(utan rubrik)

Höst – oktober 2018

Nu kommer mörkret, vi kryp in i våra hålor.

Vi vaknar när det är mörkt, vi åker till jobbet när det ljusnar, vi är inne en stor del av dagen. Vi åker hem när skymningen börjat. Vi lägger oss i mörker.

Jag förstå att hösten är en tung period för många. Kyla, regn, en fuktighet som tar sig innanför skinnet (om det är möjligt) och ljustimmarna som blir färre dag för dag.

Vi lever i ett mörker med längtan efter ljuset. Vi tänder ljus som skapar stämning och får oss att vilja vara inne ännu mer. Jag längtar efter värmen, solen, fågelkvittret och takdropp

Hösten är en vacker period med alla dessa färgskiftningar i träden. Nyanserna blir fler och skarpare i höstens ljus. Solens sken känns extra stark, de röda/oranga/gula/gröna färgerna blir intensivare och förstärks av himlens blåa färg. Skogens förändring och anpassningarna efter årstiden är fascinerande, lika så djurs förändring för att passa in.

Det är vi människor som förstärkts med tankens kraft som har en arbetsam tid framför oss. Vi måste ställa om vår tankegång, vi måste skapa nya vanor för att fortsätta må bra. Värme är avslappnande och lugnande. En klok vän sa till mig idag att när ångesten eller obehaget kommer ta en varm dusch. Stå i duschstrålarna och låt värmen landa på din hud och efter en stund känner du hur kroppen börjar slappna av.

Därför tror jag att årets sommar som nu bytts till höst skapar en krock hos mig. För när jag börjar frysa spänner jag mig och spänningen i sin tur skapar reaktioner i kroppen som i sin tur skapar rastlöshet och oro hos mig. Känslan i kroppen blir densamma som vid ångest. Jag blir mer på tårna och det kräver mer ansträngning för att bli avslappnad.

Eller så är det helt enkelt så att jobbdjävulen har slagit klorna i en och smekmånaden är över, semestern är verkligen slut.

Vilka tips har du för att hösten ska bli så bra som möjligt?

Ha en bra dag!

Kram🍁

Fredagsmorgon

God morgon!

Ville så gärna ligga kvar i sängen idag och dra mig, slumra lite, kanske somna om men så är inte fallet. Har ju skaffat mig en familj. Skola och arbete är vad som gäller idag. Jonas bestämde sig för att börja tidigt idag så jag fick helt enkelt masa mig upp sängen och köra igång morgon racet. Annars är det så att J lämnar och jag äter frukost med grabbarna och sedan hämtar jag Elin. En skön uppdelning och ett försök till att ge grabbarna lit mer vuxentid för oj vad de små kräver uppmärksamhet.

Förra helgen köpte mormor lite kläder som Elin önskat sig, Alfons från Lindex. Vi läser Alfons och det är de enda böckerna hon vill låna när vi går till biblioteket. Hon såg verkligen fram emot dessa Alfons kläder. Hon tycker om kläderna så mycket att hon inte vill ha dem på sig. Kläderna har legat i en rosa papperspåse hela veckan som hon burit runt på. Successivt har hon valt ett klädesplagg åt gången för att prova. Jag försökte redan i tisdags att hon skulle ha kläderna men då blev hon så ledsen och kläderna fick läggas i papperspåsen igen. Skulle ha filmat och visat hur de kläderna skulle läggas i påsen. Jag vek dem och tog upp dem och rullade och knölade kläderna ner i påsen. Jag har så mycket att lära.

Så idag hade hon bestämt sig för Alfons kläderna, tror ni att jag hittar byxorna? Nej, hon hade dem igår så de låg någonstans i huset. Till slut hittade vi byxorna i leksakslådan. Samtidigt ska grabbarna äta frukost och de bestämmer sig för att steka ägg. Att steka ägg är väl ingen konst eller. Tur det finns vatten och disktrasor. Medan jag klär på Elin som inte alls kan klä på sig idag så har grabbarna förflyttat sig till vardagsrummet och satt på tv:n ljudlöst.

Förtydligande: för att få en bättre struktur på morgonen vill vi att frukost intages i köket, väskan packas, tänder borstas och allt ska vara klart innan tv:n sätt på. För är de inte klara och det är dags att gå så kan ni gissa vem de ropar på, ja mig!

Ser rött och måste räkna till tio innan jag öppnar munnen, låter bara lätt irriterad när jag ber dem äta sin frukost i köket. Under tiden har Elin hittat mina stövlar som hon tycker jag ska ha på mig. Jag vill inte så då beslutar hon att hon ska ha dem på sig istället. Påminna mig om Pippi. Så uppfinningsrik och go, älskade unge!

7:45 hur fort går klockan på morgonen egentligen. Ska jag ta bilen eller gå med Elin i vagnen till förskolan. Jag behöver frisk luft och röra på mig så det blir vagnen till Elins förtjusning.

Med lätt förhöjd puls kommer vi till slut iväg och det är skönt ute, ingen kyla idag. Elin fascineras av de röda träden och undrar varför de är röda. Hon ser gröna träd och undrar varför de inte är röda. Hon utbrister orange träd, gult träd och ännu fler som är orange. Jag lyfter blicken och slås ännu en gång om hur vacker hösten är. Vi ser grävmaskiner, vinkar till människor vi möter och fascineras över alla människors grejer.
Vi gör hejarop till en kvinna som cyklar uppför den branta Norbbybacken.

Vi kommer till förskolan bara lite försent och jag är glad för jag har precis umgåtts med min treåring som med glädje och fascination håller på att upptäcka världen. Samt att mina två fantastiska grabbar fixade frukosten själva och på vägen till skolan ringde mig och frågade hur var det nu med konkav och konvex lins (no prov), varje dag är en utmaning.

Konkav lins, spridningslins är inåtbuktade och tjockast på kanterna. Används bla för att korrigera närsynthet.

Konvex lins, samlingslins, är tjockare i centrum och används för att förstora saker.

Vi lär så länge vi lever!

Tips: Hösten är en bra tid att träna färger med barn. Så ta en sväng och se på naturen med barnen i helgen.

Trevlig fredag!

Kram ❤️💚🧡💛

Att kunna slappna av

Spänningen i oss är den som gör att vi inte kan slappna, inte kan sova, inte kan komma ner i varv och att vi till slut har förlorat tid för återhämtning.

Hur släpper jag på spänningarna? Hur kommer jag ner i varv?

Forskningen säger att om vi som blir utmattade kunde lära oss att släppa på spänningarna så skulle vi inte vara sjukskrivna lika länge. Idag är människor med utmattning sjukskrivna ca ett halvår innan de börjar arbeta igen. En viss forskning säger att vi skulle kunna vara tillbaka i arbete efter tre månader.

För att det ska lyckas behövs kunskap för den utmattade och då behövs utbildad personal som kan ge stöd, råd och kunskap inom fysioterapi, sömn, kost och träning. Idag finns inte den kunskapen att tillgå då köerna är långa och experterna för få.

Vilket dilemma…

Så ansvaret ligger på individen och det krävs förändring i vanor, i tankesätt och beteende. Det handlar om att känna efter och skapa möjligheter för sig själv att må bra. Du kan se om dig själv utan att vara självisk. Var tydlig med hur du vill ha det, om du vet hur du vill ha det. Att ha stöd av människor i din närhet är viktigt även om det vissa stunder kan vara jobbigt. Det tar tid och vi får helt enkelt träna på vårt tålamod.

Förändring börjar i tanken kräver ansträngning och ansträngning tar energi men i det långa loppet kommer det att bli bra. Så småningom kommer energin att räcka och tålamodet att hålla.

Förändring börjar i tanken.
Försök att att visualisera hur din dag ska vara, hur börjar dagen, vad gör du sedan, när ska du ta din promenad, vad ska du äta till lunch osv.
Två steg fram ett steg bak,två steg fram ett steg bak…ingen väg är rak.
Försöka att se likheterna istället för skillnaderna, i mångt och möjligt försöka att släppa tanken på att jämföra.

