Det tar tid men tränar det gör jag.

Vad är det som har hållit mig tillbaka till att träna? Varför har jag haft ett sådant motstånd till träning? Varför ska jag träna?

Jag söker svar på frågorna som håller mig tillbaka. Jag vet fördelar med träning, jag minns känslan av att orka springa 5 km utan att gå, när stegen var lätta och det gick av bara farten. Jag minns känslan när jag med stark kropp dansade fram på gatorna och kläderna satt bra.

Jag måste gå ner i vikt innan jag går till gymmet. Jag måste orka gå en 60 min promenad innan jag börjar träna. Jag måste investera i nya kläder så jag känner mig bekväm gärna byxor med hög midja som håller i magen. Jag passar inte in på fitness platserna ännu.

Vem har sagt att ett träningspass måste vara 60 min?

Jag har börjat på nytt och se så långt jag har kommit. Det finns inga ursäkter att låta bli träning det finns förklaringar till varför viss träning vid en viss tidpunkt inte fungerar. Det kallas individanpassat och följer den enskilda individens behov och utveckling.

Vad är träning? Träning är en fysisk aktivitet där pulsen höjs under en längre tid. Det finns ingen fast träningstid eller träningsform. Jag måste göra det som passar mig och du måste göra det som fungerar för dig.

Jag började med att gå 100 m på min gata, som en månad senare blev 700 m runt kvarteret. Testade 2 km i skogen, var trött och yr i tre dagar. Promenerade i 15 min satt mig på ett elskåp när jag hade 300 m hem och undrade om jag skulle komma hem. Kunde jag ringa någon som skulle köra hem mig. För två år sedan låg jag däckad i influensan och kände mig sjuk på riktigt, då kunde jag slappna av och mina må bra stunder ökade från timmar till två tre dagar på raken. Idag kan jag träna med hög intensitet i 60 min och i förrgår gjorde jag marklyft med 45-50 kg. Hur jag kom hit?

År 1

Jag började med korta promenader, utökade sträckan, vilade, vilade, vilade, promenerade, stretchade, hittade lugna yogaövningar för nybörjare, vilade, vilade, promenade och ökade farten. Provade att springa, gjorde 10 benböj med stol, utfall, vila, vila, vila, promenaderna blev längre, en period gick jag 5 km varje dag.

År 2

Jag blev medlem på ett gym gick dit Max 5 gånger på ett år, var inte min grej. Mer stress än nytta. Testade paddelboard och hittade min sommaraktivitet. Började promenera 5 km varje dag i en månad. Tränade hemma, benböj, utfall, armhävningar och magövningar. Testade aroestreching, min första pulshöjande aktivitet i grupp. Blev medlem på ett nytt gym. Gick en gymintroduktion till specifik träning med maskiner, var där några gånger.

År 3

Promenerade, började göra yoga i flöden hemma. Köpte en egen paddelboard på sommaren. Deltog i yoga på ett gym och gick med i en privat yogagrupp med fokus på återhämtning. Köpte kettelsbells och började swinga hemma. Testade ett crossfitpass. Åkte längdskidor, Åkte på yogahelg och genomförde 6 pass på två dagar. Åkte mer längdskidor och har nu börjat med crossfit i en nybörjargrupp.

Ändå sitter jag här och förringar min insats. Tänker att jag borde kunna mer samtidigt som jag känner oro och ångest över att göra fel val och dö på kuppen. Vilket dilemma. Det är bra att jag skrev detta inlägg för att försöka ge en bild av hur min träning har utvecklats. Det blev en riktig aha stund för mig.

Ett av felen som jag har gjort är att jag jämfört mig med hur jag har varit och med vad andra gör. I min knäppa stunder håller jag fortfarande fast vid prestationen. Tankar som att jag borde också kunna göra det där blir mer ett hinder än en hjälp. Jag måste se till mig och min kropp.

Jag tränar för att bli stark och för att bli smalare, ingen idé att hymla med det. Jag vill orka med mitt liv och må bra. Nu är kortenpå borden och jag vad jag har att göra med, ett stycke kött som behöver blir mer proteinrikt med mindre fett.

Hej! 👋🏻