Förändring sker successivt

Det finns stunder då livet förändras. I många fall har förändringen pågått under en längre tid, något som inte har märkts på en gång. För förändringarna är små och de sker successivt.

Det börjar med att du går direkt ur sängen istället för att ligga kvar och sträcka på dig och känna in hur kroppen mår.

Sedan fortsätter det med att frukosten intas i en allt hastigare fart. Kanske är det så att kaffet dricks stående eller att det inte intas någon kaffe alls. Det känns onödigt att sitta ner och dricka kaffe för jobbet väntar, barnen behöver komma i ordning.

Klockan var 7:40 när jag gick hemifrån det tar 10 min att gå till jobbet och klockan är nu 8:05. Försenad till jobbet, underligt.

Vad har hänt med anteckningarna, de är borta, fast jag skrev ju ner ordningen och det som skulle göras igår. Eller var det i förrgår?

En dag börjar saker försvinna eller hamna på underliga platser. Underligt, någon måste ha flyttat på det, fast det är mina saker. Jag hade det nyss i handen eller var det igår.

På vägen till köket hör jag barnen prata om något. Måste kolla så allt är okej. Kommer ut i hallen igen, vad var det jag skulle göra?

Kan inte sitta still i soffan, köksbänken behöver ordnas, disken plockas, tvätten vikas och mat planeras. Står i köket och tittar, känner ett motstånd. Känns jobbigt att plocka i och ur diskmaskinen. Gör det ändå och tänker imorgon samma sak.

Ljudet från tv:n stör, det händer så mycket och ljuset från bilden är stark. Här kan jag inte vara smyger upp till sovrummet och lägger mig på sängen. Är så trött vill somna men barnen behöver nattas först.

Va fan kan de inte sätta tandborsten på laddning? Och det där med toalettlocket hur svårt ska det vara att stänga det när de spolar.

Går och lägger mig, det kryper i kroppen, tankarna ploppar upp en efter en. Ska fixa det där imorgon, det där var en bra idé den spinner jag vidare på. Kommer det att bli någon semester, vem ska boka den. Ja vi tänker lite olika, har olika intressen får ordna imorgon.

Det var ett tag sedan jag var på yogan. Ja ungefär 2 månader sedan. Fast jag sprang 2,5 km igår, duktig flicka.

Somnar och drömmer vaknar vid 2 tiden på natten, vrider och vänder på mig. Känns lite oroligt i kroppen. Går på toaletten, dricker vatten och lägger mig igen. Är det fullmåne? Det sägs att man sover sämre vid fullmåne.

Somnar tillslut, sista gången jag tittar på klockan är det 3:34, larmet ringer 6:00.

Vaknar av väckarklockan, tar upp telefonen, tittar på sömnanalysen. Det är tre veckor sedan jag sov en hel natt. Det blir bättre, ska bara fixa lite saker och till helgen då kommer jag att sova bra. Vänta när sov jag 7-8 timmar i sträck i mer än en natt? Vet inte, kanske efter den där middagen när var den nu igen?

Jag orkar inte, jag vill inte men vad ska jag göra?

Det trycker över bröstet, hjärtat slår extra slag ringer familjeläkare/vårdcentralen. Det är stress, försök att lugna ner dig och se över din vardag. Återkom om det inte blir bättre.

Borde äta lite nyttigare mat, få till mer träning så blir det bättre. Anmäler mig till Vårruset.

Detta är några utdrag från mina anteckningar som jag skrev ner den sommaren då jag blev sjuk. Jag sökte efter symptomen för att försöka finna en förklaring till varför jag mådde som jag mådde. En sorts självreflektion som jag inte visste att jag gjorde utan det lärde jag mig ett år senar på mitt sista besök hos terapeuten. Tänk vad kroppen gör både positivt och negativt. Kroppen ger oss signaler och det är vårt ansvar att lyssna. Ingen annan hör signalerna, bara du och du är viktig och du betyder så se om dig själv.

