1 oktober – en lite rutin bryts

Solen är påväg upp, klockan durrar på armen, dax att börja dagen, det är varmt i sängen så jag kurar ihop mig en stund drar täcket tätt mot halsen. Hör små steg komma mot sovrummet, gå till pappa, gå till pappa tänker jag.

– Mamma hjälp mig. Vi ska till förskolan nu.

– Om en stund, du får klä på dig och sedan ska jag äta frukost och vi ska ordna varm choklad.

Lirkar fram mina händer ur min kokong och drar upp dragkedjan på hennes tröja. En ärvd tröja som hon fått av min väns barn. Hon älskar dessa ärvda kläder och hon visar sådan glädje över de kläderna. Jag vet inte om hon kan förstå tacksamhet ännu, ack det finns ju vuxna människor som inte förstår tacksamhet. Jag tittar på henne och hon har fortfarande sin frostfläta i håret, vi är inne på tredje dagen och flätan ska sitta kvar.

Jag accepterar läget och går upp ur sängen. Idag börjar jag tidigare för vi ska på utflykt med skolan. En hel förmiddag utomhus, det ska vara sol, kraftig vind och max 9 grader. Kläder efter väder, maken ber mig lämna till förskolan, min planering blir annorlunda.

Plötsligt är det jag som är i köket med barnen, min frukost ska lagas, Elin ska på utflykt och pojkarna äter samtidigt. Min rutin är störd, jag suckar och känner irritation över att det är så liten bänkyta i köket när vi ska äta. Sönerna gnabbas, behåll lugnet tänker jag, andas Linda och så hör jag hur förmaningen kommer:

– Det vore bra om ni kunde plocka undan frukosten efter er.

Shit, hur tog dom det, hur var min ton, var bered på återkoppling.

En enkel sak som kan du lämna barnet kan bli så mycket mer.

Jag älskar rutiner framförallt när de gynnar mig 😉

För vissa är detta inget eller ser det som sin vardag. Jag vill inte ha det som min vardag och därför har vi kommit fram till en bättre rutin som passar oss. Vi behöver inte vänta på att toaletten ska bli ledig eller att det ska bli trång i köket.

De stora barnen äter frukost först, sedan Jonas och Elin sist kommer jag. Vi tar det vi vill äta och sätter oss. Det handlar om några minuter och vårat morgongnabb är som bortblåst sedan kan alltid en sko, en ryggsäck eller en läxa vara försvunnen och då tar det hus i…

Idag ändrades vår rutin, inte bara mina utan familjens och detta gör att vi fick en helt annan start. Jag känner mig tacksam för mina rutiner för de är en ynnest att kunna få utvecklas med sin familj. För ett år sedan kunde en liknande situation rubbade hela min förmiddag om inte en hel dag. Det är coolt att skapa en familj och få lära sig att utvecklas i den.

Hoppas du fått känna solens strålar mot ditt ansikte idag. Jag tog en god kopp varm choklad med bulle när jag kom hem.

Publicerad av Linda

Hej! Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️ Alla har en story och det här är min. Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗 Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras. Ha en bra dag!🌸 Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom Hi! Everyone has a story and this is mine. I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗 I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again. More about me on Instagram: @lindafalkestrom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: