Pappa håll handen här och mamma håll din hand här. Nu tar du kort mamma. ❤️ Det är kväll, vi har påsklov hela familjen. Vi börjar slappna av, tankarna på jobb börjar flytta på sig till tankar på nuet, familjen och ledigheten.
Vi fixar, testar och funderar över hur vi ska bygga. Kostnader, totalentreprenad eller bygga själva. Det blir för mycket, min hjärna säger stopp, inte ett projekt till. Vi gör klart det vi prokrastinerar, vi bygger en veranda till lekstugan så vi får undan gruset vi beställde förra sommaren.
Efter flera dagar i trädgården med solen som sällskap, barnen som far omkring och blir osams om vems tur det är på studsmatta, lite osämja måste det vara så vi är alerta och inte får för oss att vi gått och fått harmoni hemma.
Somnar av total utmattning före 22, vaknar 4:40 av något. Kan inte somna om. Går upp äter frukost med maken och vi sitter tillsammans, lyssnar på tystnaden och pratar om alla våra projekt. Underbart! Det var länge sedan vi hade denna sortens kvalitetstid tillsammans. Handen värker, inte så konstigt egentligen för det var ett tag sedan som jag arbetade så intensivt och fysiskt med kroppen.
Det går framåt, jag kan arbeta i trädgården, tänka i flera led och vara närvarande. Känner mig så glad och tacksam för denna upplevelse.
Dag 3, när det är dax att börja räkna ut mängden virke så känner jag att det är svårt att skapa en bild i huvudet och fokus är kortare. Dags för vila, att njuta och vara i nuet.
Återhämtning i familjens ledighet
Försöker få till en stunds vila och precis då bestämmer sig dottern för att gå på utflykt med kaninen utan att meddela någon. Stress påslaget kommer fort och katastroftankarna lika så. Till slut hör jag henne svara, hon sitter hos grannen på deras uteplats.
20 min senare går hon runt hörnet på huset och jag sitter kvar på baksidan och vaktar kaninburen. Efter en stund undrar jag vart hon tagit vägen. Inget svar när jag ropar, letar inne, i källaren går runt huset, möter en kvinna och frågar om hon mött någon flicka. Hon ruskar på huvudet. Jag ropar högre och plötsligt ser jag ett huvud som sticker upp på verandan hos grannen. Denna gång svarade hon inte. Snabb puls och med rädsla som var nära att övergå i panik går jag och hämtar henne. Det blir ingen vila denna eftermiddag. Nu blir det 100% fokus till nattningen.
Nu ligger jag här i sängen och känner att det där med familjelivet och återhämtning är en rejäl utmaning. Jag är bra på att pusha mig själv, nu ska jag bli bra på att inte göra någonting. Hur gör jag det? Var börjar jag?
Natti natti ⭐️
lindasoas.com 