Symptomen finns där och vi kan ta dem för tillfälligheter men när intensiteten ökar på symptomen och känslan att du behöver öka tempot för att hinna med mär du redan har ett högt tempo är en tydlig varningssignal för att nu ska du göra tvärtom. Skala ner på arbetsuppgifter, ta tillbaka stunden vid köksbordet eller i soffan på morgonen. Låt disken stå, fokusera på återhämtning och om du bor i en familj se till att alla hjälps åt med hushållssysslorna. Prioritera sömnen!

Det är svårt, det kommet att vara jobbigt och du kommer troligen att må dåligt ett bra tag. Ett högt tempo klarar vi av, stunder av stress också men det är den långvariga stressen, pressen och det höga tempot som är skadligt.

Även den positiva förändringen sker successivt och därför behöver vi tålamod och acceptans för att komma framåt och få ett hälsosammare liv.

Hur vi kommer åt problemen?

En början är att vara omtänksam om mig själv, med min familj, mina vänner, mina kollegor och människor jag möter.

Vi kanske inte alltid förstår

men med vänlighet vi bättre mår.

Kram ❤️

Te time tisdag – ångestens efterdyningar

Idag finns en nervös känsla i kroppen. Jag har försökt att ta det lugnt men rastlösheten är där. Det var länge sedan nu och någonstans så har jag undermedvetet väntat på att det ska hända. Det var inte lika kraftigt denna gång och det gick över på 16 min. Jag vaknade upp i panik, hjärtat hamrade fort och mina tankar spann vidare på de kroppsliga reaktionerna. Det är som om jag kämpar med antingen fast jag kan andas. Vad beror detta på?

Upptäcker hur min fot vickar intensivt fram och tillbaka när jag sitter hopkurad i soffans ena ände och försöker läsa. Tungan trycker upp i gommen och det är som om jag håller andan. Tänkte planera mitt julfilms schema idag men har inte kommit dit ännu, först skola och jobb. Tankarna far omkring och jag har ingen röd tråd att följa just nu.

Fick ett oväntat samtal på morgonen som gjorde mig riktigt glad. Det satt igång en massa tankar hos mig och om det jag skriver om här på bloggen. Ibland får jag stunder av skamkänslor som tar över min tankeverksamhet och då vill jag bara krypa ihop i ett hörn. Att skriva hjälper mig och att få dela med mig skapar någon sorts meningsfullhet och jag upplever att livet är mer intressant genom de nya kontakter och insikter jag får. Förändring är inte lätt och är det lätt kanske det inte förändrar mig tillräckligt utan jag går i gamla fotspår. Kan jag förändras?

IMG_3666

Skymningen läger sig och jag gör en lite reflektion över dagen. Även om den röda tråden inte fanns där så fick jag saker gjorda. Jag tog tom tag i tillståndsansökan hos datainspektionen, vilken djungel. Att hålla mig sysselsatt får mig att stänga ute oroskänslorna. Hur klokt det är att göra så vet jag inte? Jag är stark, modig och klok fast idag känner jag mig ynklig, liten och klen.

Hur har din dag varit?

Kram

Måndagskvällens tankar

Äntligen sover den lilla, de stora ligger i sina sängar och läser. Jag får tid för mig och mina tankar en stund. Reflekterar över de senaste veckorna och inser att det är många saker som jag har fått vara med om. Positiva saker, förändringar och utmaningar som har varit jobbiga, nervösa och skapat ångest hos mig.

Situationer som jag inte har haft kontroll över och som varit mer lockande än skrämmande och därför har jag vågat. Klart det finns ett tvivel hos mig själv, ett tvivel som beror på att jag själv har höga krav och vet vad jag skulle kunna göra. Jag ska tänka annorlunda och se detta som en början och bygga mål för framtiden.

Det är galet att tro att jag ska kunna vara experten på en gång. Jag sänker mina krav på mig själv, förändrar prestationen till mindre mål och skapar en stege av delmål som kommer att leda mig framåt. Kanske kommer jag inte till målet för att möjligheterna för mig någon annanstans. Det gör mig inget för jag får vara en del av något fantastiskt som jag har startat och vågat göra.

Vad drömmer du om?

Sov gott och dröm sött ⭐️

Kram 💗

När jag stänger en dörr, skapar jag möjligheten att öppna nya dörrar.

November är min månad

November är månaden då jag bestämde mig för att komma till världen, en härlig skorpion är jag. En skorpion med passion, mod och styrka. Jag är lugn på ytan men vad som finns under skalet är det ingen som vet. Jag är känslig precis som alla andra. Jag gillar att studera min omgivning och få använda mina kunskaper. Gör du min familj illa så sticka jag dig!

Jag tycker alltid att födelsedagar har varit speciella. Det hände dock något när jag flyttade hemifrån. Det blev inte lika speciellt längre. Vad beror det på, mån tro? Jo det handlar om att jag helt plötsligt fick bestämma själv och att ingen annan gjord något åt mig. Jag tyckte inte att jag var så speciellt märkvärdig så födelsedagarna blev inte lika speciella. När jag fyllde 25 år var det lite extra och när jag fyllde 30 år insåg jag att jag faktiskt kan skapa mitt eget kalas för det är min födelsedag! Å tänk så kul jag hade. Har fortfarande en present kvar sedan den festen. Bör lagras i fem år stod det, nu har det gått 8.

Förra året fyllde jag 37 år. En födelsedag som jag kommer att minnas väl. För det är den första födelsedagen som jag på riktigt mått så dåligt att jag inte hade någon koll på framtiden. Nedan kommer jag att berätta om något som kan te sig ologiskt men som var min verklighet just då. Det kognitiva tänkandet är på släptåg vid utmattning och i vissa situationer blir det bara kaos. Det som händer i en utmattad hjärna är inte alltid realistiskt men jag har varit på min vakt så länge att mina system slår på snabbt.

————————————————————————————-

På min födelsedag  hämtade vi ut vår nya bil, en bil som egentligen inte har någon betydelse jämfört med hälsan men oj så härlig den är att köra.

Jag klädde mig fint med kjol och stövlar. Fixade håret och sminkade mig. Jag behövde inte se eländig ut jämt och jag ansåg att jag behövde anstränga mig lite denna speciella dag. Jonas hämtade upp mig och vi åkte till bilaffären. Jag försökte verkligen fokusera men jag hade en sådan ångest att det enda jag tänkte på vara att stå upp och andas. Jag tog en bild och la upp den på Instagram, jag ville visa, jag ville inte bli bortglömd. Likes var för bilen inte för att jag levde. Ironiskt och knäppt men jag hade inte berättat för många om min situation, för jag skämdes. Jag ville inte vara sjuk, jag ville inte vara kass och umbärlig.

Vi tog bilen på en bilpromenad och sedan hämtade vi Elin och på vägen hem stannade vi och köpte ett gott vin som jag önskat. (Vin dämpar ångest ibland, inget jag rekommenderar att använda som ångestdämpande)

När vi hade köpt vinet, gick vi mot parkeringen och på vägen passerade vi Ica. Snabb som en kula försvann Elin in genom dörrarna till Ica, Jonas stod och pratad med en vän vid gatan. Jag följde efter in på Ica men kunde inte se Elin. Min panik stegrades och jag började känna att synen blev grumlig i ytterkanterna. Fick kontakt med Jonas som gick in i affären, för tänk om hon skulle springa ut när jag gick in i eller tänk om någon tog med sig henne ut så därför stod jag kvar vid dörrarna.

Ja, där kom panikångesten, tänk om jag hade missat Elin, hade hon redan blivit tagen? Tankarna kommer så fort men så får jag ögonkontakt med en person i kön som känner mig och jag frågar:

– Har du sett Elin inne i affären?

– Ja, jag mötte henne med kexchoklad i handen, hon såg så glad ut.

– Hon sprang fort in, svarade jag.

Pulsen skyhög men andningen blir bättre.
Fokus, Jonas är i affären och hon har inte passerat mig.

Efter en stund hör jag hennes tjut och Jonas kommer gåendes med henne. Med stora tårar rullande ner för kinderna får hon lämna tillbaka kexchokladen och vi går till bilen. Vi sätter oss i bilen och pustar ut. Han är en klippa min man även om han också var orolig så behöll han lugnet och jag är rätt bra själv även om pulsen fortfarande galopperade som en vildhäst. Jag fixade en panikångestattack på Ica. (det tänkte jag inte på då)

————————————————————————————-

Tack för att du läste ända hit!
Vet du, i år ska jag fira mina 38 år på denna jord med något annorlunda och som bara handlar om mig själv och en av de godare sakerna jag vet, nämligen tårta.

Vill du vet vad?
Då får du hålla koll, för det är nog inget du skulle kunna tänka dig.
Nu ska jag utfodra barnen, de vill ha pannkaka.

Ha en bra dag!

Kram

Jag kan

Jag åker, jag går, jag sitter och jag står.

Handen drar sig automatiskt nedåt mot mitten mellan bilsätena och i kopphållaren ligger den. Jag ska inte. Jag kan själv, detta är min grej, jag är ingen vek tjej.

Handen hamnar i knät igen.

Efter en stund känner jag ett trummande mot min haka. Hmm hur hamnade fingrarna där? Fingrarna trummar mot min hakan och får mig att fundera, att fokusera på kroppen. Hur är andning? Håller jag andan? Andas jag in genom näsan och ut genom munnen?

Andningen är bra kanske att jag har lite kortare andetag och att luften inte går hela vägen in. Tar några djupa andetag och det känns bättre.

Handen är påväg ner mot mitten igen.

Stopp, du behöver inte den där. Du kan själv. Du bör göra det, ingen annan kommer att göra det, ingen annan kan göra det, ingen annan vet, det är bara jag som kan klara av det. Jag låter den ligga kvar där mellan sätena och lägger handen på ratten.

Snöblandat regn faller ner på vindrutan och vägbanan. Vindrutetorkarna rör sig fram och tillbaka, ingen ide att köra fort, sommardäck på och slask överallt. Plötsligt möter jag en lastbil, fullt ös på vindrutetorkarna men ändå tappar jag sikt för en stund, även om det känns som en lång stund.

Nu, nu finns det något att oroa sig för, nu är det på riktigt. Jag har tid, jag behöver inte köra om. Ligger fint i kön och kommer fram dit jag ska.

Ett nytt ställe, en ny plats, nya människor. Jag behöver inte prestera, jag behöver bara lyssna. Kollar mejlen, stänger av ljudet, tittar mig omkring och där sitter en salig blandning av människor. Vad gör jag här?

Jag gör något nytt, jag försöker ta hand om mig själv.

Mina tankar vandrar iväg, frustration över att min plan sprack, frustration över att jag betalar skatt och ändå inte får det stöd jag behöver/behövde. Tänk att jag var klok och började spara pengar redan som 14 åring så att jag kan finna en tröst i att jag kan ta hand om mig själv ett tag framöver. Jag försöker göra något åt min situation för ingen annan kommer att göra det. Jag är inte allvarligt sjuk, jag har inte varit med i någon olycka, jag bara återhämtar mig.

Jag kan och det är så jobbigt att fråga om hjälp.

Nästa gång ska jag låta handen glida ner mellan sätena och greppa telefonen och slå det där numret, till den där personen och berätta om det nya, om det som gör mig nervös. Då kanske jag kan känna mig lugnare, bli mer avslappnad och vara mer närvarande i situationen.

Hur gör du när det är något nytt, något nervöst, något som gör dig orolig?
Frågar du om stöd/hjälp?

JAG KAN!

Att göra många saker

Hej!

Idag har jag funderat på de där skaren jag gör varje dag som jag inte ger mig själv beröm för. De sker automatiskt och tynger ner mig emellanåt. Ibland är det svårt att se de bra saker jag gör för det är så många saker som jag gör på en dag, på en vecka, på en månad, på ett år.

Hemma pratar jag mycket med barnen och försöket förklara när min irritation tar över. Irritationen handlar väldigt sällan om barnen, det handlar mer om min ork, sömn och planering. Att leva i en familj, med barn stora som små och en make är inte jämt så lätt. Ibland känns det som fem olika pussel och ingen pusselbit passar och ibland passar pusselbitarna väldigt bra.

Ett livslångt föränderligt pussel.

Vad är det då som gör att pusselbitarna ibland är så olika. Enkelt den enskilde individen. Först två vuxna, föräldrarna i det här fallet har sina tankar om hur en familj ska vara. Ibland gemensam syn ibland och ibland splittrad och rätt ofta någon sorts kompromissad syn.

Ekvationen tvillingar.

Sedan har vi ekvationen tvillingar, en ekvation jag aldrig kommer att lösa för den ekvationen hör till dem. Två pojkar som är fantastiska tillsammans och som är två individer trotts att de delar samma gener, samma födelsedag och än så länge samma rum. Deras sätt att vara på växlar, det är få saker som är typiskt för A eller typiskt för B. För helt plötsligt har humör, inställning eller åsikten förändrats. Det som skiljer dem åt är hur de ser på saker och hur de löser problem. Lite olika anfallsvinklar. Fast det är fortfarande svårt att sätta fingret på vad som verkligen skiljer dem åt. Det är en ynnest att få vara del av denna fantastiska utveckling. Det är också intressant att vi fortfarande tar fel på dem då och då, framförallt när de kommer gåendes i sömnen.

Den kärleksfulla 3 års trotsen.

Sist har vi världens goaste 3- åring som här om dagen sa till Jonas: – ”Nu drar vi för mamma är så dryg”

Hon styr familjen med stark vilja och höga tjut. En typisk nyfiken treåring som med klokhet, envishet och kreativitet lär sig om världen. Att ena stunden vara glad när hon nästa stund kan vars ilsk, ledsen eller full av påhitt kan röra till den lugnaste stund.

Familjeföretaget.

En familj kan liknas vid ett företag och det är svårt att se allt bra jag gör under en dag. Eller allt bra barnen gör, eller allt bra mannen gör. Det är fem olika individer i samma hus och ibland går det så fort. Med perioder av minskad sömn, ökad arbetsbelastning, sjukdomar och aktiviteter så kommet skygglapparna fram.

Nu stannar jag upp, hur vet jag inte men jag måste pausa. Tänka på mig själv en stund och på min familj. Jag ska finna stunder under dagen där jag verkligen pausar. Jag tar en hälsopaus, andas, lyssnar, ser, känner och kanske smakar på något gott som en frukt, nöt eller en kopp kaffe. Uppmärksammar varje tugga och intryck av det jag smakar på. Jag blir närvarande, mer här och nu. Det ska jag göra.

Ha en bra dag!

Kram

Lurad

För två veckor sedan var vi på utflykt till Flobo med kusinerna. Det var supermysigt och vi grillade korv, barnen lekte och vi drack kaffe i den härliga naturen med höstens fantastiska färger. Ro, stillhet och bus.

Timmarna innan utflykten genomfördes var superdryga. Det är väldigt ofta kaos och helt plötsligt är alla upptagna med att hjälpa till. Borde fixa allt i hemlighet och när jag är klar säger jag: Nu familjen ska vi på utflykt.

Eftersom barnen ofta har egna planer tycker jag det är bättre att planera i god tid så alla är förberedda. Det är inte så lätt att få med de äldre barnen nuförtiden eftersom det finns annat som lockar.

Resultatet var att jag fick ordna allt med utflykten och effekten av det blev att jag sa att jag tänker inte hitta på en enda grej med familjen igen. Vill de umgås med mig så får de faktiskt engagera sig och bjuda med mig. De får ordna kalaset helt enkelt.

Så exakt en vecka senare efter mitt starka uttal frågar jag fint:

Ska vi gå till Hembygdsgården och fika?

Har helt glömt bort vad jag sa för en vecka sedan. Solen skiner och det dröjer ett tag tills vi kan göra något tillsammans med hela familjen. Istället för Hembygdsgården blir det Hälleskogsbrännan.

Yes!

Full av iver för att någon föreslår något jag har velat göra länge. Börjar jag ordna fika, dryck och annat som ska med. Pojkarna bråkar lite och Jonas tar med Elin ut i bilen för hon är så ivrig.

Så lurad!!!!

Vem var det som ordnade utflykten? Vem var det dom stod i hallen med två packade väskor?

Sedan glömde jag ändå en väska så vi fick vända.

Det blev en härlig utflykt till ett fascinerade område. Tänk att det redan gått 4 år sedan branden. Det är ett enormt stort brandområde och det är grönt på marken och träden gråvita.

Ett bra utflyktsmål som jag rekommenderar.

Ha en bra dag!

Me and I

Jag försöker, jag vill att det ska fungera, jag vill älska, jag vill uppleva livet. Att uppskatta vardagen med dig, att få känna ett lugn när jag är med dig tog jag för givet. Jag behöver din klokhet, din vänlighet, din omtanke, din glädje, din humor och din positiva syn på livet.

Stanna kvar, andas, lyssna på mig.

Jag behöver min ledsamhet, min sorg, min bitterhet och mina nyanser av pessimism för att förstå skillnaderna och känna tacksamhet.

Du behöver mig och jag behöver dig.

Lär mig att andas igen, träna mitt tålamod och låt mig få vara med. Låt mig få vara en del av dig, stäng mig inte ute. Det är läskigt att falla, det är jobbigt att klättra, det är utmanande att lyssna, det finns dagar med tvivel och ilska och dagar med glädje och värme. Två steg fram ett steg bak.

Jag vill lyssna för att förstå det jag inte visste då.

Att kärleken till mig är det enda som duger för om jag inte älskar mig själv, vem kan älska mig då? Så stanna kvar och ge mig chansen att få visa, möjligheten att få träna på att bli en människa som kan njuta, som förstår det egna värdet och tror på sig själv.

Jag vill var mig och jag behöver dig.

Jag behöver dig, mitt gamla jag för att lära, reflektera och förstå vad jag kan göra annorlunda. För att kunna tänka nytt och faktiskt se att det jag inte gjorde var dåligt det blev bara fel. För jag stannade inte, jag glömde bort att njuta, att värna om mitt inre jag.

Så idag ska jag träna på tålamod, på att lyssna, på att njuta för att ge mig chansen, att lära vad jag behöver för att må bra.

Idag ska jag ge dig en halv minut, så att jag kan få en timme.

En halv minut…

Tre liters fräsch luft in

Andas in och andas långsamt ut.

Tre liter gammal luft ut.

Det blir sällan som jag tänkt mig och ibland blir det ännu bättre.

Jag försöker sia om framtiden, att ta kontroll över något jag inte kan kontrollera. Vad det egentligen handlar om är trygghet, trygghet hos mig själv. Det dolda skapar oro och nervositet vid stress medans det dolda kan vara något spännande, nya möjligheter om jag tillåter mig att vara här och nu.

Det är bara jag som bestämmer över mig, ingen annan även om det ibland kan kännas så.

En halv minut…

Tre liters fräsch luft in

Andas in och andas långsamt ut.

Tre liter gammal luft ut.

Jag tänker på mig (och på den och på den osv) Jag först sedan du, för mår jag bra, då kan jag vara mer närvarande för dig ❤️

Vem tänker du på?

Ha en bra dag!

Kram