Det är som om jag har gått och väntat på att det ska hända, tröttheten slog till och på något sätt misstänkte jag att det var påväg. En känsla i kroppen, trött men uppe i varv, svårt att slappna av. Efter några fantastiska, intensiva och kognitivt krävande veckor är det dags för lite vila.

Tänkte ändå att jag går till gymmet och kör en runda, för träning är bra och ibland blir kroppen piggare.

Klev in på gymmet och insåg att det var jag och seniorerna. Hmmm ville vara på en avlägsen plats på gymmet så jag gick till mellanplan och körde marklyft som uppvärmning och 4 övningar för överkroppen.

När jag gjort två varv då kände jag att orken tog slut. Hade svårt att hitta lugnet genom andningen så jag avbröt och gick ut i morgonluften och andades frisk luft. Satte mig i bilen och åkte hem. Gjorde grötfrukost och satte mig i soffan. Där blev jag kvar i två timmar.

Så denna dag får bli lite redigering av filmer och bilder i ett lugnt tempo. En god kopp kaffe eller två kanske i solens strålar som försöker ta sig fram bland de skingrande molnen.

Två steg fram, ett steg bak paus och gå framåt igen…

Hej!
September månad bestämde jag och en kompis att vi skulle ha köp stopp. Vi ska inte köpa onödiga saker som kläder, inredning och diverse saker som är roligt för stunden och som vi egentligen inte behöver. Hittills har det gått bra! Vi har haft nästan daglig kontakt för att stötta varandra och hjälpt varandra med vad som är nödvändigt eller inte. Känns bra, lite lockad av en klänning på Lindex som kom ut med höstkollektionen men tänker att den får hänga i butiken och så får vi se om jag hinner prova den innan den försvinner eller om den verkligen var så viktig för mig. Kan du stå emot shopping?

Ja nu till det som har hänt senaste veckan och framförallt idag, jag har fått nog!

Sent en vardagskväll bestämde jag mig för att nu räcker det med grejer överallt.Dagligen går jag och plockar lite här och lite där. Det är som om jag försöker minska kaoset för stunden genom att plocka upp lägga tillbaka istället för att gå till botten med problemet. Disken är dock inget som jag kan komma undan, det är bara att hålla ut och försöka finna en stund av lugn och träna på att vara här och nu. Jag, Jonas och pojkarna har en varsin låda där vi lägger saker för att slippa ha det ligga framme på bänken, bordet eller trappen (självklart ligger det saker överallt) och dessa lådor blir alltid fulla för ingen rensar lådorna. Var komme alla saker ifrån?? Jag är fast i ett ekorrhjul och nu har jag fått nog! En sak är säker att jag är en bov i dramat för jag har inhandlad en massa saker, varit en god konsument helt enkelt.

Imorse när jag vaknade hade vi bestämt att vi skulle fylla bilarna och åka iväg med saker till återvinningen. Det är en underbar känsla att få tömma huset, fylla bilen och åka till återvinningen. En av det bästa sakerna är att på återvinningen kan du skänka saker som är hela och rena, idrottsgrejer, möbler och dyl. Det kändes fantastiskt för vissa saker har jag försökt sälja men ingen är intresserad och att stå på en loppis med hög ljudnivå och trängsel är inte min grej. Gillar verkligen återvinning. Själv har jag köpt kläder, skor och klädpaket på facebooks köp- och sälj sida till barnen och är så nöjd. Återvinning/återanvändning är 👌.

Mitt mål framöver är att ta ett rum i veckan och rensa bort saker som vi inte använder längre. Bättre att någon annan kan ha nytta av sakerna. Jag ska bli minimalist eller är det att ta i?

Hur gör du? Spar till senare – bra att ha eller vet du att saken är förbrukad så du skickar iväg sakerna? Dela gärna med dig!

Natti natti ✨

Hej!

