Jag har kommit långt, varje dag reflekterar jag över hur det var för ett år sedan. Det är mycket kvar att lära och förstå. Jag går på nitar hela tiden för jag vill så mycket.
För ett år sedan var jag ett vrak. Min kropp var så uppe i varv att den inte visste hur den skulle slappna av. Det var en ständig kamp mellan oro och ångest. Hjärtklappning, spända axlar och en känsla av att inte kunna andas. Jag skämdes över mitt mående, jag ville vara ”normal” jag ville känna mig behövd och önskad. Det var jag oxå men jag förstod det inte. Mina närmaste märkte att det var inte jag, det var inte vanliga Linda.
Denna sommar har varit annorlunda. Så en dag på semestern var jag på ett nytt badställe, åt lunch på en ny uteservering och gick på spontan middag. Det var en härlig dag, en sådan dag som ger energi.
Självklart var det som det är i vår familj att det tar sin tid att komma iväg och en morgon utan bråk är en underlig morgon hos oss. För tänk om den inte petat på den eller den inte flinat så där då hade det inte dundrats nedför trappen eller jagats runt huset.
För ett år sedan låg jag i sängen och inte visste hur jag skulle komma ur den. Kroppen började skaka när vi satt tillsammans för att äta frukost. Jag lärde mig att vänta på att allt bråk skulle bli ordnat för annars fick jag ett utbrott, började gråta eller bara stod där och undrade vad var det vi skulle göra. Bråken var färre, för barnen förstod allt är inte som det ska. Älskade barn ❤️
Denna dag kunde jag släppa kontrollen, ingen matsäck med till badet bara lite fika. Lunchen åt vi på pizzerian för det var inte idag jag tänkte bli nitisk och räkna kalorier. Jag har inte gjort det de senaste fem veckorna så varför börja denna dag.
Jag har kommit en bra bit, jag är tacksam över att jag kan delta i ett samtal och förstå och bidra med ord som hör till sammanhanget. Tacksam för att mitt ord betyder.
Jag är tacksam för att det finns vänner i min omgivning som får mig att våga vara med och som bjuder in till skratt.
Jag är tacksam för att jag får vara med och se våra barn leka med sina vänner.
Jag är tacksam för att du frågar om vi ska ses. Det värmer, det betyder något.
Jag är tacksam för att du förstår om det inte blir som det var tänkt.
Jag är tacksam för min familj ❤️
Vad är du tacksam för?


Hur ska jag tänka, hur ska jag höra? Ska jag skratta eller gråta och för vem står jag här?


Jag kommer på mig själv varje dag att jag lyfter på mobilen för att kolla lite sociala medier. Inget nytt eller oj nu händer det grejer och piff så har det gått 10 min. När jag tittar upp på klockan så känner jag mig bortkopplad och förvirrad, vad var det jag skulle göra. Aj aj detta är inte bra, vilka signaler ger jag barnen?

God morgon, jag älskar min säng! Den är så skön att sova i men varför är jag så stel i kroppen när jag vaknar. Ligger här på golvet och försöker stretcha och slås av att jag har en livskris.