(utan rubrik)

Tre bra saker leder till att saker behöver förändras

Det är måndag och känns som söndag. Påsklovet är över och imorgon är det tillbaka till arbete, skola och förskola som gäller. Jag funderar på tre bra saker som jag gjort idag, en klurig tanke som leder till vad har jag gjort under påsklovet?

Bakom mig lägger jag ett påsklov där jag har lagat ca 20 måltider, plockat i och ur 2-3 diskmaskiner per dag, tvättat högar med kläder, plockat och åter plockat saker. Vi har bakat, slutade med att jag fick göra det själv och 4-åringen skulle pyssla mitt i bakningen. Det skulle lekas med dockor och jag var privatchaufför genom att köra runt henne och dockorna i cykelvagnen. Jag fixade lite aktiviteter för barnen för att visa på vad man kan göra utan tv-spelet. Vi har haft många fina soliga dagar och varit ute mycket. Jag har läst en bok, en kort bok som tog 4 timmar. Kanske är en novell när den är så kort. Promenerat i naturen, cyklat i skogen, lekt i lekparkerna och haft många fina stunder. Ätit galet mycket godis, skrattat och försökt kommer överens om vilken film vi skulle se. De må vara ledigt för barnen men jag känner att det ska bli skönt att komma till jobbet imorgon.

Läste om en mamma som ville ta reda på vem hon var utan sin familj så hon tog in på hotell en månad i Göteborg. Hon kunde lika gärna jobba från hotellrummet som att jobba hemifrån. Familjen är med på det och de har kontakt varje dag.

Jag tycker det låter som en toppengrej, tänk så förändrat det kommer att vara när hon kommer hem igen. Om hon kan acceptera de nya sätten så har de faktiskt brutit ett vanemönster.

När man låter någon ansvara för hela hushållet och familjegrejen så blir det också på den personens sätt. Det är lätt att övriga familjemedlemmar tar för givet att den utsedda ansvariga fixar.

Vem är det då som ska förändras? Hur hittar man nya sätt? Hur skapar vi delaktighet?

Hur länge ska en diskbänk vara stökig? Vem ska sopa upp under bordet? Vem ska tvätta? Vem flyttar tvätten från torklinan till garderoben? Är det den som ansvarar för matinköp som ska handla maten?

Jag tror på riktigt att Sune Anderssons familjemöten är något att använd sig av. Jag börjar helt enkelt att skicka ut en inbjudan via sms till ett familjemöte.

Är det någon som har hittat en bra lösning där fördelningen har blivit bättre? Jag trodde vi var på rätt väg men det har blivit något helt annorlunda nu. Har hört om semester efter semestern och det är något jag skulle behöva.

Så åter till mina tre bra saker som jag gjort idag:

1. Tagit en stund för mig själv. (Kände att psyk-bryter var nära.)

2. Lyssnat på barnen som inte kom överens, positiv utgång. (Även medlat)

3. Tränat på att sätta gränser för mig. Vad är rimligt? (En riktig utmaning eftersom jag kan pusha mig själv.)

Hur har du haft det i påsk?

Ha det bra 👋🏻

Kram 💛💚

I min trädgård

Efter gårdagens allvar tänker jag att ett lättare inlägg passar idag. Det som faktiskt ger meningsfullhet och fysisk aktivitet i livet, nämligen min trädgård. Det känns ovanligt tidigt att tömma komposten, krattat löv och planera för att plantera om buskar som behöver mer utrymme.

Fokus, rabatten i hörnet som är 10*10 /2 samt komposten där jag försöker få egen jord till nästa år.

Att klippa ner det vissna och se de små knopparna i pionbuskarna och i rosenbuskarna är ett tydligt tecken för att vi går mot varmare tider.

Jag fantiserar om varma sommardagar, en grön gräsmatta, gröna buskar i blom med insekts surr (ej knott och mygg). En bukett pioner plockas, sätts i vas, den lätta brisen svalkar min varma kropp och ett gott glas lemonad släcker törsten. Åh härliga sommardag som jag längtar.

Vi fick några sköna varma stunder idag men så fort molnen täcker solen blir det kyligt. Nu ska vi fortsätta med bastun och ladda inför en skön skogsvandring imorgon.

Vad drömmer du om?

