Den kloke anpassar sig…

Idag fick jag ångest, först var det en rastlöshet i kroppen som övergick till oro, jag kände mig förvirrad och kunde inte slappna av. Jag var uppe i varv, rejält. Detta är en varningssignal. Jag var nästan påväg att gå all in i en diskussion med maken där jag tyckte att han kunde vara mer stöttande i mitt kaos.

– Jag vill inte att det ska bli som det var. Du är påväg in i kaoset igen. Är skolan så viktig?

Som tur var stannade jag upp där i tanken på vad jag skulle svara med. Jag hummade, klev in i bilen och åkte hem. Pratade om vänner som gjort stora beslut och förändringar i sitt liv.

Tidigare under dagen när jag försökt plugga samtidigt som jag var hemma själv med E hade tanken slagit mig. Behöver jag göra klart skolan? Vad är viktigt för mig? Tanke avbröts av att E hade badat klart dockan och behövde hjälp.

Jag vill ha en aktiv fritid, komma igång med löpningen igen och bygga upp styrka i kroppen.

Denna vecka har jag avbokat alla mina träningspass för att få ihop det med familjen. Jag har nallat på återhämtningstid och hjärtat fladdrade till efter lunch på torsdagen, ett varningstecken. I mitt huvud har jag haft ett mantra, andas, ta det lugnt det ordnar sig bara du slappnar av.

De senaste tre dagarna har jag skrivit på en tillsvidareanställning på 100%, åkt tre olika tåg med en 4 åring, bott på hotell, shoppat, varit på skidtävling, städat huset (maken gjorde det mesta) tvättat, handlat mat och försökt plugga. Jag har känt en rastlöshet i kroppen, kort stubin, dåligt tålamod, svårt att komma till ro, tänkt på döden och framtiden.

Nu sitter jag här i mörkret, i sängen, med en tallrik havrefras och mjölk, klockan är över midnatt.

Det är 8 mars – internationella kvinnodagen!

Innan jag ens tog fram den mentala bilden över ambivalenskorset hade jag bestämt mig; Jag behöver inte gå färdigt skolan. Jag klarar mig bra med det jag har lärt mig och ett betyg i en kurs definierar inte mig som person utan i detta fall skulle det definiera mig och min dumhet om jag fortsatte.

Jag öppnade en dörr till lärarlivet igen och då behöver jag stänga en anna dörr. För många dörrar öppna ger drag och tankarna fladdrar, många stängda dörrar skapar tomhet. Rätt antal dörrar öppna och stängda ger mer utrymme för återhämtning.

En våg av ledsamhet kom över mig när jag fattade beslutet, blev fundersam, borde jag inte känna lättnad? Ledsamheten beror på att jag inte kunde se felet jag gjorde, för att jag är så van att pusha, lösa och fixa.

Tänk så viktigt det är att ha någon att prata med, att lyssna på och bli lyssnad av så att jag själv kan ta beslutet som jag tänkt men inte förstått att jag kunde ta. Mitt omedvetna blev medvetet, jag reagerade på händelsen och tog ett aktivt beslut. Det blir ingen erfarenhet om jag inte aktivt reagerar på det som sker, då blir det bara en händelse som försvinner bland alla de andra händelserna som jag upplever.

”Den kloke anpassar sig efter omständigheterna så som vattnet formar sig efter kärlet.”

Har du någon som du kan prata med?

Önskar dig en skön söndag! ❤️

/Linda

Publicerad av Linda

Hej! Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️ Alla har en story och det här är min. Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗 Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras. Ha en bra dag!🌸 Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom Hi! Everyone has a story and this is mine. I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗 I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again. More about me on Instagram: @lindafalkestrom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: