Det skulle kunna vara så att vissa tror att jag mår dåligt ofta men så är inte fallet. Oftast skriver jag om stunder som håller i sig 1-4 timmar och det är sällan det håller i sig flera dagar i sträck. Även om 14 dagar innan jul var bland de värsta jag varit med om denna höst. Jobb, tentor och familj något nytt för mig sedan jag blev sjuk. Samt att jag faktiskt tog ett betydelsefullt beslut på en måndag som fortfarande spökar i min tanke.
Facit är olika för alla, jag tänker såhär
När jag skriver om mina lärdomarna och tankarna jag får finns det troligen någon som upplever/upplevt det jag upplever nu. Detta är mitt sätt att sträcka ut en hand för att skapa kontakt.
Jag är så vaken på mina signaler men jag vet inte hur jag ska bemöta dem jämt och det finns några fina människor som delar med sig om sina upplevelser och det får mig att växa att känna mig starkare än jag varit.
Jag blir starkare och vågar mer
De samtal och de vänner jag lärt känna på ett nytt sätt är bevis på att det jag skriver om faktiskt betyder och jag känner mig inte ensam även om jag sitter själv i soffan i min egen stund av oro/ångest/trötthet/uppgivenhet/glädje/lycka/ro.
Jag tror också att några av mina närmaste läser och får en inblick i mitt liv och att det blir lättare att föra vissa samtal. Vet ni hur svårt det är att föra ett samtal med en 3 åring surrandes som en fluga runt maten på sommaren!?
Kaoset får mig att söka ordning
Att skriva får mig att finna någon sorts ordning i mitt virrvarr av tankar. Något jag har tappat i december är skrivandet för mig själv så ikväll tar jag fram den svarta boken och börjar skriva om 3 saker som jag är tacksam för idag. Jag kommer att skriva i 5 dagar på rad och sedan trappa ner och skriva varannan dag för att påminna mig om livet, om nuet och allt det som jag faktiskt har.
Tack för att du läser min text och tack för att du sträcker ut en hand till mig och delar med dig av dina erfarenheter. Fortsätt att höra av dig och dela med dig 💫
Tillsammans är vi starka ❤️
lindasoas.com 