Vi utvecklas i varje möte, i varje händelse och varje upplevelse. Att ta sig tid till sig själv att ge sig en stund till återhämtning är en utmaning när jag har haft ett högt tempo. För ett år sedan gick jag promenader på 10-15 min några gånger i veckan och helst med sällskap för det var läskigt att gå själv. Idag ett år senare går jag 5 km ensam i skogen, nya gator, dit fötterna styr mig. Det är min tid och jag tycker om det!

Jag har kommit en bit på väg och idag tänkte jag dela med mig av en andningsövning som jag använder mig av varje dag. Ibland tre andetag ibland 20 andetag.

Du kan sitta eller ligga ner, ja du kan tom göra den stående. Du ska andas in genom näsan och ut genom munnen, räkna varje inandning och utandning. För varje andetag känn hur axlarna sjunker ner.

1 in genom näsan
puas
2 ut genom munnen
paus
3 in genom näsan
puas
4 ut genom munnen
puas
5 in genom näsan
puas
6 ut genom munnen
puas
7 in genom näsan
paus
8 ut genom munnen
paus
9 in genom näsan
paus
10 ut genom munnen

Ha en bra fredag!
Kram 🌸

Ett företag

Hej!

Under hösten har jag skrivit mycket om mina känslor och upplevelser men jag har faktiskt gjort mer än så. Jag har starta ett företag så idag tänkte jag dela med mig lite om det genom en video.

Känns spännande, läskigt och roligt!

Tack för att du tittade!

Ge gärna lite feedback genom att trycka på gilla knappen 🤩

Ha en bra dag!

Kram 🌻

Vänskap och sorg

Som solens strålar lyser genom skogens träd så flyger tankarna runt i mitt huvud.

Genom mitt liv har jag mött människor som gjort avtryck hos mig, avtryck som än finns kvar. Minnen så tydliga som om det var igår. Människor som jag sedan kommit ifrån. Jag tänker på dem ibland och undrar hur de mår. Hur blev livet för dem. Minns dom mig?

Vänner kommer och går andra vänner består när vi genom livet går.

En sak är säker oavsett hur det slutade så finns en sorg hos mig. En sorg över att förlora en person, en person som jag faktiskt brydde mig om. Sorgen av en förlorad vänskap är en sorg vi inte pratar om, det bara sker, vänskapen rinner ut i sanden. Sorgen är ändå äkta även om den kan vara svår att förstå.

Så tack till alla mina vänner som jag mött, minnet av er finns hos mig kvar för du berikade mina dar. Tack för alla skratten och de mysiga stunderna vi haft. Då var då och nu är nu…

Förvisso behöver det inte vara slut för kanske vi ses igen när vi minst anar det. Den tanken låter lite spännande, vad finns runt hörnet?

Livet blir inte alltid som vi tänkt oss.

Natti natti ✨

En kantarell

En enda kantarell och jag är lockad att fortsätta söka. En kantarell och jag kan göra en kantarell smörgås. Jag har fantiserat om den där goda frasiga, varma smörgåsen med kantareller som stekts med schalottenlök, grädde, soya, persilja, salt och peppar och gratineras med västerbottenost i ugnen. Den där ljuvliga doften som sprider sig i köket, me love! En enda kantarell, snälla!

Som liten minns jag hur jag följde med mina föräldrar och syskon ut i skogen för att plocka svamp och lingon. Intresset var lite ljummet och jag levde mest för fikat. När min mormor och morfar var med var matsäcken lite extra god. Såhär i efterhand och som trebarnsförälder förstår jag att den extra matsäcken beror på tid och en del planering. Nu för tiden så är det mina föräldrar som har den extra goda matsäcken. Själv har jag gifflar köpta på affären och ett gäng flaskor med vatten. Lite socker och vatten blir en bra balans för att få barnen att hålla ut lite till 😉

Skogen är magisk, fridfull och korta stunder när alla är tysta hör jag fågelläten. Något som knakar och tänker, en björn? Hur logiskt är det men vi såg björnspillning, tror jag annars var det en människa som hade lagt ett rejält lass. Överallt på backen ligger gula löv, ett gult löv som potentiellt skulle kunna vara en kantarell, skogens guld! Hur ser den perfekta naturen ut för kantareller? Jag tänker mig som bilderna ovan, lite blandad skog med barr- och lövträd, lite stubbar, ris, mossa och torrhet.

