Att leva med ångest

Att leva med ångest

Jag skäms inte över min kropp, jag skäms över att min karaktär, vilja och motivation har fått ge sig och att lättjan och latheten har fått styra och att dess härskare är ångesten! Jag vågar inte berätta om min vän ångesten för jag skäms över den. Jag vill dig inte störa men nu ska du få höra.

Vad jag åt det spelade ingen roll just då.

Jag är rädd att du ska kommentera och skapa en negativitet kring min kropp. Att du ska säga till mig vad som är bra eller inte. Det syns inte att jag mår dåligt, jag har inget brutet ben eller en skadad arm. Du behöver inte säga ryck upp dig eller gör så här, du behöver bara vara med mig.

Först gick jag ner i vikt sedan började gå upp i vikt för jag upptäckte att ångesten lättare kommer när blodsockret sjunker och om jag äter lite oftare kanske jag kan förhindra ångesten.

Jag ska äga min ångest.

Att ångesten beror på stress och att jag skapar stress i min kropp genom att äta sådant som får mitt blodsocker att åka berg och dalbana det förstod jag inte. (Det är en del av ångestproblematiken) Kanske har jag fel men detta vara vad jag reflekterade över och socker det är mig en riktig liten uppmärksamhetstjuv (om det ens är ett ord) 🤪

Jag ser så fantastisk många vackra människor och det handlar mer om utstrålning hos människan än tjockleken på deras ben. Det handlar om person. Vem är jag att döma? Vem är du att döma? Jag vet inte vad du har varit med om eller vad som fått dig att att ta ett beslutet. Jag kan bara säga att det kan bli bra eller bättre, det jobbiga är att du måste göra arbetet. Det är inte lätt 😅 ❤️

Att höra att det bara är att gå och träna eller att det bara är att sluta äta det där, det är ingen hjälp. Det är ett dömande och för någon som har det jobbigt är det inte rätt sätt. Visst ibland behöver vi alla en ”spark i baken” vi måste bara lära oss att veta när.

Jag vill vara stark, må bra och skapa en hälsosam livsstil som ger mig förutsättningar att möta livets framgångar och motgångar.

Jag tränar för att leva bra!

Varför tränar du?

Ha en bra dag ⭐️

⬇️

En bra balans mellan sömn, träning, kost och återhämtning skapar förutsättningar för att klarar vardagen bättre.

🤔

Hur får jag till det!?

Annonser

Träning och panikångest

Träning och panikångest

För mig är ansträngande träning kopplad till panikångest.

Inte så att jag får panikångest av att träna utan att symptomen av träning är detsamma som symptomen vid panikångest.

Ett hjärta som slår fort, en andning som blir häftig och en förvirring när mjölksyran i musklerna kommer. Den känslan av tyngdlöshet som blir efter att ha lyft en skivstång på 15 kg 10*3. Ungefär som när du ställer dig i en dörrpost och trycker armarna mot dörrkarmen hårt och räknar till 20 sedan släpper du och slappnar av. Kroppen gör något som du inte är beredd på, det är underligt.

Den häftiga andningen beror på att jag behöver syresätta blodet som pumpar runt i kroppen eftersom jag utsätter mina muskler för belastning (för en god sak)

Vid panikångest blir andning häftig för att jag omedvetet har börjat andats högre upp i bröstet och när det är riktigt illa övergår det till att hyperventilera. En känsla av overklighet och yrsel uppstår, paniken eskalerar så därför undviker jag gymmet. Jag har skapat en sorts förebyggande ångest och för att slippa den går jag inte till gymmet. Bra beslut, nej.

För hög intensitet skapar ångest hos mig.

En annan orsak är också att jag inte förstått varför jag blivit så trött efter ett träningspass. Jag blir slut och orkar nästan ingenting. Jag vill sova, det finns en familj, läxor, vakna nätter, arbete och skola. Det går inte ihop. Åter igen lägger jag mitt mående åt sidan för att ordna vardagspusslet. Så har det varit de senaste 7 veckorna. Istället för att stanna upp och inse att jag tränar fel, för intensiv och för korta pauser mellan repetitionerna. Jag vill göra det fort för kanske jag inner hem innan ångestkänslorna kommer. Jag har begravt mig i andra sysslor för att slippa möta den riktiga orsaken till min ångest.

Yoga och lugna förflyttningar är min grej.

Jag älskar yoga och just nu handlar min yoga om att hitta andningen och välja några yoga positioner som jag stannar i 2-3 min. Min förhoppning är att jag ska bli lugnare i kroppen och få mer återhämtning, spara energi och öka min uthållighet. Det går sådär. Min mentala bild är yoga utomhus vilket jag gjorde mycket i somras och dit vill jag igen.

Hur gör du för att återta kontrollen när träningen blir lagd åt sidan? Eller du kanske är en periodare som jag 🙈 Fullt ös några veckor sedan är det inte lika roligt men du har ändå inte fått en vana för att orka hålla i?

Hej å hå, kämpa på!

Hur skapar jag en hållbar planering?

Jag vill må bra, jag vill vara stark och kunna säga nej det beror på dig och inte mig. Jag vill vara en del av en helhet men jag vill inte försöka lösa din del utan jag kan finnas som ett bollplank men SU får lösa situationen på ditt sätt. Jag vill utvecklas tillsammans med dig och jag vill ge en positiv känsla till dig, jag vill också påminna om att alla känslor är tillåtna. Se till att du accepterar de negativa och inte fastnar i den nedåtgående spiralen för länge. Det jag menar är ⬇️ 👍🏻

Jag blir lockad av bilder och citat som berör framgång om träning. Just nu vill jag ha en Quick fix för det känns så oerhört tungt att skapa en hållbar planering. Jag skjuter upp det viktigaste. Det är så j-la mycket hela tiden.

Nu tänker jag dra mitt strå till stacken, jag tänker fokusera på stabilitet, uthållighet och styrka. Kondition kommer att ske genom promenader och målet är att i mars springa 2-3 km i en bekvämlig takt eller som ett intervallpass. Hur sätter du upp dina träningsmål?

Det är ett stort kliv att inse att jag inte är som då, att min kondition och styrka har minskat betydligt på 1,5 år.

Ärligt talat så har jag inte vågat träna något riktigt fysiskt där jag svettats i mer än 10 min.

Någon som känner igen sig?

Vilken lösning har du för att få vardagspusslet med barn under fem år, barn över 10 år och egen träning att fungera?

Kom med förslag, ge tips jag orkar inte ”uppfinna hjulet igen” 🙏🏻😃

Ha det gott!

PS Imorgon tänker jag skriva mer om varför träning är svårt för mig.

Jag tänker såhär

Jag tänker såhär

Det skulle kunna vara så att vissa tror att jag mår dåligt ofta men så är inte fallet. Oftast skriver jag om stunder som håller i sig 1-4 timmar och det är sällan det håller i sig flera dagar i sträck. Även om 14 dagar innan jul var bland de värsta jag varit med om denna höst. Jobb, tentor och familj något nytt för mig sedan jag blev sjuk. Samt att jag faktiskt tog ett betydelsefullt beslut på en måndag som fortfarande spökar i min tanke.

Facit är olika för alla, jag tänker såhär

När jag skriver om mina lärdomarna och tankarna jag får finns det troligen någon som upplever/upplevt det jag upplever nu. Detta är mitt sätt att sträcka ut en hand för att skapa kontakt.

Jag är så vaken på mina signaler men jag vet inte hur jag ska bemöta dem jämt och det finns några fina människor som delar med sig om sina upplevelser och det får mig att växa att känna mig starkare än jag varit.

Jag blir starkare och vågar mer

De samtal och de vänner jag lärt känna på ett nytt sätt är bevis på att det jag skriver om faktiskt betyder och jag känner mig inte ensam även om jag sitter själv i soffan i min egen stund av oro/ångest/trötthet/uppgivenhet/glädje/lycka/ro.

Jag tror också att några av mina närmaste läser och får en inblick i mitt liv och att det blir lättare att föra vissa samtal. Vet ni hur svårt det är att föra ett samtal med en 3 åring surrandes som en fluga runt maten på sommaren!?

Kaoset får mig att söka ordning

Att skriva får mig att finna någon sorts ordning i mitt virrvarr av tankar. Något jag har tappat i december är skrivandet för mig själv så ikväll tar jag fram den svarta boken och börjar skriva om 3 saker som jag är tacksam för idag. Jag kommer att skriva i 5 dagar på rad och sedan trappa ner och skriva varannan dag för att påminna mig om livet, om nuet och allt det som jag faktiskt har.

Tack för att du läser min text och tack för att du sträcker ut en hand till mig och delar med dig av dina erfarenheter. Fortsätt att höra av dig och dela med dig 💫

Tillsammans är vi starka ❤️

Att finna julkänslan

och den kom smygandes under förmiddagen på julafton. Trots mina förberedelser har magin för julen försvunnit desto närmare julen har kommit.

Nu ligger jag här i sängen med mina sköna boze lurar och njuter av ett fantastiskt ljud. Jag stänger omgivningen ute och är i min egen bubbla.

Tänker på alla inre bilder jag fått under dagen. Bilder som handlar om barnens glädje och lek. Att få sitta vid bordet och prata med människorna utan att behöva passa på ett barn som stoppar allt möjligt i munnen eller ska hoppa i trappen för det är skoj. Jag kan sitta och jag behöver inte kasta i mig maten.

Deltar i samtal från början till slut, äter gott, dricker gott och drar något halvbra skämt. Jag följer med i samtalen och känner mig inte förvirrad. Visst är de höga ljuden jobbiga och jag har inte samma förmåga att stänga ljuden ute som förr, det blir bättre.

Våra barn är stora, de vet hur det fungerar, de vet vad de ska göra, de har roligt och leker med kusiner och andra barn. De skojar, skrattar och hittar på tok. Vi har gjort det riktigt bra. ❤️

Jag börjar slappna av, känner att i år är jag med, jag är närvarande och oron har lättat på sitt grepp, jag tar några lugna djupa andetag och inser att det blev lite för mycket av allt möjligt men framförallt den goda maten. Känner mig glad över att jag faktiskt orkade och tog det lugnt även om det var nära att jag bara sa tack och hej till julen. Känner mig tacksam för alla som anstränger sig och bjuder in till samkväm. Enormt tacksam för de goda skratten som min familj bjöd på.

Har julkänsla kommit eller är det bara en enorm tacksamhet över den glädje som min familj bjuder på? Tacksamhet över att jag faktiskt kan vara närvarande på stora middagar. Åh vad är egentligen julkänsla?

Inför julen har nivån av stress pushats framåt. En kväll när jag satt där och kände att nu pallar jag inte mer men kunde inte bryta så upplyste maken mig.

– Linda du är bra på att pusha dig själv, lägg grejerna åt sidan, se vad du har lyckats med, slappna av och låt det vara ett tag.

Vad är det som får mig att driva på?

Det är prestationen, tillfredsställelsen av att jag har lyckats med en uppgift, att jag faktiskt kan.

Tidigare har jag inte reflekterat utan bara gjort för det är vad som har förväntat sig av mig.

Idag vet jag att jag strävar efter något som jag inte kan sätta fingret på men visst har det med någon sorts bekräftelse att göra. Samt familj och allt som hör där till, hur svårt ska det vara att ställa skorna på skohyllan eller att torka upp den spillda mjölken… Jag vill ha ordning och rent och det betyder inte attest ska vara ett museum hemma utan att man ska kunna gå i köket utan att bli blöt om fötterna eller få en extra skrubb på fotsulorna som följer med till nästa rum…

Kan det vara så att jag inte litar på mitt omdöme eftersom jag drev mig far of the road?

Så nu ligger jag här och funderar, borde sova men känner mig nöjd över att filosofer i det tysta huset med mina fantastiska hörlurar med brusreducering, självklart med hög nivå på brusreducering och inte en snarkning hörs.

Någon som varit till Kap Verde? Eller är Bali ett bättre ställe?

Imorgon är en ny dag eller idag är en ny dag!

God Jul!

Att tro på mig

Att tro på mig

Det finns inget fel i att vilja skapa förändring. Förändring är läskigt, skrämmande och bryter mot vanor. Vanor som byggts upp under lång tid.

Från dagen då vi föds, skapas våra vanor utifrån den vi är i, kombination med hur våra föräldrar tolkar oss.

Våra föräldrar gör det som fungerar för dem och det de tror är bra för oss. I många fall handlar det om trygghet, kärlek, vett, etikett och vanligt förnuft kan man tänka.

Hur jag har växt upp betyder mycket för mig. Jag har upplevt trygghet, fått uppleva saker och lärt mig att ta ansvar. Jag vill vara en duktig flicka och jag lyssnar på de som jag tror ger mig trygghet. Det är också detta som fäller mig då och då, att vara duktig istället för att tänka jag är bra.

En liten tillbaka blick över svunna tider behöver vi ibland. Det sägas att det ska blickas framåt och köras på. Våga ta steget och göra något annat, något nytt.

Det låter så lätt men det är en process.

Jag tror på att blicka framåt, göra annorlunda och följa utvecklingen. Jag tror också på att jag behöver blicka bakåt ibland för att minnas eller försöka se på en situation i ett nytt perspektiv.

Det är så lätt att döma sig själv och se allt det jobbiga, det som inte gick bra och därför kan det vara klokt att se i backspegeln ibland och förstå att jag faktiskt gjorde något bra även när jag tyckte att det inte gick bra.

Jag lyssnade och ändrade min position och löste problemet. Det förstod jag inte då för lösningen överskuggades av problemet som uppstod och mina krav på ett korrekt sätt slog krokben för mig.

Så tålamod, en blick i backspegeln och med en ödmjuk syn framåt så kommer det att ordna sig.

Det tar tid helt enkelt, Rom byggdes inte över en natt.

Idag hänger jag med pappa, kollar på en serie och samlar energi för att göra ett engelska prov. Min kropp är trött och jag måste lyssna, försöka göra lite i taget för att ladda energi och inte slösa. Det är okej att ligga ner i soffan på en måndag ❤️

Jag ska försöka lyssna på mig idag.

Vem lyssnar du på?

Ha en bra dag!

Tredje j*la advent

Tredje j*la advent

Nu har familjeföretagets icke valda VD gått ut i strejk. Inget fackförbund eller a-kasse pengar finns som stöd.

Idag är jag låg, energin är som bortblåst, julkänslan finns inte, inte ens självömkan har jag. Det bubblar inom mig och jag vill bara vara ifred. Ordet mamma går varmt var jag än befinner mig, nära eller på en annan våning. Försöker säga att det finns en pappa också men det fungerar tydligen inte så.

Kommer det ifatt mig, har jag inte bearbetat det tillräckligt? Kan det inte bara vara slut, kan jag bara få vara ifred?

Nej det fungerar inte så, de starka otäcka känslor jag upplevt har skapat en motorväg rakt in i reaktionscentrum. Det tar tid och vissa reaktioner kommer på en gång medan andra väntar på sig. Det ända jag vet är att det blir längre mellan bakslagen och jag har lärt mig att lägga in lite mer ledig tid efter hektiska perioder. Tydligen inte tillräckligt med återhämtning.

Så fort en doft, en mening, ett ord eller ett påstående dyker upp som påminner om situationer är det full fart på motorvägen rakt in i känslostormen. Framförallt sker det när sömnen varit väldigt oregelbunden under lång tid och stressen betydligt högre. Då går det fortare.

Det är nu jag testas på riktigt, det är nu mina verktyg ska användas som jag lärt mig om och som jag tränat på i lugna stunder.

Ilskan är ett faktum, jag lyssnade inte tillräckligt jag skulle bara göra lite till, å lite till å ännu mer. Japp nu får hela familjen råka ut för min irritation. Vadå mindfulness, yoga och andning det hjälper inte min tvättstuga, min kyl, mitt golv eller min ekonomi. Det finns ingen magisk tvättkorg hos oss.

Hur svårt kan det vara att låta bli tv-spelet, telefonen och tv:n? Hur svårt är det att lägga tvätten i tvättkorgen? Hur svårt är det att hänga upp sina kläder på krogen?

Va, ska vi prata ekonomi nu, jag har varit uppe med ett barn mellan 3-5 inatt och granjäveln välte visst tidigt imorse när jag äntligen somnat om.

Nej jag har inte PMS! Nej jag är ingen surkärring.

Jag är en kvinna med stora ambitioner och en positiv inställning till livet. Som precis som andra småbarnsföräldrar kämpar med nattning, drömmar, utbrott om än det ena och än det andra. Jag är en blivande tonårsförälder som försöker pejla mig fram på denna snåriga pre tonårsstig där höger blir vänster och vänster blir bakåt eller en cirkel eller ut och in eller något. Inget går att förutse och plötsligt får man en kram.

Jag är en fru, maka, gift ja kärt barn har många namn sägs det

Pass upp

Hotell

Catering

Tvättare

Snickare

Lokalvårdare

Bilverkstad

Inköpare

Matplanerare

Amatörkock

Måltidspersonal

Chaufför

Försäljare

Domare

Vakt

Planerare

Inredningsdesigner

Har jag glömt något?

Det är inte konstigt att jag är trött idag. Vi gråter lite på det och hoppas trycket släpper och klokheten återfinner sin.

Avslutar kvällen med hela familjen framför en film med glögg, godsaker och julskinka som jag självklart överäter så jag knapp kan andas för det är så gott.

Heja mig, nu är det 5 arbetsdagar kvar sedan lite ledigt med hela familjen. Jippi

Tänker ny dag, nya möjligheter!

Natti natti ⭐️