Det blir inte alltid som jag tänkt mig

Onsdag, i förrgår var en riktigt hård och intensiv måndag. Jag började skriva på detta inlägg redan i måndagskväll men det är först nu jag får en stund där jag känner att jag kan skriva lite mer.

Jonas är bortrest och det betyder me and my kids 24/7. Det är alltid en utmaning att vara själv med barnen. Det senaste året har det varit extra påfrestande.
Vi begav oss till mor och far för att umgås. Pappa är pensionär och då har vi mer tid tillsammans. Vilken lyx att få umgås med sin pappa i vuxen ålder, att lära känna varandra på nytt. Faktiskt så var det så att när Elin föddes 2015 blev pappa pensionär så vi har träffats varje vecka, ätit lunch, fikat, promenerat etc. Pappa och min bror Johan har verkligen varit stöttepelare under min värsta tid med utmattningssyndrom. De var mitt dagcenter kan man kunna säga.

Okej nu till det jag egentligen skulle skriva om. Att vakna med en oroskänsla i kroppen är en mindre bra start på dagen. Jag tänkte 5 4 3 2 1 nu ska det ordna sig.  Jag drog igång dagen, frukost, påklädning och tandborstning. 2 av 3 barn klara.

Dax för påklädning för minstingen. I vanliga fall brukar hon klä på sig själv men denna morgon skulle hon inte byta om. Så jag tänkte nu låter jag tröjan från natten vara på och så får vi på henne byxorna. Jag klädde på henne. när jag sedan gick för att hämta mina grejer så möter jag en naken Elin springandes med en sked. Dockan ska äta. Detta upprepades tre gånger jag klär på, jag vänder ryggen till och vips så är Elin naken.

Det börjar bubbla inom mig, jag vill bara släppa allt och gå men det kan jag inte för jag är förälder for Life. Ångestkänslan kommer och andningen sitter högt upp. Jag måste bryta en vana, jag planerar om. Vi gör en utflykt i skogen och skippar förskolan, resten ordnar sig.

Sagt och gjort så packade vi matsäck och begav oss ut. Måndagen var en sådan dag som jag kunde ändra planerna, hur kommer jag att göra när jag inte kan skjuta upp saker? Ja ja, det får jag fundera på senare.

Jag är tacksam för min förmåga att stanna upp mitt i kaoset och tänka på en alternativ lösning. Tidigare hade jag kört på och inte ens stannat för en andningspaus. Vilken underbar dag vi hade i skogen. Vi umgicks och var tillsammans. Det är så underbart att få ha de där samtalen när alla tre kan vara med och inget stör. Älskar mitt crew även om jag ibland kan drivas till att bli lite smågalen.

Hur gör du när kaoset slår till? Vilka tips kan du dela med dig av?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.