Så vi begav oss till skogen med fina vänner. Lätt fika packad och ett visst motstånd från en son som tydligt visade sitt missnöje mot mig men var hur go som helts mot alla andra. Sådant får man ta ibland. Vi hittade trattkantareller rätt fort och det är fascinerande hur många svampar som dyker upp när man väl satt sig på huk och börjat plocka. Tänkte väl att det inte kommer att bli några kantareller i år. Förra året hittade jag 4 stycken som jag gav till pappa.

Mitt tålamod är inte så bra när det gäller svampplockning. Jag behöver några tecken på att det faktiskt finns kantareller så jag började leta runtomkring och precis som när jag var liten låg det bara en massa gula löv på backen.

Tog några steg mot ett par höga granar och en björk, Elin ropade och jag tittade upp, snurrade runt för att svara henne och då såg jag det, den gula färgen, jag satt mig ner på huk och gav ifrån mig ett lite glädjerop det var en kantarell! Plockade upp kantarellen och såg 4 till, yes, my precious! Hoppa verkligen att vi hittar mer så jag inte behöver sitta där med skammen när jag väljer att äta kantarell smörgåsen själv. Vi tog en fikapaus och bestämde oss för att gå mot bilarna igen, ingen vet när barns energi tar slut, lika bra att vara steget före. Klokt gjort av den analysen ca 30 m från bilen tog orken slut och jag tänkte det kan inte vara över jag måste ha fler kantareller. Jag får ofta ett starkt ha begär när jag plockar svamp, mycket vill ha mera…

Barnen tog en fika nr 2 och stannade vid bilarna medan vi sökte febrilt efter kantareller i närliggande skog. Åh yes, gissa om vi fann kantareller? Självklart, skam den som ger sig. Försöker planera in en lunchpromenad i veckan så att jag kan plocka lite mer, måste finnas mer där dessa kom ifrån.

Så kommer vi till den där stunden då det är dax att göra något åt svampen, rensning, borstning, dela för här ska ätas svamp. Lärdom till nästa gång ta med kniv och borste till skogen nästa gång och rensa på plats så går finliret hemma fortare. Minst två timmar rensning och Jonas var en kämpe han rensade all svamp och jag gjorde finliret på kantarellerna, fixade tvätten, plockade upp alla saker och nattade Elin för när maten väl skulle avnjutas, skulle inget få störa.

Jag säger bara mums, smörgåsarna blev fantastiskt goda 5 poäng av fem möjliga från hela familjen. Vi är 4 stycken som tycker om kantarellsmörgås så det krävs några svampar för att alla ska bli nöjda.

Frågan är om kantareller är så mycket godare än trattkantareller egentligen eller om det finns en upp bygd förväntan om att kantareller är bäst. Vad tycker du, vilken svamp är skogens bästa svamp i matsynpunkt?

Trevlig måndagkväll!

Kram

Ingen är som du, Du är unik!

Började dagen med att titta klart på dokumentären Kroppshets som sänds på svt och vilken dokumentär sedan, väl värd att se. Vi påverkas alla på något sätt och som vuxen, förälder och mamma måste jag se över min relation till min kropp och finna vägar som gör att jag föregår med bra exempel eller försöker förklara med ord varför jag mår som jag mår och inte sopa saker under mattan.

Jag har i hela mitt vuxna liv haft en bra inställning till min kropp eller vänta nu ljuger jag en aning. Överlag har jag varit nöjd med mig själv, jag har haft en bra balans mellan aktivitet, mat och socialt liv. Visst har det varit perioder med svackor som när min pappa blev sjuk eller när jag blev trygg sambo med Jonas och lite för bekväm. Jag mådde inte dåligt men jag upplevde de kroppsliga förändringarna och kunde stå i spegeln och titta och fundera på hur jag såg ut och vem jag verkligen var. Jag tog tag i problemet för det är inte skönt när kläderna blir för tajta. Tonåren hade väl inte de bästa dagar jämt heller för det sker så mycket med kroppen. Bröst, hår, mens, attraktion, humör, känslor, hormoner, kärlek, sorg, vänskap etc. Alla försöker finna sin plats.

