Föräldraskap

Så är vi åter inne i hjulet, det där kända ekorrhjulet. Äta sova leka, äta, leka, sova eller hur var det nu?

Att vara själv med tre barn kan ibland vara riktigt mysigt och ibland drygt speciellt runt middagstid. Lite förenklat kan jag väl säga att jag har ansvarat för matlagningen den senaste månaden vilket har gett mig möjligheten att reflektera över kaoset som sker någon gång mellan 16:15-18 beroende på när maten blir serverad. Ibland har jag oxå egna intressen som behöver få sig en tankestund och då har middagen serverats senare, närmare 18.

Det händer en massa saker när jag lagar mat, enligt mig. Kan beror på att jag känner mig fast i köket och har inte samma koll. Elin har för det mesta lyckats få in handen i någon av lådorna och hittat en smörgås eller så har hon ställt stolen framför kylskåpet och tagit lite leverpastej eller gått ner i källaren och hittat glass i frysen. Samtidigt så spelar pojkarna tv-spel, det där omtalade tv-spelet som har ett gäng unga i sitt grepp. Plötsligt blir det tyst och jag hör steg som far om kring på övervåningen, väldigt svagt frustande ljud och något ljud som låter lite högre. Japp nu har de blivit osams i spelet för den ena gjorde som den skulle göra i spelet och den andra han gjorde som han tyckte. Nu bråkar de ljudlöst för att de har anpassat sig efter mig. De vet att jag komme ratt ta kontrollerna och låga dem någon stans tills de har visat hur man löser osämja. Ja med det mer jag att de pratar med varandra istället för att slå till eller attackera.
De har alltså blivit osams i den virtuella världen!

Denna gång står jag i köket och steker pannkakor, dubbel sats för de är så hungriga, deras önskemat. Så när jag märker att de inte ger sig stänger jag av wi-fi. Håll dig lugn nu Linda, andas, in-ut in-ut…

Jag hör stegen nedför trappen och in i köket kommer en av grabbarna och vårt samtal låter såhär:

– Är du seriös mamma?

– Är du seriös?

-Seriöst mamma?

– Ja seriöst!

– Har du stängt av wi-FI?

– Har du bråkat?

– Seriöst, va fan!

Han går upp i trappen och bråk uppstår med den andre. De bråkar om vem som bråkade! Åter igen ljudlöst. Seriöst!

Japp, halva smeten kvar att steka. Bit ihop, drick vatten och fortsätt steka pannkakor. Energin är låg, skönt att mina matlådor är fixade. (Åt någon pannkaka senare på kvällen 😩 eller mer kastade i mig pannkakorna)

Vi äter middag under hyfsade former och grabbarna dra iväg för att träffa kompisar. 30 min senare ringer telefonen

– Mamma jag har cyklat omkull, kan du komma och hämta mig?

– Ja visst!

Måste få på Elin kläder eftersom hon inte kan vara själv hemma. Men hon ska inte åka någon stans, hon ska vara hemma. Försöker locka men nej hon vill vara naken just nu.
Telefonen ringer.

– Mamma kommer du, Filip har cyklat omkull och har ont.

-Jag kommer.

Elin Filip har cyklat omkull nu måste vi åka och hämta honom.

– Ska vi cykla? Ja det vill ja!

Kläderna är på och hon blir besviken när jag tar fram bilnyckeln. Jag förklarar att… telefonen ringer.

– Mamma du måste komma nu, Filip gråter.

Svetten lackar, en högre stressnivå uppnås och vi kommer in i bilen och åker iväg. Vi möter Filip på gångbanan och Elin säger:

– Du ska få plåster när du kommer hem Filip.

-Hmm

Filip sätter sig i bilen och Jakob leder hem bådas cyklar.
Älskade barn! När det gäller då fungerar det ❤️

Det är snabba svängar i ett föräldraskap och jag klarade det utan att bli galen denna gång 😉