Kvällsro

Står här i köket och behöver komma ner i varv. Att gå och lägga mig direkt är inte alternativ för då kommer jag att ligga och vända och vrida på mig.

Barnen har varit toppen, det är jag som har varit stressad och just idag var en sådan dag då allt borde flyta på men tänk att en sådan simpel sak som en skrivare kan sätta käppar i hjulet. Har lagt ner minst två timmar på den gula färgen och det fungerar ändå inte. Att slänga den i golvet hjälper inte då blir problemet större.

”Problem är förklädda lösningar”

Ett av de värre uttrycken som finns tycker jag även om det stämmer. Ibland blir jag galen på alla positiva vinklingar och samtidigt blir jag väldigt fascinerad över att människor lyckas vända det negativa till något positivt.

Att finna styrka och gå vidare.

Att ha tålamod och tro på att det löser sig.

Att vara modig och våga.

Sådant gillar jag men tålamod behöver jag träna samt min impulsiva idébank som innebär att jag inte reagera på varje ide jag kommer på.

Att jag skapar en ”idéhög” för att avlasta minnet och träna på att ta det lite lugnt.

Fick lov att sätta mig på änden av sängen för Elin vaknade upp och hade underliga ljud för sig. Min första tanke är – magsjuka! Ikväll har hon haft ont i halsen, ont i benen, ont i armen och ont i öronen för att jag låter för mycket när jag skrapar rent skålen. Ena stunden ska jag inte ligga bredvid henne och andra stunden ska jag det. Sedan får jag krama henne och sedan går jag det inte. Med andra ord så är vi två trötta tjejer med lite tolerans ikväll.

Känner att skrivandet hjälper och imorgon ska jag visa upp mitt företag för första gången. Nu börjar det kännas att det är på riktigt 😊

Tack och godnatt! ✨

Soluppgång i skogen

Godmorgon!

Vaknar av Filips väckarklocka, bredvid mig ligger Elin jag vänder mig och tittar på henne. Hon sätter sig raskt upp och tittar på mig.

– Sover du där mamma?

– Ja du sover på min plats. Svarar jag

Hon tittar på mig yrvaken med pigga ögon.

– Nu ska vi äts frukost mamma, smörgås framför tv:n.

-Nej du ska sitta vid bordet och äta.

Stort missnöje uppstår och hon går in till pojkarna. Oj oj, nu kommer det bli liv i luckan för deras morgonhumör framförallt på en måndag är inte att leka med. Måste avstyra innan det ballar ur helt. Mycket riktigt Elin blir utskickas från rummet. Ledsen kommer hon till mig och säger:

– Jag får inte vara med mina pojkar.  Älskade barn.❤️

Vi är alla olika

Kärlek mitt i kaoset och efter frukost sitter de tre tillsammans och kollar på Elins barnprogram. Vi är alla olika och vi behöver lära oss förstå varandras egenheter så att vi kan skapa en så bra vardag som möjligt men måndagsmorgon är ofta en tuff morgon hos oss. 😅

Hur kommer det sig att barnen gärna sover länge på en skoldag och vaknar tidigt på lediga dagar?

Den tid jag har, är den som är nu.

Vi kom sent till förskolan, smög försiktigt in till frukosten och det slutade som vanligt med att jag pratade med alla barnen. Det är nog mer jag som stör än själva förseningen. Tycker ändå att det är viktigt att bra med barnen när de söker ögonkontakt. Tränar på att ta det lugnt och inte vara en jäktad person vid lämningen. Efter lämningen körde jag pojkarna till skolan och sedan tog jag min morgonpromenad.

Älskar verkligen naturen!

 

Gick runt på de olika stigarna och försökte lotsa mig fram. Känner mig väldigt osäker på stigarna så jag försöker gå i en riktning så jag har koll på bostadsområdet som finns i närheten.

Efter en stund kom jag till en glänta och där fick jag solens strålar rakt i ansiktet, vilken energikick. Blev helt lugn i kroppen. Träffade en kvinna som var ut med sin hund och hon berättade lite om området så nästa gång ska jag våga mig längre in i skogen.

 

Idag blir en bra dag!

Förändringens tid

Jag går på gatan i riktning mot hamnen. Jag passerar de små butikerna, butikerna som erbjuder specifika saker. En med olika kaffepressar, en butik med elprodukter, en med smycken, en med glasögon och många fler butiker. Charmen med att varje butik är liten med personlig service tilltala mig, okej mannen i glasögon affären var inte ett dugg intresserad att sälja några solglasögon så det blev hans förlust.

Solen är påväg ner, jag ökar stegen och passerar en liten park med palmer både höga och låga. Jag korsar gatan när en lucka i trafiken infinner sig. Jag går över det lilla torget där vi åt lunch tidigare idag, svänger vänster och går i riktning mot piren. På min vänstra sida ligger restaurangerna på rad, pasta, pizza, havets läckerheter, kaffe och glass. Ja det mesta finns att få förutom chokladfondant, den har jag inte funnit ännu. På min högra sida är hamnen och där ligger stora båtar från olika länder, makalöst stora med tre våningar, den ena mer fascinerande än den andre.

I slutet på hamnen ligger fiskebåtarna, jag svänger höger och går mot piren. Jag känner havsdoften och den lätta brisen. Om 27 min går solen ned. Jag kommer till början av piren och tittar ut över det stora havet, känner doften av hav, hör vågorna slå mot stenarna när de rullar in mot piren, vattnet slungas upp i olika former mot stenarna för att sedan falla ner i havet igen.

Jag tar upp min kamera tittar mot solnedgången och känner, här, här vill jag vara…
Tacksamheten över att få vara mig själv och för mig själv en stund vid havet går inte att beskriva, den känslan måste upplevas.

Var vill du vara? Vad är du tacksam för idag?

Ha en bra dag!

Kram 🧡

Trött på kläder

Hej!

Hur mycket kläder kan en barnfamilj ha?
Enligt mig kan en barnfamilj ha galet mycket kläder. Vet inte hur många maskiner tvätt jag kört denna vecka, bara idag har jag kört fyra maskiner och två till som tvättas i skrivande stund. Läste en artikel som handlade om vad vi gör under vår livstid, kommer inte ihåg var jag hittade artikeln men i en mening stod det skrivet att vi tvättar tre år av vårt liv.

Det är helt galet, kläder förbrukas på löpande band. Jag blir tokig, även om jag får motion av att tvätta så känner jag mig absolut trött på tvättandet. Förtydligande av motion, vi har tvättrummet i källaren och sovrummen på övervåningen, exakt 31 trappsteg. Jag måste ta kontrollen och få familjen att förstå hur mycket tvätt som verkligen tvättas.

Okej jag är en del av dramat, eller helt och hållet boven, för det är jag som handlar kläderna. Skulle kunna slänga in några ord om stereotypa könsroller men jag låter det vara för tillfället, gillar kläder, shopping och att få ha kontroll. 😉

Något måste förändras, det kan inte vara klokt att ha så mycket tvätt. Sedan kan jag lägga till handdukar och sängkläder oh my, är så glad över vår torktumlare. Så ja i vissa specifika lägen är materiella saker något som underlättar min vardag året runt. Eftersom vi har flera pollenallergiker i familjen kan vi inte hänga ut tvätten för att torka.

Idag slog jag slag i saken och undersökte varför det är så mycket tvätt varje vecka. Resultatet visade sig vara för mycket kläder i garderoberna. Pojkarna har vuxit och det innebär att det finns kläder som de inte kan ha eller vill ha längre. Det som sker är att de tar rena kläder, klär på sig och märker att plagget var för liten och så läggs kläderna i tvättkorgen, rena kläder läggs i tvättkorgen! Jag tar tvättkorgen två våningar ner till källaren, sortera tvätt, startar maskinen, flyttar kläderna till torktumlaren, torkskåpet eller torklinan, viker, bär upp kläderna och lägger de i deras garderober och så börjas det om. Precis närman tänker, YES! alla tvätt är tvättat, så upptäcker jag att så är inte fallet. ⬇️ Det är bara att börja om.

IMG_8053

Nu är de urväxta kläderna bortplockade och förhoppningsvis kan jag få ihop några bra klädpaket till försäljning annars får det bli en gåva till en klädinsamlingen.


Instruktioner har lämnats till familjen om vad de kan göra när kläderna är för små. en lapp sitter i tvättstugan med storlekar på kläder som ska bäras upp och läggas i garderoberna och de kläder som är för små eller trasiga läggs i rätt låda i tvättstugan. Älskar att effektivisera, frågan är nu; Hur länger håller mitt förslag?

Hur gör ni med tvätten?

Ha en bra dag!

Kram

Höstens första vab

Hej!

Hur har ni det idag?

Vår dag började med vab, höstens första vab. Känns bra att vi klarade två hela månader i förskolan innan baciller kom hem till oss.

Det är svårt att argumentera för vem som ska vabba framförallt när jag är den som inte tjänar så mycket pengar just nu. Känns som att det blir min lott i livet att vabba det kommande året eftersom jag pluggar. Att inte glömma är att jag ändå har startat ett företag så detta är helt nya områden för mig.

Familjen först men måste börja planera in backup för vab så jag minskar stressen hos mig själv.

Jag förundras över hennes glädje fastän hon är sjuk, hon är trött. Inte lika påhittig som vanligt utan har mer perioder av aktivitet istället för konstant aktivitet och sedan sitter eller ligger hon en längre stunder. Själv hade jag legat i soffan under täcket ätit glass och tittat på tv 😉

Lite feber, snorig och en hosta som låter lite otäck emellanåt, det är pipig inandning och jag blir nervös. Vill hosta åt henne men det kan jag inte. Hon vägrar att fräsa och en nässug känns för taskigt att använda. Tips på hur du lär ett barn att fräsa mottages!

Det blir vatten, festis och mjölk för att hålla vätskebalansen och en och annan piggelin.

Nu återstår att se hur jag som egen företagare söker ersättning för vab. Varje vecka lär jag mig nya saker #learningbydoing

Ha en bra dag! 🍁

Kram

Då och nu

För ett år sedan hade jag jobbat 25% i två veckor, jag hade precis påbörjat min tredje vecka och hade börjat känna en stark oro i kroppen.

En förtvivlan över orkeslösheten, jag visste vad jag kunde men jag mäktade inte med. Jag förstod inte hur jag skulle lösa det för inget var förändrat. Jag ville så väl, jag ville må bra men om vården inte kunde ge mig hjälp utöver mediciner så var jag tvungen att lösa det själv.

——————————————————————–

Tårarna rinner, kommer det någonsin att sluta rinna.

Jag hade varit sjukskriven i nästa 1,5 månad och hade precis börjat gå själv på promenader runt kvarteret, ca 10-15 min. Efter promenaden sov jag en stund eller satt i soffan under filten. Var det såhär mitt liv skulle vara, frustrationen var stor. När blir jag Linda igen?

I början av september sa hen; på måndag börjar du jobba.

Terapeuten sa att jag måste gå till jobbet så jag inte utvecklar en ångest mot min arbetsplats. Jag grät, tårarna forsade och jag fick nästan ingen luft. Hon tittade frågande på mig?

Varför gråter du Linda?

För att jag inte vet hur jag ska klara av att arbeta när jag knappt kan laga frukost till mina barn eller inte kan gå själv på affären och handla. Hur ska jag klara av att ta ansvar för en hel klass?

Det jag inte berättade om var den starka ångest som grep tag i mig varje dag tex när jag insåg att jag var 10 min hemifrån och inte visste om jag skulle orka gå hela vägen hem eller när jag skulle lämna huset för att hämta Elin på förskolan. Att jag inte berättade om det var att mitt förtroende för terapeuten hade dalat.

Under tidigare samtal hade vi pratar över min ångest av att köra bil eftersom mina kraftigaste panikångestattacker har skett i bilen när jag varit själv med barnen. Att gå in på en affär var nästintill omöjligt eller att gå till lekparken mm.

Du har körkort, du kan köra bil!

Förslag och förklaringarna var att jag har körkort och du kan köra bil. Får du en panikångestattack i affären är det bara att lämna korgen/kundvagnen och gå därifrån. Ser du en fylld korg i affären kan det vara troligt att någon fått en ångestattack och lämnat affären. Du är inte ensam med att ha ångest Linda, många har det.

Jaha så resultatet är att jag ska fly, avvika från platsen, det som skapar oro.

Skulle jag nu lämna klassen om jag fick en panikångestattack, mina kollegor har sina uppgifter och medföljande ansvar och när de inte har tid till att svara på frågor hur skulle de ha tid att ta min klass om jag behövde gå?

För en människa som inte varit i denna situation kan det låta trivialt men för mig var det hela min värld. Jag hade en uppgift och det var att undervisa, något jag var bra på när jag var frisk men hur sköter jag en uppgift som varit en stor del till att jag blev sjuk?

———————————————————————-

Jag måste, för vad ska jag annars göra?

Kompromissen blev 14 dagar då jag skulle gå till jobbet och vara med 1-1,5 timme per dag. Sedan skulle jag börja jobba 25%. Jag höll ut, slutade med min medicin som jag ätit för att sova bättre och för att få en mer sammanhållen sömn.

V.44 kom höstlovet, Jonas var bortrest och jag skulle vara själv med barnen hela höstlovsveckan. Eftersom jag är lärare och har lovdagar så är barnen lediga från fritids och förskola. Elin blev sjuk i feber så jag ringde gråtandes till svärmor som kom och hämtade oss. Vi bodde en vecka hos henne. En vecka med stöd och möjlighet till återhämtning, hade en svag känsla av att det kommer att bli bra.

Vecka 45 kom och min kollega som jag gick dubbelt med blev sjuk. Vikarie sattes in för henne och direkt slog min ansvarsplikt in. Jag var på jobbet 2,5 timme/dag med ledig onsdag och jag var helt slut. Grät varje dag när jag kom hem, när ingen såg eller hörde. Hade ångest och svårt att tänka i flera led. Började skriva ner allt för att komma ihåg, för att vara redo för nästa dag.

Det var svårt att acceptera att detta inte var för mig just då. Jag mådde inte bra och jag kände mig inte lyssnad på. Min familj såg vad som hände och undrade hur vården tänkte. Vem ska jag vända mig till när jag inte har en fysisk sjukdom utan en psykisk sjukdom, utmattningssyndrom med ångest. Jag var så ensam och ville umgås med andra men eftersom allt umgänge tog mycket energi och jag behövde vila 2-3 dagar efter en middag så drog jag mig undan.

Skammen hade mig i sin linda.

Jag var fylld av skam, skam av att inte klara av det jag klarat tidigare, skam att inte kunna fullfölja det jag planerat att göra. Jag mådde dåligt av att säga nej fast det var det jag behövde. Jag mådde ännu sämre när jag avbokade möten för att jag inte orkade. Jag straffade mig själv väldigt bra och när någon omedvetet bekräftade mina tankar som jag hade om mig själv så fick jag bekräftelse på något galet vis att jag var dålig. Den negativa spiralen fanns där och gnagde under så lång tid.

Vem vill vara med mig, när jag inte orkade vara med mig själv?

DSC01842

För att säga ja, behöver jag ibland säga nej.

Idag vet jag att jag säger nej för mig själv och inte för att vara en otrevlig person. Jag kämpar för att säga nej för jag är en JA sägare. Det finns så mycket roligt i världen!

Jag vill vara mitt bästa jag och mitt bästa jag är att vara ärlig är mot mig själv. Jag kommer inte att vara världens gladaste och roligaste person alltid men jag vet att det sociala umgänget är viktigt för mig och mitt mående. Självklart glömmer jag ibland bort att ta det lugnt och det resulterar oftast i enorm trötthet, hyperaktivitet och svårt att varva ner. Jag lär mig och tränar på att lyssna till signalerna.

