttra.

Jag har gödslat gräset så snart kommer den mörkgröna färgen att sprida sig över gården 🌾 och kaninerna kommer förhoppningsvis att älska gräsmattan och hålla sina rymningsförsök till gården och inte utforska grannarnas alla dina skrymslen.

Att ta en stund och bara titta, lyssna och känna på nuet. Ibland är det lätt i land är det svårare och jag vill fly in i arbete och begrava det där obehaget som dyker upp. Hur springer jag ifrån mig själ? Att se på naturen är ett bra sätt för mig och ännu bättre är att befinna mig i naturen. Att känna, lukta, höra och ser lugnar mina sinnen som ibland är i en enda oordning.

Ha en bra måndag! 🌸

Den mentala biten behöver förstärkas.

Blir fortfarande överraskad att min energi tar slut. Idag har jag bestämt mig för att vila genom att bara läsa studentlitteratur och låta redigeringen vara tills på måndag. Sitta i solen med bara ben och ta in alla de där kloka orden. En sak i taget är lättare sagt än gjort. Fats det handlar inte om en natts dålig sömn, det handlar om flera dagar mer än två veckor av för högt tempo med inslag av lite allergi och en förkylning. Vilket tempo är det jag orkar med?

Dagen började med ångestpåslag, fokus och en hjälpande hand från en vän var precis vad jag gjorde.Tänkte ställa in dagen bara vara och låta E vara hemma från förskolan men det hjälper inte mig eller henne. Det blir bara att jag skjuter upp arbetet och stressar över det.

Dricka en kopp kaffe och få sällskap till förskolan fyllde på min energi. ❤️

Jag är bra på att lösa uppgifter.

Så kom teknikern som skulle installera värmepumpen och gav mig en ny lärdom. Allt över två meter kräver skylift annars får du betala 50 000 kr i skadestånd. Japp det var en nyhet att skrämmas av och att det tydligen var jag som skulle ordna och betala för en skylift. Tur Luddes hyresmaskiner finns. Fick positiv feedback på att jag löste situation på ett lugnt och konstruktivt sätt 💪🏼👍🏻

Denna förmiddag blev verkligen utanför min komfortzone. Det här med stress är inte min grej, det gör mig så konstig och ologisk. Direkt är flyknappen påslagen och energi bara rinner ur mig som en vidöppen kran.

Detta fick mig att fundera lite längre för om mängde människor med stress ökar i vårt samhälle, hur många ologiska besluta tas dagligen då!? 🤔

Dags att ta tag i den mentala biten så nu bjuder jag på något som jag gjort den senaste veckan. Försöker prata med hela familjen om 3 frågor varje dag för att få lite nyare i infallsvinklar vid matbordet. Väldigt spännande och utmanande för oss alla.

1. Vem har jag gjort något bra för idag?

2. Har någon gjort något bra för mig?

3. Vad har jag lärt mig idag?

Idéen har jag fått från Food Pharmacy podden 👌🏼

Vilken podd lyssnar du på? Ge mig gärna tips 😃

Ha en bra dag!

Trevlig helg ❣️

Att lockas av social medier och finna distans

Jag känner mig lockad, inspirerad, ångestfylld och avundsjuk. Vissa dagar blir jag mer påverkad av andras glädje att jag känner mig misslyckad som inte befinner mig i fjällen, vid havet, i baren eller på den nyfunna glassbarer eller vad det nu kan vara.

Har de så roligt, har inte jag det så roligt? Ska det gillas mer för att jag tar ett kort med mitt nyfödda barn på den vackra sommarängen. Eller räcker det med bilden som minner mig tillbaka till sista dagarna med amningen.

Är det okej med en parkbänk för att symbolisera vårens intåg eller måste jag klä mina barn i matchande kläder från ett specifikt märke för att det ska betyda något.

Det är så lätt att skapa en synvilla som bygger på en sponsring som handlar om det materiella och som får mig som konsument att vilja köpa just dom kläderna. Det är som om jag får en känsla av missnöje när jag inser att det inte blir så för mig. Mina barn vet vad de vill ha för kläder, vad de trivs i och känner sig nöjda med. Jag och mina barn…de stora killarna vill inte vara med på bild men den yngre hon har öga för fotostunder.

Nedan en tigerdräkt med en röd jacka från POP inköpt 2010/2011 som vandrat runt hos släkten och nu kommit åter till oss och en grön mössa ärvd från storebror till lilla syster ca 4 år på nacken. Känner mig så nöjd med denna kvalité på kläder samt att det gått i arv och används av så många.

Vi bjuds in till varandras bord, till stunden och gemenskapen. Vi bjuder på ett ögonblick, livet går på jag har det bra, trivs där jag är och njuter i min tillvaro säger oftast bilden.

