Jag ligger där på min sida i sängen, hör dig andas. Så nära men så långt bort. Lyfter min hand, smeker sakta din rygg och känner värmen från din kropp. Jag låter handen vila på bröstryggen och känner dina lugna andetag. Känner du min hand, min närvaro?
Jag lägger handen under mitt täcke igen. Vickar på fötterna, spänner och slappnar av. Jag har missat sömntåget. Kommer det att komma ett till tåg.
Tillsammans men ändå så långt bort.
Jag smyger upp ur sängen, drar försiktigt upp rullgardinen och tittar ut genom fönstret. Det är stilla, himlen är mörk och vägen är blöt. En rysning går genom kroppen, jag sätter på mig morgonrocken och går så tyst jag kan ner i köket. Jag är ensam.
Tar fram en kastrull, fyller den med vatten och ställer den på spisen. Det går fort att koka upp vattnet. Jag hinner precis ta fram en kopp och välja te, citron med ingefära, ett grönt te så här i sena timmen.
Jag söker närhet och värme. Nu sitter jag här själv med en varm kopp te i ett kallt kök. Ensam med mina tankar. Tankar om kärlek, ensamhet och besvikelse. Du är nära men så långt bort. Vi lever tillsammans i parallella världar och när vi hamnar i ofas känns du så långt bort. Ser du mig?
Jag hör steg på övervåningen, någon går på toaletten, är det du? Vatten rinner, dörren öppnas, tunga försiktiga steg hörs i trappen. Du kommer gåendes i hallen rakt fram till mig, lägger din stora hand på min kind och jag lutar huvudet mot din varma hand. Du tittar mig i ögonen och smeker mig kind, sakta för du handen nedåt och den stannar när den kommit till halsen, din fingrar formas efter min nacke. Du böjer dig ner och kysser mina läppar försiktigt med ett tryck. Hej, ❤️
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
Publicerad av Linda
Hej!
Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️
Alla har en story och det här är min.
Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗
Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras.
Ha en bra dag!🌸
Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom
Hi!
Everyone has a story and this is mine.
I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗
I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again.
More about me on Instagram: @lindafalkestrom
Visa fler inlägg
lindasoas.com 
Så ljuvligt det kan sluta när inte John Blund ville komma. Då kom kanske den som du hellre ville skulle komma. ❤
GillaGillad av 1 person
Ibland vill jag inte vara ensam, det kan vara speciellt att dela på tystnaden. ✨
GillaGillad av 1 person
Så fint.
GillaGillad av 1 person
Tack, de där små stunderna är viktiga ✨
GillaGillad av 1 person