Hittills har mina stunder med mina vänner givit mig så mycket positiv energi. Om det har varit så att jag har varit trött, irriterad eller lat så har jag ändå lämnat dessa träffar med mer energi, några tankar klokare eller tom blivit lugnare.

Så var dig själv och låt andra få vara sig själva. Med största sannolikhet säger de inte nej för att de inte vill vara med dig utan att de själva behöver mobilisera sin styrka och energi för att leva sitt liv så bra som möjligt.

Skicka ett sms, en tanke, några ord eller en lite fräckis. En liten handling betyder så mycket mer än ingen handling alls.

Om du läste ända hit, tack för din tid. 🤩

Ha en fantastisk dag!

Kram ❤️

Bäst och perfekt är en början

Hej!

Alla dessa tankar, var kommer de ifrån, varför ett sådant virrvarr av frågor och hur får jag svar på dem? En resa bland mina demoner pågår, förändring kräver tid och kraft. Att förändra innebär att utmana och ifrågasätta, att finna sin väg. Delar med mig om dagens inre dialog som uppstod under en fotokurs där jag lär mig om bildens uppbyggnad. Resonemang och slutsats

—————————————————————-

Jag kommer aldrig att bli perfekt!

Vad är perfektion?
Är det något att sträva efter?
Om jag får det perfekt, kommer alla andra att tycka att det är perfekt? Om inte är det i isåfall perfekt?

Perfekt för mig är tex att det är rent, städat, allt ligger på sin plats, sängen är bäddad, jag som ett museum. Tänk dig att du öppnar dörren till ditt hem och allt ligger där du lade det, ingen har flyttat på sakerna, ingen har slängt en jacka på golvet, hällt ur alla pärlorna på mattan osv. Jag vill inte ens gå in på hur ett perfektionistiskt synsätt på mig själv skulle vara, det skulle bli helt galet och helt är ärligt vet jag inte hur en perfekt person är. Det är troligen en blandning av många av de människor som postar bilder på Instagram. Perfektion har varit ett förtret, det har skapat en känsla av att inte duga, för att jag själv ofta tänkt, du kan mer Linda, du kan bättre. Jag har aldrig tidigare ifrågasatt perfektion och nu har jag säkert tänkt på ordet 100 gånger idag. Hur kan jag ah drivits av något som jag egentligen inte förstått.

Synonymer till perfektion är fulländad, fullkomlighet och felfrihet.

Redan där inser jag att perfektion är något jag måste släppa. Jag kommer inte att vara felfri, för jag gör utifrån mitt perspektiv, min miljö, mitt arv och min kultur. Perfektion är ett ord jag måste släppa, ett ord som inte ska få definiera vem jag är eller vem jag inte är. Det kommer att finnas stunder då allt känns perfekt, där jag är här och nu och uppskattar livet och det som finns runt omkring mig. Ungefär som lycka, jag komme inte att vara lycklig i alla mina dagar som sagorna slutar. Jag kommer att ha stunder av lycka och förhoppningsvis många stunder av lycka som övergår till många minnen av lycka.

Perfektion är alltså inte något jag vill definiera mig med eftersom det blir ett för stort krav, en stress som kommer att äta mig inifrån för jag kan inte förstå hur perfektion uppstår och består. Skönt att jag beslutat det. Min definition på perfektion är att perfektion uppstår i stunden, tillsammans med miljö och känsla precis som lycka.
Perfektion är inget som består, för alla vi olika vägar går.

Jag vill ha ett hem, inte ett museum.

img_0399

Tänk dig att du står vid en soluppgång. Du njuter av brisen från havet, ser fiskebåtarna guppa fram och solens oranga sken börjar stiga upp. Molnen skingrar sig och måsarna skriar, människor går förbi, inge vill störa eller störas, en outtalad regel som alla förstår. Du har 27 minuter i soluppgången och känner att just nu kan jag inte vara på en bättre plats, just nu känns det perfekt. 27 minuter senare när soluppgången är över och din daga fortsätter har du en positiv känsla med dig. En känsla som styr resten av din dag. Så en perfekt stund på morgonen har betydelse för din dag tom flera dagar i ditt liv eftersom du kan minnas tillbaka till den stunden och förnimma de känslor du hade just då.

Då kommer nästa fråga, nöjer jag mig med bra, för att jag inte vågar?
Är bra, bra  eller måste det vara bäst?

Är bäst samma sak som perfektion?

– Det luktar bränt, pyr det någonstans eller brinner det?

– Nej det är bara min hjärna som gjort en burnout…

Is this it?

Fortsättning följer….

Ha en bra höstdag!

Kram

Göra läxor eller?

Höga röster, hårt motstånd och tvära argument. Min milda röst kräver mycket energi för att bibehålla lugnet. Inom mig kokar det och jag skulle vilja säga något väldigt opassande, något jag skulle få äta upp länge. Så jag är tyst. För ett sagt ord går inte att sudda bort hos mottagaren.

Det tar en stund, sedan lägger sig lugnet och samtalen blir trevliga. De går från monolog med ilsken röst till dialog med vänlig röst.

Det är en tuff start nästan varje gång ordet läxa dyker upp. Det är ett laddat ord och vi behöver få till en förändring här hemma. Idag handlade det om att jag ville hjälpa dem att repetera inför ett prov de har i skolan imorgon och jag lyckades inte få fram mitt budskap så bra. Kan barnen spela två timmar tv-spel så kan de lägga 20 min på att läsa och samtala med oss i familjen. Funderade ett tag på om jag skulle åka och köpa något gott för att skapa en mysig stund men det kändes inte som en bra ide för det var bara jag som ville äta godis. Alltid denna balans att finna lugnet.

Så idag kom jag på den briljanta idén! Jag frågar barnen om synonymer till ordet läxa. Vad kan vi använda för ord istället för läxa?

Till svar får jag: Träning

Klockrent svar! Från och med idag har vi slutat med läxor. Vi kör träning!

Övning ger färdighet och vissa områden kräver mer energi än andra. Vi tränar allt möjligt så ikväll tränar vi begrepp och att svara på frågor gällande demokrati, rösträtt och mycket mer tillhörande samhällskunskap. Jag får kämpa för att vara bättre än en femteklassare.

Hur bemöter ni läxor hemma? Har era barn läxor? Tips mottages gärna.

Lycka till med träningen!!

—————————————————————————————————————————————–

Nedan finns lite intressant text om läxor ur Pedagogiska magasinet 30 april 2013

Vad är en läxa?

Amerikanen Harris Cooper är en av de forskare som har skrivit mest om läxor. Tidigare definierade han läxor som något som görs utan lärarens medverkan utanför skoldagen. Nu menar han att läxor är något som görs utanför lektionstiden. Det har nämligen visat sig att många elever sitter på håltimmar och andra lediga tider under skoldagen och gör sina läxor. Enligt Coopers definition är läxhjälp i skolan inte att betrakta som läxläsning.

Ingrid Westlund vid Linköpings universitet menar att läxan är en »svårfångad hybrid som finns någonstans i gränslandet mellan uppgift och tid, arbete och fritid, skola och hem, individ och kollektiv«.

In och ut ur styrdokumenten

Läxorna försvann ur styrdokumenten 1994. I äldre läroplaner finns däremot en hel del skrivet om hemuppgifter.

I Lgr 62 står att huvuddelen av skolarbetet bör utföras på skoltid och att hemarbetets främsta syfte är att ge övning och säkerhet. Det står också att »hemuppgifterna ger eleverna tillfälle att ta ansvar, organisera lärostoffet och disponera tiden«.

