Lucia och en hel del tacksamhet

Lucia och en hel del tacksamhet

Lucia, engagemang och övning ligger bakom denna morgon.

Att vakna och inse att klänningen ska vara utanpå ytterkläderna var ingen hit. Tacksam för det lugna bemötande som jag fick och nöjd över mig själv som inte brusade upp 👌🏼 För ett år sedan kunde jag inte närvara vid Lucia, stark ångest och enorm trötthet. Om jag inte varit sjuk hade jag med största sannolikhet stressat på varit irriterad för att barnet inte ville som jag ville för att vi inte skulle komma i tid. Är inte tacksam för min sjukdom men på något sätt behövdes den för att jag skulle lära mig att förstå hur jag var då och hur jag faktiskt vill vara.

Vi tog det lugnt, jag försökte lirka lite sedan satt jag på kaffe och tänkte ingen stress idag. Finns ingen anledning att bli irriterad, vill hon inte så vill hon inte. Hon kommer att bli ledsen om vi missar det. Vi behöver åka senast 18 över om vi ska vara i tid. Bröderna kom ner och gjorde oss sällskap i köket. Lugn utanpå enorm tankeverksamhet inuti.

De tog fram sina tomtedräkter och då ville hon klä på sig och sedan gick det av bara farten. In i bilen, varm och skön. Vi kom precis till uppställningen utomhus. Tända marschaller, alla barn står på rad, luciakronor, lykta och några ljus. Stämningsfulla låtar med bra inslag av olika stämmor. På gården är det uppdukat med glögg, pepparkakor och lussebullar som barnen själva bakat. Lucia 🕯

Tacksamheten finns där varje dag.

Det är inte de materiella sakerna som betyder mest utan engagemanget och personerna som driver detta och som är en stor del av vårt liv.

Jag är tacksam för personalen på förskolan som engagerar och skapar en meningsfull vardag för mitt barn ⭐️

Jag är också tacksam gör min pappa som hade möjligheten att vara med idag. Världens bästa morfar. ❤️

Jag är tacksam för att mina stora barn förstod situationen imorse och bjöd in Elin i bus och uppmuntran ❤️

En tuff start blev till en bättre morgon och nu väntar vi på luciatåg nr 2.

Vad är du tacksam för idag?

Ha en bra dag!

Kram

Annonser

Lyfter blicken…

…och ser hur det gnistrar på marken, i gräset, på vägen, på trädens bark och på grenarna av solens strålar. Jag saktar ner stegen och stannar upp, samtalar med Elin som sitter i vagnen. Vi är påväg till förskolan. Det biter i kinderna och det kommer ånga ur munnen när vi pratar. Vi står där en stund och tittar och hejar på de som passerar. Vi låter solens strålar blända oss medan vi går vidare till förskolan.

Att känna mig närvarande och uppskatta denna stund får mig att slappna av trotts kylan. Jag fryser om benen och gosar in mig i min sköna jacka, en jacka som inte sitter åter runt halsen utan jag kan få ner hela hakan så att bara nästippen sticker ut. Att stå där på trottoaren och inse att det är nu jag lever, det är nu jag mår bra, även om tröttheten har slagit sina klor i mig. Att få vara närvarande i denna stund det gör mig lycklig, att komma till insikt eller påminna mig att jag bestämmer över mitt liv. Det är nu jag har tillfället att göra så som jag vill ha det. Så enkelt och så svårt. Hur vill jag ha det? 

Hur vill du ha det?

Lite klyschigt men just nu ser jag mig själv i en slowmotionfilm, i vintertid där varje steg jag tar ger mig mer frihet… Musiken som spelar i bakgrunden är :

winter-solstice-11 epidemic sound