Visst har jag fått höra lite underliga kommentarer under mitt liv tex som du är lite manhaftig Linda, eller vet du om att du får stora kinder när du skrattar, du har stora ögon eller nu ska vi jämföra din rumpa med hennes, du är så röd i ansiktet Linda du ser ut som en fyllis, du har gått upp i vikt eller oj vad stor du är (var gravid med tvillingar i vecka 30).

Ja en aning negativt har det varit men det positiva överväger. Jag kan inte säga att jag tagit väldigt illa vid mig men jag minns kommentarerna, jag minns platsen, situationen som det sades i och det i sig betyder att jag på något sätt tog åt mig av det som sades. Jag var trygg i mig själv, jag visste vad jag ville för det mesta och hade bra människor runt omkring mig.

Det är nu efter två graviditeter, tre barn och ökad gravitation 😉 som jag känner att det börjar krypa innanför skinnet på mig. Jag kämpar mot livet på något sätt. Psyket har spelat mig ett spratt för att jag själv har stressat så mycket att kroppen till slut sa stopp. Helt plötsligt har jag börjat ifrågasätta mig själv och vilket sorts liv jag faktiskt vill leva. Is this the shit?

——————————————

Jag gick i ett mörker, i en vånda och väntade på nästa katastrof med korta stunder av ro då jag kände glädje. Jag tittade hellre ner i backen än att jag mötte någons blick för jag tog in allt, som om mina känselspröt var helt öppna och inte kunde sortera vad som var viktigt eller ej. Jag läste av situationer för att på något sätt ha kontroll. Den stressade mamman i lekparken, kassörskan som nervöst tittade sig omkring när kön växte. Pappan som skrek åt sitt lilla barn för att barnet inte ville sitta ute och äta, då bröt jag ihop. Jag kände av allas humör och känslor. Jag kunde vara i sociala situationer korta stunder och skapade mitt trygga fort i mitt hem. Jag hade mjuka kläder på mig för att slippa känna mig instängd och framförallt ville jag gå omkring i träningskläder för vissa märken är så följsamma. Jag kände mig inte vacker, söt eller sexig men jag var snäll. Hur ska jag orka när livet känns ostabilt?

——————————————-

I våras började jag lyfta blicken jag började se mig omkring, jag började njuta av stunden, av humlan som surrade i busken, om kaffets doft, om barnens skratt, mina näras glädje och upplevelser. Jag valde att dela med mig för jag ville berätta för jag ville att någon skulle förstå att det är inte slutet även om det känns så just då.

I somras gick jag runt i bikini och kände mig bekväm och nöjd. Jag hade min familj, vi kunde bada tillsammans och njuta av sommarvärmen. En dag i badhuset när jag var påväg upp ur bassängen blev jag stående och bara tittade runt. Jag började fundera på vilka alla människor var som stod där i solen och ”njöt”. Det är ingen som vet att jag står här på trappan och har ångest och känner oro över mig själv. Det är ingen som vet att jag straffar mig i tanken för att jag inte har tränat på över 1 år. Att mina lår är det värsta jag vet (undra om du som läser detta och vet vem jag är kommer att titta på mina lår nästa gång vi ses🤔) Alla som går omkring är har sina demoner, har haft sina demor eller kommer troligen att möta på några demoner någon gång i sitt liv. Skillnaden liggare kanske i hur vi bemöter våra demoner.

Men tänk ändå att jag stod där på trappan i bassängen och att jag upprepat gjorde det många gånger under sommaren. Efter den dagen brydde jag mig inte, jag är jag och min kropp är min kropp precis som din kropp är din kropp. Vi kan inte leva upp till alla positiva bilder på Instagram vi kan inte renovera ett hus, fostra en massa barn, träna alla dagar i veckan, laga mat från grunden och ligga 3-4 gånger i veckan utan att något måste stryka på foten eller skjutas upp. Vet ni hur svårt det är att få till egen tid med sin make hemma när barnen blir större? Nästa obefintlig!

