(utan rubrik)

Att känna fullt ut

”Om vi ska ta tillbaka vår glädje över att leva där vi känner alla känslor fullt ut behöver vi erkänna inom oss själva att rädsla och kärlek är motsatser och att vi kan välja mellan de här tillstånden. Det gör vi genom att välja våra tankar och att hantera våra känslor. Oftast räcker det med att vi hittar en positiv sak, en positiv tanke i en besvärlig situation för att vi ska hitta tillbaka till vår medvetenhet, vår kraft där vi kan styra oss själva” Hilmar TH Hilmarsson

Ligger tvärsöver sängen och läser min senaste bok på literaturlistan Konfliktens magi och känner att jag har hittat hem. Det här behöver jag, det var meningen att jag skulle läsa just denna kurs Konflikthantering i arbetslivet.

Det är lite mer än 2,5 år sedan jag blev sjuk i utmattningssyndrom med depression och jag har länge sökt efter något som kan beskriva vad som faktiskt gjorde att jag blev bättre.

Jag kände så många känslor, jag grät floder, ibland kunde jag inte prata för då började jag gråta, jag hade inget tålamod för den lilla energi jag hade gick åt till att existera, jag visade upp mig som ett en skal och inuti mig var det kaos. Det fanns ingen ordning eller struktur, tanken for hit och dit, gick till köket öppnade kylskåpet stod och tittade och undrade vad det var jag skulle göra, jo jag var kissnödig. Jag var rädd för mig själv, jag var rädd för situationen och jag var rädd för att försvinna. Jag kunde fokusera på en sak i taget, då gick det bra men kom något iväg så tappade jag den tanken och den ny tanken tog plats, en tanke i taget men så ibland kom jag ut ur mitt skal, jag vet inte hur eller varför men något skedde undermedvetet så att jag blev medveten och hamnade i nuet, kände solens värmen, doften från blommorna, lugnet i kramen, glädjen i barnens skratt och lugnet i min kropp. I början bara för en stund men nu kan jag vara lugn i flera timmar, sällan hela dagar och framförallt inte i veckor för jag har tonårsbarn och dem kan jag bli riktigt irriterad på ibland 😅

Jag vill lära mig att känna fullt ut, att tillåta mina känslor och inte gömma mig för dem, det är min utmaning denna vår, förutom att vara mamma, fru, och alla dessa roller jag äger.

En positiv tanke är vad som krävs för att hitta tillbaka till vårt medvetande, vår kraft där vi kan styra oss själv. En positiv tanke.

Vilken är din positiva tanke för dagen?

För mig är det hur varm solen är i februari trots blåsten och att jag gick min planerade promenad idag. Kroppen känns skön och mitt inre lugn är nära.

Ha det gott!

Nya rutiner och jag är morgontrött.

Vilken vecka jag har haft! Har jobbat heltid denna vecka och med en förkylning som håller sig fast var de första tre dagarna slitsamma. Huvudvärken började komma efter lunch och Alvedon var min räddning de två första dagarna sedan blev det en god saftigt nybakad bulle på onsdagen. Mjölk och bulle är min första kur att bota huvudvärk.

Det har varit en skön känsla att gå till jobbet, ljuset tidigt på morgonen och fågelkvittret får mig att le. Att det också är ljust när jag gått hem har varit toppen även om jag har varit riktigt trött.

Idag fredag vaknade jag till blå himmel och sol. En perfekt dag att spendera på IP med eleverna och åka skridskor. 11000 steg gav denna arbetsdag mig, vilken förmån även om frisk luft gör mig trött. Sov en stund på soffan under eftermiddagen, en skön härlig stund. Är fortfarande trött så det blir en tidig kväll för att återhämta mig och kunna njuta av mitt kommande sportlov, först några dagar plugg för att komma ifatt sedan tar vi ledigt, jag och barnen.

Något jag har upptäckt denna vecka är att jag är riktigt morgontrött. Eftersom jag tidigare har börjat 9:30 så har mina mornar varit lugnare. Nu ska jag in nya rutiner och det rubbar hela familjens rutiner och vi har klarat det över förväntan. Till nästa vecka ska jag se till att ha en tydlig veckoplanering gällande maten så att hela familjen blir inblandad. Det ska inte stå och falla med mig på vad det blir till middag. Nya rutiner nya utmaningar. Jag väljer att lära mig av mina upplevelser för det är först då jag utvecklas och kan skapa möjligheter för mig att må bra.

Nya upplevelser med tonåringar i huset

Yrsel, varje steg och varje böjning, kroppen skriker motstånd när jag börjar plocka undan kaoset som uppstått på en vecka. Jag har släppt henne fritt, hon har fått vara sitt kreativa jag och flyttat från aktivitet till aktivitet allt för att hon ska må bra. Jag längtar till den första promenade ute i friska luften.

Idag är hon pigg, tar upp fajten med sina bröder som stör, vaktar sina kakor som hon valt själv, allt för att hon ska dricka. På 1177 gav de tipset om att kex skapar törst så ge henne kex så kommer törsten, vilket stämmer. Hon har en egen vattenflaska som hon får gå och dricka ur och någon gång under dagen har jag gett henne vätskeersättning, nej hon har inte haft ett val för barn vet inte bäst själva och vätska är viktigt när de är sjuka och har feber.

Att vara sjuk med stora barn är en helt ny upplevelse. De klarar så mycket själva, visst servar vi med mat, dryck och smärtstillande men de har hållit sig till sitt rum, sin säng och tv-spel så klart. På eftermiddagarna har de kommit ner till vardagsrummet och umgåtts i soffan. Det har varit hög mysfaktor trotts allt hostande snörvlande. Varje kväll har vi titta på en film och vi har presenterat gamla godingar för dem och vissa filmer har passat medan andra har varit dåliga.

Indiana Jones

Baksmällan 1, 2, 3

Pirats of the Carabien

Tomb Radier

Ikväll vill de inte titta på film med oss så då får vi räkna dem som friska ❤️

En annan grej som jag börjat med under sjukdomstiden är att titta på Love iland UK på Cmore. Jag vet inte varför det fascinerar men underhållande är det och helt klart långt från min livssituation, trebarnsmamman mitt i en renovering med en ständig känsla av kaos runt hörnet. Nog funderar jag på hur det skulle kännas att gå runt i bikini 👙 om dagarna i sol och värme. Nästan så att jag klickade hem lite nya strandgrejer, hihi, nästa sa jag.

Kollar du på någon serie? Är du besatt av någon serie?

Tack för mig!

Vårkänslor och renovering

Att få sova en hel natt på över 1,5 vecka är en underbar känsla. Att få sova tre nätter utan uppvak och vakna till sol och fågelkvitter ger mig en massa energi.

Alla är feberfria och det firar vi med go fika denna fina fredag ❤️

Tacksam över familjen, huset och smakrika jordgubbar. Låter denna dag fortsätta i ett lugnt tempo och funderar lite mer på renoveringen av källaren. Många beslut som ska göras innan det är dax för inredning, som jag längtar tills detta projekt är klart.

Ha en skön dag!

Kram ❣️

Influensan har oss i sitt grepp

Här kommer en liten uppdatering kring vårt elände just nu.

Sedan 31/1 har det varit sjukstuga hos oss. 2/2 blev maken sjuk och jag han med två träningspass innan bacillerna fick grepp om mig också. Feber i dagarna fyra, med en värk i kroppen som var så intensiv att jag var tvungen att Alvedon så att jag kunde sova. Träningsvärk och influensa är en dålig kombination.

På fredagsmorgon vaknade ena sonen med feber så nu har vi 4/5 sjuka i huset. Jag fick en läkartid på fredagseftermiddag eftersom jag är andfådd och att gå upp för trappen var en utmaning. Träffade en bra läkare som skickade mig på röntgen och vi kunde utesluta lunginflammation, skönt. Eftersom jag vara astma fick jag en intensivkur med kortison och jag kan säga att det finns lite pigghet i kroppen igen även om hostan drar ner allmäntillståndet.

Idag söndag vaknade jag upp med en utvilad känsla i kroppen men dottern vakande upp med 39 grader och huvudvärk och gråt 😢 Det har alltså börjat om. Maken känner sig sämre och mitt tålamod är litet.

Sist familjen var sjuk samtidigt var i juni 2015 när vi alla blev magsjuka en efter en och jag var gravid med Elin, trodde jag skulle föda barn då. Senaste gången jag hade influensa var 2007 när jag väntade pojkarna men nu har vi alltså drabbats hårt så imorgon blir det att ringa läkaren igen och se vad dotterns höga feber beror på.

