Solen är påväg upp, klockan durrar på armen, dax att börja dagen, det är varmt i sängen så jag kurar ihop mig en stund drar täcket tätt mot halsen. Hör små steg komma mot sovrummet, gå till pappa, gå till pappa tänker jag.
– Mamma hjälp mig. Vi ska till förskolan nu.
– Om en stund, du får klä på dig och sedan ska jag äta frukost och vi ska ordna varm choklad.
Lirkar fram mina händer ur min kokong och drar upp dragkedjan på hennes tröja. En ärvd tröja som hon fått av min väns barn. Hon älskar dessa ärvda kläder och hon visar sådan glädje över de kläderna. Jag vet inte om hon kan förstå tacksamhet ännu, ack det finns ju vuxna människor som inte förstår tacksamhet. Jag tittar på henne och hon har fortfarande sin frostfläta i håret, vi är inne på tredje dagen och flätan ska sitta kvar.
Jag accepterar läget och går upp ur sängen. Idag börjar jag tidigare för vi ska på utflykt med skolan. En hel förmiddag utomhus, det ska vara sol, kraftig vind och max 9 grader. Kläder efter väder, maken ber mig lämna till förskolan, min planering blir annorlunda.
Plötsligt är det jag som är i köket med barnen, min frukost ska lagas, Elin ska på utflykt och pojkarna äter samtidigt. Min rutin är störd, jag suckar och känner irritation över att det är så liten bänkyta i köket när vi ska äta. Sönerna gnabbas, behåll lugnet tänker jag, andas Linda och så hör jag hur förmaningen kommer:
– Det vore bra om ni kunde plocka undan frukosten efter er.
Shit, hur tog dom det, hur var min ton, var bered på återkoppling.
En enkel sak som kan du lämna barnet kan bli så mycket mer.
Jag älskar rutiner framförallt när de gynnar mig 😉
För vissa är detta inget eller ser det som sin vardag. Jag vill inte ha det som min vardag och därför har vi kommit fram till en bättre rutin som passar oss. Vi behöver inte vänta på att toaletten ska bli ledig eller att det ska bli trång i köket.
De stora barnen äter frukost först, sedan Jonas och Elin sist kommer jag. Vi tar det vi vill äta och sätter oss. Det handlar om några minuter och vårat morgongnabb är som bortblåst sedan kan alltid en sko, en ryggsäck eller en läxa vara försvunnen och då tar det hus i…
Idag ändrades vår rutin, inte bara mina utan familjens och detta gör att vi fick en helt annan start. Jag känner mig tacksam för mina rutiner för de är en ynnest att kunna få utvecklas med sin familj. För ett år sedan kunde en liknande situation rubbade hela min förmiddag om inte en hel dag. Det är coolt att skapa en familj och få lära sig att utvecklas i den.
Hoppas du fått känna solens strålar mot ditt ansikte idag. Jag tog en god kopp varm choklad med bulle när jag kom hem.
lindasoas.com 