Kom ihåg att det är för stunden, att du har det lika bra fastän din glädje ligger i annat. Det är så lätt att kritisera sig själv och se alla andras glädje och inte uppskatta sin egen. Ibland tror jag att kraven på oss själva är större än vad de behöver. Fast det kan också vara kraven som får oss dit vi vill, som får oss att komma till den sär fantastiska stunden som ger oss ett ögonblick av lycka, tillfredsställelse och ro.

Den där balansgången den är klurig den och livet är inte svart eller vitt det är en massa färgskalor. Det ska jag försöka tänka på.

Glad påsk 💛☀️🐥🌼

Det där med återhämtning efter fysisk aktivitet.

Pappa håll handen här och mamma håll din hand här. Nu tar du kort mamma. ❤️ Det är kväll, vi har påsklov hela familjen. Vi börjar slappna av, tankarna på jobb börjar flytta på sig till tankar på nuet, familjen och ledigheten.

Vi fixar, testar och funderar över hur vi ska bygga. Kostnader, totalentreprenad eller bygga själva. Det blir för mycket, min hjärna säger stopp, inte ett projekt till. Vi gör klart det vi prokrastinerar, vi bygger en veranda till lekstugan så vi får undan gruset vi beställde förra sommaren.

Efter flera dagar i trädgården med solen som sällskap, barnen som far omkring och blir osams om vems tur det är på studsmatta, lite osämja måste det vara så vi är alerta och inte får för oss att vi gått och fått harmoni hemma.

Somnar av total utmattning före 22, vaknar 4:40 av något. Kan inte somna om. Går upp äter frukost med maken och vi sitter tillsammans, lyssnar på tystnaden och pratar om alla våra projekt. Underbart! Det var länge sedan vi hade denna sortens kvalitetstid tillsammans. Handen värker, inte så konstigt egentligen för det var ett tag sedan som jag arbetade så intensivt och fysiskt med kroppen.

Det går framåt, jag kan arbeta i trädgården, tänka i flera led och vara närvarande. Känner mig så glad och tacksam för denna upplevelse.

Dag 3, när det är dax att börja räkna ut mängden virke så känner jag att det är svårt att skapa en bild i huvudet och fokus är kortare. Dags för vila, att njuta och vara i nuet.

Återhämtning i familjens ledighet

Försöker få till en stunds vila och precis då bestämmer sig dottern för att gå på utflykt med kaninen utan att meddela någon. Stress påslaget kommer fort och katastroftankarna lika så. Till slut hör jag henne svara, hon sitter hos grannen på deras uteplats.

20 min senare går hon runt hörnet på huset och jag sitter kvar på baksidan och vaktar kaninburen. Efter en stund undrar jag vart hon tagit vägen. Inget svar när jag ropar, letar inne, i källaren går runt huset, möter en kvinna och frågar om hon mött någon flicka. Hon ruskar på huvudet. Jag ropar högre och plötsligt ser jag ett huvud som sticker upp på verandan hos grannen. Denna gång svarade hon inte. Snabb puls och med rädsla som var nära att övergå i panik går jag och hämtar henne. Det blir ingen vila denna eftermiddag. Nu blir det 100% fokus till nattningen.

Nu ligger jag här i sängen och känner att det där med familjelivet och återhämtning är en rejäl utmaning. Jag är bra på att pusha mig själv, nu ska jag bli bra på att inte göra någonting. Hur gör jag det? Var börjar jag?

Natti natti ⭐️

Att vara osäker och samtidigt vara ärlig om det.

– Är du förkyld eller bryter du ihop nu när jag är hemma igen? Frågar min man.

– Kan jag inte bara vara förkyld? Måste det vara något annat? Fast kanske att det är så, svarar jag.

Såhär ser det ut hemma hos mig denna vecka. Förkylningen nockade mig, solglasögon inomhus=migrän feber, snorig och ont i halsen en typisk förkylning enligt 1177.

Känner mig förnärmad, skulle inte jag kunna vara sjuk, ha en helt vanlig jävla förkylning? Måste det vara någon sorts utmattning i bakgrunden? Jag som människa, som kvinna, som individ, måste väl få lov att vara förkyld, lite trött och orkeslös ibland precis som en man.

Jag blir provocerad av frågan, går inte i försvar. Klart jag slappnar av, nu ska han vara hemma 14 dagar innan han reser igen. Har inte funnit någon struktur ännu för detta resande. Vill finna tid för mig själv och min utveckling. Själva grejen är att jag har varit själv 4/8 veckor med barnen. Jag har börjat i ett nytt projekt och det tar tid, nya möten, nya platser och jag delar med mig av mig själv för gruppen och inte enbart för de jag vill berätta. Det tar energi även om det har gett mig massor. Jag är så tacksam för denna möjlighet. Jag känner mig hög på livet och har troligen lagt i en högre växel för att det har varit så spännande, detta nya äventyr.

