En söndag i November

En söndag i November

Mamma, mamma, mamma, mamma ,mamma

Det tystnar… somnade honom om, jag vågar knappt röra mig fast vi sover i olika rum. Tänk om hon hör mig då är det kört, då är det bye bye du sköna, varma säng. Slumrar till det är så skönt, kroppen är avslappnad lägger mig på mage och drar upp ena benet, jag är så redo för att sova vidare.

En svag röst säger mamma, mamma…

Jag vänder på huvudet och öppnar ena ögat försiktigt;

-Mamma jag är vaken nu! Säger hon med glad röst

-Kan du sova lite mer? viskar jag

-Nej, jag vill ha din telefon, svarar hon med viskande röst

-Nej! Viskar jag med en tydlighet

-Jo, du är inte snäll nu mamma, svarar hon tydligt tillbaka.

Skit nu kommer ett sådant där läte som får vem som helst att vakna till. Jonas grymtar och är slitet från nattens galej, han kommer inte att röra en fena förrän vid lunch. Jag måste gå upp, pojkarna behöver sova, tar med mig täcket ner till soffan. Sätter på tv:n och Daniel Tiger. Slumrar i soffan och bestämmer mig för att acceptera uppdraget som personlig klätterställning åt Elin.

Att jag inte sovit många timmar inatt det vet inte hon. Vaknade vid 2 tiden och hörde underliga ljud från nere våningen. Fy tusan för knakiga golv. Hjärtat slår så hårt och så fort, någon är på undervåningen. Känner paniken komma, tar med telefonen och går nedför trappan, inser att jag har väldigt lite kläder på mig. Ska precis vända i trappen när jag ser en skugga röra sig i matrummet. Jag försöker gömma mig i trappen och slår pinkoden på telefonen. Nu är det fan kört, känner mig förvirrad och begriper inte vad som händer. Blir svettig, finner fokus och inser att det är Jonas. Han sår i matrummet och snurrar på jordgloben.

Är det inte barnen så är det maken som får en att fara omkring mitt i natten. Hur är det att sova en hel natt och tills du vaknar av dig själv på morgonen? Kommer inte ihåg?

Sedan har dagen gått i ett. Förmiddagarna med dekorerade pepparkakor, riktigt gott och trevligt. Jag och våra tre barn ❤️

Jag har inga kläder i min garderob.

Jag får dåndimpen när ena sonen påpekade att han inte hade några kläder i sin garderob och menade på att jag var lat som inte ordnat med kläderna.

– Har du varit ner till tvättstugan?

– Nej varför skulle jag det?

– Rena och vikta kläder finns där nere.

– Varför tog du inte upp kläderna när du var där?

-Skitunge gå ner och hämta rena kläder!

Barnet kommer upp igen med rena kläder på sig.

– Tog du inte med dig kläderna? frågade jag

– De kan pappa göra det är inte bara ditt fel att du är lat mamma.

Jag är så hungrig, vad blir det för mat?

– Det finns korv med bröd att laga till.

– Ska jag? Det är inte mitt ansvar.

– Du kan laga mat och du är hungrig.

– Jag orkar inte.

– Du kan äta korven rå. Jag bryr mig inte.

– Jag kommer att svälta ihjäl.

– Det tror jag inte.

Barnet steker korv till sig själv och sin bror. Mätta och belåtna beger de sig till sina vänner. Vilken fascinerande utveckling på dagen.

Det är dax att få bort latheten och strukturera upp vardagen ännu mer. Det kommer att bli ramaskri men de kan så mycket och lika bara att de lär sig nu! De är inte ens tonåringar än. Måste sätta rutiner innan deras vanor har blivit för hårt satta.

Jag måste gå en föräldrautbildning eller iaf läsa en bok för att t-tröja på mitt tålamod ochbknte reagera som en racerbil så fort de börjar ifrågasätta eller djävlas med varandra.

Nu är söndagskvällen här och tvätten fixad, köket städat och hallen fri från stök. Försöker förekomma varje måndag då vi har en tendens att komma iväg sent. Det är en skön känsla att vara i fas med vissa delar inför veckan.

Power to me ✌🏼

Välkommen måndag!

Tack och godnatt

Kram

Annonser

4 lördagar kvar till julafton

4 lördagar kvar till julafton

En morgon som började med kaffe smaksatt med kardemumma och lite extra hjälp av en morgonpigg 3 åring som fascineras av kaffebönorna.

Förmiddagen kom snabbt och en härlig promenad med en fin vän med en avstickare för husvisning. Ett hus byggt 1890 charmig gård men på tok för mycket renovering för att det skulle vara värt att buda på. Det var helt underbart att promenera i solen och känna den friska luften fylla kroppen med ny energi. Energi som behövdes till eftermiddagens bak.

Tillsammans med Filip och Elin bakade vi en massa pepparkakor. Med stort tålamod och enorm finmotorik bakade Elin en mängd pepparkakor. Hon lär sig snabbt och precis som mig, är tålamodet kort, hon kan själv och mitt tålamod tränades väl. Jag tog ett steg tillbaka och beundrade mina barn som fixade och trixade med baket. Filip behövde inte min hjälp överhuvudtaget. Så nu är vi där i början av den långdragna processen till självständighet.

Årets pepparkakshus kommer att vara annorlunda mot tidigare år. I år blir det små hus där alla kommer att få dekorera sitt eget hus. Tanken är att det ska bli en liten by. Det var ett skapligt pill med alla dessa små delar som skulle skäras ut. Fick flera minuter i sträck av lugn och ro, Elin rörde sig runt omkring, iakttog, lekte, tittade på tv och smakade pepparkaksdeg.

Nu såhär sent på kvällen när alla barn har somnat och Jonas är på galej slappnar jag äntligen av och känner hur kroppen värker. Inte så konstigt egentligen eftersom jag bakat pepparkakor i 5 timmar med en liten kaffepaus. 😅 All deg är slut och jag har en sak till som jag vill testa att baka så till veckan blir det en till pepparkaksdeg.

Testade två olika varianter på hus och nu ligger de i burkar och väntar på morgon dagens kreativa hand. Fick tipset om ett ätbart lim som jag ska prova imorgon. Jag hoppas verkligen att det fungerar så jag slipper hålla på med den varma sockerlösningen som oftast resulterar i små brännsår på händerna.

Ser fram emot morgon dagen. En lugn dag hemma med vanligt hushållsfix och en go kaffe.

Ha det bra!

Sussa gott ⭐️

AW med Stand-up

Avslutar arbetsveckan med ett par extra goda skratt. Det är så härligt att få skratta, att känna igen sig i de vardagliga händelserna som jag faktiskt är med om. Att få höra någon annan berätta på det där speciella sättet med inslag av mimik och tålamod. Det är underligt det där med stand-up. Material finns överallt, det handlar ”bara” om att få till en story, en början, en händelse och ett slut.

Har ni tänkt på hur vi alla är små ståuppkomiker ibland. Hur tillfällen ger oss möjligheter att skratta och att få dela upplevelsen med någon annan. I mitt huvud rör det sig en hel del galna scener ibland, det är som om små filmer spelas upp i min tanke. Idéer som skapas snabbt av ett ord eller en fras.

Vad sägs om en film som handlar om barnmorskan som förlöste tre kvinnor samma natt. Tre kvinnor helt ovetandes om varandra med nyförlösta bebisar och barnen hade samma pappa.

En stor eloge till alla komiker som delar med sig av sina idéer och får mig att skratta. Som reflekterar över livet och får mig att se lite annorlunda på tillvaron. Vad vore livet utan skratt!?

Skratt är avslappnande, bra för hälsan, för välmåendet och sänker tom blodtrycket.

Har du skrattat idag?

Kram

Att fokusera, hur svårt kan det vara?

Att fokusera, hur svårt kan det vara?

Idag är det studier som gäller, läser en engelsk text om en hemlös missbrukare som bor i de mörka hålorna under Grand Central. Texten ska ge en positiv känsla om hur du från botten kan nå toppen. För det gjorde denna man, han började skriva och skrivandet gav honom möjligheten att förändra sitt liv. Det är en sann historia.

För mig blev det en helt annan upplevelse, helt fantastiskt att han fann viljan och tog tag i sitt liv. Att han förstod att det bara var han som kunde sluta med droger och att han behövde hjälp, att han inte skulle klara det själv. Han tog in på en klinik.

Hos mig började tankarna fara omkring på hur människor kan bli när de tar droger, på hur deras hjärna påverkas av den kemiska reaktion av preparatet som gör att de kan bli, lugna, glad, hyperaktiva, inbilska, rädda, hallucinerande och skrämmande för att de tappar kontrollen. Deras spärr är som bortblåst. Redan här inse jag att min andning har tagit en annan vändning, den är inte längre lika lugn och jag känner en spänning i käken.