Alla dagar kommer inte att vara bra för så är det med livet men jag ska försöka att vara snällare mot mig själv. Jag ska vara ödmjuk och se hur långt jag faktiskt har kommit. Jag ska försöka se likheter istället för skillnader. Vi bär alla på våra bekymmer och lär av livet och med hjälp av familj och goda vänner tar vi oss igenom det.

Så om jag ska summera det hela tror jag att barn, unga, vuxna och äldre behöver människor att prata med, människor att uppleva med och människor som lyssnar.

Ingen är som du, DU är unik!

Kram

Föräldraskap

Så är vi åter inne i hjulet, det där kända ekorrhjulet. Äta sova leka, äta, leka, sova eller hur var det nu?

Att vara själv med tre barn kan ibland vara riktigt mysigt och ibland drygt speciellt runt middagstid. Lite förenklat kan jag väl säga att jag har ansvarat för matlagningen den senaste månaden vilket har gett mig möjligheten att reflektera över kaoset som sker någon gång mellan 16:15-18 beroende på när maten blir serverad. Ibland har jag oxå egna intressen som behöver få sig en tankestund och då har middagen serverats senare, närmare 18.

Det händer en massa saker när jag lagar mat, enligt mig. Kan beror på att jag känner mig fast i köket och har inte samma koll. Elin har för det mesta lyckats få in handen i någon av lådorna och hittat en smörgås eller så har hon ställt stolen framför kylskåpet och tagit lite leverpastej eller gått ner i källaren och hittat glass i frysen. Samtidigt så spelar pojkarna tv-spel, det där omtalade tv-spelet som har ett gäng unga i sitt grepp. Plötsligt blir det tyst och jag hör steg som far om kring på övervåningen, väldigt svagt frustande ljud och något ljud som låter lite högre. Japp nu har de blivit osams i spelet för den ena gjorde som den skulle göra i spelet och den andra han gjorde som han tyckte. Nu bråkar de ljudlöst för att de har anpassat sig efter mig. De vet att jag komme ratt ta kontrollerna och låga dem någon stans tills de har visat hur man löser osämja. Ja med det mer jag att de pratar med varandra istället för att slå till eller attackera.
De har alltså blivit osams i den virtuella världen!

Denna gång står jag i köket och steker pannkakor, dubbel sats för de är så hungriga, deras önskemat. Så när jag märker att de inte ger sig stänger jag av wi-fi. Håll dig lugn nu Linda, andas, in-ut in-ut…

Jag hör stegen nedför trappen och in i köket kommer en av grabbarna och vårt samtal låter såhär:

– Är du seriös mamma?

– Är du seriös?

-Seriöst mamma?

– Ja seriöst!

– Har du stängt av wi-FI?

– Har du bråkat?

– Seriöst, va fan!

Han går upp i trappen och bråk uppstår med den andre. De bråkar om vem som bråkade! Åter igen ljudlöst. Seriöst!

Japp, halva smeten kvar att steka. Bit ihop, drick vatten och fortsätt steka pannkakor. Energin är låg, skönt att mina matlådor är fixade. (Åt någon pannkaka senare på kvällen 😩 eller mer kastade i mig pannkakorna)

Vi äter middag under hyfsade former och grabbarna dra iväg för att träffa kompisar. 30 min senare ringer telefonen

– Mamma jag har cyklat omkull, kan du komma och hämta mig?

– Ja visst!

Måste få på Elin kläder eftersom hon inte kan vara själv hemma. Men hon ska inte åka någon stans, hon ska vara hemma. Försöker locka men nej hon vill vara naken just nu.
Telefonen ringer.

– Mamma kommer du, Filip har cyklat omkull och har ont.

-Jag kommer.

Elin Filip har cyklat omkull nu måste vi åka och hämta honom.

– Ska vi cykla? Ja det vill ja!