Glad Påsk 🐣 💛

Att hantera ångest

Är det nu jag ska dö? Jag har fått en stund för mig själv i ett hörn på altanen där det just nu är lä. Tanken kommer ibland, om döden. Främst på nätterna, det är då jag har tid för mig själv, jag har vaknat med ångestkänslor flera nätter i rad. Nu vet jag att det är ångest, nu vet jag hur jag ska handskas med den många gånger men inte alla gånger. På natten har jag ingen att prata med, maken sover, vill inte väcka honom, han har mycket med sitt arbete, renovering och sig själv. Döden skrämmer mig, hur ska jag förhålla mig till den? Hur känns det? Tänker på paniken att inte få luft, oron förvärrar situationen och därför tränar jag på lugn och att vara närvarande, här och nu.

På dagen är jag lugn, håller ångesten i schack, vet inte varför ångesten kommer nu. Det har varit bra i flera månader. Vardagen fortsätter som vanligt, det är samhället runtomkring mig som förändras och barnen känns oberörda, vilket jag uppskattar. I leken ser och hör jag Elin prata om Corona, ett virus som gör folk sjuka. Hon bearbetar sina upplevelser och grabbarna pratar också om Corona. De märker att det förändras i skolan, de är mer noga med att tvätta händerna och de vågar knappt nysa. Det blir knepigt nu när tiden för pollenallergi kommer för minsta lilla snuva då får de gå hem från skolan.

Det är en underlig tid och jag vet att jag inte är ensam med att fundera på döden och att känna dödsångest. För mig har dödsångesten funnits med mig länge sedan sen tonår när pappa blev sjuk, jag har bara inte förstått det. Jag har bara upplevt känslor och förvirring som inte gått att koppla till ord förrän för några år sedan i och med min utmattning.

Vi hanterar vår oro på många olika sätt, den social distanseringen blir lite knepigare och då kan de där viktiga samtalen utebli. De där samtalen som sker i det tysta, när man ses, inte via telefon eller sms. I närheten finns något speciellt, närkontakt och uppmärksamhet finns där i stunden och är viktigt för individens mående. Den social distanseringen innebär nya sätt att kommunicera på. Egentligen är inte skillnaden så stor. För som förälder är vardagen fylld med hushållssysslor, matlagning, fixa och trixa med träningstider och lösa konflikter. Det är de små stunderna då och då som jag kan skicka ett meddelande, kollar läget med vännerna och familjen.

Fram till påsklovet har jag varit saklig, sökt fakta och trovärdiga källor kring Covid-19. Jag vet att rädda människor hanterar situationer på andra sätt än lugna människor. Rädda människor söker trygghet i sin vardag och då är det lätt att oskyldiga människor hamnar i skottlinjen. Nu när jag släppt jobbet har mer tid getts till mina tankar. Det kommer närmare, det är mer på riktigt och det har varit svårt att ta till sig det. Majoriteten av oss kommer att klara det men några kommer att bli sjuka och lämna oss. Detta är livet och helt plötsligt drabbar det oss, inte bara dom. Tillsammans är vi starka!

Tips!

Jag vill tipsa om appen Mindler, där finns flera program som du kan få hjälp genom. Tex ångest, vad är det? Hur finner du balans? Hur ser din livskamrats ut? Jag ser appen som en stor hjälp i min utveckling som människa.

Ha en bra dag! ❤️

En fördel med social distanseringen ur en mammas perspektiv.

Det är många tankar som passerar under en dag. Det är ett spektra mellan hopp och förtvivlan, glädje och oro, en känsla av speed i kroppen som blandas med lugn, rastlöshet, tyngd och lätthet.

Jag har påsklov, jag är inte i karantän men håller social distans. Jag kämpar med tanken om att det borde städas hemma och att låta det vara. Det värker i kroppen, den spänner sig och snabbt infinner sig irritationen över kaoset. Jag böjer mig ner och plockar undan skorna, rullskidorna och kläderna som några tappat på hallgolvet. Jag låter min familj vila från mitt tjat, jag bygger upp ett inre hat istället. Detta är baksidan med familjelivet. Jag minns så väl min barndom och mammas irriterande röst när vi klev ut skorna precis innanför dörren. Nu är jag där själv.

Jag tänker låta kaoset vara, om jag känner för det kommer jag att plocka upp eller försöka föra ett samtal med familjen om oordningen. Jag ska se hur lång tid det tar innan familjen tycker att nu är det för stökigt. Detta är det positiva med social distansering, att ingen kliver innanför dörrarna hos oss. Vi träffas ute.

Jag har upptäckt att om jag använder frasen: Kan du hjälpa mig/ kan ni hjälpa mig med detta så får jag ofta hjälp under protest. Men vem säger att jag ska ha huvudansvaret? Kan inte någon ha det ansvaret, inte jag!?