I Lgr 69 poängteras att den tid som eleverna tillbringar i skolan ska räcka för att få tillräcklig undervisning: »… de bör få använda övrig tid varje dag för rekreation. Hemuppgifterna bör följaktligen i största möjliga utsträckning vara frivilliga.«

I Lgr 80 återkommer läxan med kraft: »Hemuppgifter för eleverna utgör en del av skolans arbetssätt. Att lära eleverna ta ansvar för en uppgift, anpassad efter deras individuella förmåga, är en väsentlig del av den karaktärsdaning som skolan ska ge.«

I Lpo 94 står det inget om läxor eller hemuppgifter, inte heller i Lgr 11.

Svag effekt för yngre elever

Den forskning om läxor som har gjorts i Sverige handlar framför allt om sociala aspekter på läxläsning. Internationellt finns några studier som tyder på att läxor påverkar skolprestationer på ett negativt sätt. Det finns också studier som pekar på motsatsen, alltså att det finns ett positivt samband mellan läxläsning och skolprestationer. Enligt amerikanen Harris Cooper är det sambandet försumbart i årskurs 1—6 men blir starkare ju äldre eleverna blir. John Hattie placerar läxläsning på plats 94 över de faktorer som har effekt för elevers studieprestationer.

Vem är jag?

Det finns så många ord, jag vet inte var jag ska börja, därför är jag tyst.

Det finns så många bilder, jag vet inte hur jag ska illustrera, därför är tavlan tom.

Det finns så många gester, jag vet inte hur jag ska gestikulera, därför är jag stilla.

Det finns så många känslor, jag vet inte hur jag ska känna, därför är jag ambivalent.

Det finns så många vägar, jag vet inte var jag ska svänga, därför är motorn avstängd.

Det finns så många möjligheter, jag vet inte hur jag ska välja, därför tänker jag i min ensamhet.

Det finns ett liv och det vill jag leva.

Jag vill leva med alla ord, med alla bilder, med alla gester, med alla känslor, på alla vägar jag hamnar och som ger mig möjligheter att få vara den jag är.

Vem är jag?

Vem är du?

Orsak och verkan

Tankarna far omkring, jag vill så mycket och just nu är det svårt att stanna upp. Idéerna flödar och jag måste söka ordning i virrvarret.

Ur kaos finnes ordning, tex när jag går in i barnens rum, scannar jag av kaoset och planerar direkt hur jag skull plocka ordning på allt. Leksakerna ligga huller om buller och barnen har full koll. har släppt på principen att plocka upp saker varje dag. Det är deras rum och deras regler. Lite nitisk är jag för så fort grejerna hamnar i hallen är jag där och plockar upp, sluta påminna varje gång för jag vet att de vet de är bara pre tonår och nu måste jag välja mina strider för oj vad de har blivit bra på att argumentera, lite svårare att lyssna men efter en bra måltid eller go fika så är det lättare att nå fram.

Slutsats: För mycket saker leder till kaos. Var sak behöver sin plats och hela familjen måste vara införstådd med det (en skaplig utmaning). Jag behöver ordning för att känna mig lugn. Det är först nu jag börjar förstå hur kaos skapar oro och stress hos mig. Det blir som en krock, jag vill slippa från ekorrhjulet men det är svårt att bara hoppa av. Jag kan sakta ner på farten och börja delegera, förbereda mina barn för framtiden och mig själv.

Mål: Jag eftersträvar en miljö som är luftig, estetisk och lugn. Varje sak jag äger ska fylla en funktion, jag ska minska ner på inköp för saker är saker och inget som bara ska fylla skåp och lådor. Jag tänker gå mot ett minimalistiskt tänkande och förhoppningsvis ett mer stilla sinne.

What!? Vad händer, hur blev det så här??

Det handlar inte om att sluta utan det handlar om att vara klok i besluten och stilla den tillfälliga impulsen; jag bara måste. Precis som med godis, behöver jag godis eller är jag bara sugen och egentligen hungrig eller trött. Att tänka lite till innan beslutet tas. Vad tror du om detta? Hur tänker du med inköp och prylar?