Några fler som är sjuka?

Nu ska jag dricka näringsjuice med sting i!

Morötter, apelsin, citron och ingefära.
Syrlig med c-vitamin

Utmanar min ångest och testar bodypump

I fredags bokade jag mitt första Bodypump pass och idag genomförde jag det. Sitter med darriga armar och väntar på att vattnet ska koka upp så jag kan dricka varmt te och meditera, reflektera över dagen och finna nytt fokus.

Inför nya pass kommer får jag ofta lätta ångest påslag, ångesten är hanterbar och jag har genomfört passen.

Något som jag lärt mig att göra är att fråga, vad behöver jag, hur fungerar övningen och det viktigaste, jag stannar upp tar in övningen och finner mitt tempo. Känns det konstigt eller om jag blir trött stannar jag också upp.

Jag avväpnar mig själv genom att berätta för instruktören att detta är nytt för mig och när/om jag stannar upp så handlar det om att jag försöker finna fokus eller rätt känsla i övningen. Om det skulle vara så att jag behöver lämna lokalen så vet hen om att det handlar om mig och mitt sätt att handskas med träningen.

För det är så att träning är en pulshöjande aktivitet och känslan påminner väldigt mycket om ångest. Snabb puls, ökad andning och ibland lite förvirring för att musklerna skakar. Det är detta jag kämpar med varje träningspass.

7 tillfällen i januari med pulshöjande aktivitet på lokal och sedan promenader och yoga har varit min träningsutmaning i januari månad.

Jag lär kroppen att åter förstå att pulshöjande aktivitet vid träning är något bra och att min ångest får mindre utrymme och demonerna minskar med sin djävulskap.

Dagens pass i bodypump gav mig darriga ben i mitten av passet, stumma armar och axlar och lätt förvirring. Kroppen behövde snabbt energi och jag hittade tre godisbitar i skåpet som jag snabbt åt upp och 15 min senare var mitt blodsocker reglerat och jag började känna mig normal igen. Dagens pass motsvarar 12000 gjorda på en timme, inte konstigt att jag kände mig helt stum i överkroppen och hade slut på energi.

Ingefärste, majskakor smaksatta med havssalt, hasselnötskräm toppad med skivade bananer.

Jag är tackas för mina vänner.

Jag är tacksam för de möjligheter jag skapar för mig att utvecklas i.

Jag är tacksam för att jag kan var mig.

Vad är du tacksam för?

Nu rockar vi vecka 6 💪🏼 💫

Kram Linda

Det blev ett träningspass

Så detta hände…jag kom iväg på ett crossfit pass igår. Klättra i rep och träna grunden för pull ups dvs hänge i en stång och aktivera rätt muskler. Toppen bra pass som känns i kroppen idag.

Trött kropp och yrslig när jag kom dit, rensat huvud, stumma ben och med stolthet går jag därifrån. 1 timme efter träningen känner jag en annan sorts energi i kroppen och jag kan slappna av på ett annat sätt.

I mitt minne har jag många stunder av skön och härlig träning och har längtat till att hitta den sortens träning igen. Det känns som om jag har hittat något bra här, äntligen är jag på rätt spår.

Att känna musklerna i kroppen och att kunna kontrollera dem för att göra rätt i övningen är en underbar känsla, för kontroll det gillar jag.

Har anmält mig till ett specialpass imorgon lördag 8:30 på First Class men har reservplats 10 då jag hittade passet försent. Lite chans att jag får en plats så jag tror det blir en sväng till gymmet istället och träna på marklyft så jag får till tekniken.

Vad gillar du för träning? Har du någon favoritövning?

Nu en kopp kaffe, städa huset och vabba barnet som är på bättringen.

Ha en bra dag! ❤️

Vabruari kom tidigt i år

Vilken vecka…börjar med att jag är sjuk. Magen är svullen och känns som om jag skulle kunna sticka hål på den med en nål och luften skulle pysa ur. Ingen aktivitet i magen den står stilla, känner ingen hunger men äter en god smörgås med avokado och kalkon på. Efter känns det som om jag inte kan andas ligger raklång på sängen och försöker andas igenom den obehagliga känslan. Det släpper efter någon timme. Dricker mycket vatten och känner mig piggare efter lunch. Meddelar jobbet att jag kommer på tisdag.

