Det är många tankar som passerar under en dag. Det är ett spektra mellan hopp och förtvivlan, glädje och oro, en känsla av speed i kroppen som blandas med lugn, rastlöshet, tyngd och lätthet.
Jag har påsklov, jag är inte i karantän men håller social distans. Jag kämpar med tanken om att det borde städas hemma och att låta det vara. Det värker i kroppen, den spänner sig och snabbt infinner sig irritationen över kaoset. Jag böjer mig ner och plockar undan skorna, rullskidorna och kläderna som några tappat på hallgolvet. Jag låter min familj vila från mitt tjat, jag bygger upp ett inre hat istället. Detta är baksidan med familjelivet. Jag minns så väl min barndom och mammas irriterande röst när vi klev ut skorna precis innanför dörren. Nu är jag där själv.
Jag tänker låta kaoset vara, om jag känner för det kommer jag att plocka upp eller försöka föra ett samtal med familjen om oordningen. Jag ska se hur lång tid det tar innan familjen tycker att nu är det för stökigt. Detta är det positiva med social distansering, att ingen kliver innanför dörrarna hos oss. Vi träffas ute.
Jag har upptäckt att om jag använder frasen: Kan du hjälpa mig/ kan ni hjälpa mig med detta så får jag ofta hjälp under protest. Men vem säger att jag ska ha huvudansvaret? Kan inte någon ha det ansvaret, inte jag!?
Känner du igen dig? Hur gör ni hemma med hushållssysslorna?
Ha en skön skärtorsdag!
Kram ❤️
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
Publicerad av Linda
Hej!
Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️
Alla har en story och det här är min.
Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗
Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras.
Ha en bra dag!🌸
Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom
Hi!
Everyone has a story and this is mine.
I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗
I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again.
More about me on Instagram: @lindafalkestrom
Visa fler inlägg
lindasoas.com 