En vecka fick räcka, där jag kämpade med min rastlöshet och tränade på att slappna av. Visade sig att et var inte min grej.
Denna vecka började jag med morgonpromenader efter frukost. Promenaderna har varit från 5-20 min beroende på vad som hänt efter vägen. För det vi är så att jag går inte själv utan har sällskap av dottern och hennes ork får bestämma.
Idag skulle vi gå och lämna ett brev till hennes kompis så jag gick och hon tog sparkcykeln. När uppdraget var slutfört fick hon bestämma vägen och vi hamnade på en gångbana som hade en aktivitetsslinga på 1,3 km. Vi gick den baklänges och först tänkte jag nej, orka. Samtidigt är det precis detta jag vill orka. Jag vill röra på mig för jag vet att jag mår så mycket bättre. Vi gjorde övningarna och när vi kom hem hade vi 3,6 km i benen. Det var kvavt ute och nu sitter jag på verandan och bara njuter.
Det är så fascinerande med minnet hur saker försvinner och plötsligt kommer fram igen när vi hamnar i vissa situationer. Precis det hände nu efter min promenad. Under min första tid med terapeut 1 sa hon till mig att jag ska ut och gå men att jag inte behövde bestämma rutten i förväg. Jag skulle börja gång h sedan känna efter vilken väg jag kände för. Super luddigt då men idag förstår jag henne mer. Var nog inte så mottaglig för jag ville bli bra nu. Jag ville inte vara sjuk. Nu vet jag att förändring tar tid och inte bara en vecka utan månader och kanske t.o.m. år.
Om du inte har gjort det, prova att gå utan bestämt mål och sväng vänster när du känner för det eller som i mitt läge låt någon annan bestämma. just idag passade det för oss, en annan dag behöver vi går raka vägen för att vi vet tid och mål.
Hej!
Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️
Alla har en story och det här är min.
Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗
Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras.
Ha en bra dag!🌸
Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom
Hi!
Everyone has a story and this is mine.
I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗
I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again.
More about me on Instagram: @lindafalkestrom
Visa fler inlägg
lindasoas.com 