Känner du igen dig? Hur gör ni hemma med hushållssysslorna?

Ha en skön skärtorsdag!

Kram ❤️

Pyssel onsdag, påsk tema

Efter en orolig natt med många drömmar och ångest i kroppen, börjar jag dagen lugnt. Sorterar underkläder och småpratar med Elin som sovit i vår säng inatt, ja flera nätter i rad. Bara för att ingen av oss orkar natta henne i sin säng. Vi kör bekvämlighets race vid nattning och så får det vara, vi har påsklov 🐣

En enkel frukost med kaffe efterfölja med en stunds pyssel. Tog med en mall som jag använt på jobbet med mina 8-9 åringar. Kroppen gick bra att klippa ut sedan blev resterande saker lite för krångliga så Elin ritade av och jag klippte ut. Sedan fick hon limma ihop allt med övervakning av mig så klart #kontrollbehov. Jag tränar på att släppa kontrollen och vissa dagar går det bra andra dagar mindre bra. Söta kycklingar blev det som ska få hänga i påskriset.

Livet ❤️

Bakom dig finns minnen.

Framför dig finns drömmar.

När dig finns kärleken.

Inuti dig finns allt du behöver.

Läste en vacker dikt ikväll. Författaren är okänd, jag tar inte åt mig äran men dikten säger allt jag vill känna just nu.

Jag är trött, mitt huvud går på högvarv, promenerar och gör några styrkeövningar hemma för att få kroppen att slappna av. Jag är lugn, inte orolig, jag tänker på döden och jag borde få panik men jag just nu känner jag mig saklig och lugn. Jag vill behålla det grundläggande lugnet för att klara vardagens olika variationer av utmaningar och stress.

Dagarna går, de är fyllda med familjen, arbete undervisning, problemlösning och utveckling. När lugnet lagt sig hemma försöker jag finna ro, jag gör fel och läser söker förståelse, har distans till det som skapar kaos hos många människor just nu. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till detta virus som sprider sig över världen. Jag följer riktlinjerna, pratar med mina barn och låter vardagen vara så normal som möjligt.

Allt du behöver finns inom dig! ❤️

Vilket dårskap!

– Vill ni ha sugrör till drickorna?

– Ja.

Sitter på McDonalds i Bollnäs och ska äta lunch. Har valt bordsbeställning och när vi blir serverade kommer frågan. Vill ni ha sugrör till drickorna?

Jag vet att det är en rejäl plasthysteri i världen och att det handlar om nedskräpning där djur, natur och människor far illa. Frågan handlar egentligen inte om att jag ska betala 2 kr för en plastpåse eller dricka dricka ur en stor pappersmugg utan sugrör. Det vi använder här i Sverige slängs för det mesta i kärl som transporteras till återvinningen eller mer troligt förbränningen. Vi lurar oss själva om vi tror att säga nej till plastsugrör skulle förändra skiten som slängs i jordens vatten och natur. Med det skrivet så vet jag att förändring sker stegvis även om vi önskar att det gick fortare.

Var på SF bio för ett tag sedan och då fick vi papperssugrör, ett bra alternativ för en lilla muggen men inte för den stora. För vad händer med ett papperssugrör som ligger i vätska längre än 25 min. Jo det mjuknar och så går det inte att dricka ur dem. Vi lär så länge vi lever. Löser den situationen med att köpa dricka på flaska i mataffären. Åter till min lunch.

Jag har beställt en sallad där jag får salladen serverad i en plastskål med plastbestick i en plastförpackning. Vill ni ha sugrör till drickan?

Bredvid mig sitter en småbarnsfamilj där föräldern artigt tackar nej till sugrör. Barnen vill gärna ha sugrör, men nej inte idag. Vi gör alla våra val så jag började fundera en del på plast och varför inte googla lite. Sagt och gjort sitter jag med en text framför mig där jag blir informerad att det 1 mars i år trädde i kraft en skatt på plastpåsar.

Aftonbladet skriver: För att minska plastförbrukningen har EU-länderna kommit överens om att skära ned mängden förpackningar och förpackningsavfall.

Sveriges strå till stacken blir till en början att höja priset på platskassar, för att på så sätt minska nedskräpningen.

Höjs med tre kronor

Regeringen föreslår en punktskatt som innebär att bärkassar av plast ska beskattas med tre kronor styck. För mindre och tunnare bärkassar, till exempel fryspåsar, blir skatten 30 öre styck.

Den 1 mars kommer den nya skatten införas.