Idag har det varit en väldigt trött dag. Vaknad 4:15 och hade svårt att somna om. Slumrade till och var som i ett töcken när familjen skulle upp. Masade mig upp och umgicks med pojkarna en stund då Jonas tog Elin till förskolan. Tog med mig kaffekoppen till sängen och kröp ner och tittad ett genom fönstret. Detta skulle bli en kamp så efter lite fix hemma tog jag med mig kameran och gick på en promenad. Var skönt att komma hem och starta dagens arbete. Har nämligen insett att om jag startar datorn direkt på morgonen har jag svårt att komma ut. Kommer lätt in i ett flow nu när jag ska lära mig så mycket nya och fascinerande saker.

Det finns saker i min vardag som jag drar mig för att göra, det är som om ett motstånd inom mig och jag förstår att det bottnar i en känsla. En känsla som gör att jag inte vill, att jag tycker det är jobbigt och jag vill inte lägga energi på det. Samtidigt gör jag inget vettigt, vad nu vettigt är. Det kallas för att prokrastinera, jag skjuter upp saker till morgondagen istället för att göra dem på en gång. Saker som jag gärna blundar för är disken, tvätten, gymmet, promenaden eller att vattna blommorna. Ja det är väl inte så konstigt egentligen. Efter en närmare titt så är det större saker än så tex att handla mat, boka tid hos frisören, boka semester, boka tid hos läkaren etc.

Det är inte bara de små vardagssakerna som jag skjuter upp utan även de saker som är viktiga för mig och det är det som kallas för att prokrastinera. När det gälle barnen gör jag precis som jag bör. För vem vill vara en dålig förälder som missköter sina barns utveckling. Inte jag även om de ibland har samma kläder två dagar i rad, ja med den lilla händer det nästan aldrig eftersom hon leker med hela kroppen, precis som det ska vara.

Jag har alltså skapat ett beteende som grundar sig i min oro, min ångest och en känsla av katastrof. Så för att få bukt med min prokrastinering måste jag först få bukt med min oro, ångest och känsla av katastrof. För det är där jag hamnade till sist att om det inte blev som jag planerat hamnade min kropp i en känsla av katastrof och stressnivå sköt i höjden och ångesten kröp fram eller så slog panikångesten till som en kraftig våg på ett öppet havet. Det tråkiga i detta är att det har tagit mig ett år att förstå och ett år att få rätt sorts hjälp.

Efter tre olika terapeuter, en hälsocoach och tre olika läkare har jag på något sätt börjat förstå hur jag fungerar. I varje möte jag haft har jag lärt mig något, tagit med mig det som varit bra och det som varit mindre bra för att veta vad det är jag behöver eller inte. Så för att inte behöva slita på helt själv har jag anmält mig till en mindfulnesskurs för att få ännu mer verktyg till att bli en person som står på egna ben tillsammans med andra och inte är rädd för att be om råd eller hjälp. En person som inte känner skam för att be om hjälp när situationer blir för övermäktiga. Det är bättre att lätta på trycket i tid istället för att låta det gå för långt.

Jag kämpade så hårt med mig själv, den ständiga känslan av oror, ångest och panikångest och samtidigt med försäkringskassan, sjukvården och arbetet. Jag försökte så hårt att jag en eftermiddag på jobbet föll ihop helt likblek och matt.  Jag kämpade verkligen in i det sista. Jag var stark och dumdristig. Nu ska jag vara klok, ödmjuk och stark för att inte tala om modig.

Sedan mitt stora omvälvande beslut i mitten av augusti har jag utvecklats till att bli mer ödmjuk mot mig själv samtidigt som jag kämpar med att inte gå överstyr, för jag har hittat något som skapar meningsfullhet för mig. Jag har klivit ut i det okända och jag känner mig spänd av förväntan. Det som skrämmer mig lite är att om jag inte tagit tag i detta själv utan fortsatt i samma riktning så hade jag kanske inte kommit till denna insikt som jag har idag. För mitt beslut har gjort att jag har fått mer tid med mig själv och mina tankar. Mer tid till att utmana mig och mitt tankesätt, för det är i tanken som det startar. Den där tanken som har kopplats till en viss känsla från en viss situation som har skapat en motväg rakt in till amygdala. Amygdala har stor betydelse för uppkomsten av positiva och negativa känslor.

Så för att träna mig på att inte låta mitt flow styra mina val och skapa mer stress så ska jag träna på att bryta mitt flow. desto fler gånger jag bryter m att flow desto lättare kommer jag att hitta tillbaka till mitt flow. Därför har jag bestämt mig för att deltaga i en mindfulness kurs. Har varit på en introduktion och det var precis vad jag behövde. Att få svara på frågor som bara rör mig och inte en massa frågor kring hur familjeföretaget ska skötas. Känner du att du skulle vilja prova på mindfulness så hör av dig till Hälsocenter i Fagersta. För mig har deras stöttning betytt väldigt mycket. Jag är inget offer jag är en idivid med egna tankar och ett eget liv trots mitt val att ha familj.

Vore intressant att höra om och vad du isåfall prokrastinerar? Hur tog du tag i det? Hur bröt du ditt mönster?

Ta dig tid, låt dig synas!

Kram

 

 

Hej!

Under de senaste dagarna har jag reflekterat över livet. Det har varit en intensiv treveckors period och jag behöver komma ner i varv. Jag andas in och ut och försöker hitta småstunder under dagen där jag kan fokusera på andningen 10 st andetag. Allt för att försöka lära mig avslappning så att jag förhoppningsvis blir starkare och klarar vissa pressade situationer bättre, där jag hellre stannar än flyr.

Många beslut har tagits och jag är nu på okänd mark. Sitter och scrollar runt på de olika sociala medierna vi har och försöker få ett grepp över vart jag är påväg, vart samhället är på väg och vilken riktning jag ska ta. Oj oj det händer så galet mycket just nu och allas upplevelser tränger sig in i mitt inre. Jag måste distansera mig helt enkelt. Ta ett kliv tillbaka. Ibland undrar jag vad syftet med sociala medier är? Följer en del olika människor och helt plötsligt dyker dessa olika människor upp på samma bilder och har lika samarbeten. Känns som jag är inbjuden till en privat fest.  Jag dras in i en värld som jag har svårt att förstå, helt plötsligt är jag inpå livet på människor som jag inte känner men fascineras av. Visst blir det att jag jämför mig med olika livsstilar och ifrågasätter min egen. Jag vacklar och funderar…

Jag står och tittar på mig själv i spegeln och undrar varför…
Varför är den digitala världen så lockande? Den digitala världen är bra den skapar möjligheter för oss att få tips och dela med oss av egna erfarenheter. Den stjäl så mycket tid och den får mig att ifrågasätta mitt liv samtidigt som jag får så galet mycket information som jag dels har nytta av men som jag också lika gärna kunde ha varit utan. Jag tror faktiskt att jag lär mig lite vid varje klipp som jag väljer att titta på. För det är faktiskt så att vi alltid har ett val. Jag kan välja att titta och jag kan låta bli att titta.

Det är många människor i samma utrymme och jag är en av dem. Jag är en av dem som postar en massa bilder, är det verkligen så klokt?
Jag får försöka få till en vinkling på det hela, vara ärlig men inte för fräck.
Så vem är jag?

Jag vill känna mig fin ja tom vacker och vissa dagar vaknar jag och känner mig ”fabolouse” och så smeker jag mig på kinden, aj, denna rosacea – Im so red!
Jag är inte så intresserad av smink just nu för inget fungerar med mitt känsliga ansikte, ett evigt sökande och provande av krämer som inte irriterar. (Att få barn och börja arbeta räckte tydligen inte utan vi slänger in lite rosacea som utmaning vilket var som att få en smäll i ansiktet.)

Jag skulle behöva en veckas genomgång för att förstå vad alla dessa ord inom make up betyder. Highlighter (stavas det så) var ska jag ha det och i vilken ordning. Primer finns det visst något som heter oxå. Ja just ja det ska inte vara några kraftiga ämnen i sminket för jag har så känslig hud. Det är rena rama djungeln där ute. Måste ta hjälp, vem ska jag fråga?

Jag vill vara fin i håret men jag har inte så mycket tid på morgonen att jag är villig att fixa håret med stora lockar. På sin höjd kanske jag fönar det men oftast duschar jag på kvällen och hoppas på att vakna med en naturlig look, dvs volym på håret och ingen sömntofs. Vilket sällan händer och när det händer tänker jag direkt dela med mig. 😉 Den dagen när jag får till en schysst busig knut på håret sträcke jag lite extra på mig och känner Im in the game!

