search instagram arrow-down
Follow Lindas oas on WordPress.com

Kategori

Att vara borta från gymmet, gruppträning, styrketräning och all sorts träning egentligen har skapat ett motstånd hos mig.

Träning har varit en del av mitt liv men sedan jag fick barn har träningen gått i perioder och ibland har det varit promenaden till lekparken eller fixet i trädgården som har varit min aktivitet.

************************************

För två år sedan, våren 2017 hade jag precis börjat med min löpträningen och målet var vårruset i maj/juni med kollegorna på jobbet.

Jag hade prioriterat bort träningen för jobbet, familjen och alla de andra måstena jag hade i mitt liv.

Sen blev jag sjuk.

Att gå längs gatan vid mitt hus var i början så jobbigt, att jag efter 100 m vände gick hem och la mig på solstolen i trädgården. En vanlig 10 minuters promenad tog 20 min och ibland undrade jag om jag skulle orka gå hem. Hade alltid telefonen med mig så jag kunde ringa någon om jag inte skulle orka. Min första längre promenad själv gjorde jag 1,5 månad efter insjuknandet. Det var i augusti 2017 och jag minns den promenaden så väl för efter 5 min kommer yrseln på besök, jag försökte djupandas men troligen började jag hyperventilera och den nedåtgående spiralen var påväg. Jag skulle gå hela varvet för jag hade precis börjat lyssna på Anders Hansens bok Hjärnstark, toppen bra bok, rekommenderas👍🏻

Det skulle ta ett år till innan jag orkade gå 5 km i sträck och flera dagar i rad. September 2018 började jag med morgonpromenader och jag kände mig mer fri än jag gjort på länge. Jag hade mitt företag att tänka på och kopplat bort den yrkeskategori jag tillhört i så många år. Jag var tjänstledig på egen begäran.

Att börja träna efter utmattning skiljer sig åt mellan individerna, att lyssna till sin kropp och visa förståelse för hur dagen ser ut skapar större och bättre förutsättningar för att jag ska hitta till en hållbar livsstil. Det är ingen rak väg, ingen lätt väg utan det är tufft, motigt och emellanåt tryter tålamodet.

Jag trodde jag skulle dö varje gång som pulsen steg när jag tränade. Jag hade för mig att träning måste vara intensiv och svettig för att räknas som träning. När kroppen är trött och jag kör ett hårt pass på gymmet så stressar jag min kropp som egentligen behöver mer vila mellan de olika övningarna. För att bygga upp mina muskler och min uthållighet behöver jag börja i ett lugnare tempo och låta kroppen och tanken uppleva skillnaden på träning och flyktbeteende (reptilhjärna)

Det viktigaste är acceptansen för sin ork och sitt mående.

********************************************

Idag mars 2019, 20 månader senare har jag varit på gymmet 3 gånger och tränat gruppträning 2 gånger samt gått promenader på 2-5 km var och varannan dag. Samtidigt som jag har pluggat, jobbat och varit själv med barnen 4 veckor på en 8 månaders period.

Vissa dagar är jag helt slut och kroppen känns tunga, jag är andfådd och behöver längre vilostunder. Det går framåt och när tålamodet tryter är det lätt att glömma vad jag faktiskt har åstadkommit. Jag vill så mycket och låter tankar på gamla träningsmetoder härja runt istället för att vara här och nu och följa dagens möjligheter.

Acceptans och tålamod är begrepp som låter enkelt men är svårt, i alla fall för mig.

Ha en bra dag! 💚

Annonser
Kommentera
Your email address will not be published. Required fields are marked *

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: