I fredags bokade jag mitt första Bodypump pass och idag genomförde jag det. Sitter med darriga armar och väntar på att vattnet ska koka upp så jag kan dricka varmt te och meditera, reflektera över dagen och finna nytt fokus.
Inför nya pass kommer får jag ofta lätta ångest påslag, ångesten är hanterbar och jag har genomfört passen.
Något som jag lärt mig att göra är att fråga, vad behöver jag, hur fungerar övningen och det viktigaste, jag stannar upp tar in övningen och finner mitt tempo. Känns det konstigt eller om jag blir trött stannar jag också upp.
Jag avväpnar mig själv genom att berätta för instruktören att detta är nytt för mig och när/om jag stannar upp så handlar det om att jag försöker finna fokus eller rätt känsla i övningen. Om det skulle vara så att jag behöver lämna lokalen så vet hen om att det handlar om mig och mitt sätt att handskas med träningen.
För det är så att träning är en pulshöjande aktivitet och känslan påminner väldigt mycket om ångest. Snabb puls, ökad andning och ibland lite förvirring för att musklerna skakar. Det är detta jag kämpar med varje träningspass.
7 tillfällen i januari med pulshöjande aktivitet på lokal och sedan promenader och yoga har varit min träningsutmaning i januari månad.
Jag lär kroppen att åter förstå att pulshöjande aktivitet vid träning är något bra och att min ångest får mindre utrymme och demonerna minskar med sin djävulskap.
Dagens pass i bodypump gav mig darriga ben i mitten av passet, stumma armar och axlar och lätt förvirring. Kroppen behövde snabbt energi och jag hittade tre godisbitar i skåpet som jag snabbt åt upp och 15 min senare var mitt blodsocker reglerat och jag började känna mig normal igen. Dagens pass motsvarar 12000 gjorda på en timme, inte konstigt att jag kände mig helt stum i överkroppen och hade slut på energi.
Jag är tackas för mina vänner.
Jag är tacksam för de möjligheter jag skapar för mig att utvecklas i.
Jag är tacksam för att jag kan var mig.
Vad är du tacksam för?
Nu rockar vi vecka 6 💪🏼 💫
Kram Linda
lindasoas.com 