Dessutom så är jag bra på att vara ute i sista stund tex med att shoppa inför en fest/tillställning eller som att gå till frisören. Om jag tänker att jag vill klippa mig så ska det ske nu och det finns aldrig någon tid på en gång utan jag får vänta 1 – 1,5 månad. Så populär är min frisör och jag vill inte gå till någon annan, she is the best! 👌🏼 Just nu ångrar jag att jag inte bokade in en färgning oxå, blir en extra månad av väntan bara för det. Tålamod!

Jag gillar snygga kläder och när jag ska shoppa bör shoppingcentret vara tomt på folk så jag kan strosa runt utan en massa oljud och trängsel. Därför är jag tidigt på shoppingcentret eller så beställa jag online. Det enda jag egentligen behöver förnya är byxorna eftersom jag antingen sliter ut dom för att jag hittar ett par som jag älskar och har dem jämt eller så är det för att jag har gått upp i vikt. 🤔 En lite hemlighet är att äta god mat och godis samt att inte röra på sig skapar den effekten hos mig, att byxorna blir för små, så nu vet ni det. 🤫 Fast denna sommar måste de ha krympt för att de hängt länge i garderoben. Har bara använt klänningar, kjol och bikini de senaste tre månaderna…Oooops!

Jag behöver lite tips, vad ser du när du besöker Instagram och youtube?

Nej nu måste jag dra till terapeuten, sista träffen för sedan är det stopp från kommunen. Dax att betala ur egen ficka igen.

Ha en bra dag!

Kram🌸

Hej!

Så sitter jag här framför datorn och skriver, solen skiner och det är rörelse utanför på gatan. Skolorna har börjat och de flesta semestrar har gått till sitt slut för denna gång. Några rackare har åkt till varmare breddgrader, bara lite avis.

Med en kopp kaffe och en näve godis försöker jag reflektera över livet. Godiset skulle jag spara till helgen men så blev det inte, värmde på den sista skvätten kaffe och inser att jag äter mitt godis för att dämpa något. Har jag blivit en sådan som äter för att mildra känslor? Kanske eller det har jag nog gjort ett tag. Gick på en kort promenad för det är ju bra men kände att nej detta tänka jag inte göra nu, jag är trött, matt i kroppen så jag gick hem igen, 500 m bättre än inget och nu sitt jag här med godiset snart i min kropp istället för i skålen. Du är vad du äter…ja vissa dagar är godis och de snabba kolhydraterna min lösning. Så fort jag hör talats om utmattning blir jag lite skakig inombords får snabb andning och nervöst fingrar jag med något.  Det är ännu så nära och det finns många känslor kopplat till ordet ”utmattning” hos mig.

Började lyssna på ett avsnitt från Närvaropodden som handlade om utmattning. Att vi ska ta utmattning på allvar för att det är något fel på systemet och samtidigt ska vi inte ta det på allvar eftersom det är sunt att utvecklas och förändras. Det är sunt att lyssna till kroppens signaler, att tänka nej detta stämmer inte det här ska jag inte göra. Vissa är utmärkta lyssnare och gör förändringar innan det har gått så långt som till en utmattning andra pushar på eftersom det är svårt att veta hur man hoppar av ekorrhjulet.

Själv börjar jag förstå att jag inte har accepterat läget helt och att jag inte riktigt har lärt mig att lyssna på mina signaler. Jag har helt klart blivit bättre men det är svårt att få en balans när man hela tiden strävar efter att vara duktig. För även om jag är trött så vill jag fortfarande vara duktigt jag, vill vara med och leka. att göra något nytt tar energi och det är även roligt så att hindra sig själv är svårt och när det krockar med familjelivet som tex de senaste kvällarna har barnen haft svårt att somna, de är hungriga och drömmer så blir min sömn störd. Att finna balansen och behöva tänka kanske barnen har det jobbigt ikväll så jag ska inte köra på för mycket med detta, spara på energin, det är svårt. Det är svårt att veta när energin, tar mer än den ger.