Åker på yin yoga och mitt i passet känner jag hur det börjar röra sig i magen och jag kan slappna av bättre. På tisdag morgon börjar vi om igen…med stor vånda och besvikelse ringer till jobbet, jag är hemma idag. Ingen Crossfit på kvällen och jag tappar orken lite.

Jag vill att goda rutiner ska hålla i sig och jag vill ha de fasta rutinerna när det gäller träning för det är lättare att komma iväg än om jag inte har några bestämda tider då finns det annat som jag väljer, typ hemmets uppgifter *suck*

Tillbaka på jobbet i onsdags, de ringer från förskolan, Elin har feber. Kul att träffa kollegorna men det är bara att packa ihop och åka till förskolan där jag möta av en hängig liten tjej som inte alls är som hon brukar.

Efter en natt med många vakna stunder sitter jag nu i soffan med Elin som ligger bredvid mig. Jag känner mig förvirrad och yr. Någon hade ätit upp Elins bröd så det blev en sväng till affären för jag vill att hon ska äta lite så hon är helt loj. Tar inte fram glassen direkt. Det här med att vara själv med sjuka barn är en utmaning när jag inte kan lämna henne själv hemma. Jag kände mig sjukt effektiv in och ut på en femma. När jag packar i bilen ser jag mig själv i fönstret:

”Sliten morsa med flottigt hår, vinterstövlar på yogapants och ett barn som ser helt utslaget ut i kundvagnen. High 10 på den 🖐🤚”

Får ett fint meddelande från en vän som också är hemma med sjukt barn och känner mig inte helt ensam längre 💕

Tänker vad ska denna vecka ge mig för lärdomar??

Jag är tacksam för bilen, vi kom smidigt till affären. Tacksam för att jag tjänar pengar och kan handla mat. Tacksam att få vara nära mitt barn, mysa och vara närvarande.

Det finns en viss ängslan över ett sjukt barn som gråter för minsta lilla, vill inte äta eller dricka Jag klarar det. Jag åkte till affären utan ångestpåslag och tog det lugnt. Detta är livet och jag är inte en sämre människa för att jag tar hand om mina barn och har min familj i fokus ibland.

Jag känner ansvar till mitt arbete och jag blir en bättre person om jag kan vara mer avslappnad och mer närvarande i nuet istället för att låta mitt konsekventa tänkande ta överhand. Att kombinera arbete och familjeliv är något de flesta kämpar med och med förståelse och ödmjukhet skapar vi ett bättre mående hos oss alla. Det jag behöver lära mig är att prioritera, vad behöver jag för att må bra och vad kan jag göra senare?

Ja detta blev en sammanfattning av flera dagar, tack för att du läste. Vilka lärdomar drar du av din vecka?

Ha det gott! 🤗

En stund i natten

Jag ligger där på min sida i sängen, hör dig andas. Så nära men så långt bort. Lyfter min hand, smeker sakta din rygg och känner värmen från din kropp. Jag låter handen vila på bröstryggen och känner dina lugna andetag. Känner du min hand, min närvaro?

Jag lägger handen under mitt täcke igen. Vickar på fötterna, spänner och slappnar av. Jag har missat sömntåget. Kommer det att komma ett till tåg.

Tillsammans men ändå så långt bort.

Jag smyger upp ur sängen, drar försiktigt upp rullgardinen och tittar ut genom fönstret. Det är stilla, himlen är mörk och vägen är blöt. En rysning går genom kroppen, jag sätter på mig morgonrocken och går så tyst jag kan ner i köket. Jag är ensam.

Tar fram en kastrull, fyller den med vatten och ställer den på spisen. Det går fort att koka upp vattnet. Jag hinner precis ta fram en kopp och välja te, citron med ingefära, ett grönt te så här i sena timmen.

Jag söker närhet och värme. Nu sitter jag här själv med en varm kopp te i ett kallt kök. Ensam med mina tankar. Tankar om kärlek, ensamhet och besvikelse. Du är nära men så långt bort. Vi lever tillsammans i parallella världar och när vi hamnar i ofas känns du så långt bort. Ser du mig?

Jag hör steg på övervåningen, någon går på toaletten, är det du? Vatten rinner, dörren öppnas, tunga försiktiga steg hörs i trappen. Du kommer gåendes i hallen rakt fram till mig, lägger din stora hand på min kind och jag lutar huvudet mot din varma hand. Du tittar mig i ögonen och smeker mig kind, sakta för du handen nedåt och den stannar när den kommit till halsen, din fingrar formas efter min nacke. Du böjer dig ner och kysser mina läppar försiktigt med ett tryck. Hej, ❤️

Det tar tid men tränar det gör jag.