Denna engelska text satte igång en tankeverksamhet hos mig som jag inte ville släppa. Har inte tänkt på händelsen på länge och helt plötsligt forsade orden ur mig. Jag skrev så att pennan glödde och nu känner jag mig tömd.

Texten jag läste fick mig att reflektera och bearbeta något som jag förträngt men ändå varit orolig för. Det ligger latent där i bakhuvudet eller egentligen i amygdala där sinnesintryck kopplas till en känsla, i det limbiska systemet som förmedlar upplevelser.

När jag nu möter dessa tankar och får den där känsla i kroppen som jag fick vid händelsen, inser jag att min reaktion är betydligt lugnare och att jag kan kontrollera ångesten som växer fram. Jag behöver resa mig upp och gå runt en stund, dricka lite vatten och sedan tar jag fram pennan och börjar skriva. Skriver ner alla dessa tankar så att jag kan fokusera på den faktiska uppgiften, mina studier.

Dock är denna händelse så konkret och verklig för mig att jag inser att det inte bara är jag som har det såhär. Vi har alla känslor och sinnesintryck som kopplas på i olika situationer, det handlar om vår egen ryggsäck. Det handlar om hur jag gör i olika situationer och jag inser att egentid handlar om att reflektera över sig själv och inse vilka styrkor jag besitter och vad jag faktiskt kan. Att egentid handlar om att få rå om mig själv och att egentid är precis vad jag har nu, när jag sitter och arbetar med mina uppgifter, jag är närvarande. Att egentid sedan kan ske i samband med en shoppingrunda, go kaffe, en spa dag eller en lunch med vänner är en helt annan sak (ja, det är vad jag fantiserar om)

Hur vi är som människor och vilka verktyg vi har med oss genom livet för att möta dessa olika situationer, positiva som negativa spelar stor roll. Det viktiga är att prata och att inte trycka undan, det är vad jag har lärt mig under de senaste året. Att dela med mig av mina tankar för att få stöttning eller att bara bli lyssnad på. Ensam är inte stark.

Visste du att de tar ca 20 min att hitta fokus igen när du blir avbruten i en uppgift, idag tar det minst en timme för mig, tjoho!

Hur gör du för att släppa på trycket eller få tillbaka fokus?
Dela gärna med dig av dina små tips som gör stora saker för dig!

Ha en bra dag!

Kram

Nära midnatt kommer närvaron

Nära midnatt kommer närvaron

Den kom som en lätt puss, snabb och nästan omärkbar trängde den sig in och tog över. Just nu pågår ett krig inom mig, mitt immunförsvar kämpar och bacillerna kommer att ge vika. Det är bara tröttsamt, hosta när jag ligger ner, kli i halsen när jag pratar, är helst tyst, fungerar bra och familjen är rätt nöjd 😉 Idag är bättre än igår.

Ett barn pratar i sömnen, ett annat blir ledsen och helt plötsligt låter de alla tre som om de har någon sorts sovande kommunikation. Elin älskar verkligen sina bröder, ett uttryck som får själen att le och kärleken att svämma över är när hon säger:

Var är mina pojkar? Jag vill vara med mina brorsor!

Det är inte lika lätt från andra hållet, de tycker att Elin är för nyfiken, hon vill bara väl och vissa dagar är bättre än andra och då får hon leka på deras rum. Lyckan är total!

Sitter i gröna soffan i hallen och filosoferar såhär nära midnatt. Jag är som navet och hör de 4 individerna i min familj sussa gott. Någon snörvlar och någon snarkar. Att sitta här och vila mot kuddarna som ligger mot ryggstödet och få låta tankarna vandra samtidigt som jag smuttar på mitt citron- och ingefärans med en skvätt honung gör mig avslappnad och närvarande. Tänk att detta har jag varit en stor del av, tänk vilken lycka att just jag träffade Jonas och att vi fick just dessa barn, magiskt. Känner mig tacksam över livet och att få vara en del av denna familj.

Vad är du tacksam för? När satt du och var närvarande i tanken? Att du var här och nu, inte då och inte i framtiden utan i nutiden.

