Snabba fötter på fredagsmorgon.

Riiiing, riiiing

Ringer det i drömmen? Vänta…det ringer på dörren. Vilken dag är det? Fredag…

Jag glider ur sängen, fötterna landar snabbt och mjukt på den sköna beiga heltäckningsmattan. Jag greppar tag i benet på Jonas och ruskar till. Jonas det ringer på dörren.

Vad har jag för kläder på mig, tar på mig den svarta morgonrocken som hänger bakom sovrumsdörren och sömnigt går jag nedför trappan. Tänker mig lätta steg, hör dunk dunk när jag sätter ner en fot på varje trappsteg. När trappen svänger tar jag tag i ledräcket för jag känner mig groggy.

Sonen är visst vaken och hinner före mig till dörren. På farstukvisten står en hantverkare. Är klockan redan 7.

Sov du?

Ja.

Hittar ett par svart adidastofflor som jag kör in fötterna i. Åter snabba steg ner i källaren för att släppa in hantverkarna. Känner hur hälarna nuddar de kalla betongstegen i trappen, det är inte stabilt, ett ledräcke skulle behövas.

Förvirrad öppnar jag garaget, kolarn snabbt att jag verkligen knöt skärpet i morgonrocken. Sedan drar allt igång, Jonas kommer ner och tar över. Jag flyr upp och hittar lite smidigare kläder att ha på mig.

Hantverkarna varsnar för det höga ljudet som kommer att uppstå nu när betonggolvet ska bort. De lugnt tänker jag men ack så fel jag hade. Du kan få lyssna här om du vill ⬇️

Packade ihop tvätten och åkte till mamma och pappa för att tvätta. Vi har just nu ingen tvättmaskin inkopplad och barnen undrar om de har rena kläder. Denna dag hade jag planerat som en lugn dag för återhämtning, startade på ett helt annat sätt.

Jag befinner mig i stress, försöker ta det lugnt. Låta tanken hålla sig kvar i nuet och inte sticka iväg för att bygga upp ett senario av kaos. Just nu har jag väldigt lätt för att få stresspåslag men så har jag också haft 2,5 vecka med ett högre tempo.Tänker på återhämtning varje dag och försöker skapa utrymme för det men ack så svårt det blir när vardagarna har förändras pga vår källarrenovering. Maken har gjort en massa och det är jag tacksam för. Ändå ska vardagen rulla på och sysslor göras. Korta stunder av stress är inte farligt, det är den långvariga stressen som förstör och förgör kroppens balans. Vems ansvar? Mitt.

Nu börjar vi, hej källarrenovering!