En början till en aktiv livsstil

Det går fort, fort för mig, det bränner i axlarna, pulsen dundrar på och andningen är häftig. Meter för meter tar jag mig fram, det är människor överallt. Jag söker av miljön, från vänster till höger och höger till vänster, var kan jag vända. Vart kan jag vara ifred?

Det glider bra i spåret, det är lätt utför hela tiden. För varje stavtag ökar farten, jag har människor framför, bakom och bredvid mig. Vart är jag minst ivägen.

Jag vet att jag ska göra det i min takt, på mitt sätt och låta prestationen ligga i att jag gör det. Att jag står på skidorna och åker i det fantastiska vädret. Prestationen finns i mitt liv, i min vardag och den driver mig framåt mer eller mindre. Prestationen är inte jag, prestationen är ett resultat av det jag gör och tänkta att vara anpassad till min förmåga.

Jag glömmer så lätt och jag dömer mig så hårt.

Jag vet att kroppen kommer att vara trött efter detta men någonstans hoppas jag att den där mattheten inte ska infinna sig. Jag tänker att detta ger mig mer energi än det tar. Det är en fantastisk höstdag, någon minusgrad, strålande sol, glada och förväntansfulla barn. Jag startar klockan och bestämmer mig för att åka i 10 min pass. Jag åker i olika riktningar, ökar farten och känner andningen som kämpar för att ge kroppen de syre som den behöver. Det känns som om varandra muskel kämpar och de första 100 min eller den första minuten chockar kroppen och kyla får mitt luftrör att dra ihop sig lite mer än vanligt. Astma, otränad och påväg mot en aktiva fritid efter utmattning är en riktig utmaning.

Jag brottas med mina ångestfyllda tankar. Ska det verkligen kännas såhär, ska det vara så jobbigt. Jag flackar med blicken, vill bara sluta och ändå fortsätter jag stavtag för stavtag. Barnen åker med, åker förbi och stakar på med sådan lätthet och jag kan inte låta bli att tänka:

När blev det såhär, när hamnade jag så mycket efter. Jag är inte ens 40 år.

Som om 40 skulle vara en magisk gräns för definitionen av att komma efter. Nog finns det många sätt att klanka ner på sig själv allt.

Jag pausar, pratar, imponeras av människors beslutsamhet, styrka och glädje. Jag tycker verkligen om att vara i denna miljö, fjällen, ett landskap som bjuder in till ro och öppenhet.

Jag tycker mindre om stora folksamlingar och trängsel. Jag vill åka i min takt så efter 50 min skidåkning är jag klar. Jag har upplevt lite yrsel, en del ångest och en puls på 170 samt mjölksyra i armarna. Imorgon kommer kroppen att vara trött.

Jag är tacksam för möjligheten att åka skidor i fjällen. Jag är tacksam för barnens glädje och intresse av att åka skidor med mig. Jag är tacksam för mina vänner och familj.

En fantastisk start på November, min bästa månad ✨

Ha en underbar helg!

Kram

Annonser

Publicerad av Linda

Hej! Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️ Alla har en story och det här är min. Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗 Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras. Ha en bra dag!🌸 Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom Hi! Everyone has a story and this is mine. I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗 I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again. More about me on Instagram: @lindafalkestrom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: