Jag behöver bli påmind ibland för att tänka till och tänka om. Det är lätt att fastna i vanor, att göra på ett sätt, att pusha, göra klar, flera saker på en gång. Överallt delar personer med sig om sina resor, upplevelser och lärdomar och många gånger tänker jag, bra för dig, kul, det gör du rätt i men idag sammankopplade min hjärna med flera frågeställningar jag haft de senaste dagarna och insåg att det är nog klokt att ta det lugnare.
För några dagar sedan fick jag möjligheten att prata med mamma i lugn och ro. Okej jag pysslade i köket, lagade mat och plockade undan men kände ingen stress över det. Jag förberedde för barnens middag som var klar när de kom hem från träningen helt slut och med lågt blodsocker, kan säga att det är ingen härlig stund när de är hungriga de behöver mat fort. I alla fall så satt vi och pratade och jag sa att jag skulle vilja lära mig att skriva bättre, kanske en novell och i det långa loppet skulle det vara spännande att skriva en bok.
-Varför tar du det inte bara lugnt, var ledig dina 20 % istället för att fylla dem? Undrar mamma.
– Jag vill göra något för mig, utvecklas i en hobby som jag gillar. Svarar jag, blir tyst en stund och säger sedan: Det skulle vara skönt att bara vara, Elin kommer att vara hemma så det blir väl till att utforska alla lekparker i närområdet.
Jag funderar en stund till och undrar vad det är som gör att jag känner ett visst motstånd med att vara hemma med en blivande 5 åring. Är det den intensiva semestern med mer än 400 lagade måltider, det konstanta plockandet och möjligheten till att bara läsa korta stunder som gör att jag längtar efter lugn och ro?
Den mentala biten, alltså själva inställningen till att vara hemma med barnet som behöver programmeras om. Att vara föräldraledig och bli trebarnsföräldrarna är en del av bakgrunden till min utmattning 2017. Barn = stress och jag behöver lära mig att leva med det. Jag älskar mina barn, min familj men jag har också stort behov av att vara själv, egentligen räcker det med 30 min om jag kan slappna av, koppla bort och njuta en stund men jag har ingen on/off knapp så vissa dagar är förmågan svår att ta tillvara på den där stunden att bara vara.
Denna sommar är ett bevis på att jag faktiskt kan vara förälder, planera dagarna och även vara en del flexibel men jag har fortfarande svårt att bara vara. Så nu sitter jag på gräsmattan, skriver detta inlägg och har valt att inte börja med något projekt i trädgården. Jag låter solen värma min kropp och förlikar mig med tanken att bara vara en dag i veckan hela hösten, jag har fyra hela dagar att ”prestera” på jobbet och 7 dagar att vara förälder på, klart jag ”bara ska vara”!
Kan du bara vara? Hur gör du för att slappna av?
lindasoas.com 
Ja det är viktigt att hinna med sig själv. Att bara få vara och göra det som känns bra just då. Hur ska man annars orka vara ett bra jag, för sina närmaste om jag inte först är ett bra jag mot mig själv.
GillaGillad av 1 person