Jag har klivit utanför boxen och testat nya saker. Jag har inte prioriterat min vila men jag har tagit hjälp av mina föräldrar fast det kanske blir lite mycket när jag är själv ansvarig med barnen. Det är som om jag är ensamstående på låtsats som om gränsen bara töjts enormt. Det är knepigt…kan inte riktigt sätta ord på det. Jag är gift fast har ingen fysisk make vilket jag trodde skulle vara en av de bästa fördelarna med ett äktenskap. Någon att kramas med varje dag eller i klarspråk ett garanterat ligg. Om han ändå kunde planera resa efter menscykeln.

Varför blev jag provocerad?

Jo för att jag också tänkt tanken, tänk om det är så att jag inte klarar allt på en gång. Jag har börjat prioritera, jag försöker tänka på min träning, mina kläder känns trånga och har gått på gym 6 gånger i mars och det är lika många tillfällen som jag var på gymmet 2018. Framgång!

Tänk om jag inte är där än? Tänk om jag aldrig kommer dit. Kan jag klara flera saker samtidigt. Tänk om det är för tidigt? Eller är det bara normalt att bli trött i perioder när pressen har varit högre?

Jag måste stanna, ta en stund och reflektera.

Kroppen känns inte avslappnad, har druckit kaffe på eftermiddagarna för att det är så gott med kaffe. Kanske därför som jag har haft svårt att somna. Nej, jag är orolig i kroppen. Kan inte slappna av i tanken.

Jag ligger i soffan under filten, nu får det bli några dagar utan sociala medier. Jag har tagit med mig telefonen in i sovrummet igen. Behöver bara kolla upp lite saker, hamnar på något annat och så har en timme gott. Dags att bryta min vana. Jag distraherar mig med telefonen för då behöver jag inte ta itu med det där jobbiga som gör att jag inte kan slappna av. Den där känslan som får mig att gråta och som tydligt berättar att nu får du sakta ner. Börjar tänka tillbaka på veckorna som varit. Inser att jag vill inte somna för jag vill inte vakna upp själv i en känsla av panik där det känns som om jag ska kvävas och kroppen skakar. Min pappa vet, min mamma vet och nu vet ni. Jag kommer inte att bli fri från min ångest, jag måste lära mig hantera den, det går för det mesta bra men det är så sjukt jobbigt när det väl sker och speciellt de där få gångerna när jag inte kan sansa mig. Livet är skört!

Jag är i obalans, vad gör jag? Tänk om det är så att jag inte kan klara flera nya saker samtidigt? Hur gör jag då?

Jag börjar med sömnen, jag skapar en kvällsrutin och får hålla mig till den. Det kommer att vara jobbigt men jag måste bryta min dåliga vana. Jag behöver sova 7-8 timmar/natt och inte 4-5 timmar vilket har varit mer vanligt den senaste tiden. Såhär ser min plan ut.

  1. Sömn
  2. Fysisk aktivitet
  3. Mat – åt det hälsosamma hållet
  4. Däremellan jobb/skola/uppdrag

Hur gör du när du behöver hitta balansen, känna dig trygg och avslappnad?

Det handlar om insikt, om acceptans, att jag göra något åt det som sker och hur jag mår. Utmattning är skit, sviterna av utmattning är frustrerande, jag lär mig varje dag men det är jobbigt för det är trist att säga nej till det roliga. Fast samtidigt kommer jag inte att vara utan det roliga bara för jag att jag gör färre saker till och med en sak i taget ibland. Jag är ju rolig så var jag än befinner mig kommer det vara glädje.

Idag är en sådan dag. Imorgon blir en annan dag, en ny dag!

Tack!

Ha en bra dag ⭐️

Att börja träna igen 2019

Att vara borta från gymmet, gruppträning, styrketräning och all sorts träning egentligen har skapat ett motstånd hos mig.

Träning har varit en del av mitt liv men sedan jag fick barn har träningen gått i perioder och ibland har det varit promenaden till lekparken eller fixet i trädgården som har varit min aktivitet.

************************************

För två år sedan, våren 2017 hade jag precis börjat med min löpträningen och målet var vårruset i maj/juni med kollegorna på jobbet.

Jag hade prioriterat bort träningen för jobbet, familjen och alla de andra måstena jag hade i mitt liv.

Sen blev jag sjuk.