Kläderna är på och hon blir besviken när jag tar fram bilnyckeln. Jag förklarar att… telefonen ringer.

– Mamma du måste komma nu, Filip gråter.

Svetten lackar, en högre stressnivå uppnås och vi kommer in i bilen och åker iväg. Vi möter Filip på gångbanan och Elin säger:

– Du ska få plåster när du kommer hem Filip.

-Hmm

Filip sätter sig i bilen och Jakob leder hem bådas cyklar.
Älskade barn! När det gäller då fungerar det ❤️

Det är snabba svängar i ett föräldraskap och jag klarade det utan att bli galen denna gång 😉

Till min vän

Jag följer dig genom livet både på nära håll och på avstånd. Det kan låta lite creapy men så är det. Vi har båda egna familjer, familjer som vi skapat genom kärlek och med viss kamp, för familjelivet är inte en dans på rosor varje dag. Vi delar erfarenheter och upplevelser och stöttar varandra på vårat egna vis. Det är inte alltid lätt att släppa garden för vi vill så väl och vi har båda stångat oss ömma för att vi kämpat hårt, så hårt att det en dag sa stopp. Med din erfarenhet och förståelse har jag fått en frände som förstår, lyssnar och bjuder på kaffe, jag hoppas att du känner detsamma.

Du är klok, stark, ödmjuk, nyfiken, engagerad och en fantastisk vän att prata med. Du visar ett lugn men inom dig finns en storm med känslor som behöver komma fram. De behöver få fara omkring och ställa till kaos för att du ska få möjlighet till att skapa ordning på ditt sätt. Vi behöver stanna upp och pausa för att komma igen med nya tag och perspektiv, vi kan kalla det fö ren hälsopaus.

Du vet den där balansgången, den där saken som ska få arbetsliv, familjeliv, privatliv och ekonomi att gå ihop, det är en sju tusan till balansgång det!

Du är inte ensam, jag tror att både du och jag har lärt oss att lyssna på kroppen mer, för den ger oss signaler, signaler som vi pratar om tillsammans. Vi har bara ett liv, hur vill du att ditt liv ska vara? Skapa en drömbild fokusera på den och kom ihåg att det är tillåtet att vara arg, ledsen, energisk, lycklig, irriterad, ömklig, glad, orolig och kärleksfull. Det hör till livet och det måste finnas en anledning till att uttrycket ”Det blir inte som man tänkt sig” används allt mer. Då undrar jag, hur f*n blir det då?

Jag önskar dig en skön helg och hoppas vi dricker kaffe snart❤️

Kram Linda

Känna med sinnen

På kvällen i den svala höstluften står jag på balkongen med en tröja och i underkläder och tittar, lyssnar, känner, tänker och andas.

Jag hör bilarna åka på riksvägen, en bil som tutar, bilar som accelererar och en bil som passerar på gatan.

På himlen ser jag svaga ljussken och ett blinkande ljus från ett flygplan påväg någonstans.

Jag hör röster som kommer närmre och som sakta försvinner bort.

Det är tyst, lugnt och svalt med ett konstan brummande ljud från vägen.

Känner kylan mot min varma hud, det svalkar, det är skönt. Lägger handen på räcket och känner den kalla plåten, en plåt som är nästan 80 år gammal.

Det luktar trä och blött gräs.

Jag tycker om hösten, färgerna, dofterna, svalkan och värmen som växlar under dygnet. Det är mysigt att sätta på sig en tröja och en jacka. Jag tycker om värme, det är lättare att slappna av. Jag tycker om våren, sommaren och lite vinter som när första snön faller och förberedelserna inför julen. I februari vår gärna våren komma. 2-3 månader med snö räcker.

Jag fantiserar om varmare ställen, platser där jag kan handla frukt på torget, promenera och sitta på ett litet charmigt fik eller äta en god lunch med havets läckerheter. Ställen där jag inte behöver tänka på höstskor och vinterkläder. Undra hur det känns att stå på en balkong på ett sådant ställe. Där höstens kyla är den kallaste temperaturen på hela året.

Vilken är din bästa årstid?

Natti natti 🍁🌻✨