Vad är det som har hållit mig tillbaka till att träna? Varför har jag haft ett sådant motstånd till träning? Varför ska jag träna?

Jag söker svar på frågorna som håller mig tillbaka. Jag vet fördelar med träning, jag minns känslan av att orka springa 5 km utan att gå, när stegen var lätta och det gick av bara farten. Jag minns känslan när jag med stark kropp dansade fram på gatorna och kläderna satt bra.

Jag måste gå ner i vikt innan jag går till gymmet. Jag måste orka gå en 60 min promenad innan jag börjar träna. Jag måste investera i nya kläder så jag känner mig bekväm gärna byxor med hög midja som håller i magen. Jag passar inte in på fitness platserna ännu.

Vem har sagt att ett träningspass måste vara 60 min?

Jag har börjat på nytt och se så långt jag har kommit. Det finns inga ursäkter att låta bli träning det finns förklaringar till varför viss träning vid en viss tidpunkt inte fungerar. Det kallas individanpassat och följer den enskilda individens behov och utveckling.

Vad är träning? Träning är en fysisk aktivitet där pulsen höjs under en längre tid. Det finns ingen fast träningstid eller träningsform. Jag måste göra det som passar mig och du måste göra det som fungerar för dig.

Jag började med att gå 100 m på min gata, som en månad senare blev 700 m runt kvarteret. Testade 2 km i skogen, var trött och yr i tre dagar. Promenerade i 15 min satt mig på ett elskåp när jag hade 300 m hem och undrade om jag skulle komma hem. Kunde jag ringa någon som skulle köra hem mig. För två år sedan låg jag däckad i influensan och kände mig sjuk på riktigt, då kunde jag slappna av och mina må bra stunder ökade från timmar till två tre dagar på raken. Idag kan jag träna med hög intensitet i 60 min och i förrgår gjorde jag marklyft med 45-50 kg. Hur jag kom hit?

År 1

Jag började med korta promenader, utökade sträckan, vilade, vilade, vilade, promenerade, stretchade, hittade lugna yogaövningar för nybörjare, vilade, vilade, promenade och ökade farten. Provade att springa, gjorde 10 benböj med stol, utfall, vila, vila, vila, promenaderna blev längre, en period gick jag 5 km varje dag.

År 2

Jag blev medlem på ett gym gick dit Max 5 gånger på ett år, var inte min grej. Mer stress än nytta. Testade paddelboard och hittade min sommaraktivitet. Började promenera 5 km varje dag i en månad. Tränade hemma, benböj, utfall, armhävningar och magövningar. Testade aroestreching, min första pulshöjande aktivitet i grupp. Blev medlem på ett nytt gym. Gick en gymintroduktion till specifik träning med maskiner, var där några gånger.

År 3

Promenerade, började göra yoga i flöden hemma. Köpte en egen paddelboard på sommaren. Deltog i yoga på ett gym och gick med i en privat yogagrupp med fokus på återhämtning. Köpte kettelsbells och började swinga hemma. Testade ett crossfitpass. Åkte längdskidor, Åkte på yogahelg och genomförde 6 pass på två dagar. Åkte mer längdskidor och har nu börjat med crossfit i en nybörjargrupp.

Ändå sitter jag här och förringar min insats. Tänker att jag borde kunna mer samtidigt som jag känner oro och ångest över att göra fel val och dö på kuppen. Vilket dilemma. Det är bra att jag skrev detta inlägg för att försöka ge en bild av hur min träning har utvecklats. Det blev en riktig aha stund för mig.

Ett av felen som jag har gjort är att jag jämfört mig med hur jag har varit och med vad andra gör. I min knäppa stunder håller jag fortfarande fast vid prestationen. Tankar som att jag borde också kunna göra det där blir mer ett hinder än en hjälp. Jag måste se till mig och min kropp.

Jag tränar för att bli stark och för att bli smalare, ingen idé att hymla med det. Jag vill orka med mitt liv och må bra. Nu är kortenpå borden och jag vad jag har att göra med, ett stycke kött som behöver blir mer proteinrikt med mindre fett.

Hej! 👋🏻