Att gå längs gatan vid mitt hus var i början så jobbigt, att jag efter 100 m vände gick hem och la mig på solstolen i trädgården. En vanlig 10 minuters promenad tog 20 min och ibland undrade jag om jag skulle orka gå hem. Hade alltid telefonen med mig så jag kunde ringa någon om jag inte skulle orka. Min första längre promenad själv gjorde jag 1,5 månad efter insjuknandet. Det var i augusti 2017 och jag minns den promenaden så väl för efter 5 min kommer yrseln på besök, jag försökte djupandas men troligen började jag hyperventilera och den nedåtgående spiralen var påväg. Jag skulle gå hela varvet för jag hade precis börjat lyssna på Anders Hansens bok Hjärnstark, toppen bra bok, rekommenderas👍🏻

Det skulle ta ett år till innan jag orkade gå 5 km i sträck och flera dagar i rad. September 2018 började jag med morgonpromenader och jag kände mig mer fri än jag gjort på länge. Jag hade mitt företag att tänka på och kopplat bort den yrkeskategori jag tillhört i så många år. Jag var tjänstledig på egen begäran.

Att börja träna efter utmattning skiljer sig åt mellan individerna, att lyssna till sin kropp och visa förståelse för hur dagen ser ut skapar större och bättre förutsättningar för att jag ska hitta till en hållbar livsstil. Det är ingen rak väg, ingen lätt väg utan det är tufft, motigt och emellanåt tryter tålamodet.

Jag trodde jag skulle dö varje gång som pulsen steg när jag tränade. Jag hade för mig att träning måste vara intensiv och svettig för att räknas som träning. När kroppen är trött och jag kör ett hårt pass på gymmet så stressar jag min kropp som egentligen behöver mer vila mellan de olika övningarna. För att bygga upp mina muskler och min uthållighet behöver jag börja i ett lugnare tempo och låta kroppen och tanken uppleva skillnaden på träning och flyktbeteende (reptilhjärna)

Det viktigaste är acceptansen för sin ork och sitt mående.

********************************************

Idag mars 2019, 20 månader senare har jag varit på gymmet 3 gånger och tränat gruppträning 2 gånger samt gått promenader på 2-5 km var och varannan dag. Samtidigt som jag har pluggat, jobbat och varit själv med barnen 4 veckor på en 8 månaders period.

Vissa dagar är jag helt slut och kroppen känns tunga, jag är andfådd och behöver längre vilostunder. Det går framåt och när tålamodet tryter är det lätt att glömma vad jag faktiskt har åstadkommit. Jag vill så mycket och låter tankar på gamla träningsmetoder härja runt istället för att vara här och nu och följa dagens möjligheter.

Acceptans och tålamod är begrepp som låter enkelt men är svårt, i alla fall för mig.

Ha en bra dag! 💚

Hur påverkar detta mig?

Hej!

Det tar längre tid mellan inläggen, jag har fortfarande en massa att skriva och jag skriver. Det finns en massa ord, en mängd meningar och enormt många tankar. Det är bara det att jag tvekar. Vilken nytta ger det att jag skriver om mitt sätt att handskas med psykisk hälsa? Jag blir nervös och undrar vad människor pratar om. Kommer detta att vara till en nackdel för mitt yrkesliv? Jag har jag blivit uppmanad att skriva mer positivt om livet och visst har jag funderar på det. Samtidigt är livet inte en rak väg från födsel till död. Det är en massa snirkliga stigar och det kallas utveckling!

När jag tittar bakåt och ser vad som har hänt i mitt liv och med mig själv så ångrar jag det inte. Detta är jag och livet är inte lätt alla gånger. Ärlighet är viktigt för mig, att dölja hur jag mår känns dumt, det tar mer energi att dölja än att säga hur jag mår.

Jag har människor i mitt liv som är lugna, som litar på mig och som får mig att le. De betyder massor för mig.

Att möta nya utmaningar ger mig energi

Det är fortfarande svårt att veta var gränsen går när det är för roligt. För många av oss är speciella tillställningar utöver det vanliga arbetet energigivande och energitagande. För mig är det stor skillnad om jag umgås med människor jag känner och vill umgås med eller om jag umgås med människor jag inte känner och i nya miljöer. Jag kan inte slappna av på samma sätt i nya miljöer, jag är mer på min vakt och då behöver jag återhämtning på andra sätt än att bara sitta ner och andas 10 djupa andetag.

Vi återhämtar oss på olika sätt.

Just nu befinner jag mig i en position som ger mig energi och som tar energi. Nya platser, nya människor, nya intryck och nya skratt. Jag känner hur komfortzonen utökas. Jag bjuder på mig själv, jag pratar om delar av mitt liv, min framgång och min motgång.

Idag är en vilodag, idag ska jag ta en långdusch, känna de varma duschstrålarna mot min kropp som om jag stod i ett vattenfall. Dricka en kopp kaffe i solen (om den visar sig) gå en promenad och lyssna på fågelkvitter.

Jag är tacksam för att jag fått möjligheten att utmana mig själv.

Jag är tacksam för min familj som hjälper mig.

Jag är tacksam för att jag tar mig tid för reflektion och återhämtning.

❤️❤️❤️

Ha en bra dag!

PS jag ska tänka mer på att det är okej att bara vara längre stunder och då menar jag i mer än 10 min.