Sov gott ⭐️

Kram ❤️

Recept på perfekt fail

Vaknar upp till mitt 39e år och känner mig nöjd och trött! Tacksam över de som kom och firade min dag, tacksam över alla de cyber firanden som skrivits. Blir fortfarande så där barnsligt lycklig över paket och känner stor kärlek när jag ser våra barn leka och komma så bra överens med mina vänners barn. ❤️ Det bästa av det bästa helt enkelt!

I tanken hade jag en vision över min dag och i verkligheten med en 3 barns familj blir det annorlunda. Fortfarande behöver jag träna på att ta det piano och speciellt i perioder när det har varit ett högre tempo. Det är så lätt att dras med i spänningen och drivet som livet ger.

Att fortsätta i samma tempo och tillföra saker och inte ta bort något är ett bra recept till fail.

Det är så underligt hur snabbt det går att komma in i gamla vanor, egentligen är det kanske inte så underligt, jag har tränat på dessa vanor i många år. Att glömma bort det där med att stanna upp, ta micropauser eller tom lägga saken åt sidan för kvällen. Hur svårt kan det vara, att låta det vara tills imorgon? Riktigt svårt ibland har det visat sig.

Så vill jag misslyckas då fortsätter jag med högt tempo, minskar sömnen, blir irriterad på barnen och struntar i de där små stunderna med närvaro. Vill jag leva så? Vill jag missa de små stunderna, de tillfällena då jag och mina barn har intressanta, roliga och kloka samtal om livet. Stunder med familj, vänner och närvaro. Svaret är NEJ!

Jag vill fortsätta på den väg jag påbörjat, jag tänker inte låta trafiken styra mitt tempo, periodvis tänker jag ligga i högerfilen och ibland svänga av för att upptäcka något nytt eller bara vara i stunden! Självklart tänker jag ligga i vänsterfilen då och då för känsla och pirret när gasen trycks i botten är härlig och ger en adrenalinkick som får mig att bli mer fokuserad och mer kreativ.

JA till livet, NEJ till långvarig stress!

Ha en bra dag!

Kram ❤️

Driven, stark och modig

Driven, stark och modig

Det fins ett driv, en styrka och ett mod för att förändras. Just nu inser jag hur stark jag är och vilken förändring jag faktiskt gjort. Vilket mod jag har för att ta klivet ut i det okända.

Drivet får mig att utvecklas, ifrågasätta och lära nya saker för att följa med utvecklingen inom mig och omkring mig.

Styrkan och viljan får mig att fortsätta vid motgångar och utmaningar. Styrkan finner tid för reflektion, nya vägar och håller mig stadig.

Modet får mig att våga, att testa nya saker och utmana mig själv. Modet ger mig kraft att köra framåt.

Ju mer jag lär desto mindre vet jag!

Ödmjukheten för människans egna berättelser sitter i ryggraden, empatin för mina medmänniskor håller mig alert och jag ser lättare andras framgångar och möjligheter än jag ser mina egna. Jag är tränad i att se andras utveckling och framgång och att åsidosätta mig själv. Mitt tidigare yrke krävde förmågan att se andras förmågor och att få dem att utvecklas, gå framåt och sätta nya mål för framtiden. Nu är det dags att använda denna kunskap på mig själv och se vad jag kan, vad jag behöver och var jag ska.

Hur kommer det sig att avståndet till mig själv är större än avståndet till mina näras beslut är betydligt mindre. Varför är det lättare att ge beslut och lösningar till andra än att komma till beslut själv?

Helt enkelt är det så att mina beslut är kopplade till mina känslor och när jag ska hjälpa en vän med ett beslut finns inte känslorna inblandade. Det beslut jag ger vännen är logisk medan samma beslut kan te sig mindre logiskt om jag skulle säga det till mig själv.

Allt vi upplever kopplas till känslor på ett eller annat sätt. Därför är det viktigt att prata om saker för att få ett vidgat perspektiv och inse att ett jobbigt beslut alltid kommer att vara ett jobbigt beslut.

Jag vet vad jag vill, jag har mitt WHY!

Jag utvecklar mitt WHAT?

Planerar mitt HOW?

Vilken drivkraft har du? Fundera en stund och skriv ner tre ord som beskriver dig just nu.

Klok, stark, modig, lugn, rädd, orolig, nöjd, glad, lycklig, tydlig, ledsen, ensam, tacksam.

Ha en bra dag!

Kram