De kassar som berörs av förslaget är sådana som finns i affärer och används för att bära hem varor, däremot berörs inte sådana som är gjorda för att användas under en längre tid, enligt ett pressmeddelande från Riksdagen.

Vilket dårskap!

Vem slänger plastpåsar i naturen!? Skärpning!

En sak jag är rätt säker på är att McD tar hand om sina sopor väl.

Lite annorlunda skrivet idag, det bubblade över helt enkelt. Det finns en massa mer som jag kan skriva men tänker ändå att det måste finnas andra alternativ än att beskatta plastpåsar. Eller man kanske kan söka bidrag för att för lägre pris på påsen. Själv försöker jag återanvända de papperskassar, påsar jag köpt och en å annan gång har jag med tygkassar.

Ha det gott!

Den kloke anpassar sig…

Idag fick jag ångest, först var det en rastlöshet i kroppen som övergick till oro, jag kände mig förvirrad och kunde inte slappna av. Jag var uppe i varv, rejält. Detta är en varningssignal. Jag var nästan påväg att gå all in i en diskussion med maken där jag tyckte att han kunde vara mer stöttande i mitt kaos.

– Jag vill inte att det ska bli som det var. Du är påväg in i kaoset igen. Är skolan så viktig?

Som tur var stannade jag upp där i tanken på vad jag skulle svara med. Jag hummade, klev in i bilen och åkte hem. Pratade om vänner som gjort stora beslut och förändringar i sitt liv.

Tidigare under dagen när jag försökt plugga samtidigt som jag var hemma själv med E hade tanken slagit mig. Behöver jag göra klart skolan? Vad är viktigt för mig? Tanke avbröts av att E hade badat klart dockan och behövde hjälp.

Jag vill ha en aktiv fritid, komma igång med löpningen igen och bygga upp styrka i kroppen.

Denna vecka har jag avbokat alla mina träningspass för att få ihop det med familjen. Jag har nallat på återhämtningstid och hjärtat fladdrade till efter lunch på torsdagen, ett varningstecken. I mitt huvud har jag haft ett mantra, andas, ta det lugnt det ordnar sig bara du slappnar av.

De senaste tre dagarna har jag skrivit på en tillsvidareanställning på 100%, åkt tre olika tåg med en 4 åring, bott på hotell, shoppat, varit på skidtävling, städat huset (maken gjorde det mesta) tvättat, handlat mat och försökt plugga. Jag har känt en rastlöshet i kroppen, kort stubin, dåligt tålamod, svårt att komma till ro, tänkt på döden och framtiden.

Nu sitter jag här i mörkret, i sängen, med en tallrik havrefras och mjölk, klockan är över midnatt.

Det är 8 mars – internationella kvinnodagen!

Innan jag ens tog fram den mentala bilden över ambivalenskorset hade jag bestämt mig; Jag behöver inte gå färdigt skolan. Jag klarar mig bra med det jag har lärt mig och ett betyg i en kurs definierar inte mig som person utan i detta fall skulle det definiera mig och min dumhet om jag fortsatte.

Jag öppnade en dörr till lärarlivet igen och då behöver jag stänga en anna dörr. För många dörrar öppna ger drag och tankarna fladdrar, många stängda dörrar skapar tomhet. Rätt antal dörrar öppna och stängda ger mer utrymme för återhämtning.

En våg av ledsamhet kom över mig när jag fattade beslutet, blev fundersam, borde jag inte känna lättnad? Ledsamheten beror på att jag inte kunde se felet jag gjorde, för att jag är så van att pusha, lösa och fixa.

Tänk så viktigt det är att ha någon att prata med, att lyssna på och bli lyssnad av så att jag själv kan ta beslutet som jag tänkt men inte förstått att jag kunde ta. Mitt omedvetna blev medvetet, jag reagerade på händelsen och tog ett aktivt beslut. Det blir ingen erfarenhet om jag inte aktivt reagerar på det som sker, då blir det bara en händelse som försvinner bland alla de andra händelserna som jag upplever.

”Den kloke anpassar sig efter omständigheterna så som vattnet formar sig efter kärlet.”

Har du någon som du kan prata med?

Önskar dig en skön söndag! ❤️

/Linda

Påväg norrut

Jag sitter på ett tåg påväg till Uppsala för byte vidare norrut. Det är lugnt och tyst. Ett lätt sus utifrån höres när tåget far fram. En dörr öppnas och stängs, vid en skarp sväng åker en resväska ner på golvet, det plingar till i en telefon och konduktören röst bryter tystnaden då det är dax för nästa stopp, Sala, Sala nästa.