Så jag har bestämt mig för att prova leka lite nya lekar och med tiden kommer jag att kunna slappna av och ha distans till det som hänt. Så småningom komme jag att dela med mig om det som pågår just nu men jag vill inte skriva om det just nu. Ska suga på karamellen lite till.

Ha en bra dag! 🌸

Hej,

Då är det dax för mig att uttrycka lite tankar igen. Denna gång riktar jag tankar mot kommande val i september 2018. Bara några veckor kvar. Det är svårt att veta hur jag ska rösta för det finns inget parti som stödjer mina tankar fullt ut men jag är på god väg att ta ett beslut. Det är en djungel och det är en massa snack hit och dit. Förvirrande helt enkelt.

Jag har hört att det finns restriktioner om vad som får sägas och när det får sägas inför detta val. För vi människor påverkas väldigt lätt, framförallt när det kommer till rädsla och okunskap. För mig är det så att jag försöker ta reda på vad som faktiskt stämmer men ibland orkar jag inte. Då låter jag det bero eller så frågar jag någon som jag har förtroende för och så får jag en förklaring som kanske stämmer och som låter vettig. Inför valet försöker jag verkligen skapa mig egna tankar och åsikter men det är viktigt att prata med andra. Det finns så många idéer och tankar som aldrig kommer fram egentligen så det är värt att lyssna. Det som lättast kommer fram är vårt gnäll och missnöje, det är så lätt att gnälla men svårare att ge förslag på hur.

Jag tror att vi ofta tar våra beslut baserat på känslor när det gäller oss själva. Om en vän kommer och ber om råd så är det lättare att vara saklig och logisk mot vännen för det berör inte mig på det känslomässiga planet. Om det sedan skulle vara så att jag behöver råd av vännen så kommer mina råd att vara som bortblåsta för jag är troligen känslomässigt involverad i mitt beslutsfattande.

Så varför kom jag på att jag skulle skriva om detta ämne just idag?

På min morgonpromenad gick jag förbi sjukhuset och fann socialdemokraternas reklam som var riven i bitar. Det finns även andra ställen där affischer har rivits ner. Till dig/er som tycker om att förstöra både affischer, bilar, på privat och offentlig egendom och till er som hejar på.

Politiker är verkliga personer med verkliga liv, med arbeten, familj, vänner och fritidsaktiviteter. De syns bara lite mer än dig och mig i offentligheten. De har blivit valda av svenska folket och ska styra vårt land och våra kommuner.

Hur skulle du kännas om någon kom och rev sönder dina bilder på dina vänner och din familj? Jag skulle bli väldigt ledsen och undra vad jag gjort som fick dig att vilja ha sönder mina bilder.

Jag kände en stor irritation att den/de som har haft roligt med denna plansch och lagt energi på att ha sönder den borde lägga tiden på att ta reda på information. En person som har sönder saker drivs av känslor och starka impulser. Jag och du har rätt att uttrycka våra åsikter och vi har rätt att känna en massa känslor men att förstöra och vara elak hör inte till den verklighet jag vill leva i. Jag menar inte att vi ska älska varandra men att vi ska visa respekt, vänlighet och öppenhet mot varandra. Bakom varje människas åsikt finns ofta en förklaring till varför.

Hur får vi en människa att tänka mer positivt? Istället för att slita sönder andras saker, skapa egna affischer och uttryck det du vill ha sagt. Ord är makt!

Om vi strävar efter ett jämställt samhälle måste vi väl också tänka jämställt. Vi måste alla bidra på vårt sätt och de flesta sätten är bra. Alla behövs och jag tror att alla vill känna sig behövda. För om jag är behövd, då vet jag att jag räknas, att jag betyder något. Att tro att framtiden ska handla om att utesluta för att må bra så tror vi fel. Vi måste tillsammans skapa och använda våra röster för att få till en förändring. Vi måste skapa en tydlighet en väl fungerande organisation. Vi måste se på konsekvenserna av besluten och inte göra en massa förhastade slutsatser som visade sig vara fel för att vi beslutade pga rädsla.

Vi behöver tydlighet, för är det otydligt då börjar vi tolka och så tolkas det hej vilt och ingen vet egentligen vad som gäller, ungefär som de sociala spelreglerna. Ingen pratar om dem men de finns där. Tydlighet!

