Jag har en superpower!

Jag har en superpower. En dag bara fanns den där. Den gav sig till känna första gången den 7 juli 2014 kl 15:44, den dagen då jag blev mamma. Aldrig hade jag trott att denna superpower fanns i mig. Ingen beskrivning, ingen manual, vakandes som en hök, en riktig hormonexplosion.

Jag är inte ensam om det. Det betyder inte att enbart kvinnor har denna superpower. I en forskning har man undersökt hur människor knyter an till sitt barn och kommit fram till att människor utvecklar denna superpower även vid adoption. Det betyder att denna superpower finns utan biologiska kopplingar till barnet.

Denna superpower är för livet, det finns ingen som kan förbereda sig för den, för ingen vet hur man kommer att vara i framtiden.

Denna superpower heter föräldraskap och vi kommer att göra vårt bästa för våra barn. Alla dagar och stunder är inte bra, jag litar på min intuition för det mesta, därför vaknar jag mitt i natten för minsta lilla pip, ordet mamma är magin, ibland blir man galen av det och många gånger känner jag tilliten som barnet har till mig. Jag finns där, när och samtidigt på avstånd, jag tränar på att ha distans jag andas, lyssnar och ser mina barn för den de är och jag försöker låta dem göra sin resa, stötta och skapa utrymme att finna tron på sig själv.

Vilken häftig superpower – föräldraskapet är.

För ett år sedan flyttade Konrad in hos oss, han är en påhittig krabat som älskar att testa nya saker, busar, bakar och är expert på att gömma sig så fort en vuxen kommer in i rummet. Konrad är Elins kompis och hen tycker om att stöka till, ha sönder saker och rita på väggarna.

Konrad har hjälpt oss alla att se på livet med mer humor, att vara mer avslappnad och inte ta allt kaos så allvarligt. Troligen har Konrad hjälpt mig mest. Funderar på att skriva en barnbok om Konrad. Vill du höra en berättelse om Konrad?

Föräldraskap är en utmaning -heja alla föräldrar! Vilket är ditt bästa föräldrartips?