Jag tittar ut genom fönsterrutan på naturen som far förbi, vattendrag och något enstaka hus syns bland alla träden. Jag slås av att det fortfarande är ljust ute och klockan är runt 17. Välkommen ljuset som jag har längtat.

Mitt emot mig sitter min 4 åring och spelar spel. Hon tittar upp då och då och reflekterar över omgivningen.

…

Två timmar senare har vi gjort sista bytet och är på tåget som ska ta oss till slutdestination Bollnäs. Tittar ut genom fönstret och ser min spegelbild, det är mörk ute. Inte ett ljus syns, är vi verkligen på rätt väg?

Vad gör man i Bollnäs?

Nog finns oron där, jag är själv med mitt barn, jag har fullaste ansvar och med en intensiv helg och vecka i bagage är mina tankar både högt och lågt. Energin har inte fyllts på som den ska denna vecka. Kan iaf berätta att vi har testat två olika tågtoaletter för nog blir barnet kissnödig så fort vi gått på tåget. En riktig utmaning och jag känner mig sugen på att åka tåg långt, själv.

Vilken utmaning har du haft denna vecka?

Önskar dig en trevlig helg! ⭐️

Förändring

Vi lever i förändring, ingen dag är den andra lik även om jag göra samma sorts frukost som igår. Helt plötsligt tog blåbären slut så nu har jag extra mycket hallon i gröten. Jag vet nya saker idag som jag inte visste igår. Tex att få barn är drabbade av Coronaviruset och att det var ljust fram till 17:25 ikväll.

Förändring kan ske medvetet, omedvetet och ofrivilligt.

Medvetenhet handlar om att stanna upp och lägga märke till det som händer.

Medveten förändring handlar om att du själv gör ett aktivt val att förändra något. Kanske klipper du en ny frisyr, tillför mer vegetarisk kost till din mat, planerar in flera pass med fysisk aktivitet, byter klädstil, börjar plugga, byter jobb, säger upp dig utan plan eller bryter den där relationen som inte gav dig något egentligen.

Omedveten förändring sker utan att du tänker på det, det sker automatiskt. Det kan handla om fantasier, föreställningar, önskningar och inre konflikter. Det handlar också om invanda mönster, att varje dag går du samma väg till jobbet, hur du gör iordning dig på morgonen, vad du säger till dina barn vid middagen, vilken affär du handlar i, vilka produkter du köper, hur kuddarna ska vara i soffan, hur diskmaskinen ska packas, vilken sida av sängen du sover på, att du svarar kort till dina kollegor för att du omedvetet irriterat dig på den fulla diskbänken på morgonen osv.

Ofrivillig förändring kan handla om att bilen går sönder och är för dyr att reparera, att klädaffären går i konkurs, att GB tar bort din favoritglass, att någon nära går bort, att din partner vill separera, att dina barn flyttar hemifrån, att du får nya kollegor, att din vän inte längre vill vara din vän, att det regnar när du planerat in att sola en dag på stranden.

Förändring handlar om val och det är du som väljer hur du möter förändringen. ibland behöver jag tid på mig att förstå vad som gjorde att jag reagerade på den situationen så som jag gjorde. Kanske var det ett uttryck eller en doft som triggade mitt känslotillstånd att jag reagerade så.

Vid förändring är det viktigt att medvetandegöra sina tanker både negativa och positiva, då kan du få syn på vad det är så triggar dig och skapar alla dessa känslor. Det är också viktigt att bli medveten om vad som får dig att fortsätta med din förändring för det stärker dig.

Tre frågeställningar som jag försöker använda mig av när förändringen är här:

1. Vad händer just nu?

2. Vad förlorar jag på att fortsätta på samma sätt?

3. Vad vinner jag på att fortsätta på samma sätt?

Med dessa tre frågor går jag igenom mitt nuvarande beteende om vad jag förlorar och vinner på att fortsätta på samma sätt och vad jag förlorar och vinner om jag förändrar mitt beteende blir jag medveten om mitt sätt att vara. Detta kallas för ambivalensutforskning eller ambivalenskorset som jag har skrivit om tidigare.

”Beslut kommer inte genom yttre tvång eller belöningar utan genom insikt inifrån där man verkligen tänkt, känt och förstått. I beslutet finns hopp och tro, viktiga faktorer för att förändring ska ske.” (Hilmarsson Konfliktens magi)

Vad driver dig? Vad drömmer du om?

Jag har precis gjort en stor medveten förändring och idag var första dagen på den förändringen. #enbörjan

Tack för mig, ha det gott ❤️