Kan det vara så att vi har det för bra, att det egentligen inte finns något att kämpa för som gör att vi inte finner motivation till att förändra. Är det så att vi tänker mer på vilka möbler eller kläder som ska köpas för det är vad reklamen och alla youtubers visar eller är det ett flyktbeteende. Blir vi lyckligare av materiella saker som vi kan visa upp? Visst det är något konkret och jag tycker om att ha fint runt omkring mig. Det är lättare att fokusera på inredning för det gör mig glad istället för att tänka på vad jag skulle kunna göra för att förändra eller påverka, för det tar tid och energi och känns tidvis väldigt motigt. Så istället för en youtube video eller  Instagram scrollning ta en 15-20 min och se över vad partierna tycker och tänker. Det gör jag.

Kom ihåg: Din röst räknas!

Marcus Oscarsson på Tv4 gör fantastiska avsnitt om just valet 2018. Han förklarar partiernas politik och det är enkelt förklarat. Finns att se på youtube.

En annan sida är också valkompassen  där du själv får svara på frågor och får en översikt på åt vilket håll din röst lutar.

Tack för att du tar dig tid och läser samt att du tar din personliga röst och går och röstar eller skickar in rösten. Läs mer om hur du röstar inför val2018. (klicka på den blåa länken)

Inget samarbete med någon utan bara en medborgare som försöker påverka alla att rösta så det blir ett så pass bra val som möjligt.

Ha det gott!

Med vänliga hälsningar Linda

Onsdag, i förrgår var en riktigt hård och intensiv måndag. Jag började skriva på detta inlägg redan i måndagskväll men det är först nu jag får en stund där jag känner att jag kan skriva lite mer.

Jonas är bortrest och det betyder me and my kids 24/7. Det är alltid en utmaning att vara själv med barnen. Det senaste året har det varit extra påfrestande.
Vi begav oss till mor och far för att umgås. Pappa är pensionär och då har vi mer tid tillsammans. Vilken lyx att få umgås med sin pappa i vuxen ålder, att lära känna varandra på nytt. Faktiskt så var det så att när Elin föddes 2015 blev pappa pensionär så vi har träffats varje vecka, ätit lunch, fikat, promenerat etc. Pappa och min bror Johan har verkligen varit stöttepelare under min värsta tid med utmattningssyndrom. De var mitt dagcenter kan man kunna säga.

Okej nu till det jag egentligen skulle skriva om. Att vakna med en oroskänsla i kroppen är en mindre bra start på dagen. Jag tänkte 5 4 3 2 1 nu ska det ordna sig.  Jag drog igång dagen, frukost, påklädning och tandborstning. 2 av 3 barn klara.

Dax för påklädning för minstingen. I vanliga fall brukar hon klä på sig själv men denna morgon skulle hon inte byta om. Så jag tänkte nu låter jag tröjan från natten vara på och så får vi på henne byxorna. Jag klädde på henne. när jag sedan gick för att hämta mina grejer så möter jag en naken Elin springandes med en sked. Dockan ska äta. Detta upprepades tre gånger jag klär på, jag vänder ryggen till och vips så är Elin naken.

Det börjar bubbla inom mig, jag vill bara släppa allt och gå men det kan jag inte för jag är förälder for Life. Ångestkänslan kommer och andningen sitter högt upp. Jag måste bryta en vana, jag planerar om. Vi gör en utflykt i skogen och skippar förskolan, resten ordnar sig.

Sagt och gjort så packade vi matsäck och begav oss ut. Måndagen var en sådan dag som jag kunde ändra planerna, hur kommer jag att göra när jag inte kan skjuta upp saker? Ja ja, det får jag fundera på senare.

Jag är tacksam för min förmåga att stanna upp mitt i kaoset och tänka på en alternativ lösning. Tidigare hade jag kört på och inte ens stannat för en andningspaus. Vilken underbar dag vi hade i skogen. Vi umgicks och var tillsammans. Det är så underbart att få ha de där samtalen när alla tre kan vara med och inget stör. Älskar mitt crew även om jag ibland kan drivas till att bli lite smågalen.

Hur gör du när kaoset slår till? Vilka tips kan du dela med dig av?