Det där med återhämtning efter fysisk aktivitet.

Pappa håll handen här och mamma håll din hand här. Nu tar du kort mamma. ❤️ Det är kväll, vi har påsklov hela familjen. Vi börjar slappna av, tankarna på jobb börjar flytta på sig till tankar på nuet, familjen och ledigheten.

Vi fixar, testar och funderar över hur vi ska bygga. Kostnader, totalentreprenad eller bygga själva. Det blir för mycket, min hjärna säger stopp, inte ett projekt till. Vi gör klart det vi prokrastinerar, vi bygger en veranda till lekstugan så vi får undan gruset vi beställde förra sommaren.

Efter flera dagar i trädgården med solen som sällskap, barnen som far omkring och blir osams om vems tur det är på studsmatta, lite osämja måste det vara så vi är alerta och inte får för oss att vi gått och fått harmoni hemma.

Somnar av total utmattning före 22, vaknar 4:40 av något. Kan inte somna om. Går upp äter frukost med maken och vi sitter tillsammans, lyssnar på tystnaden och pratar om alla våra projekt. Underbart! Det var länge sedan vi hade denna sortens kvalitetstid tillsammans. Handen värker, inte så konstigt egentligen för det var ett tag sedan som jag arbetade så intensivt och fysiskt med kroppen.

Det går framåt, jag kan arbeta i trädgården, tänka i flera led och vara närvarande. Känner mig så glad och tacksam för denna upplevelse.

Dag 3, när det är dax att börja räkna ut mängden virke så känner jag att det är svårt att skapa en bild i huvudet och fokus är kortare. Dags för vila, att njuta och vara i nuet.

Återhämtning i familjens ledighet

Försöker få till en stunds vila och precis då bestämmer sig dottern för att gå på utflykt med kaninen utan att meddela någon. Stress påslaget kommer fort och katastroftankarna lika så. Till slut hör jag henne svara, hon sitter hos grannen på deras uteplats.

20 min senare går hon runt hörnet på huset och jag sitter kvar på baksidan och vaktar kaninburen. Efter en stund undrar jag vart hon tagit vägen. Inget svar när jag ropar, letar inne, i källaren går runt huset, möter en kvinna och frågar om hon mött någon flicka. Hon ruskar på huvudet. Jag ropar högre och plötsligt ser jag ett huvud som sticker upp på verandan hos grannen. Denna gång svarade hon inte. Snabb puls och med rädsla som var nära att övergå i panik går jag och hämtar henne. Det blir ingen vila denna eftermiddag. Nu blir det 100% fokus till nattningen.

Nu ligger jag här i sängen och känner att det där med familjelivet och återhämtning är en rejäl utmaning. Jag är bra på att pusha mig själv, nu ska jag bli bra på att inte göra någonting. Hur gör jag det? Var börjar jag?

Natti natti ⭐️

Annonser

Publicerad av Linda

Hej! Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️ Alla har en story och det här är min. Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗 Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras. Ha en bra dag!🌸 Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom Hi! Everyone has a story and this is mine. I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗 I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again. More about me on Instagram: @lindafalkestrom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: