Tacksam för utveckling

Jag har kommit långt, varje dag reflekterar jag över hur det var för ett år sedan. Det är mycket kvar att lära och förstå. Jag går på nitar hela tiden för jag vill så mycket.

För ett år sedan var jag ett vrak. Min kropp var så uppe i varv att den inte visste hur den skulle slappna av. Det var en ständig kamp mellan oro och ångest. Hjärtklappning, spända axlar och en känsla av att inte kunna andas. Jag skämdes över mitt mående, jag ville vara ”normal” jag ville känna mig behövd och önskad. Det var jag oxå men jag förstod det inte. Mina närmaste märkte att det var inte jag, det var inte vanliga Linda.

Denna sommar har varit annorlunda. Så en dag på semestern var jag på ett nytt badställe, åt lunch på en ny uteservering och gick på spontan middag. Det var en härlig dag, en sådan dag som ger energi.

Självklart var det som det är i vår familj att det tar sin tid att komma iväg och en morgon utan bråk är en underlig morgon hos oss. För tänk om den inte petat på den eller den inte flinat så där då hade det inte dundrats nedför trappen eller jagats runt huset.

För ett år sedan låg jag i sängen och inte visste hur jag skulle komma ur den. Kroppen började skaka när vi satt tillsammans för att äta frukost. Jag lärde mig att vänta på att allt bråk skulle bli ordnat för annars fick jag ett utbrott, började gråta eller bara stod där och undrade vad var det vi skulle göra. Bråken var färre, för barnen förstod allt är inte som det ska. Älskade barn ❤️

Denna dag kunde jag släppa kontrollen, ingen matsäck med till badet bara lite fika. Lunchen åt vi på pizzerian för det var inte idag jag tänkte bli nitisk och räkna kalorier. Jag har inte gjort det de senaste fem veckorna så varför börja denna dag.

Jag har kommit en bra bit, jag är tacksam över att jag kan delta i ett samtal och förstå och bidra med ord som hör till sammanhanget. Tacksam för att mitt ord betyder.

Jag är tacksam för att det finns vänner i min omgivning som får mig att våga vara med och som bjuder in till skratt.

Jag är tacksam för att jag får vara med och se våra barn leka med sina vänner.

Jag är tacksam för att du frågar om vi ska ses. Det värmer, det betyder något.

Jag är tacksam för att du förstår om det inte blir som det var tänkt.

Jag är tacksam för min familj ❤️

Vad är du tacksam för?

Beslut

Hur ska jag tänka, hur ska jag höra? Ska jag skratta eller gråta och för vem står jag här?

Ett beslut ges och tas emot.

Det finns omständigheter, symptom och medkänsla i brevet men det står ändå nej.

Jag har helt enkelt inte rätt att vara den jag är, att få vara jag.

Jag har ingen allvarlig sjukdom eller har varit med i en olycka och behöver rehabiliteras.

Jag ställs nu mot hela arbetsmarknaden och bör söka ett jobb som inte är fysiskt och psykiskt krävande samt inte kräver hög minnes- och koncentrationsförmåga. Var hittar jag det jobbet?

Om jag ska dra det till sin spets så undrar jag om också ska söka en ny familj som inte är fysiskt och psykiskt krävande och inte kräver hög minnes- och koncentrationsförmåga. Finns det? (skulle aldrig byta bort min familj)

Jag är bra, jag kan saker och om jag inte vet så lär jag mig. Jag blev för engagerad och tog livet på för stort allvar och lite för snävt i tanken, katastrof om det inte blev bra. Det körde mig långt bort från den jag egentligen vill vara.

Så visst upplever jag en sorts sorg över att jag inte kunde vara supermamman som höll koll på allt. Jag känner sorg över att jag inte förstod tidigare hur mycket jag arbetade och engagerade mig i mitt jobb. Jag vill att alla ska få lyckas och få bygga upp en tro på sin egen förmåga. Jag känner en sorg för att jag inte har orkat göra vissa saker att jag inte varit den mest aktiva vännen. En sorg i form av utanförskap som om jag går på sidan och tittar på.

Jag känner också glädje för jag har lärt känna vänner på nya sätt. Det känns som att mötena jag har med familj och vänner betyder mer nu än tidigare. ❤️

Ibland behöver jag en spark i baken, en återvändsgränd. Jag kan inte fortsätta stå där och slå huvudet i väggen för väggen står kvar och jag får ont. Så nu kliver jag ut genom dörren och tar en ny riktning. Jag provar något nytt och det är nervöst, oroligt och samtidigt spännande, utmanade och pirrigt.

Om du känner osäkerhet inför dina val, rekommenderar jag ambivalenskorset.

Bild: från kurera.se

Något nytt

Det här är jag som försöker sätta ord på känslor, upplevelser och inser att ibland finns inga ord och inga känslor, det är bara tomt.

Det är som ett hål, som ett vakuum, ett rum utan möbler…

Jag kan se det tomma rummet, jag kan se möjligheterna att börja på nytt, för jag börjar inte från början.

Jag gör helt enkelt något nytt och med mig i min ryggsäck har jag mina erfarenheter och mina kunskaper.

Vi har bara ett liv, jag har bara ett liv. Nu hoppar jag av ekorrhjulet och väljer en ny riktning.

Med nyfikenhet, en bubblande glädje, oro och en massa tankar sätter jag en fot framför den andra och börjar en ny resa. En resa jag aldrig hade kunnat tro och vem vet vad som händer på vägen.

Jag har en idé, en vision och det är en bra start.

Ska jag jubla eller ska jag bara gå och bubbla lite för mig själv?

Tänk så många ord det blev när jag började skriva och det känns bra att skriva av sig.

Har du börjat på nytt? Hur var det och hur gick det?

Dagens ord:

Jag och du

Jag hör ditt hjärta slå när jag ligger i dina armar.

Jag känner ditt andetag mot min hals när vi kramas.

Jag förnimmer din doft när jag går bredvid dig.

Jag upplever din smak när jag kysser dig.

Jag ser på dig när du inte ser och tänker jag är din och du är min.

Jag älskar dig ❤️

Det är med mina sinnen jag upplever och känner. Det är inte pengar och materiella saker som skapar kärleken utan det är i upplevelsen tillsammans. Sedan är det helt klart att en skön säng, soffa och stol gör min vardag betydligt bekvämare.

Den digitala tjuven behövs ibland

IMG_4370Jag kommer på mig själv varje dag att jag lyfter på mobilen för att kolla lite sociala medier. Inget nytt eller oj nu händer det grejer och piff så har det gått 10 min. När jag tittar upp på klockan så känner jag mig bortkopplad och förvirrad, vad var det jag skulle göra. Aj aj detta är inte bra, vilka signaler ger jag barnen?

Jag tror att återhämtning och avslappning är något som behövs läras redan i skolan precis som matematik och svenska. Vi behöver lära oss att ta hand om oss och att sätta gränser för vårat eget användande av datorer, telefoner och alla sorters skärmar. Vi måste lära oss att vara själva och att ha tråkigt. Vi behöver inte vara tillgängliga hela tiden.

När pojkarna var små så hade inte vi Ipad/telefon i bilen eller vid matbordet. Jag klarade mig bra utan det så det borde barnen också klara. Vi lekte billeken, lyssnade på musik, pratade och satt tysta. Nog ville jag vid vissa tillfällen bara stänga av och ge dem varsin iPad så det blev tyst där bak. På långresor somnade de ofta så det löste sig själv. Idag med en blivande tre åring och en önskan av lugn så är situationen annorlunda. Att bara åka bil i 50 min kan vara ett rent h-vete så nu är det barnkanalen som gäller när energi och orken tryter. Det hjälper många situationer och vi alla kan få en lugn stund.

Idag var vi på en herrgård och skulle äta lunch och redan innan vi gick in så förstod vi att detta skulle bli en utmaning. När inte ens lockandet av telefonen fick henne att sitta vid bordet så var det bara att kasta in handduken. Klokt nog satte vi oss i ett eget litet rum en bit från övriga gäster så hon kunde gå runt och undersöka inredningen.

Så varför ska vi gå på resturang med små barn och ge dem en ipad som underhållning? Vad är syftet med det, för vems skull? Det fungerar ibland för oss men jag känner mig inte lugn i det för småbarn stör lugnet som människor vill ha på en restaurang. Men ska livet sluta helt bara för att man har småbarn? Enligt min mening så anser jag att barn bör lära sig hur olika sociala miljöer fungerar så fortsätt gå på restaurang och stör barnen för mycket får man vara redo på att gå.

Det är kanske provocerande att ifrågasätta telefon/ipad som en muta vid maten för vilket budskap ger vi till barnen? Du ska vara med men inte störa. Är det okej att titta på telefonen vid matbordet? Ja ibland behövs det verkligen så att jag får sitta ner och äta min mat på 7 min istället för på 3 min.

Vi har hamnat i den situationen där vi tar till telefonen/ipaden/tv:n för att få en lugn stund. De stora barnen behöver också få våran närvaro och uppmärksamhet.
Vi kämpar med våra matstunder och vissa dagar går bättre och vissa går sämre. Hon äter så fort och ibland är inte maten av intresse och då sitter hon med en stund. Men något har hänt nu när hon får sitta på vanlig stol. Hon är med och om vi låter henne få lägga på maten själv så blir hon med oss. Hon har en massa idéer och kommer på saker som behövs till matbordet och så får det vara för vi ser att hon lär och tycker om att var med oss. Med tiden kommer utveckling, yes!

Nog kommer telefonen/ipaden att vara med oss en lång tid framöver men förhoppningsvis kommer den inte att behövas jämt.

Forskning visar att barn som får delta vid samtalet vid måltiderna lyckas bättre i skolan, får ett större ordförråd och lär sig hur olika social situationer fungerar. Det handlar om att vuxna ska interagera med sina barn.

Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör och ibland skiter det sig fullkomligt.
Det är dax att hitta en balansgång mellan mitt egna mående och det digitala användandet. Den digitala världen är som en drog och jag måste bryta en vana, skapa nya rutiner för att kunna hjälpa mig själv och mina barn.

Trevlig helg!

Kram

Velar i mörkret

Kl 23:20 ligger i källaren, det är svalt, jag är trött, jag vrider och vänder på mig. Känner en hetta i ansiktet som jag fått från solandet och badandet under dagen.

Jag velar…

Ska jag ska jag inte.

Väger för och nackdelar.

Jag har bara ett liv, du har bara ett liv, vi har bara ett liv.

Åhhh hur ska jag kunna veta, hur ska jag kunna förstå, hur ska jag göra, var börjar jag?

En idé kommer

5 4 3 2 1

Så fort går det att börja tveka.

Det är som om hjärna skapar trubbel för mig som om den säger åt mig att inte tänka så.

Tänk om

”Vad vore en bal på slottet? Ja kanske helt underbar”

Ja tänk om det blir helt underbart.

Ha, hur ska jag kunna sova nu måste nog skapa en 5 års plan, en vision.

Vet du vad du gör om 5 år?

Har du en vision?

Det börjar med en tanke…

Klockan är 23:29

Sov gott ⭐️

Det händer inom mig först

Jag är tyst det betyder inte att jag tycker.

Jag låter bli att tycka för det jag säger måste vara tydligt.

Jag låter bli att säga för jag vet inte hur jag ska formulera mig.

Jag vet inte hur jag ska formulera mig för jag vet inte vad jag tycker.

Jag tänket för jag tycker så mycket, jag vill så mycket och jag önskar att du förstod att jag bara vill väl.

Jag vill inte såra för i stundens hetta skulle jag vilja säga både det ena och det andra, därför är jag tyst, jag låter det bubbla inom mig för när det väl kokar över då kommer jag inte kunna ta tillbaka det jag sagt.

När tankar får ord skapas en kontext och i det bildas en mening som skapar min sanning. När sanningen är ute finns inget bakåt och inget framåt då finns bara nu.

Så jag tänker, tycker och vill inom mig tills jag själv förstår varför jag vill säga det jag kommer att säga.

Grattis tvillingar 11 år

-Ser du vad det här är?

-Ett hjärta?

-Ja.

-Ser du vad det här är?

-Ryggraden? (Konstigt en ryggrad pulserar väl inte?)

-Nej, det är ett hjärta till. Jag ska se om jag kan hitta ett tredje?

-Va, vadå ett tredje?

-Ja när vi ser två hjärtan måste vi kolla så det inte ligger en tredje bebis och trycker någonstans.

-Jonas vi måste köpa en bil!

I tystnad tar vi hissen ner, vi promenerar över Odenplan och går in på ett café. Vi beställer maten och tittar på varandra. Vad ska vi säga, vi finner inga ord. Jonas tittar på kvittot, 222 kr. Vi tittar på varandra, ingen av oss säger något på en lång stund sedan säger Jonas:

-Vi ska få tvillingar!

Hans telefon ringer, han svarar. Jag pratar med mamma och pappa. Nu börjar det.

Det är på riktigt, vi ska bli föräldrar till två barn på en gång. Å ja det är på riktigt, det är väldigt personligt att berätta att vi ska ha barn. För det vi säger är:

– Vi har legat med varandra.

För alla vet ju hur barn blir till (bara lite pinsamt att ringa och berätta)

De första barnbarnen till båda våra föräldrar och alla blir lika tysta och lika glada över vår nyhet. Det tar tid för alla att förstå att det faktiskt är två.

Ett barn förstod vi men hade aldrig tänkt på att man kunde få fler. Vad har vi gjort??

Några månader senare v. 35+5.

Jag vaknade tittade på klockan, 7:59. Låg kvar i sängen och funderade på om jag skulle somna om eller gå upp.

8:01 Hör jag ett ljud, det knäpper till, tankarna far omkring och snabbt som blixten far jag upp och in på toaletten. Oj vad kissnödig jag var eller vänta; Jonas vattnet har gått! Jonas var uppe innan jag han blinka, han hoppade över hela sängen, aha nu vet jag hur snabbt han kan komma upp egentligen.

15:44 och 15:45 kom de sötaste små bebisarna till världen.

Det är helt fantastiskt att två personer kan skapa något så magiskt. Tänk att vi har fått följa dem från två små glada bebisar till idag två stora glada grabbar som fyller 11 år. Det är en ynnest att ha ett syskon i samma ålder och det är även en utmaning eftersom de ibland vill vara själva. Den relation de har går inte att förstå om man inte är tvilling men vi kämpar på och vi är så tacksamma att vi får vara deras föräldrar. De har lärt oss så mycket och vi har upplevt så många fantastiska saker tillsammans med dem. Vilken härlig start vi fick på föräldraskapet.

Jag är tacksam för att jag fick dela denna upplevelse med dig Jonas. Vi har utvecklats tillsammans och ingen av oss behövde känna sig utanför för vi har alltid haft ett varsitt barn i famnen. Vår klokhet och dryghet har växlat från gång till gång och jag är tacksam för dina realistiska inslag när jag själv har en massa pedagogiska kunskap och idéer om det perfekta eftersom vetenskapen säger så. Vilka tankevurpor vi gjort och oj vad vi har lärt oss saker. Det blir aldrig som man tänkt sig.

Så grattis till oss som föräldrar, det tog 4 min att göra, 8 månader att baka och det krävs ett livslångt engagemang.

Grattis Jakob och Filip på 11 års dagen!

Vi är så tacksamma för att ni finns i vårt liv! Vi älska er ❤️

Tanken och kroppen är sammankopplade

God morgon, jag älskar min säng! Den är så skön att sova i men varför är jag så stel i kroppen när jag vaknar. Ligger här på golvet och försöker stretcha och slås av att jag har en livskris.

Tidigare ansåg man att hjärnan var till för tankar och att kroppen var skild från den. Idag vet vi bättre och förstår att tanke och kropp hör ihop. Alltså, vi har gått från att vi har en kropp till att vi är vår kropp.

Detta är logiskt men det som inte är logiskt är min föreställning om min fysik som är från när jag var 25 år och en 5 km löprunda var gjord utan problem mot idag när jag efter 3 km behöver 2 timmars återhämtning för att orka igenom resten av dagen.

Så idag är dagen när jag tänker att det är dax för tanken att acceptera att jag inte kan tävla mot mitt 25 åriga jag utan att jag måste börja från börja i en takt som gör att jag bygger upp styrka och uthålligheten igen.

Va f-n jag har fött barn jag är sjukt stark 💪🏼 eller vänta det är snart 3 år sedan sist. Jag kan inte leva på gamla meriter, dax för denna kropp att resa sig upp och glida runt i det välbehag jag skapar.

Trevlig måndag mina vänner 😘

Recept på kärlek

Ibland kommer stunder och tillfällen som gör att jag måste tänka till. Vad tycker och tänker jag om detta. Den senaste tiden har jag funderat en del på kärlek, vad är kärlek och vad betyder det för mig?

Detta är vad jag kom fram till:

Kärleken kommer på olika vis och den stannar så länge den vårdas ömt, med respekt, med humor, närhet och kompromisser. Stanna upp och se den lilla glimten i ögat, det vackra leendet, tåren som rinner, ilskan som kokar och påminn dig om att du är min och jag är din. Kärlek handlar om att förälska sig många gånger och varje gång i samma person. ❤️